manssonsport

 På 20 år har mycket ändrats i Malmös fotbollsvärld.

Familjen har blivit betydligt mindre.

I mina gömmor har jag sedan min tid som redaktör för Malmösport i Sydsvenskan sparart statistik från stans fotboll. Förändringarna är stora, inte minst på den manliga seniorsidan.

2003 hade Malmö 53 föreningar med totalt 89 seniorlag som fullföljde sina serier.

2023 var siffrorna 34 klubbar, 38 lag.

Med andra ord har antalet lag reducerats med 51. De fyra som har mer än ett lag är Malmö FF med sitt U 21-lag, jag räknar in AC Kvarnby i Kvarnby IK, och så har Barrikaden och Malmö United spelat i en reservlagsserie. I praktiken har Malmöklubbarna inga reservlag.

Hur inspirerar man dem som aldrig får spela match?

***

Sedan 2003 har junioråldern höjts till 19.

2003 hade 19 Malmöklubbar 22 seriespelande lag, 2023 fanns det 12 U 19-lag i 10 klubbar. Alltså en klar minskning även av antal juniorlag och klubbar med lag i denna åldersgrupp. Denna jämförelse är inte helt rättvisande, 17-åringarna var 2003 juniorer, nu finns det också P 17-serier. Där deltog 5 Malmö lag, två av dem hade inget U 19-lag.

2023 års siffror kan i en välvillig tolkning bli 17 juniorlag i 12 föreningar. Men dock en klar försämring gentemot 2003.

***

Vi går ner i P 15/16

2003 17 klubbar, 32 lag.

2023 14 klubbar, 34 lag.

***

Fortsätter till P 13/14

2003 28 klubbar, 72 lag

2023 26 klubbar, 72 lag

***

Med andra ord det finns underlag att vända trenden i åldrarna i 17 år och äldre, men det är just här – och kanske till och med lite tidigare – som hela den svenska tävlingsidrotten har sin stora utmaning: Att behålla ungdomarna upp kring och över de 20.

Malmöfotbollens ålderskurva liknar många andra idrotters.

***

Återkommer inom kort med granskning av Malmöfotbollens utveckling på föreningsnivå.

 

 

 

 

Malmös fotbollskarta har förändrats över tid.

Vi pratar nu herrfotboll, där förstås Malmö FF är och länge varit isolerat i toppen som enda elitlag.

I ett inlägg för en tid sedan konstaterade jag att stans äldsta fotbollsförening, IFK Malmö från 1899, kommande säsong seriespelar i division 3 mot den yngsta, Malmö IK från 2019.

***

2024 års division 4 blir extra intressant med nio Malmölag. Jag förutsätter att Skåneboll placerar dem i samma grupp. Så många stadsderbyn borde locka några extrapersoner till matcherna. Och miljömässigt och ekonomiskt perfekt med korta resor.

De nio klubbarna visar på mycket Malmöhistoria.

Kvarnby IK, näst IFK äldst i stan (1906), som kvalade sig upp. Numera en av Malmös mest gedigna föreningar som under 2000-talet fostrat många spelare för högre nivåer. KIK har självt säsonger i tvåan.

Malmö City från 2009, då Kirseberg IF (från 1937) gick samman med Rörsjöstadens IF (2002). Det var en sammanslagning som inte gav önskad effekt, varken topp- eller breddmässigt. Kirseberg IF var under sin tid nästan ständigt ett lag bland de främsta i stan med 18 säsonger på tredje plattformen i seriepyramiden. Rörsjöstaden en utmärkt ungdomsklubb.

Kulladals FF från 1938 och har sedan dess alltid varit en stabil, välskött, respekterad klubb i Malmös småklubbsvärld. Har också spelat på nivå 3.

NK Croatia, bildad samma år, 1962, som FK Balkan och är därmed Malmös första invandrarförening med fotboll på programmet. Har under åren haft en svajig verksamhet, har spelat i tvåan, tredje nivån.

Kosova IF, en av många invandrarföreningar, som tog upp fotboll först 1986 och 2023 rankas som stans fjärde bästa invandrarförening efter Ariana, Balkan och Bosna.

Heleneholms SK (1989) är för första gången uppe i division 4. HSK är en sammanslagning av Malmö SK från 1919 och resultatmässigt en av Malmös bästa småklubbar med spel på nivå 3, och Almhögs Vingars IF (1963—1985) till Malmö SK/AV. 1991 tillkom Augustenborgs IF (1959—1991). Både Almhög och Augstenborg spelade några säsonger i fyran.

FC Bellevue startade 2010 på Mellanheden som en ren ungdomsklubb av förre elitspelaren i MFF Caspar Pauckstadt. Är nu en stabil förening på denna nivå.

