Långbänken Malmö stadion fortsätter.
Åsikterna är många.
”Riv inte!” Det var förre kommunstyrelseordföranden Ilmar Reepalus budskap, då han var gäst vid ett välbesökt frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner. Men han lanserade inga idéer om hur Stadion skall fyllas med aktiviteter. Hans åsikt baserades mest på nostalgi och byggnadens arkitektoniska skönhet. Reepalu är arkitektutbildad.
”Malmöbon gillar den och den är vacker. Den var förstås vackrare innan man byggde till den norra läktaren inför EM i fotboll 1992.”
Detta är givetvis inga hållbara argument för att bibehålla denna kostsamma byggnad utan några större idrottsliga aktiviteter.
Reepalu talade sig varm för bandy, en av de stora idrotterna i hans ungdomsstad Motala tillsammans med speedway.
Det väckte en tanke: Varför inte anlägga en konstfrusen isbana för allmänhetens åkning på Stadion med möjlighet för IFK Malmö att spela bandy på hemmais? Det skulle innebära hälsofrämjande aktiviteter under den mörka årstiden,
Det går att förena konstis med en utmärkt gräsplan. Det finns bevis på många platser i landet.
Friidrotten vill behålla Stadion. Självklart, men glöm att det skall finnas en publikkapacitet på 20 000 personer. Hälften räcker mer än väl.
Men först måste friidrottsklubbarna se till att de arrangeras mer än en eventuell gala då och då. Man kan inte ställa krav utan att ge tillbaka.
Den nya simanläggningen för tävlingar då? Reepalu vill inte ha den på Stadionområdet, men gav inte heller nu något alternativ. Finns det någon lämpligare, central plats än Stadion? Riv den norra läktaren och bygg en modern simarena! Skickliga arkitekter kan göra en modern anläggning, full med liv.
Året runt!
***
Apropå den omdiskuterade bilen till Anders Svensson efter hans rekord i antal landskamper och ”glömskan” av Therese Sjögran. Det finns faktiskt ytterligare tre kvinnor som representerat Sverige fler gånger än Anders Svensson, nämligen Victoria Svensson (166), Kristin Bengtsson (157) och Malin Andersson (151). Pia Sundhages 146 skall också nämnas.
Var bilen en belöning för rekordet eller för lång och trogen tjänst?
Förbundet måste tänka till när nu Therese Sjögran får – ja, vad?
***
Och apropå de lovord Zlatan fick i skånsk media i samband med fredagens förlust mot Portugal. Det känns definitivt fel att denne i vanliga fall skicklige anfallare skall få överbetyg för att han fullföljt uppgjord taktik och täckt uppspelsytor och nickat bort några portugisiska hörnor.
Jag menar att han skall bedömas efter vad han gjorde offensivt. Och det var tyvärr inte mycket.
Med mer eller mindre jämna mellanrum dyker frågan upp om Lund – och även Ystad för den delen – har plats för två elitlag i handboll.
Som nu inför derbyt i måndags i Lund.
För oss som hade förmånen att vara där är svaret givet. Javisst, tänk vad handbollslivet vore tråkigt om man inte fick vara med om ett Lundaderby med dess speciella stämning.
Hade då handbollen i Lund blivit mer framgångsrik med en enda elitklubb (vi talar nu om herrsidan)?
Jag tror definitivt inte det. Ok, någon gång kunde ”Lundalaget” kanske vinna ett SM-guld och det är förstås alltid trevligt och renommerande. Men på sikt till vilket pris? Konkurrensen i stan mellan H43 och Lugi, och delvis också Lundagård, har stimulerat och skapat en fantastisk bredd med över 100 ungdomslag. Ur denna bredd har det fostrats och kommer att fostras många spelare med talang och ambition att lira på elitnivå i hemorten.
Mängden av spelare har också gjort att det vuxit fram många duktiga tränare/ledare med kunskap och engagemang. Precis som i Ystad. Ungdomslagen från dessa handbollsmetropoler – lägg till Kristianstad! – är skolade för att få fram blivande toppspelare.
