Har mellan EM-matcherna i handboll läst Svennis, min historia.
Men även hunnit med annat förstås.
Det är en tragisk historia. Att ha tjänat så mycket och nu – enligt de egna orden – vara i stort sett utfattig är en tragedi. Visst lurad av en skrupelfri rådgivare men också efter att ha levt ett liv i sus och dus världen över med dyra hus och lägenheter – också världen över.
Patetiskt är också hans upprepande av alla sina mer eller mindre långvariga kärleksförhållanden.
Vad står det då om fotboll?
Några skildringar från interiörerna i maktens korridorer i förbund, klubbar och i omklädningsrummen är intressanta. Liksom den engelska pressens hänsynslösa agerande.
En fråga måste man ställa sig: Hur skickliga är de tränare i de internationella storklubbarna som byter arbetsgivare – ofta med varandra – bara efter några säsonger?
Svennis skriver att kraven från tränaren – och löftet från ägaren – är att han skall få ett visst antal nya världsklassiga spelare. Generellt sett, inga nya spelare, inget kontrakt.
Exempelvis: Benfica ville ha Svennis för en tredje gång men klubbledningen erkände att man inte hade ekonomiska muskler att utmana Porto. Då var en tredje sejour inte intressant.
Okej, den psykologiska förmågan att få idel världsstjärnor att dra åt samma håll skall inte undervärderas.
Men är det verkligen de skickligaste tränarna som leder de skickligaste lagen?
Jag menar att det inte är så. Det är de tränare som skaffat sig ett namn som får de bäst betalda uppdragen.
Därmed inte sagt att Svennis är/var en dålig tränare. Med rätt marginaler under sina sex år som förbundskapten i England hade han varit odödlig i den engelska fotbollshistorian.
Det är mycket handboll, kanske till och med för mycket. Men vädret inspirerar förstås inte till uteaktiviteter.
Vad det definitivt blivit för mycket av är Daniel Kristiansson, tv-referenten. I fotboll pratar han sönder matcherna med sina oändliga statistikuppgifter. Och nu har han hoppat in på handbollens EM-scen och älskar sin statistik även i detta sammanhang. Det må så vara, men hur mycket handboll har han sett, hur mycket handboll kan han?
Alla linjeinspel är fantastiska, lika så alla kantutspel, för att inte tala om de varierade kantavsluten, de hårda skotten i kryssen och de akrobatiska målvaktsräddningarna och allt annat som tillhör denna fascinerade idrott.
Men, hålla Daniel, det här är ett mästerskap med världens bästa spelare! Då ser det ut så här!
När han sen kommer med en fundering/åsikt vill han i sin osäkerhet ha den bekräftad av sin expert Per Johansson eller Kim Andersson (ok debut och bättre ju fler matcher han kommenterade) med ett
”Eller hur?”
Jag är trött på Daniel Kristiansson, speciellt i handbollssammanhang. Byt ut honom!
I dag ser jag fram mot att ha tv-sällskap av Perlskog/Hellgren och en svensk seger över Ryssland.
***
Vad säger Danmarks 31—28 i VM-finalreprisen mot Spanien?
Jo, att det är två presumtiva finallag även i detta mästerskap.
Det mest frapperande var procenten målvaktsräddningar. När Danmark ”körde” matchen tio minuter före slut var procentsiffrorna 50—10. Nu hänger inte allt på just räddningsprocenten, skärpan i avsluten och försvarsinsatsen har också en avgörande roll. Men siffrorna visar förstås hur lite det skall till för att förändra en trebollarsdifferens.
Aptiten lär öka när man äter.
Så sägs det i alla fall.
De två övertygande EM-vinsterna i handboll mot Montenegro och Vitryssland gav en nästa så omåttlig aptit att uddamålsförlusten mot Kroatien fick tongångarna att direkt gå ner i djupaste moll.
Givetvis är en förlust med ett mål i handboll extra surt, det finns ju så många marginaler att peka på.
Jag vägrar dock att tro att medaljhoppet är borta, oavsett skade- och eventuella avstängningsproblem.
Visst kan Sverige fortfarande komma grupptvåa och möjligheten att komma trea är verkligen stor. Det skulle innebära spel om en femteplats.
Handbollen är en bred internationell idrott. VM-missen 2013 till trots, Sverige är en av de stora i världshandbollen. VM-fyra 2011 och OS-silver 2012 är bevis nog. En topplacering 2014 understryker storheten.
Uppdelningen av Sovjet, Jugoslavien och Tjeckoslovakien har gjort att bredden på det internationella planet har ökat.
En vis förbundskapten formulerade den nuvarande konkurrenssituationen så här:
– Det är lättare att bli Europamästare nu men svårare att komma bland åtta främsta.
Så sant som det är sagt.
Visst önskar jag en medaljmatch för Sverige, men en placering bland de åtta främsta är en i min värld godkänd insats.