Bunkeflo FF och Limhamns FF är båda en följd av att Bunkeflo IF (1945) och Limhamns IF (1905) blev LB 07. BFF var dock från och med 1999 en farmarklubb till Bunkeflo IF, innan man blev helt självständig 2008.

LFF är en nybildning från 2009.

***

Tradition, sammanslagningar med skiftande utfall, invandrarföreningar och nybildningar av olika orsaker, en bra bild av utvecklingen i Malmö fotbollsvärld, samlat i Malmöfyran.

 

För en tid sedan hade jag två inlägg om den skånska friidrottsstatistiken 2023 och konstaterade att den var den sämsta någonsin i modern tid.

Jag hade fog och underlag för mitt påstående från olika källor. Funderingarna har varit många om jag skall publicera en av mina källor. Man vill ju gärna inte slå på dem som redan ligger och som man haft en lång och kär relation till och ägnat 1 000-tals ideella timmar åt, skånsk friidrott och Heleneholms IF.

Av en tillfällighet hittade jag Heleneholms kompletta årsstatistik från 1982, alltså för 41 år sedan, och jämförde den med årets skånska. Jag vill poängtera att 1980-talet var ett utmärkt skånskt friidrottsdecennium med många toppklubbar, som hade gjort jämförelsen än mer negativ för år 2023. 1982 var ett bra år för Heleneholm men inte det bästa, de kom nog kring säsongerna kring 1986--1990, då damerna hade sin bästa period. På sprintdistanserna hade klubben kring 1982 också en svacka men det kom senare en mycket stark generation.

41 år är en lång tid. Utvecklingen med underlag, utrustning och träningsmetoder har varit enorm och det gör den här skånska jämförelsen än mer deprimerande.

Utvecklingen på damsidan hade inte riktigt tagit fart, banlopp på 5 och 10 000 meter var sällsynta, damer tävlade inte på 3 000 meter hinder, i stav och tresteg och inte heller i slägga.

Siffrorna i nedanstående statistik visar

1)      Antalalet heleneholmare som med 1982 års resultat hamnat på en skånsk tioitopplista 2023

2)      Siffran efter anger hur många heleneholmare som 1982 hade bättre resultat än 2023 års Skåneetta

Herrar

100 m            1

200 m            0

400 m            6

800 m            8                   1

1 500 m         13                  4

3 000 m         10                  3

5 000 m         9                   1

10 000 m       7                   1

3 000 m h      8                    2

110 m h         4

400 m h         10

Höjd              4                    1

Stav               10                  5

Längd            5

Tresteg          8                    2

Kula               8

Diskus            10

Slägga           4                    2

Spjut              8

 

Damer

100 m            0

200 m            2

400 m            12

800 m            6

1500 m          3                    1

100 m h         4

400 m h         4

Höjd              4

Längd            2                    1

Kula              5

Diskus            5

Spjut              2

Det finns, som jag skrev i tisdags, mycket att berätta om efter en resa, även om den bara är på tre dagar, som min nu i Danmark.

Basketturneringen avgjordes i Vejen, en trivsam liten ort 2,5 mil öster om Horsens på Jylland. I kommunen bor lite drygt 10 000 personer. Men vilket Idrottscentrum man kunde bjuda in till. Minst sagt imponerande.

Där finns fyra stora hallar med fulla mått för handboll – den största med kapacitet för 1 500 åskådare – en 25 meters simhall med hoppmöjligheter, specialhall för badminton (vi är ju i Danmark), en tennisbana, några för squash och rum för bordtennis. Boxning och andra kampsporter har sina utrymmen, liksom fäktare, skyttar och gymnaster.

Någon bowlingbana såg jag inte och heller ingen plats att ägna sig åt friidrott inomhus. Men väl utomhus finns det allvädersbanor runt en fotbollsplan med läktare. Ute finns också tennisbanor och separat hade man nyligen byggt en stor hall för padel.

Och på sedvanligt danskt manér hade man anlagt en enorm gräsyta som ger plats för åtta fotbollsplaner med fulla mått.

På området har man ett motionsspår och varje månad lägger Vejens Orienteringsklubb ut Månadens bana.

Från tidig morgon till stängningsdags vis pass 22 kan man få mat och fika. Det finns också ett otal rum för möten och tekniksnack.

Och lite varstans har man ytor, inne som ute, där barn kan spontanidrotta och leka.

Cirka 500 från själva huvudbyggnaden finns också Sporthotellet.

Jag blev fascinerad av att en liten kommun som Vejen vågat sig på en så stor satsning men efter vad jag förstår är Vejen väldigt populärt som en plats för träningsläger i de flesta idrotter. Förståeligt.

Jag blev i alla fall imponerad.

***

Danmark har förvånansvärt många idrottshallar även i de mindre orterna. Vid ett besök för en handbollsturnering i början av 1990-talet fick jag en förklaring. När man under 1980-talet gjorde en kommunsammanslagning passade de flesta av de små kommunerna på att tömma sina investeringskonton. Den nya storkommunen skulle inte ta del av deras surt förvärvade skattemedel. De skulle bli kvar i den egna lilla byn. Man passade på att bygga idrottshallar. Till gagn för den egna befolkningen. Och dansk idrott.