Min uppfattning är att den handbollsmiljö som finns i Lund är så viktig att behålla att det inte finns någon anledning att diskutera ett samgående (och det gör det väl inte heller).
Målet att vinna SM-guld skall självfallet finnas, men i min idrottsfilosofi är ett SM-tecken inte viktigare än att det finns en bredd på toppen. Skånehandbollen får ofta kritik för att ett lag från distriktet på herrsidan inte vunnit ett svenskt mästerskap sedan YIF:s 1992.
I min värld är det viktigare att konstatera att Skåne har fem lag på högsta nivån och att cirka hälften av landslagstruppen är skåningar.
***
Det är också intressant att lägga märke till att Lugi med de för närvarande bästa resurserna plockat över två av H43:s främsta, Espen Christensen och Nemanja Milosevic, medan tre från Lugis överskottsläger finns i den blå H43-tröjan, Joakim Bååk, Pavle Karacic och Simon Nyberg.
Som det nu är med Lugi i topp och ett kontraktskrigande H43 är detta en gynnsam situation för handbollen i Lund. Och för de ”nya” H43-arna som får fortsätta spela i hemstaden och på toppnivå.
***
En annan intressant detalj: I de spelartrupper som H43 och Lugi presenterar i Superguiden finns fem spelare med KFUM Lundagård som moderklubb. Ett imponerande ungdomsarbete som är minst lika bra på flicksidan.
***
På tal om klubbsammanslagningar: 1 plus 1 blir ofta 0.75 på elitplanet. HV i ishockey! Någon annan?!
Såg inte gårdagens Fotbollsgala, föredrog levande idrott, handbollsderbyt i Lund mellan H 43 och Lugi.
Valet var rätt.
Man kan givetvis ha synpunkter på alla nomineringar vid Fotbollsgalan. Jag har mina men hoppar (delvis) över. Har dock en principiell synpunkt.
Oftast utses tränarna från mästarna till Årets tränare. Det är att göra det lätt för sig. Jag vet inte hur duktig LdB:s tränare Jonas Eidevall är, förmodligen skicklig. Men när nu den på förhand värste konkurrenten Tyresö havererar vore det underligt om inte ett lag med alla dessa internationella stjärnor som LdB inte skulle bli svenska mästare.
Behöver man vara Årets tränare för att lotsa ett så starkt lag till ett SM-guld? Jag tycker inte det.
På herrsidan var det likadant. MFF:s Rikard Norling belönades, kanske också riktigt. Ett tippat topplag blev SM-vinnare.
I Allsvenskan var Djurgårdens förvandling från ett i botten förankrat lag till något av höstens lag det mest remarkabla. Ok, Djurgården värvade några nya duktiga spelare men den stora omvandlingen inträffade i och med tränarbytet till Per Mathias Högmo. Min kandidat till titeln.
Hylla gärna mästartränarna speciellt. Men lägg lite mer kraft på att hitta de som lyckats bäst med utgångspunkt från förutsättningarna och låt denne/denna bli Årets tränare.
Det är ju lite underligt att Årets tränare 2012 får sparken från mästarklubben säsongen därpå. Han var kanske inte så bra?
***
Lundaderbyt var en match då handbollen är som bäst. Kanske inte spelmässigt men väl
dramatiskt. Lugiledning med sex bollar och en kvart kvar, H 43-kvittering 15 sekunder före slut men tillräcklig tid för att ge Lugi en möjlighet att ta full poäng. Nu blev det kryss men likväl en förlorare, Lugi, och en vinnare H 43. Men trots allt förmodligen 2 845 nöjda åskådare.
Dramatik vill alla ha även om det sved i alla Lugihjärtan. Det är inte roligt när lillebror kniper en del av uppmärksamheten.
***
Återkommer med synpunkter på handbollsstaden Lund inom kort.
Svensk handboll drar nytta av haussen kring IFK Kristianstad.
