manssonsport
Förhoppningarna styr betygen
Om än inte varje dag så ganska ofta den här säsongen har MFF-följarna i pressen hävdat att årets lag är bättre än förra säsongens.
Jag förstår inte varför man redan nu så ofta framför den åsikten.
Det är möjligt att det blir så, men det finns mycket att bevisa. Detta skrivit inte enbart beroende på gårdagens insats mot Örebro.
Vad vill skribenterna med sina påståenden?
För mig känns det lite som ett symptom , som funnits i många år. Lite överdrivet okej, men det känns som om alla nya spelare som kommer till MFF håller hög klass, en högre klass än de som lämnar. Det finns naturligtvis anledningar till att Isaac Kiese-Thelin, Forsberg, Thern, Magnus Eriksson och Halsti erbjudits lukrativa kontrakt utomlands. Likaväl som det finns anledning till att norrmännen, Sana, Yotun hamnat i MFF och inte i en högre rankad liga med ett annat högre löneläge.
De flyktade spelarna hyllades 2014 nästan unisont av samma skribenter som nu tar de nya till sina hjärtan. Utan -- handen på samma hjärta -- egentligen ha sett dem i tuffa matchsituationer.
För att försöka få stöd för sina åsikter åberopades i dag uttalande av ÖSK-arna Alexander Axén, tränaren, och spelaren Robert Åhman-Persson, som båda också menade att årets MFF:s trupp har är bättre än fjorårets. Hur kan de dra denna slutsats efter vad de såg i går?
En insats som en tidning gav betyget usel och en annan hade ett betygssnitt som är ett av de lägsta som hittills delats ut.
MFF gjorde ingen bra match, men var totalinsatsen så dålig som kritikerna vill göra gällande?
Beror inte den hårda kritiken mera på de uppskruvade förväntningarna, byggda mer på förhoppningar än ännu visad klass? Och skrivna i besvikelse över förlusten.