VM-handbollen är avslutad för den här gången.
Det blev ingen succé för de svenska herrarna. Men ett rejält misslyckande ger i alla fall mig ingen panikkänsla. Inte så länge det finns en gedigen ungdomsgrund. Och det finns det. De svenska ungdoms- och juniorlandslagen klarar sig bra i de internationella mästerskapen.
Skåne bidrar till stabiliteten.
Det har visat sig i säsongens SM för ungdomar. Steg 3 är avklarat. I 18- och 16-årsgrupperna finns 20 lag kvar, I P 14 32 och i F 14 40.
I den fjärde omgången sker de stora elimineringen. I alla sex tävlingsklasserna skall antalet lag reduceras till åtta inför vårens finalspel i Uppsala.
För mig, med idrottsideologin att vägen till elit går genom en bra bredd (inte minst genom många föreningar), är det strålande att 15 skånska föreningar har totalt 35 lag i Steg 4. Från start var siffrorna 106 lag från 22 föreningar.
Den mest imponerande siffran är att 15 klubbar har lag på denna nivå. Det är väl bara den skånska fotbollen som kan uppvisa någon liknande bredd. Inte ens de individuella idrotterna kan visa på lika många ”ungdomselitklubbar”. (Ett begrepp jag egentligen ogillar.)
***
Men det finns en tendens även inom handbollen att elitklubbarna redan i de tidiga tonåren lockar de främsta talangerna till sig. Det är naturligt att lovande spelare söker sig uppåt. Många föreningar har varken resurser eller ambition att nå seniorelitskiktet. De nöjer sig med att utveckla spelare för högre nivåer. Väl så gott och nödvändigt.
Men det finns även klubbar med en elittradition som gärna vill återta den positionen. Trots en välfungerande ungdomsavdelning är vägen tillbaka svårare än tidigare. De främsta talangerna försvinner på vägen.
***
Ystads IF, numera även med en välutvecklad flickavdelning, och Lugi är i USM-sammanhang det främsta skånska klubbarna.
YIF har sju lag kvar (F 18, 2 lag i F 16, P 18, P 16 och 2 lag i P 14).
Lugi sex lag kvar (F 18, 2 lag i F 14, P 18, P 16 och P 14)-
OV/Helsingborg 3 lag kvar (F 18, F 16 och P 18).
Lödde Vikings 3 lag kvar (F 18, F 14, P 16).
IFK Kristianstad 3 lag kvar (F16, P 18, P 16).
HK Malmö 3 lag kvar (F 18, F 16, P 18).
IK Sund, Helsingborg 2 lag kvar(F 14 och P 14).
IFK Malmö 1 lag kvar (F 14).
H 43 Lund 1 lag kvar (F 14).
HK Kristianstad (F 16).
Ljunghusen 1 lag kvar (P 14).
IFK Ystad i lag kvar (P 16).
Eslövs IK 1 lag kvar (F 16).
IK Lågan, Hörby 1 lag kvar (P 18).
Eslövs HF 1 lag kvar (P 14).
Så var den igång igen, debatten om ungdomsidrottens tidiga specialisering med medföljande naturliga utslagning. Nu senast i SVT.
Forskare och erfarenhet lär dock inte vinna över klubbar – och föräldrar. De klubbar – och det gäller inte enbart elitföreningarna -- som vill satsa på sina akademier för barn och ungdomar under tonåren kommer att göra det. Och föräldrar kommer att fortsätta att tro att just deras barn skall förverkliga de drömmar de själv inte uppnådde.
Statens/Riksidrottsförbundets åtgärd att begränsa antal bidragsberättigade aktivitet per vecka för de allra yngsta är ett slag i luften. Hur lovvärt det än är.
Inkomstbortfallet är så ringa att det med lätthet kompenseras med höjda avgifter. Den ekonomiska segregationen ökar.
***
Jag är för en allsidig idrott i ungdomsåren. Det ger både en längre aktiv tid och är dessutom den bästa grunden för att nå eliten. Elit är ju ett brett begrepp, skånsk, svensk, europeisk, världs. Det är ju ett fåtal som når de två sistnämnda.
