I helgen avgjordes friidrottens stafett-SM i Malmö.
Om än inte helt i skymundan så nästan. För en intresserad, men ej helt invigd, var det svårt att veta var och när. Min morgontidning hade i sitt Sport i dag inte en notering om evenemanget bland alla fotbollens seriematcher från de lägre nivåerna. Jag vet att det inte är tidningarnas uppgift att göra reklam för idrottstävlingar men gör man det för några idrotter borde man kanske meddela viktig fakta om att det i spridningsområdet avgjordes ett SM.
Märklig är också att massmedia med sin ansträngda arbetssituation inte får sig tillsänt en rätt skriven resultatlista för seniorklasserna att bara klistra in på sidan. Det funkade perfekt vid Heleneholms IF:s Vårtävling i tisdags.
Att inte få del av resultaten från ett SM är något andefattigt. Vems är ansvaret?
***
Tävlingen då?
Det visade sig än en gång att Skåne breddmässigt är klar detroniserat av Stockholmsregionen (förvisso befolkningsmässigt betydligt större) och Göteborg (i motsvarande grad mindre). Nu gäller denna jämförelse bara löpning men det ser ur ett breddperspektiv lika illa ut i hopp och kast.
36 klubbar kom till start med totalt 228 lag. Stockholm bidrog med 88, Göteborg med 80. Skåne med en befolkningsmängd på 1.3 miljoner deltog med 27 lag fördelade på fyra klubbar. Hade stafetterna avgjorts på en plats förenat med resor och uppehälle hade siffrorna varit ännu dystrare för skånsk del.
Övriga Sverige hade 33 lag.
”Lilla” Göteborg var representerat av nio olika klubbar – imponerade! – i de totat 30 loppen i de fem åldersklasserna seniorer, 22, 19, 17 och 15. Storstockholm bidrog med tio klubbar. Däribland AIK!
I många lopp fanns det bara lag från Stockholm och Göteborg, några till och enbart från Göteborg. Tala om dominans!
Men det är fler distrikt än Skåne, som har problem. Hela Norrland hade ett lag (Trångsviken), Blekinge och Östergötland inget, storstäder som Borås och Västerås, som exempel, ställde upp med enbart vardera ett 15-årslag.
***
Svensk friidrott räddas PR-mässigt av ljuskraften av en hel del aktiva av hög klass i världen och i Europa.
***
Skåneklubbarna sprang hem åtta medaljer, MAI 7 (5—1—1), IFK Helsingborg ett brons. Men bakom medaljlagen ligger också ett grundläggande ungdomsarbete av IFK Lund, IFK Trelleborg, Ystads IF, IK Finish och Heleneholms IF. Inte att förglömma!
Jag är inte förvånad. Säg i stället förundrad.
Det handlar om att Anders Grimberg fått sparken som fotbollstränare för division 1-laget FC Rosengård efter sex omgångar och ett ynka poäng. Som vanlig talar parterna om ett ömsesidigt beslut. Det låter ju lite bättre än att få sparken.
Turerna känner jag naturligtvis inte till. Men den klubb i den här regionen som anställer ”Grimman” bör ju veta vad man får och vad han står för. Efter alla sina år i klubbarna här omkring. Grimman menade med sin erfarenhet från division 1 att det krävdes en bred trupp. Och det fick han.
Ansvaret för rekryteringen av Grimberg och den till stora delar nya spelartruppen är givetvis sportchefen (denna fina titel finns numera alla idrotter långt ner i divisionerna) Amir Poursamad. Misslyckandet är hans.
Och nu är det han och Ivica Kurtovic som skall försöka vända skutan. Samma Kurtovic som för något år sedan ersatte då sparkade tränaren Hasse Mattisson.
Detta ideliga tränarbyte och bristen på kontinuitet är FC Rosengårds stora problem. Otålighet gynnar inte en klubb som vill etablera sig på en hög nivå. Det är ju också en klubb som i åratal pratat om att man skall satsa på de egna talangerna. Var finns resultatet?
Jag menar att FC Rosengårds problem ligger på ett annat plan än vilken eller vilka tränare man anställer.
Mitt humör – ja, det som gäller mitt friidrottsengagemang – har pendlat kraftig den senaste veckan.
Från djupaste resignation till den glädje man kan känna när något man trott och kämpat för visar sig uppskattat. Så uppskattat att jag faktiskt kan tänka mig att 2018 göra en punktinsats som ett testamente (vågar man vara så pretentiös att man använder ett sådant uttryck?) för en ledargärning inom friidrotten, som inleddes 1954.
