Vad som är humor kan tolkas på många olika sätt.
När ett uttalande sen blandas med en stor dos ironi och en inte oäven portion av skådespelartalang kan det vara svårt att uppskatta det humoristiska. Speciellt om nu ironin drabbar den egna kära klubben.
Jag tänker naturligtvis på MFF:s Guillermo Molins uttalande om IFK Göteborgs omoderna sätt att spela fotboll och IFK-målvaktens John Alvbåges svar på frågan om hur hans lag skall kunna rubba detta fantastiskt spelande MFF.
Att man inte uppskattar – eller förstår – ironin, det må vara sin sak. Men att tidningen, i detta fall Skånskan, upplåter två spalter, en krönika, åt ett humorfritt, upphetsat inlägg är ett fattigdomsbevis så gott som något.
Är vi läsare, prenumeranter, inte värda en mera allmängiltig krönika än en löjlig diskussion, en av massmedia upphaussad sådan?
Såg fotbollsderbyt från Stockholm i går.
Säsongen mest fascinerande match? Med en stämning och inramning som fängslade en neutral åskådare.
Kvalitet? Varför dissekera och ifrågasätta? Fotbollsunderhållning var det i allra högsta grad.
Och 2—2 var ett rättvisande resultat.
***
Jag är medveten om att förutsättningarna med transferfönster då och då kan kullkasta all planering och inte minst kan den ekonomiska verkligheten förhindra en satsning.
Men kan Djurgården klara av ett behålla merparten av sina spelare och tränaren Högmo (verkar svårt) kommer Stockholmsklubben 2014 att åter bli ett topplag i Allsvenskan. Hösten har visat att det finns rutin blandad med stor talang på många fötter plus en bra besättning på bänken.
Men det lär bli svårt att behålla Daniel Amartey och lånet från Manchester City Godsway Donyoh, två ynglingar som ännu inte fyllt 19 år.
Djurgårdens IF har åter kapacitet. Liksom AIK.
***
Kan någon vettig människa förklara för en ålderstigen hjärna det stämningshöjande i de svarta, illaluktande rökmoln som fansen av olika kulörer sänder ut över arenorna och försenar matcherna? Och ger klubbarna böter som kunde användas till så mycket annat och utvecklande.
Två bra derbyn har förmörkats av detta fullständigt onödiga stämningsförstörande.
Fotboll skall upplevas live, på alla nivåer.
Tv är dock ett bra surrogat. Men man missar givetvis den nödvändiga överblicken över spelet utanför det område bollen befinner sig. Och givetvis saknar man atmosfären och stämningen.
Men just stämningen kan förleda dom som neutralt skall bedöma matchen, det vill säga massmedia. Speciellt om det ”egna” laget vinner en viktig match.
Låt mig först säga och understryka att MFF i går var ett betydligt bättre lag än ett mycket formsvagt HIF. Den euforiska betygsättningen i de två Malmötidningar, som bedömer varje enskild spelare, var väl dock lite väl stark. Tolkar jag siffrorna rätt, skulle MFF-insatsen vara den bästa på mången god säsong. Så var det väl inte riktigt? Motståndet var mediokert.
Den trehövdade tidningen har till kutym att det vinnande laget skall ha cirka en poäng/spelare bättre totalsumma än förlorarna. Nästan hur spelmässigt jämn matchen än varit. I vissa fall blir detta löjligt. HIF måste ju ha skapat något eftersom mål-Dahlin fick en trea. För att ta ett exempel.
Den stora skillnaden mellan Skånelagen kom fram efter 0—2, då HIF flyttade fram positionerna och chansspelade och gav både tid och utrymme för MFF att spela ut. Det var en oviss ställning fram tills 0—2.
Jag vågar påstå att stämningen – och känslorna för det egna laget – påverkade omdömet.
Vanligtvis har jag förtroende för Citys krönikör men här brast bedömningen totalt.
***
Ni har väl lärt er detta nya ordet ”kross”. Det används nu varje gång ett fotbollslag vinner med – tydligen – tre mål eller mer. Alla de tidningar, eller löpsedlar, jag sett på nätet eller läst har efter gårdagsderbyt använt detta i sportvärlden nya ord.
Lite variation, tack!
***
I går var det också hanbollsderby i Ystad, YIF mot HK Malmö. För YIF var det premiär och sådana är alltid speciellt intressanta. Av vad jag kan förstå bevakade Sydsvenskan matchen per telefon och det nämndes inte ett ord om YIF.
Sydsvenskan gör i alla fall på sportsidorna inte skäl för sitt namn. För den som är intresserad av idrotten öster om Svedala är Sydsvenskan ett dåligt val.