***
Under de år jag har sysslat med i idrott ha den verkligen förändrats. På 1950-talet i Skurup var det spontanidrott som gällde för en tonåring, främst fotboll, givetvis, men också bordtennis, tennis och lite senare friidrott.
I fotboll var det som 15-åringar Skurups AIF hade sina första pojklag (flicklag fanns inte ens i tankevärlden). Det var först som 17-åring jag fick tävla på längre sträckor än 200 meter. Jo, i terräng kunde jag få springa 800 meter redan som 15-åring. Be mig inte förklara varför.
***
30 år senare hade en stor förändring skett. Ute i Oxie, en nybyggd villastadsdel i östra Malmö, fanns klubbar och faciliteter till ett brett idrottsutövande. Samtidigt var 1980-talet en tid då spontanidrotten inte var död. Jag följde av familjära skäl en grupp grabbar födda 1974. Det var aktiviteter ”dygnet runt”.
1988 tränade jag Oxie IF:s 14-årslag i fotboll. Vi hade två jämna lag i seriespelet. I Malmömästerskapet toppade vi och laget kom till final, där dock Kulladals FF blev för svårt. Laget gav i en seriematch självaste MFF (som på den tiden inte fick deltaga i MM) jämnt motstånd. Oxie IF var med andra ord bra.
***
Men det intressantaste är – med tanke på den pågående diskussionen om tidig specialisering – är att så många i truppen blev elitidrottare i en massa andra grenar.
***
Jag tror att just allsidighet är den bästa grunden för ett längre aktivt idrottsliv än vad som nu är fallet i Sverige.
Oxies 74:or är ett utmärkt exempel. Några av de uppräknade fortsatte med att ”dubblera” ytterligare några år.
Givetvis fanns det en osedvanlig allroundtalang i gruppen. Samtidigt såg man att grabbarna tog lärdom av de egenskaper som prioriteras olika idrotter och förde över färdigheterna till en annan.
Det är ingen tillfällighet att även många av nutidens stjärnor i ungdomsåren ägnat sig åt mer än en idrott.
Vanessa Kamga berättade i går i tv att hennes väg till världseliten i diskus gick via basketen.
Jag gillar nytänkande inom sportens värld.
Nu talar jag om ungdomsdelen. Alla nymodigheter inom senioridrotten, speciellt den professionella, känns lite främmande för en person i min ålder. I synnerhet den del, som exempelvis fotbollens löner för mediokra spelare på låg nivå.
Men det får vi ta en annan gång.
***
Det jag närmast tänker på, i positiv bemärkelse, är handbollens nymodighet i sitt USM-spel för 14/15-åringarna. För andra säsongen sker ingen utslagning av lagen förrän efter Steg 4, då åtta lag skall utkristalliseras inför finalhelgen i maj.
I en svensk ungdomsidrottsvärld där så många barn slutar innan de ens fyllt 12, är det viktigt att de olika idrotterna söker nya vägar.
Handbollen har alltså gjort det. Nu under hösten har man spelat två omgångar och fått en rakning, där 40 flicklag och 32 pojklag placeras i en A-klass. Lika många klubbar finns i en B-klass. Resten av lagen spelar vidare i både ett Steg 3 och ett Steg 4 i en C-klass. Inget lag åker ut men vägen till slutspelet är stängd. Ju längre fram man kommer i turneringen desto mer jämbördigt motstånd lär det bli. Utvecklande!
För lag från klass B finns möjligheten att avancera till A-gruppen kvar. Lag som vinner sin grupp i Steg 3 placeras med de tre främsta från en A-grupp.
I det fjärde steget sker den stora utgallringen. 38 flicklag skall bli 8, 32 pojklag skall bli 8.
Men vägen dit har varit lång och lärorik och förhoppningsvis inspirerat till fortsatt utövande av handboll.
***
Men allt har en baksida. Totalkostnaden blir dyrare, fler matcher och fler resor.
