När lag från mindre orter slå sig in i elitidrotten väcker det positiva känslor.
När samma lag nästan uteslutande består av egenfostrade spelare känns det något alldeles extra.
Som nu att Rimbo HK, från en ort med cirka 4 500 invånare, kvalificerat sig till Elitserien i handboll.
Jag har kanske en gammalmodig syn på idrott men att det 2013 går att göra den vandring som Upplandslaget gjort, är positivt för svensk idrott. Det går att med små medel nå Sverigetoppen utan ekonomiskt uppumpade muskler även i en stor idrott som handboll.
Framtiden för Rimbo HK finns ingen anledning att diskutera i dag. Idrottssverige skall nu glädja sig att det finns en kultur som kan skapa en idrottssaga som Rimbos.
***
Rimbolaget är uppbyggt kring tre bröder Tollbring med en massa familjemedlemmar på viktiga poster kring laget.
Just att syskon utgör stommen i framgångsrika lag är relativt vanligt. Vi har bröderna Nordahl i fotboll – minns OS-guldlaget 1948! – , bröderna Hjertsson i Malmö FF, även om de inte spelade många matcher tillsammans, Anderssonbröderna i Mjällby (fotbollens Rimbo), systrarna Augustsson i bordtennis, när Trelleborg hade ett elitlag.
Det finns självfallet åtskilliga ytterligare exempel.
***
Min födelsekommun Skurup kan också uppvisa en syskonskaras styrka. Låt vara på en något lägre nivå.
När Pantern från Skivarp på 1950-talet var en av Skånes främsta i klubbar i brottning byggdes laget kring tre bröder Stjernfeldt, Ingvar, Einar och Allan.
Skurups AIF var under 1960-talet ett ständigt topplag i division 4 i fotboll (då nivå 4), då och då placerat före TFF. Lagets främsta var tvillingarna Olle och Göte Jönsson tillsammans med lillebror Sven.
Skurups BTK hade under 1970-talet en av sina storhetstider med tre bröder Sandström (Per, Olle och Anders?) i spetsen. Per nosade på Sverigeeliten.
På 1980-talet spelade Rydsgårds AIF i division 3 och blev skånska mästare i fotboll. I truppen fanns sju bröder Severin.
***
Rimbosagan väckte angenäma känslor och minnen.
Tyvärr kan jag inte se lagets match på lördag mot HK Malmö.
Men jag tror banne mig att jag skall bli medlem i deras supporterklubb!
Rimbo står nära min idrottsliga ideologi.
”Program, 50 öre, matcher att följa på tavlan!”
Lite nostalgiska minnen från mina första besök på allsvensk fotboll. De dök upp i går i samband med mötet mellan MFF och Öster.
Nu finns ingen tavla av den gamla sorten på Swedbank men väl en modern ljustavla och en speaker. Nog borde man som åskådare få reda på resultaten i övriga matcher, antingen på ljustavlan eller via speakern. Denne går med jämna mellanrum in och meddelar utdelningen på Oddset och på Bomben. Det senare är helt meningslöst. Utan vetskap om resultaten på övriga matcher är informationen av noll och intet värde.
Det talas om service och att ett besök på en allsvensk match skall vara en helhetsupplevelse. Även i omgång 5 är konkurrenternas resultat av intresse. Och alla åskådare har inte tillgång till moderna mobiler med alla nymodigheter. Täckningen inne i grytan lär också vara dålig.
Så tänk till MFF och ge en fullödig resultatservice till dem som är på plats!
Publiken är bekväm och kan hemma i tv-soffan se en match och dessutom få information om övriga.
Den här kalla våren har tillströmningen av åskådare inte varit den klubbarna kalkylerat med. Trots stor massmedial uppbackning är intresset för ett arenabesök inte så stort som många journalister tycks tro.
En naiv verklighetsfrämmande krönikör/bloggare skrev efter gårdagsmatchen:
… bara halvfullt av någon fullständigt outgrundlig anledning.
Allt liv kretsar inte kring Malmö FF.
***
MFF kommer att ligga långt framme i publikligan även den här säsongen. AIK i Friends arena lär vinna. IFK Göteborg, nu ett förmodat topplag, kan hota MFF men saknar derbyt mot Gais (och ÖIS).
Sen kan man ju fundera över om ett snitt på kring 15 000 är något man skall vara nöjd med. I Malmö med närliggande kommuner finns en halv miljon invånare och ingen konkurrens från något annat elitlag.
MFF har också en enorm uppbackning av fyra tidningar, som i stort dagligen matar sina läsare med MFF-information.
Hur många MFF-relaterade bloggar det finns har jag ingen aning om.
Det här var bara en stilla fundering.
