H 65 från Höör vinner i damernas Elitserie i handboll över Lugi.
Vittsjö utmanar de stora i damfotbollens allsvenska.
Svedala dominerar år efter år SM för flickor i volleyboll och klubbens damlag kämpar sig varje år kvar på högsta nivån.
Det är något visst när småorternas lag hävdar sig på elitnivå.
Och Ystad med cirka 20 000 innevånare i centralorten måste väl också räknas in i kategorin “småort” och att då fostra ett nästan helt OS-silverlag i handboll är snudd på ofattbart.
En liten kommun, av 33 skånska, som utmärker sig på många områden inom idrotten är Ängelholm med sina knappt 40 000 innevånare.
Under arbetet med Skånes Idrottsförbunds årsberättelse har jag frapperats över framgångarna. I TV-sportens rankning 2011 kom Ängelholm på sextonde plats i tävlingen Sveriges bästa idrottsstad. Malmö var trea, Helsingborg sjua.
Men det är skillnad på storlek.
Min åsikt är klar:
Ängelholm är Skånes bästa idrottskommun, sett till befolkningsmängden!
Flaggskeppet är givetvis Rögles elitserielag i ishockey. Rögle BK vann i våras också JSM för 18-åringar, 20-årslaget kom på bronsplats.
I fotboll är Ängelholms FF ett etablerat lag i Superettan och var 2011 nära att bli allsvenskt.
Damerna i Engelholms VS har vunnit Elitserien i volleyboll de fem senaste säsongerna. Bredden är ypperlig, klubbens andralag spelar i Superettan.
2011 blev BK Full House, numera FH Engelholm, svenska mästare i bowling för herrar och är ett stabilt elitserielag.
Vid SM i kickboxning 2012 år vann Ängelholms Kickboxningsklubb sex guld.
I karate plockar varje år Engelholm Shotokan KK hem SM-medaljer för såväl seniorer som juniorer.
I lerduveskytte blev Strövelstorps JSK i år svenska lagmästare.
Össjö SK:s Johanna Nyman vann 2011 en klass i SM i gevärsskytte. I år har klubbens ungdomar skjutit hem några SM-medaljer.
I innebandy har FBC Engelholm och Munka Ljungby lag i herrarnas division 1 (nivå 3) och FBC även ett lag i damettan (nivå 2)
Engelholmsgymnasterna har junior- och ungdomstrupper i svensktoppen i gymnastik.
Martin Nathell är en av svensk kanots främsta talanger.
Ängelholms Simsällskap har stigit fram som en av de ledande skånska simklubbarna på ungdomssidan med nio medaljer vid de senaste svenska ungdomsmästerskapen.
Ängelholms Vattenpolare är Skånes enda lag i vattenpolo.
Hjärnarps GH OL har några unga orienterare i närheten av de bästa i Sverige på ungdomssidan.
Patrik Lund från Munka Ljungby vann det här året SM-guldet i superkarting.
I BMX-cykling körde Engelholm BMX-club hem sex medaljer vid USM.
ÄLI har ett damlag på nivå 3 i basket.
Förmodligen har jag tappat bort något, men medge att Ängelholm är en sällsynt framgångsrik idrottskommun!
Och likväl tävlar en av Ängelholms mest kända idrottsprofiler OS-guldvinnaren Ragnar Skanåker, som 78-åring fortfarande konkurrenskraftig i pistolskytte, i nationella sammanhang, för Helsingborgsklubben Magnus Stenbock.
För oss friidrottsintresserade -- vi är förvisso en minskande skara -- vore en renässans av en gala i Malmö 2014 något att se fram mot.
Och att få se Usain Bolt på Malmö stadion skulle givetvis bli en höjdpunt i dess då 56 åriga historía.
Optimism och framtidstro skall givetvis uppmuntras.
Men hur realistisk är drömmen om en ny storhetstid för MAI-galan?
Över projektet, som en våt duk, ligger förstås långbänken Stadionutredningen.
Hur myckt är Malmö stad beredd att satsa på en tävlingsarena som skall användas vart annat år -- galan skall alternera mellan Malmö och Köpenhamn -- och vilken publikkapacitet behövs för att en internationell stortävling skall bära sig ekonimiskt?
Jag förutsätter att friidrotten får en plats på den andra “nya” Stadion men då med plats för max 10 000 personer. Räcker det för att ge ekonomi i en stor gala med världsstjärnor? Naturligvis tveksamt trots att attraktiva startfält ger tv-intäkter.
Förhoppningen att inför 2014 plöja ned sex till sju miljoner enbart för att fräscha upp banorna är inte realistisk. Den slitna arenan lär också behöva fler tillfälliga investeringar för att uppfylla de krav som modern idrottsunderhållning kräver.
Stadion används numera sällan för friidrottstävlingar. 2009 arrangerades SM för seniorer, året efter en svensk GP-tävling. Publiktillströmningen var vid båda tillfällena mycket klen.
Sedan dess har den väldiga arenan inte ens utnyttjats för någon ungdomstävling. Malmö stadion är ur friidrottssynpunkt en träningsanläggning.
Ute i Europa försvinner många av de mindre galorna. Det finns inget intresse.
Det är nästan enbart Diamond Leauge-tävlingarna med de stora världsartisterna som lockar och fyller läktarna.
MAI hoppas på Usain Bolt. Det gör alla.
Men långt före Bolt nu eventuellt blir kontrakterad måste Malmö stad ge besked om det finns resurser för en första renovering av Stadion.
Stadionutredningen lär inte bli klar tills dess.
Med så många oklarheter vore ett positivt besked från de styrande i Malmö
en överraskning.
Jag får nog tyvärr aldrig se Bolt eller några andra av de stora världsstjärnorna tävla i Malmö.