Jag vill nämligen även nästa år vara ansvarig för Heleneholms IF:s Vårtävling. När anmälningstiden gått ut fanns det inga deltagare i fyra grenar, i andra två eller tre. I nio grenar var det totalt cirka 40 intresserade. Tanken att ställa in var nära. Efter lite pr-arbete och några efteranmälningar kom det 55 aktiva till start, inte många att hänga i julgranen, men i alla fall ett underlag att bygga en tävling på. I synnerhet som de små startfälten höll hög klass med tanke på den kategori tävlingen vände sig till, den skånska eliten med inslag av duktiga danskar. De tävlande var överlag nöjda med sina prestationer och det som gladde allra mest var att de flesta påpekade att det var just sådana här kvällstävlingar på cirka två timmar skånsk friidrott behöver. Och vi hade tur med vädret.
Lovorden kom från OS-finalister, annan Europaelit, svenskar och danskar och inte minst positivt från elittränare och ledare. ”Alla” lovade att återkomma nästa år om Heleneholms IF gör det. Kan man motstå ett sådant löfte?
Det finns mycket att förbättra. Men främst gäller det för några föreningar och deras tränare att bortse från de små egenintressena och tänk på friidrotten i stort. Det finns också anledning att fundera över många klubbars interna kommunikation.
***
Positivt var också att pressen, både på papper och på nätet, såväl före som efter tävlingen uppmärksammade tävlingen. Friidrotten är inte bortskämd med spaltutrymme.
Sen tycker jag att man kunde varierat konfekten. Både före och efter handlade det mesta om diskuskastaren Axel Härstedt. Temat var delvis detsamma. Jag är en stor beundrare av MAI:aren. Han har dessutom varit en betydelsefull ambassadör för tävlingen. Så all ära till Axel!
Men det fanns, inte minst ur lokal synvinkel, några resultat att uppmärksammas. Heleneholms Mattias Ohlsson segertid på 800 meter 1.50,99 i premiären visar att han mycket väl kan bli bland de fem, sex bästa i Sverige 2017.
Lite kuriosa: Endast fem infödda Malmölöpare har hittills genom åren löpt 800 meter snabbare än Mattias.
Ett annat intressant reportageuppslag: Den förra elitspelaren i badminton, Heleneholms Sara Ericsson, är på väg att bli av svensk elit även på 800 meter. Efter ett halvårs löpträning vann hon i går på tiden 2.13,20
***
Det finns ju alltid ett aber. I går var det tungt att komma ner till Heleneholm och möta en ostädad idrottsplats med noll förberedelser från fritidsförvaltningens personal. Jag hade skämts över att bjuda in gäster till en ostädad arena, som man dessutom betalar hyra för att utnyttja. Jag skall inte gå in på detaljer, men att exempelvis manuellt behöva borsta över alla tävlingsbanorna för att inte utsätta de tävlandes för skaderisker, är inte det optimala för att återigen åta sig en ny Vårtävling 2018.
Men man står där väl lika fullt ut nästkommande maj.
Trots brist på tidsplanering från de ansvariga på fritidsförvaltningen. Men med – lite patetiskt – en stor kärlek till en friidrott utan dopning.
Taktik och spelsätt är en stor, intressant del av fotbollen.
Det ger lag utan de bästa resurserna en möjlighet att oroa och ställa till besvär för de bättre bemedlade. Som när Malmö FF är ute i Europa och får berättigat beröm för sitt agerande mot lag med kanske större potential.
Därför blir jag – ja, vad skall jag säga? – beklämd, när MFF:s spelare ofta efter en poängförlust ondgör sig över motståndarnas sätt att spela fotboll.
Är det inte tal om ”den parkerade bussen”, som man under de senaste säsongernas Europaspel själv tagit med sig på ganska många resor, så är det tal om bristande vinnarinsikt.
Som Anton Tinnerholm kommenterade 1—1 borta mot Hammarby, som tydligen enligt honom ansåg sig vara nöjt med en poäng. Det var kanske Stockholmslaget, vad vet jag. Men att en motståndare anpassar sig efter MFF är ju samtidigt ett erkännande till MFF:s skicklighet. Det vore ju vansinnigt att komma ut med en taktik som man inte trodde skulle ge poäng. Det blev en, med snudd på tre. Tinnerholms kvittering andades lite marginaler, hans fösta skott blockerades, returen hamnade hos honom, och visst var det ett misstag av Hammarbymålvakten vid Tinnerholms andra skott, som gav 1—1. Men inte ett ord av MFF:aren om detta.