***
MFF var bra i går mot ett sönderstressat Öster. Det är sällan man ser så många misslyckade, till synes enkla, ingripanden i de bakre leden som hos Växjölaget. Förvisso stressade av MFF:s skicklighet och det tidiga baklängesmål. Men det var ju ända på allsvensk nivå.
Det var klasskillnad.
En andra stilla fundering: Vilken är MFF:s kapacitet?
Den man visade i går eller den man såg i förra matchen mot AIK?
På torsdag, IFK Göteborg—MFF, får vi en fingervisning.
Här några iakttagelser en vanlig måndag i april 2013.
Det har äntligen blivit cykelväder. Någon gång i veckan passerar jag därför Malmös i särklass minst utnyttjande idrottsyta. Den finns i Kroksbäcksparken.
Ett tyskt försäljningsgeni lyckades sälja sin idé om att anlägga en fotbollsplan med uppbyggda kullar och mål i underliga formationer till parkförvaltningen för tre, fyra miljoner.
”Det blir en succé!”
Anläggningen, med konstgräs, blev klar sommaren 2009. Jag har passerat den ett 100-tal gånger. Vid tre tillfällen har den då använts till fotboll, en gång var det vid ett kalas för några 12-åringar, en annan möttes ett ungdomslag från Kick ett lag från Skurup och en tredje gång var det en idrottslektion med elever från Kroksbäcksskolan.
Samtidigt har det varit full aktivitet på de två spontanidrottsplatser som finns i närområdet, en vid skolan 100 meter från ”kullplanen” och en vid Holma, 200 meter bort.
Används då inte miljonanläggningen? Jodå!
Den har blivit en populär plats för småbarnsföräldrar i området för picknick och barnpassning. Där samlas man för en fika på konstgräset – ingen fukt i baken och barnen blir inte skitiga – medan de små barnen leker bland kullarna, oftast utan boll.
Av många underliga investeringar i Malmö måste Kroksbäcksanläggningen tillhöra de märkligaste. Och dyraste med tanke på utnyttjandegraden!
***
Såg med glädje att IFK Malmö, handboll engagerat en elittränare, Krister Lindgren, för att leda juniorlaget och dessutom vara mentor för ledarna i de många ungdomslagen.
Det var lite av dessa tankar jag hade i inlägget i förra veckan ”Hjälp till självhjälp i Malmöhandbollen”. Det vill säga en rejäl satsning på den bredd som IFK fått fram.
För att skapa en stabil förening är det bästa receptet, i min idrottsvärld, att först få en stor bredd och sen spetsa den med ökad kompetens på ledarsidan.
Precis som IFK, handboll.
Lycka till!
***
Apropå handboll.
Slutspelet i J- och USM avgjordes i helgen. Med sina elva slutspelslag visade Skåne att återväxten är bra, med fem medaljlag och till detta två fjärdeplatser som extraplus.
Det är elitklubbarna på seniorsidan som också har de framgångsrikaste lagen.
Sen måste man återigen beundra handbollsstaden Ystad. Säsong efter säsong har den lilla staden topplag i dessa mästerskap. I helgen blev det ett guld och ett brons till Ystads IF.
Och förmodligen fanns det i lagen en eller flera blivande landslagsspelare. För så är det ju, ”halva” herrlandslaget har Ystadsanknytning.
***
En notis på Riksidrottsförbundets hemsida redovisade att SM-trofén i badminton för andra säsongen i följd vanns av Malmö Badmintonklubb, nu med Aura på platsen efter. Malmö har alltså Sveriges två främsta badmintonklubbar, när man summerar alla SM i alla åldersklasser.
Vem utanför de mest initierade vet detta?
I det moderna massmediala samhället är det inte lätt att synas för de idrotter som inte har kontakter in i redaktionerna. Vem söker uppgifter om badminton?
I går såg jag på tv AIK mot Malmö FF på en plan som var under all kritik.
En stund senare sände Sportnytt från Halmstad ett inslag om de krav – man betonade krav – som Svenska Fotbollbollförbundet och SEF i framtiden kommer att ställa på klubbar och kommuner för att arenorna skall bli godkända för spel i de tre elitserierna. Listan lär innehålla ett 50-tal krav/måsten. Det nämndes att det skall finnas ett visst antal damtoaletter och att alla aktuella idrottsplatser skall ha godkänt elljus för internationella matcher.
Men tydligen inget om det allra viktigaste, planens beskaffenhet. Jag tror säkert att Friends arena, där fotbollförbundet är delägare, klarar alla 50 paragraferna. Men att fixa ett acceptabelt underlag det har man gått bet på.
Det är kanske inte så viktigt?
Jag blev illa berörd, när Lars-Christer Olsson, SEF-ordföranden, på frågan om var Halmstads BK skall spela sina hemmamatcher arrogant svarade:
– De får väl se sig om antingen norr- eller söderöver.
