Återigen blev det debatt – i alla fall en tillstymmelse – om att införa effektiv speltid i fotboll.

Detta efter onsdagsmötet mellan Malmö FF och Vardar i kvalet till Champions League. Denna gång var det MFF som sig drabbat. Med rätta, om ni frågar mig. Publiken reagerade, MFF-spelarna och delar av massmedia, de med känsla för hemmalaget.

Men med handen på hjärtat har man inte sett MFF i liknande situationer agera på exakt samma sätt? Utan att MFF-spelarna eller hemmapressen ondgjort sig.

Målvakten Johan Wiland tar dubbel så lång tid på sig vid en inspark vid en MFF-ledning med 1—0 än när det står 0—1. Och hur många sekunder tar det inte för Anton Tinnerholm att hitta rätt plats för ett inkast vid liknande resultat?

Ändamålen helgar medlen. När det inte beivras är det fel på regeln.

Och hur intressant är det att under mer än en minut se några spelare diskutera vilken variant av frispark som skall ge resultat. Diskussionen ingår i de 90 minuterna. Kan någon rättfärdiga en sådan regel? Det finns åtskilliga andra fördröjande exempel, som gör att tempo ibland blir undermåligt.

Det måste bli effektiv speltid, inte minst för trovärdighetens skull.

Och så slipper spelare och journalister kommentera ”maskandet” ur sitt eget egoistiska perspektiv.

Bara det är ju positivt.