Svensk handboll skall vara stolt över USM.
I dessa tider, då utslagning och tidig specialisering inom idrotten tar allt mer plats i debatten, kan handbollens spelform i USM vara ett föredöme. Det har gjort att även de mindre klubbarna känner sig välkomna och vet att deras ungdomar får sex utvecklande matcher. Ja, om det nu inte blir några sena avhopp, då det kan bli något färre.
Upplägget lockar. Det har blivit lite av prestige att kunna ställa upp med ett lag i USM. När tävlingen startade i höstas deltog 526 lag i de sex grupperna. Jag medger att jag inte orkat räkna ut hur många föreningar som är representerade i denna siffra, men det rör sig om en bra bit över 100. När nu USM under de närmaste veckorna går in i steg 4 finns 173 lag kvar. De kommer från 75 klubbar.
Det tyder på att handbollen har den klubbredd som alla idrotter eftersträvar.
***
Att på Kvinnodagen, den 8 mars, också kunna konstatera att det var fler startande flicklag än pojklag i USM är fakta, som stärker handbollen image. 289 flicklag mot 237 pojklag är för många kanske överraskande siffror. I rättvisans namn bör man kanske notera att konkurrensen för de bollbegåvade flickorna från andra sporter är mindre än den för pojkar. Ishockeyn är inget allvarligare alternativ och fotbollen kan inte på långt när matcha handbollens jämställhetssiffror.
***
Skåne, då?
En femtedel av de startande lagen kom från Skåne, 105. Antalet deltagande klubbar var 27. Könsfördelningen var jämn, 53—52 i pojkarnas favör.
När nu turneringen går in i sitt slutskede finns 39 lag kvar. Det mest imponerande är att de representerar 16 olika klubbar.
Jag är hyggligt insatt i friidrott och dess problem. I ett stafett-SM i motsvarande åldrar kan Skåne i bästa fall ställa upp med tio lag från, också i bästa fall, tre föreningar. Och då pratar vi om fyrmannalag.
Det är olika världar.
Elitklubbarna dominerar numerärt. Om man nu efter konkursen kan inlemma H 43 Lund i denna kategori.
Men att Kävlinge HK har tre lag kvar är värt ett extra omnämnande. Kävlinge är ett stabilt fäste i distriktet. Det behövs när andra orter av ungefär samma storlek sviktar. Skurup har exempelvis tappat rejält till innebandyn.
Trots det övervägande positiva tongångarna inom Skåne finns det hallar med handbollsmått som inte utnyttjas för just ungdomshandboll.
Av mycket positivt om spelformen för USM finns också det faktum att klubbar med sina seniorlag långt ner i seriepyramiden – några till och med utan seniorverksamhet -- kan avancera långt i USM med sina lag. Jag tror att det är en injektion för hela verksamheten i IFK Malmö, Ankaret, Dalhem, Ljunghusen, Lödde, Åhus och Staffanstorp att de har ungdomslag som finns bland de cirka 30 främsta i Sverige.
Axel Härstedt, OS och EM-finalist i diskus.
Kasper Kadestål, UEM-silver på 200 meter.
Austin Hamilton, EM-trea på 60 meter.
Tre uppmärksammade skånska internationella friidrottsframgångar det senaste dryga halvåret.
Vad har dessa herrar gemensamt?
Jo, de har alla tre fått sin första kontakt med friidrotten och lärt sig grunderna i Vellingeklubben IK Finish. Numera tävlar alla också för MAI.
Finish är duktig på att utbilda sina ungdomar men får aldrig chansen att se om man även har förmågan och möjligheterna att se talangerna bli etablerade på en hög seniornivå. De har lämnat Finish.
Inomhussäsongen är avslutad på mästerskapssidan. På senior-, junior- och ungdomssidan i SM har Finishfostrade ungdomar haft framskjutna placeringar och medaljer.
Endast en tävlade dock i Öresunds dress. (Finish föredrar av bland annat ekonomiska skäl att tillsammans med IK Pallas tävla inom Öresund FK.)
