Nu är den igång igen, debatten om Bragdguld och Jerringpris.
Jag skall inte redan nu fastslå att prisen blir Johan Olssons, bara konstatera att han givetvis är en oerhörd stark kandidat.
Genast när en vinteridrottare blir aktuell, är vissa framme och påpekar att skidor inte kan utövas i hela världen. Naturligtvis rätt.
Det finns så många andra idrotter som har betydligt fler utövare.
Men större behöver inte betyda bättre.
Jag har också svårt att förstå att en viss egenskap skall väga tyngre än en annan. Är det mer värt att ha bollkänsla i fötterna och ett bra spelsinne än att vara utrustad med stor kapacitet för konditionsidrotter, kombinerat med en oerhörd vilja?
I min idrottsvärld är det inte så.
Oavsett antal utövare i världen.
Varje idrott har sin charm och skall bedömas utifrån detta.
De årliga priserna delas ut efter subjektiva åsikter. Något annat är otänkbart.
Kritikerna mot att en skidåkare -- eller en annan utövare av en mindre spridd idrott -- skall få Bragdguldet reducerar med sin argumentering antalet sporter till ett fåtal.
Så vill inte jag ha det.
***
Många skidåkare har fått Bragdguldet.
Om nu Johan Olsson blir årets innehavare sticker hans prestation ut. De flesta andra -- alla på femmilen -- har vunnits efter individuell start, Johans i en masstart, som för hans del blev ett individuellt lopp över mer än tre mil.
Han var ensam mot övriga fältet. Hans sällskap var mjölksyra i hela kroppen.
Det var en bragd, oavsett antal skidåkare i världen.
Och en eftermiddag, värd att minnas.
Det finns ingen anledning att ironisera över HK Malmös Vision 2013, som innebar SM-final i handboll i år.
Givetvis skall en förening ha höga målsättningar, eller om du vill visioner. Att HK inte infriar sin i år är är väl inget att säga om. Att visionen var väl optimistisk -- till och med orealistisk -- inför säsongen är en annan historia.
Det jag är rädd för är framtiden. Kan HK skaffa resurser för en fortsatt elitsatsning och dessutom skaffa en stabil grund underifrån, som är förutsättning för en långvarig vistelse på toppen?
Ställer sponsorerna upp på ett lag som drar under 900 personer till Baltiska hallen, som nu i de två senaste derbyna mot YIF och Lugi? Då skall man veta att det kom cirka 200 gäster från Ystad och Lund. I den vanliga serielunken har det varit under 600 åskådare vid några tillfällen.
Skadorna har givetvis till stor del varit orsaken till det prekära läget för HK. Men att så många av skadorna är förslitningsskador bör givetvis analyseras.
De många och långa frånvaroperioderna har visat på HK:s poblem, bristen på bredd i truppen. Vid tre tillfällen har HK tvingats skriva korttidskontrakt med spelare från andra klubbar för att få ett konkurrensdugligt lag.
HK:s skånska elitkolleger har farmarlag, som spelar i division 1 och 2, ofta på övre halvan. Malmö HP, HK:s farmarlag, håller till på undre halvan i trean.
HK:s juniorlag försvann i steg 2 i JSM. Nio av elitlagen har lag i steg 4 i både JSM och SM för 16-åringar. Av elitklubbarna på herrsidan är det endast HK, Skånela och Drott som är utan representation i slutspelet i de två äldsta ungdomsgrupperna.
När konkurrenterna kan plocka in ersättare från de egna leden måste HK söka sig utombys, förenade med kostnader, eller lita på egna juniorer som inte är redo för elitseriespel.
Det håller inte i längden. Kanske inte ens i år.
Handbollsentusiasterna i HK Malmö har mycket att jobba med, oavsett serietillhörighet 2013/2014.
Man skall ha klart för sig: Att bygga upp en stabil, ekonomiskt stark, elitklubb med bra återväxt tar cirka tio år.
Genvägar lönar sig sällan!
På måndag har Skånes Friidrottsförbund årsmöte.
Det är ett ypperligt tillfälle prata sig samman, att försöka vända en negativ trend.
I fjor fick förbundet, genom idogt lobbyarbete, delvis en ny styrelse, bland annat en ny ordförande.