MAI och jag kan förstås drömma.
Efter gårdagens Skånederby i fotboll hamnade åter domartrion i centrum.
Jag är så evinnerligt trött på alla dessa diskussioner, där experter (vem nu det är?), supporters, ja alla, i efterhand har sina mer eller mindre subjektiva åsikter om några kontroversiella --alla tydligen matchavgörande -- domslut. Och framför dem i olika forum.
Alla dessa kameror, som från alla vinklar och vrår detaljgranskar alla situationer, är domarnas värsta fiender.
Trots tillgång till bilder, till och med i slow motion, skiljer sig åsikterna. Vad begär man då av en domare i en stressad matchsituation?
Och så detta med granskningen av offsidesituationer. Här fryser tv bilden, lägger en linje och så ser man att en spelare är några decimeter fel eller rätt och så är skallet igång.
Jag blir också illa berörd av alla dessa okvädningsord som: “Domaren är en hora”, som kan följa en domare under en hel match efter ett beslut som inte fallit fansen i smaken.
Och råkar domaren heta Stålhammar så kallas han Papphammar på några kommentarsiter utan att de ansvariga tar avstånd, utan till och med ett tyst gillande applåderar liknelsen.
Det är olustigt att ibland gå på fotboll. Jag förstår att många drar sig för ett dyrt besök.
På tal om domare.
Jag såg en dryg timme i tv av Trelleborgs FF--Halmstads BK. En av de assisterande domarna ingrep i en situation och genast var en av kommentatorerna framme och menade att “linjemannen” skall överlåta alla frisparkssituationer till huvuddomaren.
En timme senare ville kommentatorerna i Helsingborgsmatchen att assistenterna skall ta ett betydligt större ansvar.
Det skall f-n vara domare!
Sportkrönikören i en av Malmös tidningar skriver i dag “Fotbollsstaden Malmö”. Så kan man förstås se det med både MFF och LdB i intensiva SM-guldstrider.
Låt sen vara att det i de ordinare uppställningarna är ont om spelare fostrade i Malmös fotbollsvärld. LdB har exempelvis åtta spelare i sin trupp med utländskt pass. Men så ser fotbollsvärlden förstås ut i dessa dagar.
Bakom de två stora är det dock direkt uselt. Och att då tala om Malmö som en fotbollstad är i min värld inte korrekt. Vi pratar om en stad med över 300 000 innevånare, Sveriges tredje största stad.
LB 07:s damer kan rädda en del av äran genom att ta steget upp i damsystemets nyhet, Superettan.
På herrsidan är det mörkt. Om LB 07-herrarna faller ur division 1, är det nattsvart. Då finns 2013 näst bästa laget i division 2, nivå 4.
När året summeras kan det vara så att Kvarnby IK har Malmös tredje bästa fotbollslag, 106 år gamla Kvarnby IK, som fram till och med 2007 aldrig någon gång spelat högre än i femman.
Till division 2 har Kvarnby tagit sig utan någon ekonomisk dopning. Inga spelare har på vägen upp fått någon ersättning. I tvåan är det obligatoriskt att skriva proffskontrakt. Ja, så heter det och minimisumman är 3 000 kronor -- per år.
2010, då Kvarnby tog sig upp i divison 2, betalade klubben ut sina första spelarlöner. Till de 3 000 kronorna tillkommer också en mindre poängbelöning. Genom dessa strikta ekonomiska ramar har inga lyckosökare kommit till KIK.
A-laget är uppbyggt kring spelare från den egna breda ungdomsverksamheten. Ett 20-tal spelare ur A-truppen har också spelat pojklagsfotboll i Kvarnby, några har varit ute och prövat lyckan men återvänt hem.
I dag har Kvarnby 21 lag i det officiella seriesystemet, några spelar också i “Husieserien”. Man har till och med ett andra reservlag för herrar.
Det är en dyr verksamhet. Ekonomin är under kontroll, det finns inga skulder. Det finns dock inte utrymmen till många värvningar. Nytillskott kostar. Unga spelare till division 2 har en prislapp genom det så kallade utbildningsbidraget. Klubben måste ha en egenrekrytering. Det har Kvarnby IK
Kvarnby IK har valt sin väg, en föredömlig sådan, i en omvärld med andra värderingar.
Det har räckt för att bli en av Malmös främsta fotbollslag.
Fotnot:
Från Kvarnby IK:s ungdomsavdelning kommer danske mästaren i Nordsjälland Rawez Lawan och HIF-spelaren, nu utlånad till Trelleborgs FF, Mohamed Ramadan.
För att en nybildad förening skall bli registrerad i fritidsnämnden i Malmö och bli bidragsberättigad måste några nyckelpersoner genomgå några grundläggande kurser.
Det är bra.
Men på alla äldre föreningar finns inte dessa krav. Trots att i princip ingen av styrelseledamöterna i dessa föreningar någon gång deltagit i någon utbildning i Malmös bidragssystem.
Frågan blev aktuell i veckan, när en granskning av Malmö Boxningsklubb visade, att MBK, bildad 1943, brustit i de flesta av de regler som finns inom föreningsvärlden.
(Parentetiskt var dessa avslöjande inte någon överraskning för personer som i närheten men på avstånd följt MBK:s verksamhet).
Vid fritidnämndens torsdagsmöte fick MBK tid fram till den 1 december för att få ordning på papper och organisation. Ett förslag om att klubbens styrelse, lik nybildningarnas, skulle tvingas till en utbildning i föreningsteknik avslogs.
Märkligt! Här hade fritidsnämnden ett ypperligt tillfälle att statuera ett exempel.
Men det är kanske inte populärt att ytterligare slå på en ikon.
Ordföranden i MBK är Dallas!