Utan den orangea klubben hade inte Slaget i Malmö varit möjligt. Det var en trivsam eftermiddag. Arrangörerna Ystads IF och HK Malmö skall ha en eloge för att de tänker mer på PR för handboll än på fördelen av att få en match i en mer hemmavan miljö.
Jag tror att de ansvariga tar de förluster som det blev för YIF och HK med jämnmod och sätter upp det på PR-kontot.
YIF—Drott hemma i Österporthalllen hade inte dragit 3 962 åskådare och HK—Kristianstad inte 5 068 till Baltiskan. Och som extrapålägg hade till och med Sydsvenskan ett referat om en hemmamatch” för YIF, förvisso kort, men ändå.
Sen kan man givetvis önska att det vid nästa Slaget i Malmö finns ett Lundalag med som ersättare för Drott.
Att Lugi och H43 vill ha sitt Lundaderby för sig själv är lätt att förstå.
Ett önskeprogram:. HK—YIF, Lugi—Kristianstad.
Idrottsligt då?
Att Kristianstad kommer att gå långt i slutspelet råder det ingen tvivel om. Truppen är stor och välbalanserad. I går saknades Lars Möller-Madsen. Det märktes inte.
Drott, mästarlaget, kommer att dra nytta av höstens spel i Europa och klarar en slutspelsplats.
För HK Malmö var det tredje raka förlusten. Men eftersom två av dem kommit mot Kristianstad är det svårt att dra några slutsatser. En fråga man kan ställa är: Hur beroende är laget av en inspirerad Simic i målet?
YIF, det ser inte bra ut. Harmonin saknas. Det fanns initierande som till och med talade om en plats i kvalserien. En tuff tanke i en stad som Ystad.
***
Passade på att före handbollen titta in i en fullsatt sporthall i Kulladal. Malbas arrangerade en turnering i minibasket med lag från stora delar av Skåne. Minibasket är idrott på barnens villkor, ingen resultatredovisning, ingen anteckning av foul, lite generösa regler och det viktigaste av allt alla fick spela i stort lika mycket.
Intressant var också att notera. Tre före detta landslagsspelare var tränare för lagen i 10-årsåldern. Det är inte unikt. Jag har ofta sett meriterade spelare, just i basket, träna riktigt unga lag.
***
742 åskådare på CL-matchen mellan LdB och regerande mästaren Wolfsburg trots en massiv pressuppbackning. Det är här publikantalet legat vid Malmölagets hemmamatcher i detta sammanhang. Ok, vädret var ogästvänligt men man kunde ju bjuda alla på plats under tak.
Är det fel på produkten eller Malmöbons intresse för damfotboll?
I går Dortmund—Arsenal, i dag Esbjerg—Elfsborg.
Jodå, det är samma sport.
Och inte blev upplevelsen angenämare av att se Elfsborg så till den milda grad komma till korta. Visserligen var laget sjukt- och skadedrabbat, men Boråslaget var ju trots allt det som skaffat sig efter svenska mått bredaste truppen inför Europaspelet, men att likväl inte kunna prestera mer var deprimerande.
Visst är det underligt att så många, trots allt, duktiga spelare inte varit bättre sett under hela spelåret.
Och inte höjdes kvällens underhållning med Daniel Kristiansson som referent. Denne besserwissernas pratkvarn – ja, jag vet att man kan stänga av ljudet – är enerverande med sitt ideliga upprepande av oväsentlig fakta – om det nu är fakta (vem kan kolla detta informationsflöde?). Och när han, som nu i kväll, går upp i falsett och klandrar en spelare för att denne ”som professionell fotbollsspelare” efter två mindre bra ingrepp inte är värdig att kallas proffs, då har han mist distans till sitt jobb.
För var det någon som gjorde misstag så var det Daniel Kristiansson. Hur många gånger tog han fel på spelare, även Elfsborgs? Och han var väl en av få som inte noterade att Esbjergs segermål (1—0) var ett självmål.
Var det nån i kväll som inte var professionell så var det Daniel Kristiansson.
Kan inte TV 4-ledningen kalla till ett medarbetarsamtal med honom?