Det är inte opportunt att jämföra damer och herrar i de olika lagbollspelen.

Men det kan väl efter de just avslutade Europamästerskapen i handboll för damer vara tillåtet att konstatera att det är minst lika intressant att se en elitmatch för damer som en för herrar.

Jag tänker då inte på den nästan osannolika dramatiken i EM-finalen mellan Montenegro och Norge. Så kan det se ut även i en herrmatch.

Nej, jag tänker på med den teknik, fyndighet, tuffhet, kraft och inte minst snabbhet som damerna spelar handboll. Det är en fröjd för en allmänt idrottsintresserad med en liten extra förkärlek till handbollen.

Det är också härligt att se alla leenden hos spelarna efter målvaktsräddningar, mål och lyckade kombinationer. Det är en smittande glädje och i detta hänseende överglänser damerna sina manliga kolleger.

Det nya, unga Sverige, då? De många jämna, dramatiska matcherna har visat hur små marginalerna är på denna nivå. Storförlusten mot Frankrike var inte snygg men i övrigt visade det svenska laget att det har kapacitet att i framtiden fightas om medaljer. En målvaktsparad mer, en träff mindre i målramen, mer behövs ibland inte för att ändra matchförloppet i “rätt” riktning.

Ett konstaterande till slut: Handbollen är den lagidrott där elitdamerna i intensitet kan mäta sig med herrarna.

Jag köper inte helt resonemanget att dam- och herrfotboll är två olika idrotter och skall bedömas utífrån detta. Jag ser gärna och har utbyte av en allsvensk toppmatch i fotboll för damer -- eller varför inte en landskamp. Men jag saknar den intensitet som finns i handboll.