Fotbollsmatcher avgörs ofta av marginaler.
Eller av mindre eller större misstag av spelare – eller av domarteamet.
Så är det. Även om massmedia bara färgar i svart eller vitt.
Man kan väl också konstatera att i en långs 30-matchsserie finns det en viss inbyggd ”rättvisa” att tur och otur med marginalerna jämnar ut sig. Samtidigt som lag vid några tillfällen förtjänar att ha dessa med sig.
Svart och vitt, var det. Eller marginaler.
Ta bara MFF:s två senaste matcher, 3—1 mot IFK Göteborg och 1—3 mot Djurgården.
1—0 mot Blåvitt föregicks av offside (jag klandrar inte ”linjemannen”, marginalen var knapp, men dock), 1—1 var ett självmål med ”marginalstudsar” för Göteborg, och vid 2—1 hittade bollen MFF:s väg tre gånger när Berget förtjänstfullt grävde fram bollen till Jeremejeffs strålande avslut.
Och i går kom Djurgårdens 1—0 på en touch, 2—0 efter ett enskilt misstag, 2—1 sedan ett misslyckat skott blivit en frispelande passning och 3—1 efter att taffligt ingripande av Rasmus Bengtsson, alltså ett nytt enskilt misstag.
Sju av åtta mål i dessa matcher har kommit genom slump/marginaler eller misstag av enskilda aktörer, spelare eller en funktionär.
Så har det sett ut. Men likväl har kommentarerna om MFF:s insats varierat från höga höjder mot IFK Göteborg till djupaste mörker mot Djurgården.
Jag saknar nyanserna.