Nu är smekåret över. Nu måste man visa handlingskraft.
I helgen avgjordes inne-SM i åldersgrupperna 22, 19 och 17, totalt 60 grenar. Generellt sett var startfälten små. Skåneklubbarna gjorde inte mycket för att förbättra antalet aktiva. Bara sju föreningar hade deltagare, endast fyra deltog med herrar/pojkar.
16 Skånegrabbar fanns på startlinjerna, 25 tjejer, totalt 41.
MAI, storklubben, hade 17, övriga tillsammans 24. MAI behöver konkurrens inom distriktet för att stimuleras.
Den skånska medaljskörden blev: tio guld, nio silver och tre brons. Sammantaget 22 medaljer.
Bra eller?
Man tävlade om 180 medaljer.
Så svaret blir nej!
Skåne är det näst största distriktet. Skåne har närmare 1,3 miljoner invånare.
Det här är fakta/siffror som klubbar och förbund måste ta till sig.
Det är dags att visa handlingskraft!
Fotnot:
Medaljerna
MAI: 4 guld, 4 silver
Hässleholms AIS: 3 guld, 1 silver
IFK Lund: 2 guld, 1 silver
IFK Helsingborg 1 guld, 2 silver, 1 brons
Öresund FK: 1 silver, 1 brons
Eslövs AI: 1 brons
Den sjunde Skåneklubben var Åhus FK
Det är kris i tidningsvärlden.
Det sker permitteringar hos stora svenska tidningspappersfabriker. Både den internationella och inhemska marknaden sviktar. Tidningarna blir tunnare. Det går ut över alla avdelningar.
Givetvis drabbas också sporten. Prioriteringar blir viktiga. Att prioritera kräver kunskap.
Av vad jag förstår, grundat på både muntlig och skriftlig information, är det icke idrottskunniga -- och inte heller idrottsintresserade -- journalister, som numera redigerar resultatsidorna på Malmös morgontidningar.
Det märks mer än väl. Jag häpnar ofta över värderingarna.
Samtidigt har redigerarna det inte lätt. De får ofta väldigt lite utrymme. “Heliga kor” som resultat från allehanda travbanor får inte slaktas. Är ett lopp från ett travlopp någonstans i Sverige viktigare än en elitserietabell? Tydligen!
Brister i utrymmet gör också att konsekvens och kontinuitet helt saknas, ena dagen ett komplett facit med målskyttar i en elitserie, dagen efter på sin höjd ett resultat.
Jag är irriterad och irritationen stiger, när jag ser att Sport i siffror delar utrymme med en tv-tablå över två spalter. Jag köper att alla direktsändningar finns med, liksom vissa repriser på dokumentärer och magasin. Men repriser på vecko- och till och med månadsgamla matcher har inte sin plats i en nyhetstidning.
När repriser går före aktualiteter är det i min värld fullständigt fel!
Tvingas man redigera i resultatredovisningen kan man även redigera i en inköpt tv-tablå. Och då kanske också ge plats för vad som sänds i de danska kanalerna.
I en krisperiod måste tidningarna vara rädda om de som ser morgontimmen i sängen med en välskriven och bra redigerad tidning som en högtidsstund.
***
När jag ändå är irriterad, måste jag ställa frågan:
Hur okunnig får en sportjournalist vara?
Såg i veckan i en tidning att en 16-årig Malmösprinter hade som mål att 2013 springa 100 meter på 9,80.
Men hallå!
Ringer ingen klocka, när han nu säger det -- vilket jag betvivlar att han gjort -- eller när det kommer på pränt?
Jag kan upplysa om att det svenska seniorrekordet är 10,18 och att Bolts världsrekord är 9,58 och att till dags dato åtta sprinters löpt 100 meter på 9,80 eller bättre.
Jag har med viss behållning läst journalistens artiklar i andra idrotter men blir nu betänksam. Är journalisten (tänk vad bra det hade varit med hen!) lika okunnig i andra idrotter?
Handikappidrotten har en livlig, bred verksamhet i Skåne. Det är inte bara den gigantiska pr-tävlingen Malmö Open. Det framgår av detta avsnitt från Skånes Idrottsförbunds årsberättelse 2012.
HANDIKAPPIDROTT.