Frågan är också hur många av ”C-lagen” som fullföljer. Inspirationen tryter måhända när möjligheterna till en bra placering är borta.
En utvärdering lär väl ske om något år.
Med min idrottsideologi som grund är handbollens nytänkande positiv: Många matcher mot jämbördigt motstånd.
***
Sju plus sju Skånelag är placerade i A-klassen i 14-årstävlingen.
Lugi har tre lag, två flick- och ett pojklag, i den kategorin, Ystads IF två pojklag. Helsingborgsklubben IK Sunds grund blir efterhand stabilare med ett lag per kön i A-gruppen.
Hässleholms HF, ny i USM-sammanhang efter några års bortovaro, har sitt F 14-lag i den högre gruppen. Min erfarenhet från tidigare ledarår säger att sådana här ungdomsframgångar kan inspirera en hel förening.
Intressant är också att notera att Ljunghusens HK numera nästan alltid har duktiga lag på den här nivån. I år ett P14-lag.
I övrigt, pojkar: OV/Helsingborg och Eslövs HF, flickor: Lödde, H 43 Lund och IFK Malmö.
För IFK Malmö var lagets insats nog extra glädjande då föreningens äldre lag haft en tung höst i USM.
Ser till min glädje att Patrik Brennings debattbok om i ungdomsidrott Så vinner vi igen diskuteras i olika forum.
Det är en viktig bok för beslutsfattare, både politiska och de inom idrottsrörelsen.
Nästan dagligen kommer man på något sätt i kontakt med hur idrotten har problem med att behålla barnen upp i och förbi 20-årsåldern.
***
För några dagar sedan konstaterade jag att det i år bara fanns 7—8 skånska friidrottare per kön i 18- och 19-årsåldern.
***
Och att i min födelsekommun Skurup det inte finns ett enda fotbollslag för 17- och 19-åringar, varken bland flickor eller pojkar och att kommunens fyra klubbar endast hade totalt åtta lag i åldersspannet 13—16, båda könen inräknade. Det bor trots allt 17 000 personer i Skurup.
***
Mellan 2022 och 2024 minskade antalet seniorlag för damer i Skåne från 132 till 123.
Motsvararande siffror för F 19—F 13 är 201—177.
***
För varje säsong minskar antalet B-lag i det skånska seriesystemet i fotboll för herrar. Och klagomålen från tränare i de lägre serierna är många och lika: Närvaron vid träningarna sjunker.
***
Nyligen fick Svenska Basketförbundet ställa in sitt SM för damer U 21. Gränsen var satt vid 12 lag. Så många anmälde sig inte.
***
Nyligen avgjordes en kvalgrupp i SM för DU 19 i Malmö i basket. Av de fyra lagen var två mera U 17 än U 19.
***
Fotboll och basket är dock två av de idrotter som ökar mest i antalet deltagartillfällen i Riksidrottsförbundets senaste sammanställning av LOK-stödet. Var och i vilka åldersgrupperna ökningen sker framgår tyvärr inte i den intressanta artikel Sydsvenskan publicerade i början av månaden.
Min gissning -- inte speciellt vågad – är att ökningen skett i åldrarna kring 10. Det finns 8-årslag i fotboll som har organiserad träning sex dagar i veckan.
***
Basketen kan dock redovisa rekordantalet lag i sitt USM-spel. I de nio grupperna (DU 21 utgår alltså) deltager 283 lag, 168 för pojkar och 115 för flickor. Man spelar i 21, 19, 17, 16, 15.
Från Skåne ha det också blivit en succesiv ökning i antalet lag de tre senaste säsongerna: 28, 32 och 33, 19 pojk- och 14 flicklag.
Två föreningar dominerar, Malbas med 11 lag och Eos, Lund med 9. Lobas (Lomma) deltager med sex, Trelleborg Pirates med tre, Lugi med två, samt Helsingborg och Äli (Ängelholm) med vardera ett.