Och detta gynnar den andra morgontidningen i stan.
Så var det då dags igen att bli irriterad.
Inte för att IFK Göteborgs 1—0 mot AIK var offside. Det kommer alltid att finnas omdiskuterade situationer i alla idrotter där det finns människor som dömer. Jag har också full förståelse för den förfördelade partens ilska.
Dagens situation visade med all tydlighet svårigheterna. När målet kom – vilket fantastiskt avslut av Hysén ! – hyllade tv-kommentatorerna Hyséns smarta löpning och konstaterade också att AIK-backen Nisse Johansson upphävde offsiden.
När reprisen kom till och med i slowmotion var Granqvist/Fjellström lika säkra på att 1—0 var regelrätt.
Men se! En producent kom på idén att frysa bilden och grafiskt lägga ett streck i linje med den siste AIK-aren. Och då – och då först – såg man att Hysén inte hunnit tillbaka på rätt sida.
Och då var drevet igång. Och ilskan på sina håll i olika media kokade över.
När till och med Hasse Backe med facit i hand menar att situationen var svårbedömd, då är det en knivig uppgift för en ensam linjedomare att sekundsnabbt fatta ett beslut.
Det är denna brist på förståelse som gör mig irriterad.
Jag hoppas verkligen att domarna har bra betalt.
Inte ens högavlönade politiker får sitt jobb så granskat och kommenterat som nu dagens linjedomare på Gamla Ullevi.
Tv-repriser i slowmotion är domarnas värsta fiende-
I torsdags förnedrades (det är ett starkt ord jag i idrottssammanhang sällan använder men nu har det sitt berättigande) Elfsborg genom 0—4 mot Salzburg samtidigt som det var huliganupplopp vid matchen Hammarby—Gais.
-- Finns det inte viktigare frågor att diskutera i svensk fotboll än ett enskilt domslut, menade Per-Ola Ljung, när han fick frågan om en direktutvisning i matchen Ängelholm—Örebro på fredagskvällen.
Jag kan förstå frågan, en utvisning elva minuter in i en match sätter givetvis sin prägel på matchens fortsättning. Men jag förstår också ÖSK-tränarens invändning, alltid denna granskning av domarinsatsen och då ofta med hjälp av upprepade tv-repriser.
Gult eller rött i den omdiskuterade situationen?
Jag såg inte matchen direkt förutom den sista kvarten. Min uppfattning grundas på tv-inspelningen och det är naturligtvis orättvist gentemot domaren. Men jag ger honom rätt. Ett smidjebälte (ett numera sällsynt grepp i den moderna brottningen) för att hindra en motståndare från att nå en helfri yta rakt framför mål är i min värld direktutvisning.
Men kritiken från diverse håll mot Magnus Ahlsén var inte nådig.
Det skall f-n vara domare!
***
Såg hela matchen Öster—HBK 0—1. När hemmalaget på slutet tryckte på var det rena bombardemanget mot HBK-målet. Det sköts, det blockerades, det ropades på hands. Tv-teamet efterlyste repriser för att kunna se vad som hände. Men inte ens sekvenserna i slowmotion kunde ge klara besked.
Hur skall då en domare – om än på plats – kunna se?
Det skall f-n vara domare!
***
Efter förra allsvenska omgången gick Norrköpings tränare Janne Andersson i taket efter att Martin Hansson dömt straff för att Andreas Johansson vid en hörna dragit en spelare i på väg in mot en tom yta i armen.
Anderssons motivering: ”Det sker ju i vid varje hörna!”
Enligt Anderssons logik innebär detta att vid hörnor är det fritt fram att dra i armar och tröjor.
Det skall f-n vara domare!
***
Hasse Backe, honom hör man som expert i alla de sammanhang i alla tv-kanaler, är inte domarnas vän. Efter att – oftast med hjälp av frysta bilder – sett en offsidesituation i repris några gånger och konstaterat att det med ytterst liten marginal var – eller inte var – offside är han snabb att påstå att domaren/linjedomaren inte sköter sitt jobb. Utan minsta förståelse för hur oerhört svårt det kan vara.
Jag vill påstå att domarna har ett betydligt svårare jobb än en fotbollsexpert på tv.
Det skall f-n vara domare!
***
Beröm till domarna som under den gångna säsongen blivit oerhört mycket bättre på att bedöma handssituationerna. I alla fall betydligt bättre än experter i massmedia.
Efter att mer eller mindre sett topplagen i Superettan vågar jag påstå att det för närvarande överlägset bästa – och mest sevärda – laget är Falkenberg. Det kan bära långt. Ja, ända till Allsvenskan.