Malmö Open, arrangerat av FIFH (Föreningen Idrott för Handikappade) var i sedvanlig ordning den stora händelsen i skånsk handikappidrott. 2012 års upplaga var den 36:e. Liksom året före fanns cirka 1 800 deltagare på plats runt om i Malmö. Fjorton länder deltog. För många av de aktiva var tävlingarna ett viktigt test inför sommarens Paralympics i London
BOCCIA.
Christoffer Hagdahl, FIFH har i många är varit Sverigeetta. Han representerade Sverige i Paralympics, där han dock blev utslagen i åttondelsfinalen.
Han försvarade sitt SM-guld, och var med i det svenska lag som blev nordiska mästare efter att själv spelat hem den individuella bronsmedaljen.
Hans klubbkamrat Roger Andersson försvarade sitt SM-guld i klass 1 och blev även nordisk mästare.
BORDTENNIS.
Peter Rosenmeier, FIFH blev åter svensk mästare men hans främsta prestation under 2012 var hans bronspeng i Paralympics. Men då repesenterade han Danmark.
FIFH fick även en andra SM-vinnare, Viktor Söderlund, och dessutom två silver och ett brons.
Josefine Abrahamsson, som under många år tävlat för FIFH och vunnit åtskilliga internationella medaljer av högsta valör, tog ett brons i Paralympics men spelade 2012 för Linköpings HIF.
BOWLING.
De skånska klubbarna visade upp en fin bredd vid SM. Av nio medaljer kom fem i lag. BK Piggelin från Trelleborg spelade hem två guld. Breddmässigt bäst var Bowlinggänget från Klippan med en medalj av varje valör i lag och ett individuellt brons.
Åsen från Åstorp, två individuella silver, och Skoj från Tollarp, ett lagsilver, var de övriga medlaljklubbarna.
ELHOCKEY.
Electric Griffins (FIFH) deltog med framgång i en serie benänmd Danisih open och låg vid årsskiftet 2012/2013 tvåa. I en turnering vann Griffins över de danska mästarna.
FOTBOLL.
Ramlösa Södra FF försvarade sin seger i SM i klassen SO 3 (Special Olympics).
FRIIDROTT.
Richard Strath, längdhopparen från IFK Lund, deltog i Paralympics i specialgrenen för synskadade. Han kom sjua.
I Europamästerskapen tidigare under säsongen hade han blivit mästare.
I klassen U hade MAI:s Stephanie Ydström stora framgångar vid både VM och EM i många grenar.
I stafett var hon med om att springa hem ett guld och tre brons för Sverige. Stephanie hamnade tre gånger på bronsplatsen och hade också fyra placeringar fyra till och med sju.
GOALBOLL.
FIFH hade två spelare, Fatmir Seremeti, Stefan Gahne, med i Paralympics. Sverige blev utslaget i gruppspelet efter förluster mot Turkiet och Finland,
oavgjort mot Litauen och Storbritannien och vinst mot Brasilien.
Herrlaget i Malmöföreningen försvarade sitt SM-guld och svarade mot internationellt motstånd för några uppmärksammade prestationer som att vinna Montreal open, en landslagsturnering i Litauen, en i Venedig också mot landslag och inte minst segern i Malmö open mot de regerande Europamästarna Finland.
I Venedig blev det dubbelt upp, även FIFH:s damlag kom hem med en segerpokal.
KÄLKHOCKEY.
FIFH vann Stockholm International Paragames.
ORIENTERING.
VM-trean från 2011 Inga Gunnarsson, Pan hade ett nytt bra år, EM-fyra och åtta i VM, näst bästa svenska.
RULLSTOLSBASKET.
2011 kom FIFH på bronsplats i SM-slutspelet, 2012 blev laget
fyra i både grundserien och i slutspelet.
RULLSTOLSRUGBY.
I Paralympics kom Sverige sexa med Per-Arne Kulle, Tobias Sandberg, Mikael Norlin och Per-Johan Uhlmann, alla FIFH, i laget.
SIMNING.
Andreas Nordh, Osby SS dominerade sin klass i SM. 2012 simmade han hem åtta medaljer i sin hemmabassäng. I år blev det fyra guld, två silver och ett brons.
Han satte under säsongen även några svenska rekord.