***
Och i går var Markus Rosenberg ute och kritiserade Norrköpings sätt att spela fotboll. Inte bara för gårdagens spel, utan även för andra tillfällen. Naturligtvis sagt efter 1—2.
Han var förstås så ”dum” att han erkände att han inte sett Norrköping speciellt många gånger. Men likväl hade en bestämd åsikt.
Jag har sett Norrköping nio gånger. Det har varit varierad konfekt. Men några matcher har varit väl i klass med MFF:s.
***
Det är inte ofta jag lyssnar på spelarintervjuerna i paus och efter slutsignalen. Men då och då: Enligt Markus Rosenberg är MFF alltid överlägset. Det har man vant sig vid. Men nu har han fått en överman, Pawel Cibicki. Lite elakt, det medger jag: Låt hans form fortsatt vara usel, så man slipper hans dravel.
***
De senaste poängtappen för MFF och de många gula och röda korten och bortförklaringarna har haft en positiv effekt. Malmöpressen har faktiskt beskrivit MFF:arnas agerande lite mera kritiskt än tidigare. Ansvarige utgivaren för Skånesport.se Robert Persson är för övrigt läsvärd och trovärdig.
Har i dag sänt ut en pressrelease inför en friidrottstävling för seniorer i Malmö den 23 maj.
Vi inbjöd till tävling i 14 grenar, fem fick strykas på grund av ingen anmälde sig. Totalt finns det i nuläget 43 anmälda i åtta grenar.
En bild av skånsk friidrott och den bristande viljan att få en ändring till stånd.
Om du är intresserad: Ta del!
PRESSINFORMATION FRÅN HELENEHOLMS IF
Tre av Europas bästa diskuskastare finns på startlistan vid Heleneholms IF:s Vårtävling på Heleneholms idrottsplats tisdagen den 23 maj, med första start klockan 18.30
Det är Upsalas Simon Pettersson (årsbästa 64.77) och MAI:s OS-finalist Axel Härstedt (63.98) och 20-årige Jakob Gardenkrans (57.95).
Även herrarnas 800-meterslopp håller bra klass med Skånes två främsta på distansen, IFK Trelleborgs Joakim Andersson och arrangörsföreningens Mattias Ohlsson. Det kan bli en segertid under 1.50
Men det är överlag väldigt små startfält. Tre av sex herrgrenar är inställda på grund av inga anmälda deltagare.
Det blir heller inga stafettlopp över 4x100 meter. Inga lag anmälde sig.
- Vi hade trott att tävlingen låg bra i tiden, inte minst som ett genrep inför SM i stafett den 27 och 28 maj på Malmö stadion, kommenterar tävlingsledaren Magnus Månsson.
Planerna att ställa in tävlingen var långt gångna. Ekonomiskt kommer det att bli en förlust. Heleneholms IF hoppas att Skånes Friidrottsförbund delvis skall kompensera förlusten.
- Både vi och förbundet anser att en kvällstävling för seniorer och äldre ungdomar borde vara en injektion för den tunna skånska friidrotten, säger Magnus Månsson.
Skånska friidrottare på seniornivå är på hemmaplan hänvisade till deltagande i de tiotal ungdomstävlingar, oftast heldagarstävlingar över två dagar. Intresset har oftast varit minimalt från seniorernas sida.
- Det var därför vi ville göra ett försök att vid i alla fall ett tillfälle återskapa en tävling av det slag som var navet i den skånska friidrotten, när det fanns en ganska stor bredd.
- Vi tror på idén och vill ge tävlingen chans. Hade vi ställt in hade det varit kört för framtiden och det är klart att årets glesa startfält kan göra att de aktiva inte känner sig inspirerade att återkomma nästa år, funderar Magnus Månsson. Men vi har i alla fall gjort ett försök som vi tror på sikt skulle gynna friidrotten.
Även om det är få deltagare per gren, är det hyfsad klass i de flesta grenar. MAI kommer exempelvis på tjejsidan med några av sina främsta 16—17-åringar.
- Men jag kan inte sticka under stol med att jag är besviken på att Skånes enda elitklubb, MAI, förutom nu diskuskastarna på herrsidan inte anmält en enda senior på en tävling på hemmaplan, avrundar Magnus Månsson.