Friidrottsskåne behöver IK Finish, en frisk optimistisk Vellingeklubb. Enligt uppgift finns det ledare/tränare som nu är tveksamma till ett fortsatt engagemang. Det vore förödande.
***
Den stora boven är Friidrottsgrundskolan och Friidrottsgymnasiet. Ursprungstanken med dessa var att talangerna här skulle få den dagliga träning de mindre klubbarna inte alltid kan erbjuda och att ungdomarna skulle fortsätta tävla för sin moderklubb. Så har det inte blivit i Malmö. Tränarna, vars utbildning i några fall delvis är bekostade av en konkurrentförening, är oftast även knutna till MAI. Det har inneburit att de flesta också gått över till MAI.
Ystads IF, Heleneholms IF, IFK Lund, IFK Trelleborg, Lomma FIK och IK Finish är klubbar som alla fått ungdomar att börja med friidrott och sett dem placera sig och ta medaljer vid årets SM, men inte fått någon som helst kredit för detta.
Friidrottsgrundskolans och Friidrottsgymnasiets grundtanke hade gynnat skånsk och svensk friidrott.
***
Det finns tankar i Skåneklubbar i riktningen: Varför skall vi syssla med friidrott, när MAI plockar de främsta? Och varför arrangera ungdomstävlingar, när MAI inte gör det?
Realiseras dessa tankar blir en svag skånsk friidrott än svagare.
***
Friidrottsgrundskolan och Friidrottsgymnasiet utgör delvis ytterligare en fara. Kommer man inte in på Friidrottsgrundskolan, och det gör man som 13-åring, finns risken att man kan känna sig utslagen.
Det nuvarande systemet, inte minst på grund av tävlingssystemet, ger lite utrymme för dem som är fysiskt sent utvecklade och dem som vill byta idrott eller helt enkelt bara börja. Det måste ske en rekrytering även efter 13 år.
Här finns en nisch för nytänkande.
Tomas Axnér, handbollstränare i Lugi, är missnöjd med att endast 1 170 åskådare fanns på plats när hans lag i går komfortabelt slog Hammarby med 29—23 i Handbollsligan.
Det har den gode Tomas all rätt att vara. Men sen slår han, liksom många andra, åt fel håll, mot de egna medlemmarna och de många ungdomarna i klubben.
Men hur ser en handbollsvecka ut för Lugis ungdomsspelare? Träning två till kanske fyra gånger och oftast en match under helgen. Vid de flesta tillfällena är en förälder chaufför – och många familjer har mer än ett idrottande barn. Finns det då eventuellt en aktivitetsfri kväll, speciellt en fredag, är valet i min värld enkelt: Det får bli en handbollsfri kväll med lite fredagsmys med hela familjen.
Och handen på hjärtat: Hur attraktivt är säsongens upplaga av Hammarby?
Dessutom har handbollen sålt ut alla sina matcher till tv och i och med att de nu sänds i C More är kvaliteten på sändning och i många fall även på kommentatorerna högre än tidigare. Ytterligare en konkurrensfaktor.
Rent allmänt är Handbollsligans matcher inte lockande. Publiksnittet är beskedliga 1 522 personer. Då skall man ta i betraktande att IFK Kristianstad snittar på 4 812 och att Sävehof invigt en ny hall och att Ystads Arena höjt sin kapacitet.
Lägg till att det finns några matcher med fri entré och därmed avsevärt högre åskådarantal.
Problemet finns inte hos Lugimedlemmarnas bristande intresse en fredagskväll med motstånd av ett av seriens sämsta lag.
Fem medaljer och ytterligare sex placeringar bland de sex främsta.
Det blev den individuella skånska utdelningen vid helgens SM i friidrott i inomhus.
Antalet deltagare från de skånska klubbarna var också klent trots att tävlingen arrangerades nästgårds, i Växjö.
Jag har svårt att tänka mig att Skånes facit någon gång varit sämre än i år.
På onsdag har Skånes Friidrottsförbund årsmöte. Det finns många problem att diskutera.