I ishockey innebär en utebliven svensk medalj stora negativa krigsrubriker. Det bevisar ishockeyns konkurrensmässiga litenhet.
Återigen var det tre skåningar som angav den svenska segertonen i EM-handbollen, 30—22 mot Vitrysskand.
Mattias Andersson och Andreas Nilsson var minst lika duktiga som senast och när vitryssarna i sin respekt för Kim Ekdahl du Rietz – delvis i alla fall, fem mål visar att det inte lyckades helt – skar av passningsvägarna till honom steg teknikern Fredrik Petersen fram och visade sitt breda spektakulära register. Fredriks mål strax före pausvilan var prov på fräckhet, snabbhet och teknik som är något av hans signum.
Jag menade före EM att en bra bredd och fingertoppskänsla från förbundskaptenerna Lindgren/Olsson var en förutsättning för en framgångsrik turnering. Båda kvaliteterna kom fram i går. När hälften av den offensiva uppställningen var mindre lyckosam i matchinledningen byttes den ut och resultaten såg vi. Magnus Persson och inte minst Patrik Fahlgren var nödvändiga injektioner.
Kroatien är inte omöjligt att rubba.
***
Har det funnits en spelare med bredare register än Mikkel Hansen? Danken kan ju allt. När Danmark vann över Österrike var han – uppskattningsvis – på något sätt involverad i 75 % av de danska målen.
Mikkel är givetvis en oerhört viktig kugge för ett lyckosamt EM för hemmanationen. Minst lika betydelsefullt är det att målvakten Niklas Landin blir frisk och skadefri. Reserven Green håller inte EM-klass.
***
Hur ofta ser man – det gäller alla idrotter – en spelare går in och hjälper domaren och förmår denne att ändra ett domslut, som gått i egna lagets favör?
Okej, det var ett oskyldigt inkast i en hyggligt klar ledning, men kroaten Ivan Cupics handlade sände förhoppningsvis positiva signaler till både äldre och yngre spelare.
Skåne regerar.
Så har det varit i svensk landslagshandboll de senaste åren. Stommen i silverlaget från OS 2012 var skånsk och i går i den lovande EM-upptakten var de tre främsta skåningar. Kim Ekdah du Rietz (Lugi) och Mattias Andersson (Ystads IF) stal berättigat rubrikerna liksom som alltid försvarsblocket Tobias Karlsson/Magnus Jernemyr.
Den tredje skåningen (Jernemyr är inte skåning, klubbtillhörigheten – Lugi – till trots) som jag rankar som bäst efter du Rietz/Andersson var Andreas Nilsson (IFK Trelleborg). Han gjorde själv fyra mål, fixade tre straffar och sysselsatte hela tiden det montenegrinska mittförsvaret och gav utrymme för sina medspelare. Andreas var strålande.
Sen kan man väl hoppas att de IFK Ystad-fostrade Fredrik Petersen får fler utspel och Niclas Ekberg mer speltid, så att även de kan visa sin internationella kapacitet.
Bakom dessa EM-skåningar finns fler som kan aktuella för framtida mästerskap, bland andra Kim Andersson (Kävlinge) och Jim Gottfridsson (ytterligare en spelare med IFK Ystad som moderklubb).
Det finns alltså många Skåneklubbar som har kvalitet att forma världsstjärnor. Och den skånska klubbredden är på många sätt imponerade vilket framgår av den sammanfattning som Skånes Handbollförbund gjort inför fortsättningen av USM:
De tre kommande helgerna spelas fjärde och sista steget i handbollens USM, innan det är dags för finalspelet i Jönköping, 14—16 mars.
28 skånska lag är kvar och bredden på skånsk ungdomshandboll syns än tydligare av att lagen kommer från 17 olika klubbar.
Juniorerna
I damklassen är H65 Höör och KFUM Lundagård i samma grupp, Lugi i en annan.
De tre elitserielagen IFK Kristianstad, Lugi och Ystads IF är placerade i var sin herrgrupp, IFK Ystad och OV/Helsingborg i samma.
A-grupperna
H43 Lund är arrangör för en flickgrupp, där OV/Helsingborg är en gäst. Övriga flicklag är Vinslöv, Dalhem samt Pandora och 261 Ankaret (det gemensamma laget för 261 Landskrona och Ankaret) i samma grupp.
Ystads IF är värd i en pojkgrupp för bland annat H43 Lund. Ett tredje skånskt lag är IFK Kristianstad.
B-grupperna
Med Bjärred, Ankarets farmarlag, arrangerar en flickgrupp med bland annat Eslövs IK.
OV, Dalhem och H43 är placerade i samma grupp, Näsby i en annan.
Av de fem kvarvarande pojklagen är Lugi, H43 och Ankaret lottade i var sin grupp. Ljunghusen är arrangör och har skånsk konkurrens av Åhus..
Flest lag kvar har H43 Lund med fyra, Lugi, Ankaret (med 261 Landskrona) och OV tre vardera och sen har IFK Kristianstad, YIF och Dalhem två.