I går var det trippelkollision i Malmös idrottsvärld.
Redhawks—Mora i ishockeyns allsvenska drog 4 420 åskådare, HK Malmö—Önnered i Elitserien i handboll lockade 747 personer och 591 besökare hade sökt sig till Malmö stadion för att se LdB avancera i damernas Champions League.
Att damfotbollen och handbollen skulle kunna konkurrera med ishockeyn var det väl ingen som trott men att Önnered skulle vare mer attraktivt än Lilleström var faktiskt oväntat.
Göteborgslaget är i särklass det lag i Elitserien som är minst attraktivt och CL är i alla fall CL. LdB gjorde ju också bra PR för sig i söndags med SM-guldet och de lite euforiska hyllningarna.
Men spel mot Europa lockar inte. Och då inte bara inom damfotbollen, där Malmö de senaste säsongerna haft liknande skrala siffror.
Elfsborg hade i sin match mot Standard Liege sämre siffror än i alla sina allsvenska matcher. Drott och Lugi lockade i sina Europamatcher avsevärt färre än i en match i serielunken. IFK Kristianstad håller dock måttet, över 4 000 såg hemmamatchen mot mediokert motstånd.
Klubbarna har motivation att komma ut i Europa för att utveckla det egna laget och i förlängningen förbättra den svenska fotbollen, handbollen och så vidare.
Men utan publika inkomster blir det tungt och i förlängningen kanske till och med en omöjlighet.
Spel i den inhemska högsta ligan lockar med än internationellt tävlingssspel.
Det är lite ankdamm över det!
***
Det är mänskligt att göra fel. Men det finns en gräns.
Den har de som är ansvariga för Sydsvenskansportens resultatredovisning överskridit. Felen och missarna är för många för att accepteras.
Som i dag inga resultat och ingen tabell från onsdagens matcher i handbollens elitserie. Ingen av tidningens läsare har fått veta utgången av det intressanta Skånederbyt mellan Ystads IF och IFK Kristianstad. Det blev bortavinst 30—26.
Läste nyligen att SDS i den senaste undersökningen tappat drygt nio procent av sina läsare av papperstidningen. Jag är givetvis inte så naiv att jag tror att minskningen beror på en usel rapportering av sportsiffror men den skapar irritation och det där med ”många bäckar små osv ” ger i min värld utslag.
Tänk Lugi!
Vad som kan vänta!
En stor bild på A-ettan, en omfördelning av utrymmet i C-delen och så åtta sidor med text och bilder.
Ja, om ni nu vinner SM-guldet i handboll i maj månad inför cirka fem gånger så många åskådare som såg LdB mot Umeå och inför en förmodligen betydligt större tv-publik.
Jag tänker förstås på Lugis handbollslag. För herrar.
För de måste väl förtjäna samma utrymme som LdB:s damer.
I jämlikhetens namn!
***
Ett damlag i fotboll i en ort tre mil från Malmös stadsgräns kvalade i går upp till division 1. Inget resultat i dagens Sydsvenska, inget heller på gårdagens webb. Skurup råkar ligga utanför den heliga Omkretsen men ack så mycket närmare Malmö än Smygehamn och också så mycket större än ”Smyge”, som tidningen idrottsligt bevakar. Tala om rigida gränser!
Under seriesäsongen har man tabellmässigt kunna följa Skurups AIF:s framfart eftersom laget spelade tillsammans med lag från Omkretsen. Tack för att Borgeby finns i division 1 så att man även 2014 kan följa SAIF, klubben i mitt hjärta, i tabellform.
Såg på tv när LdB FC Malmö säkrade det allsvenska fotbollsguldet via 2—0 mot Umeå IK.
Finns inget att säga om vinsten. Malmö var det klart bättre laget. Det kunde förstås blivit lite nervigt om Umeås två ribbträffar med lite tur/otur resulterat och om hemmalaget fått den frilägesutvisning tv-bilderna visade man borde fått.
Man kan givetvis ha sina synpunkter på att ett svenskt mästarlag så totalt domineras av utländska spelare och att LdB på två år fått extrabidrag på 2,4 miljoner av Malmö stad för att hålla verksamheten flytande.
Pia Sundhage, förbundskaptenen, har klart deklarerat att de många utländska spelarna (det gäller inte bara LdB) i elitlagen hämmar svensk damfotboll, talangerna trängs undan.
I Malmö syns det redan. Vägen in LdB:s A-trupp verkar svårforcerad. Tjejerna verkar ha insett detta.
De tre senaste säsongerna har klubbens F 17-lag spelat SM-final och vunnit två gånger. I år finns 19-årslaget (man har ändrat åldersindelning) inte med i slutspelet. De mest lovande av regionens spelare finns i stället i Malmökollegan LB 07, som överlägset vann den södra F 19-serien och skall spela SM-slutspelet på hemmaplan.
LB 07 vann den skånska U-serien, LdB fullföljde inte serien och hade inget lag F 15-klassen. I F 14 kom laget i mitten av serien.
Återväxten hos de svenska mästarna är inte den bästa.
Känns rätt att LB 07:s damlag spelade sig kvar i Elitettan, så att det finns ett elitlag i södra Skåne för områdets duktiga spelare.
För att inte bli missförstådd: Zlatan är en mycket duktig fotbollsspelare. En av världens främsta. Om man sen drar gränsen vid 10 eller 15 är oväsentligt. Han är också en av Sveriges bästa genom tiderna. Men att jämföra olika epokers spelare är en lek utan något facit.
