Söker MFF en kvinna som efterträdare till Rikard Norling?
Naturligtvis inte. Även om man kan tro det efter Kvällsposten gårdagslöpsedel:
MFF:s krav på de nyA tränaren.
Jag vill inte agera språkpolis men:
Hur långt får språknivelleringen gå?
När en av landets största tidningar har en person att göra en löpsedel som inte vet vilken ändelse ett adjektiv vid feminina eller maskulina substantiv skall ha, då tycker jag att det gått lite väl långt.
Lite krav på språklig korrekthet måste man få lov att ställa.
Är det bara jag sin blir irriterad på alla dessa fel som ”den fantastiska Zlatan” eller ”den duktige Lotta Schelin”?
Lite språkpolis får man väl vara även om det finns värre felaktigheter att reta sig på i tidningsspråket.
Det har varit mycket MFF den senaste tiden – men okej det är det förstås alltid här i Malmö.
Turerna kring Rikard Norling förbluffar. Här sitter den förre MFF-tränaren ena veckan och är med i en lansering av en ny organisation, där han stiger i hierarkien, och sen säger han upp sig veckan därpå.
Hur kan man göra så utan ett ge någon förklaring och utan att få en massiv kritik? Utan det blir precis tvärtom. Tankar om hund och begravning ligger nära.
Vd:n Per Nilsson tar till och med de stora orden i sin mun: ”Det är en stor sorg för Malmö FF.”
Och ordföranden Håkan Jeppsson spär på med: ”Det är tre av de bästa åren i Malmö FF:s historia.”
Jag trodde verkligen att Håkan hade bättre koll på klubbens ärorika förflutna. Det finns minst tolv treårsperioder som haft bättre placeringar än Norlings 4—3—1.
***
Jag känner inte Norling, ha bara hört honom vid några presskonferenser och de intervjuer han gjort för radio och tv. Plus då ett föredrag tillsammans med Per Ågren vid ett frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner. Där gjorde han verkligen inte skäl för epitetet ordekvilibrist. Det var Per Ågren som räddade den sammankomsten.
Jag har svårt att riktigt förstå vad Norling menar i sina uttalanden, metaforer. Men det kan givetvis bero på min oförmåga att tolka språket. Utan några andra likheter, jag har lika svårt att hänga med när en annan ordekvilibrist, Björn Ranelid, är som mest talträngd. Men jag rekommenderar hans episka Malmöromaner Till alla människor på jorden och i himlen och Tyst i klassen!
För mig är Rikard Norling och hans agerande en gåta. Likheterna med hur han handlade i AIK är slående. Vad vill han uppnå?
***
Liksom Håkan Jeppssons överord om Rikard Norling begåvades Ivo Pekalski med sådana när det stod klart att han var klar för Häcken.
”2010 ägde Pekalski allsvenskan”. ”Ivo Pekalski var 2010 allsvenskans bäste mittfältare”. Det fanns även andra superlativer.
Exemplen är förstås tagna ur Malmöbaserade tidningar men håll igen lite!
Pekalski gjorde en alldeles utmärkt säsong, var en av seriens bästa spelare och en av de nyttigaste kuggarna i MFF:s guldbygge.
”Att äga allsvenskan” det är stora ord, överdrivna sådana. De skrevs av Citys krönikör, som jag tidigare höll som Malmös bäste när det gäller fotboll. Under hösten har han fallit på rankningen.
***
Jag hoppas att Ivo Pekalski blir kvitt sina skador och lyckas i Häcken. Självfallet främst för hans egen skull men också få slippa elaka Malmökommentarer vid eventuella framtida misstag. Sådana som under åren följt tidigare MFF-spelare som bland andra Jonas Sandqvist, Jon Jönsson och Christian Järdler.
***
Mjällbys duktige ytterback Mahmut Özen lär vara på väg till MFF. Varför vill man värva honom? Özen är förvisso en skicklig spelare och inför kvalet till Champions League behövs en bredare trupp än den MFF för närvarande har. Mikko Albornoz och Richardino slår han inte ut och bakom dessa finns Matias Concha och Pa Konate.