***

Politiska beslut har givetvis betydelse för idrotten.

När Enhetsskolan, det vill säga när det blev 9-årig skolplikt i Sverige, infördes kring 1960 var kommunerna/skolorna tvingade att hitta utrymmen för det utökade antalet lektionstimmar för ämnet Gymnastik med lek och idrott. Det var åren kring 1960 som antalet idrottshallar ökade kraftigt i Sverige.

Till gagn för svensk idrott.

 

 

Motion till Idrottsmuseets Vänner till årsmötet den 8 mars 2023-03-08.

 

Jag föreslår att IMV, som en del av den jury som utser de aktiva från Malmös idrottsvärld som föräras en plats på Walk of fame, arbetar för en förändring av statuterna.

Enligt dessa skall antalet plattor på Stadiontorget maximeras till 40. Till dags dato finns det 35.

Det är en grannlaga uppgift att jämföra olika idrotter och prestationer nådda under olika epoker, men att sätta ett så lågt tak som 40 ger ingen rättvisa åt Malmös framgångsrika idrottshistoria sett över mer än 100 år.

Jag menar också att framtidens stjärnor skall ha en möjlighet att hedras på Walk of fame.

En gång tidigare har statuterna ändrats. I de ursprungliga reglerna stod att en avgörande prestation skulle ha utförts under en tid då den aktive representerade en Malmöförening. Denna paragraf ändrades för att ge tillfälle att hedra Zlatan Ibrahimovic och öppnade vägen för handbollsmålvakten Mats Olsson med Dalhems IF som moderklubb.

Med andra ord statuterna är inte huggna i sten.

Det finns, enligt mig, många kandidater till de fem resterande kandidaterna.

Tre aktiva från Malmö har belönats med Svenska Dagbladets guldmedalj för individuella prestationer, Johan Richthoff, Gunnar Larsson och fäktaren Hans Drakenberg. De två förstnämnda är hedrade på Stadiontorget, inte Drakenberg.

Kjell Jönsson, IFK Malmö rankades på 1950-talet som världens bäste handbollsspelare.

Rallydrottningen Ewy Rosqvist med tre EM-guld och meriterande vinster i lopp jorden runt representerade Malmö AK.

Michael Nilsson har sju VM-guld i biljard.

Bågskytten Morgan Lundh har 20 individuella VM- och EM-medaljer, därav nio guld, ungefär lika många i lag.

Li Fen har vunnit EM i bordtennis, Robert Welin i boxning.

Boxningen har även Maria Lindberg med sina många VM-bälten.

Brottningen är representerade med sina ”gamla” mästare. I en hårdnande världskonkurrens tog Lars-Erik Skiöld medalj i alla de tre stora mästerskapen, OS, VM och EM (guld). Jörgen Olsson har EM-guld och VM-silver. Ida Hellström var något av en pionjär inom dambrottningen med sex individuella internationella medaljer och nio SM-guld.

I karatens olika discipliner har Lena Svensson-Pyreé i EM medaljutdelningen 2—1—2.

Tennisens Catarina Lindkvist och Michael Pernfors har internationella meriter och haft höga placeringar på världsrankingen.

Squashen har haft spelare i världs- och Europatopp.

Och friidrotten likaså.

Bowling har varit en av Malmös internationellt sett främsta idrotter. Tre av mästarna har belönats på Walk of fame. Det finns fler meriterade spelare, bland andra Tony Rosenkvist, tre individuella EM-guld 1985 och också två VM-guld i lag.

André Burakovsky är den ende infödde Malmöbo som varit med om att vinna Stanley cup i ishockey.

Tre av damfotbollens främsta finns på plats. Den mest meriterade Caroline Seger vill säkert göra dem sällskap. Och så har vi då Marta med fyra säsonger i FC Rosengård. Hon har dubbelt medborgaskap, ett av dem är svenskt.

Malmö FF, herr kan väl också vara aktuell.

Den här listan gör inga anspråk på att vara komplett. Den visar bara på några av alla de elitidrottskvinnor och män som gett glans åt Idrottsmalmö.

De borde få en chans att få en Stadionplatta. De och de kommande idrottsgenerationerna.

 

Detta är grunden för mitt förslag att IMV skall arbeta för att antalet platser på Walk of fame inte skall maximeras till 40.

 

Malmö den 20 februari 2022

Magnus Månsson

 

PS

Jag vill passa på att tacka dem som sett till att klädcontainern, som skymt glastavlan på Eleda stadion med meriterna för de 35 aktiva på Walk of fame, nu är borttagen.

DS

 

Ovido - Quiz & Flashcards