Är han verkligen så naiv att han tror att Göteborg eller Helsingborg regelbundet upplåter sina planer till HBK?
Om nu Halmstad kommun i nuläget inte anser sig ha råd att satsa 150 miljoner på en upprustning av Örjans vall – en ny arena lär kosta betydligt mer – skulle detta betyda att HBK degraderas till division 1.
Det finns fler klubbar i farozonen. Jag har svårt att tänka mig att det finns 32 herrlag i Sverige som har kvalitet att spela elitfotboll och som samtidigt kan tillhandahålla godkända arenor.
Nej, tänk om, hitta kompromisslösningar, som gynnar svensk fotboll! Svensk fotboll blir inte bättre av att tvångsnedflytta några lag på grund av orimliga arenakrav.
***
Om jag inte missminner mig var Lars-Christer Olsson, tidigare generalsekreterare och vd i Uefa, konsult, när MFF byggde upp den nya organisationen kring Swedbank stadion och involverad i den omorganisation, som skulle modernisera MFF.
Kostymerna blev för stora och påverkar ännu i dag ekonomin i föreningen.
Idéer från Uefa, de stora fotbollsnationerna och de europeiska storklubbarna är i alla delar inte överförbara på de svenska förhållandena.
***
Matchen AIK—MFF (0—1) då?
Återigen kretsade kommentarerna kring en felaktig offsideavblåsning. Jag blir så trött på dessa streck och frusna bilder, där man i lugn och ro kan analysera situationen. Det var ett svårbedömt fall med liten marginal och med minst tre spelare inblandade.
C Mores Jonas Dahlquist, som vanligtvis gör ett bra jobb som innerplansspeaker, ältade gång på gång den felaktiga avblåsningen och det underkända målet.
Han nämnde inte med ett ord att orsaken till att AIK till slut förlorade alla poängen var ett minst sagt svagt ingripande av målvakten Ivan Turina.
Att släppa en retur rakt in i banan är i min värld ett större misstag än en miss av en assisterande domare i knivig situation.
Hasse Backe, tv-sändningens klippa, påpekade förstås det taffliga agerandet.
Det mesta tyder på att HK Malmö kvalar sig kvar i handbollens Elitserie. Det tackar vi handbollsintresserade i Malmö för.
Men hur ser framtiden ut? Vad jag vet försvinner fem spelare, ryktet säger ytterligare två, tre.
Då återstår inte mycket. Några juniorer har nu på sistone gjort några inhopp. Det är givetvis omöjligt att efter de korta stunder de varit inne på plan ha någon uppfattning om deras kapacitet för att kontinuerligt spela på elitnivå.
Stian Tönnesen, en duktig speldirigent, är klar för spel i HK. Men han är trots allt 39 år.
Tränarnamnet Magnus Andersson lockar förmodligen några spelare.
Det kan naturligtvis bli ett hyggligt lag även nästa säsong, men troligtvis långt från den vision som blivit klubbens slogan.
En krönikör – det har ju blivit många sådana nu i den förändrade tidningsvärlden – föreslog nyligen att HK borde börja om från grunden. Det vore ju att se de här elitserieåren med de erfarenheter de gett som bortkastade. Nej, se till att behålla statusens som ett elitlag!
Men se till att bygga en rejäl grund.
HK Malmö, bildat så sent som 2007, har sitt ursprung i en massa Team hit och dit och IFK Malmö, Elit, vars plats HK tog i Elitserien.
En av anledningarna till att IFK blev HK var att några stora sponsorer inte ville förknippas med IFK.
Efter skilsmässan har IFK lyckats med något, där HK helt gått bet. IFK har i dagsläget tio pojklag, HK ett juniorlag, som till och med tvingats lämna wo i en seriematch på grund av brist på spelare, och ett lag i de yngre årgångarna.
IFK-lagen har förvisso inga högre placeringar i sina serier. Men det är i gult ungdomarna finns. Där finns i alla fall något att bygga på.
Prata er samman, hjälps åt! Lägg några av de HK-resurser – ekonomiska och personella – som finns för att ge IFK:s ungdomsavdelning kraft att utvecklas!
Malmö HK har inte tid att vänta. Det tar minst tio år att från en ungdomsgrund bygga en fungerande, stabil elitverksamhet. IFK har kommit en bit på vägen, låt vara inte elitmässigt men man har skaffat en plattform. Den borde HK ta hjälp av.
Även om några personer inte vill förknippas med IFK Malmö.
Elithandbollen i Malmö har aldrig varit stabil. Är det inte heller i dag. Men den kan bli.
Lägg bort prestigen och samarbeta för en framtida elitklubb med en lokal förankring!