Massmedia vill alltid hitta egna vinklar. Efter gårdagens VM-kval misslyckades alla. Det var Zlatan hit och Zlatan dit. Jag har läst en papperstidning, ”bläddrat” på nätet. Är det bara jag som blir trött på denna ensidiga bevakning? Jag vet att Zlatan säljer men skrämmer den oerhörda mängden av texter och rubriker om honom inte samtidigt bort eventuella läsare. Var finns mångfalden? Det annorlunda?
Vad skall man kunna begära av en av världens bäst betalda fotbollsspelare/yrkesmän? Jag menar att han givetvis skall kunna slå några perfekta målchanspassningar (nu förvaltade Martin Olsson en) och att han på två frilägen skall göra åtminstone ett mål. Som det nu blev.
Matchens prestation var inte Zlatans pass till Martin O eller hans segermål. Det var Kim Källströms känsliga långpassning – förvisso parentetiskt nämns på de flesta håll – som friställde Zlatan. Det var ”fotbollsgodis”.
Jag har alltid retat mig på att om Zlatan gör målet så är det det stora och om han slår en passning i en kombination, som i ett senare skede resulterar i ett mål, så är just detta det stora. Fotboll är ett komplext lagspel – vilket Zlatan nogsamt poängterade i sin matchkommentar i går.
Detta framgår inte i alla de Zlatanbaserade analyser som florerat nu under många år.
Zlatan är inte allt, men han är en av de absolut viktigaste kuggarna i dagens svenska landslag.
***
I min fotbollsvärld är Andreas Isakssons målvaktsspel den främsta orsaken till att Sverige har kvar möjligheten att nå VM-slutspelet.
Han har varit briljant och med tanke på den psykologiska effekten av tidiga mål – såväl framåt som bakåt – har Isakssons många strålande räddningar i matchinledningarna gett Sverige möjlighet att vinna matcherna.
Zlatans mål hade utan Isakssons storspel haft mindre betydelse.
***
Vi svenskar brukar hävda att våra spelare inte filmar och hemfaller åt teatraliska fall. Men denna åsikt fick sig en rejäl knäck i går. Johan Elmanders fall och filmning i konflikten med Arnautovic var minst sagt pinsam. Jag har gillat Elmander för hans inställning. Nu föll han många steg ner på min rankning.
Att minst en gång per säsong se brottning live tillhör de traditioner jag inte vill bryta.
Brottning var en av tre idrotter, som fanns i Skurup under uppväxtåren på 1940- 1950-talen . De andra var fotboll och bordtennis.
Jag blev fascinerad, delvis av den intensiva kampen man mot man och delvis av de spektakulära kasten, som ofta förekom – och förekommer – i seriebrottningen. Intresset finns kvar.
I går såg jag Spartas seriepremiär i Kulladals sporthall, vinst med 27—9 mot Trim från Bjärnum. Det bjöds på just de ingredienser som ger seriebrottningen dess speciella charm, ofta lite nybörjarbrottning i de lättare klasserna och sen bjöd Spartas elitaktiva på ett fyrverkeri av poänggivande kast. 9—9 efter fyra matcher, förvandlades till 27—9. Med en sådan besättning i den tyngre ändan som Zakarias Tallroth, Robert Rosengren, Tobias Kvarnmark och Fredrik Schön lär ingen kunna hota Malmöklubben att åter vinner den skånska Elitserien.
Och bakom tisdagens fyra stora finns några brottare till med i stort samma kapacitet.
Brottningen har efter hotet att uteslutas från OS-programmet gjort en massa regeländringar för att göra sporten mera attraktiv ur publiksynpunkt. Det har väl till en del lyckats men en seriematch med klasskillnad mellan brottarna är inte rätt forum att helt ut bedöma effekterna av ändringarna. Det utdömdes till exempel ingen parterr under hela kvällen.
För de som vill se brottning live i Malmö gäller det att passa på. Det finns numera bara två klubbar med serielag, förutom Sparta även Limhamns BK. Malmö Tigers, för inte så länge sedan bäst i Sverige, drog i höstas bort sitt lag.
I Skåne finns nu endast elva lag, ett är en kombination Marsvinsholm/Pan (Sjöbo), fördelade på en elitserie med sex lag och en division 1 med fem lag. Det blir inte många hemmamatcher att titta på. Och det är lite ledsamt för de brottningsintresserade, som förstås numera är en minskande skara. I går var vi cirka 75 personer, som också kunde glädja sig åt Malmö idrottsvärlds (förmodligen) godaste smörgåsar till kaffet, en äggamacka med ansjovis och en med köttbullar och rödbetssallad. Jag har inte smakat på något godare under mina hundratals besök på idrottsarenor i Malmö.
Visst seglar brottningen i en viss motvind. Det företag som har åtagit sig att förmedla resultat till nyhetsbyråer och tidningar hade inte bemödat sig att skaffa fram slutsiffrorna, varför Malmötidningarna inte kunde redovisa dem i dag. Förbund och föreningar får kanske ta tag i problemet. I dagens tidningsvärld får de små idrotterna – inte ens de med en meriterande historia – något gratis.
Skånskan, av tradition alltid vaken på brottning, hade ett referat med tre fartfyllda bilder från matchen.