***
Malmö AI var som vanligt bästa Skåneförening. Alla fem medaljörerna var MAI-are, fyra av de sex övriga finalplatserna var också MAI:s. IFK Lund och IFK Helsingborg hade var sin finalplats.
Men, och här är, i min friidrottsvärld, det intressantaste: Ingen av dessa elva skånska aktiva har en Malmöförening som sin moderklubb! Många har hamnat i Malmö tack vare studier vid idrottsgrundskolan eller vid Fig, Friidrottsgymnasiet.
En naturlig fråga blir: Finns det inga talanger i Malmö?
Självfallet finns det. Men resultatet från helgens SM visar att Malmöklubbarna varit dåliga på att utveckla den generation som nu skulle vara konkurrenskraftig på ett senior-SM.
Noll infödda Malmöbor bland de sex främsta är genant.
***
I mitt förra blogginlägg ställde jag följande fråga:
Var har Fredrik Ljungberg i Arsenal och, låt oss säga, min gamle kollega på Sydsvenskan Calle Palmér i Malmö FF för ett likvärdigt rekord?
Svaret: Från den 6 maj 1948 till och med den 1 juni 1951 spelade MFF, med Calle Palmér i truppen, 49 raka matcher i Allsvenskan utan förlust.
Från den 7 maj 2003 till och med den 6 oktober 2004 spelade Arsenal, med Fredrik Ljungberg i truppen, 49 raka matcher i Premier League utan förlust.
Kuriosa: Det svenska och engelska rekordet i den högsta fotbollsligan är allt
Överallt – och alltid – denne Zlatan.
Har varit i London några dagar med delar av familjen bland annat några barnbarn. Efter några timmar den första dagen passerade vi Albert Hall och vad stod inte parkerad precis bredvid den berömda konserthallen om inte en kamouflagefärgad bil med registreringsskylten X IBRA. En sökning på Google gav besked. Det var en av Zlatans många bilar, en Mercedes-Benz, Brabus.
Som nu är förevigad på barnbarnens mobiler.
***
Men storheten till trots, i fotbollsavdelningen på Madame Taussaud fanns Zlatan inte med. Man hade varit sparsmakad. Endast en nu aktiv spelare fanns i vaxupplaga, Ronaldo. Pelé var också porträtterad liksom Bobby Moore, lagkaptenen i det engelska VM-guldlaget från 1966.
***
Sen mitt förra besök 1999 var Björn Borg förpassad till ett förråd. Tennisen representerades nu av Rafael Nadal.
***
Besökte även Emirates Stadium, Arsenals hemmaarena. En upplevelse.
Swedbank stadion i all ära, men detta var klass, lyxklass. VIP-utrymmena, både inne och ute, omklädningsrummen – speciellt Arsenals förstås med en komfort av högsta klass på alla sätt och vis – ett presskonferensrum med bekväma, moderiktiga fåtöljer och avskilda pressplaster för alla journalister och egna bås för Tv- och radiointervjuer, ja, det var en helt ny, modern värld, helt skild från den jag kom i kontakt med som journalist.
Man fick i stort komma in på alla områden på Emirates. Man fick till och med känna på gräset. Med handen.
***
I entréavgiften, 20 pund, ingick ett souvenirhäfte och fritt tillträde till museet. I ett kollage på första sidan med tolv spelare fanns mitt i, med allt ljus, Fredrik Ljungberg. Tillsammans med klubbens största stjärnor under 2000-talet.
”Freddie” rankas som en av de stora. Den vänliga och kunniga personalen nämnde också – när de frågade varifrån jag kom -- Anders Limpar med stor respekt och även Rami Shaaban, målvakten, och givetvis också Stefan Schwarz.
***
En fråga: Var har Fredrik Ljungberg i Arsenal och, låt oss säga, min gamle kollega på Sydsvenskan Calle Palmér i Malmö FF för ett likvärdigt rekord?
Svaret lärde jag mig på Emirates Stadium.
Ni får svar i nästa blogginlägg.