Sju klubbar är förstås väldigt få. Var finns det tidigare stora basketfästet Helsingborg?
***
Basketen har infört seedning i USM. Åtta lag slipper omgång 1 och 2. Jag har antytt att handbollen borde införa något liknande system så man slipper matcher med differenser på 30, 40 mål, till gagn för ingen.
I några av basketen grupper har kommit i gång med både en och två omgångar, andra startar i helgen.
Inledningen har varit bra för Skåne.
Jag återkommer med en summering, när de två första rundorna är spelade.
Bryr sig idrotten, på alla nivåer, om den moderna idrottsforskningen?
Jag ställer frågan efter att ha läst klart Patrik Brennings utmärkta bok Så vinner vi igen och tagit del av en intressant artikel i Sydsvenskan om ungdomsidrott.
Den statsstödde svenska idrottsrörelsen vill att de många barn som nu är aktiva skall fortsätta upp över tonåren. Man vill också att barn och ungdomar skall syssla med mer än en idrott i unga år. Riksidrottsförbundet (RF) vill ha unga multiidrottare. RF har också ändrat statuterna för det lokala aktivitetsstödet (LOK-stödet), som på riksplanet gäller från 7 till och med 25 år. En klubb får bara tillgodoräkna sig tre aktiviteter per idrott och vecka för åldrarna 7 tom 9. Det hindrar inte att en Stockholmsklubb i fotboll ”tvingar” sina 8-åringar till träning eller match sex gånger i veckan.
Det här omöjliggör att barnen kan testa andra utvecklande sporter, de kan aldrig bli multiidrottare. Det finns förstås också en ekonomisk segregation i önskan att ägna sig åt mer än en idrott. Medlems- och träningsavgifter plus utrustning kostar en del och lägg till egenavgifter vid matcher och turneringar och det är lätt att förstå att familjeekonomin är för många flerbarnsfamiljer ett oöverstigligt hinder för att deras ungdomar skall bli multiidrottare.
***
Vissa kommuner, som Malmö, har också lokala LOK-stöd. I Malmö är åldersgränserna generösa, 4—25 år. Antalet deltagartillfällen utgör grunden för de kommunala bidragen, bland andra konsulentbidragen. En tjänst, eller tjänster, som är oerhört viktig för de större föreningarna i en tid då det är allt svårare att hitta obetalda idealister.
Detta system gynnar inte heller ungdomarnas multiidrottare. Föreningarna är rädda om ”sina” aktiva. De tänker inte på barnens bästa. Och funderar inte på att den påg/tös som ägnat sig åt mer än en sport blir kvar längre inom idrottsrörelsen och dessutom har större utvecklingsmöjligheter att nå den yppersta eliten.
Patrik Brenning visar på en massa studier som visar på multiidrottandes positiva inverkan på blivande världsstjärnor. Han pekar på de, faktiskt, rigorösa regler som styr norsk ungdomsidrott. Med en befolkning på 5,5 miljoner är konkurrensen hård om själarna i ett land som är framgångsrikt på idrottsarenorna världen över året runt, ute som inne.
Norge är per capita en av världens främsta idrottsnationer. Kanske på grund av sin tidiga styrning av ungdomsidrotten?
***
I Sydsvenskans artikel säger Gunnar Pettersson, barn- och ungdomsansvarig på Svenska Fotbollförbundet:
- Jag vill först och främst att barn skall spela fotboll men även hålla på med andra idrotter.
Men har distriktsförbund och föreningar samma uppfattning om möjligheten att utöva mer än fotboll?
Av en tillfällighet såg jag att Skåneboll arrangerar Vinterserier utomhus från 10 till med 15 år under tidsperioden november—början mars. Under i stort samma period har det skånska förbundet sanktionerat upp mot 40 inomhusturneringar för ungdomar.
När finns möjligheten att spela mer än fotboll?
***
Finns anledning att återkomma i detta intressanta ämne.
Ungdomsidrotten måste debatteras på större forum än min anspråkslösa blogg. Läs Patrik Brennings bok!