Kan man tyda det så att man riskera förlora Albornoz utomlands?
Annars förstår jag inte intresset för Özen.
Det är förhoppningarna som sätter betygen, bra eller dåligt.
Som nu i VM-playoffet i fotboll mellan Portugal och Sverige. Inför matchen i Lissabon var de svenska förhoppningarna att man skulle kunna komma därifrån med ett knappt nederlag – och förhoppningsvis ett eget mål. När det nästan blev så, övervärderades den ganska mediokra insatsen.
Med detta som bakgrund höjdes de svenska förhoppningarna – varför förstår jag inte riktigt – inför returen. När det nu blev en ny svensk förlust, trots en spelmässigt bättre insats, blev omdömena betydligt sämre.
De förhoppningar man målat upp infriades inte och det gav utslag i betygssättningen.
***
I parallellfall på en lägre nivå är kommentarerna efter HK Malmös två senaste framträdande i handbollens elitserie i Skåne. H 43, nykomlingen, skall man bara slå, även på bortabana. När det inte blev så blev slutsatsen att HK gjorde säsongens hittills sämsta insats.
När HK i går slog IFK Skövde hette det: Att HK åter hittat formen.
Får jag ställa några frågor?
Vilket lag av H 43 i måndags och Skövde av i går höll bäst elitserieklass?
Varför inte visa respekt för lag som faktiskt kryssade i Baltiskan för en och halv månad sen och som dessutom senare också tagit en poäng mot Lugi?
Jag menar så här: Dra inte till med kommentarer som ”sämsta hittills” bara för att de egna förhoppningarna inte infriats.
Av de HK-matcher jag sett den här säsongen klassar jag den hemma mot Önnered som den minst övertygande. Det var en av Nebosja Simics, målvaktens, bästa.
***
Såg just Aalborg—Drott, 37—24. Usch!
Nu är förstås Drott av hösten 2013 inte representativ för svensk klubbhandboll men matchen visade på skillnaden i den högsta ligan mellan Danmark och Sverige.
I Aalborg spelade tre svenska landslagsmeriterade herrar, Kappelin, Jakobsson och Barud, avgörande roller. Vad får de svenska klubbarna från Danmark? Inget ont om de danskar som finns i HK Malmö, Ystads IF och H 43 men vi pratar inte riktigt samma standard.
En nästan fullsatt hall i Aalborg, en nästan öde i Halmstad. Det är inte precis så att den svenska publiken skaffar resurser till sina föreningar.
Man såg tydligen även den enorma fysiska skillnaden mellan lagen, seniorer mot juniorer.
Såg just en notis i Skånskan att Skånes Friidrottsförbund anmält Svenska Friidrottsförbundet (SFIF) till Konkurrensverket för att SFIF inte beviljat Malmö AI sanktion för en gala med Usain Bolt den 19 augusti 2014 med motiveringen att tävlingen kolliderar med DN-galan två dagar senare.
Sanktionsförfarandet i friidrott (och många andra idrotter) finns till just för att förhindra kollisioner och dessutom för att försöka få en tidsmässig spridning av tävlingstillfällena.
Det är också så att det är distriktsförbundet som först ger sitt utlåtande sedan SFIF.
Att frågan blivit så kontroversiell mellan SFIF och MAI (egentligen en stiftelse med MAI-anknytning) beror på en konflikt mellan ledande personer inom DN-galan och MAI-stiftelsen. Jag kan inga detaljer och väljer därför att inte ha några synpunkter.
Men sanktionsfrågan är av principiellt intresse på en lägre nivå. Distriktsförbundet har här en möjlighet att få rätsida på ett i Skåne helt snett tävlingsprogram. Det har man inte lyckats med, kollisionerna har varit många, man har beviljat tvådagarsevenemang med alldeles för många grenar utan att det finns tillräckligt med aktiva.
Många tävlingar har varit fullständigt oglamourösa. Likväl har man låtit det fortsätta. 2014 års preliminära skånska tävlingsprogram ser under vissa perioder värre ut än tidigare. Skåneförbundet måste visa sin makt, ta vara på sina rättigheter.
Stryk och omdirigera i programmet! Jag är övertygad om att ingen anmälan lär hamna hos Konkurrensverket.
Försök att vända skånsk friidrotts nedåtgående trend!
Detta är oerhört mycket viktigare än att ta strid i tvisten mellan MAI och DN-galan.
Skåneförbundets skrivelse har för övrigt en underlig skrivning. I början står det ”vi”, i slutet ”min” (Robert Nord , som utan ledarmeriter i friidrott på förslag av MAI invaldes som ordförande).
Vem står bakom anmälan?'
Avslutningsvis en petitess, men ett bevis på okunskap från författarens sida. Han menar att SFIF ger olika förutsättningar till två svensk föreningar. DN-galan arrangeras av Stadionklubbarna, en sammanslutning av tolv klubbar i Stockholmsregionen. Bolt-galan, om den blir av, av en stiftelse.
Jag är en obotlig tidningsläsare, har varit det sedan barnsben.
Läser dagligen Malmös två morgontidningar, bläddrar oftast igenom City, snyltar, också dagligen, på nätet.
Under en period nöjde jag mig med Sydsvenskan men den täckte inte mina behov. Området öster om Svedala är inte intressant för SDS. Som uppvuxen i Skurup och med Ystads Allehanda som komplement till Sydsvenskan är det den region som jag vill läsa om hellre än om kommunerna norr om Lund. Det blev att åter prenumerera på Skånskan, vars kultursidor oftast också ligger närmare mina intressen än Malmökonkurrentens. Sen finns det avdelningar som i Sydsvenskan är vida överlägsna en i det stora hela ostrukturerad Skånska.
Men vad kan man som kund – jag får som före detta medarbetare förvisso Sydsvenskan gratis men förmånsbeskattas – begära av en tidning?
Vad som prioriteras kan man givetvis ha synpunkter på. Och det har jag som sagt – men det tar vi en annan gång.
Men på ett område trampar tidningsledningarna på oss idrottsintresserade. Efter vad jag förstått, och tagit reda på, kan personer helt okunniga i och ointresserade av idrott redigera idrottssidorna. Det märks i stort dagligen speciellt på resultatsidorna. Det är skrämmande. Och det irriterar mer än mig.
Jan Wiftrand, bland annat en gång chefredaktör på Sydsvenskan, sa vid ett tillfälle att just sportsideläsarna är de på sitt område kunnigaste läsarna. Så ser tydligen inte dagens chefer på det hela.
Då hade det inte sett ut så här. Förtroendet minskar radikalt.
Jag känner mig som kund lurad när jag får se hur alla halta hästar på Halmstadstravet placerat sig men inte en tabell från Elitserien i handboll.
***
Sverige—Portugal, då?
Det är enklast att sammanfatta så här: Portugal var bättre.
Syndabockar skall förstås alltid hittas. Återigen var det det svenska försvaret som fick bära hundhuvudet. Men det är ju som Anders Svensson påpekade: Ett försvarsspel sker över hela planen.
Vem skulle ta hand om Moutinho, som slog de fantastiska passningarna till två Ronaldos mål? Och detta i lägen då Sverige chansspelade.
Kim Källström, ofta pålitlig passningsleverantör till Zlatan, fick inte samma utrymme som Moutinho.
***
Och så här det med betygsättning. Var gårdagens svenska insats värd mer än ett betygsteg mindre per spelare än i Lissabon?
Var insatserna inte ganska likvärdiga? 0—1 eller 2—3, vad är skillnaden? Stod Sverige inte upp till och med bättre i går än i fredags?
***
Ett VM utan Sverige är givetvis trist. Men ett VM i fotboll är så stort i sig att det är lika fängslande ändå. Till skillnad från exempelvis ishockey!