Det har varit mycket nu. Allt hinns inte med.

Julen närmar sig med allt vad det innebär med sammankomster, det har varit några jubileer, handbolls VM för damer har tagit sin tid och fortfarande finns det olika åtaganden att klara av.

Under en tid har jag funderat över MFF-tränaren Uwe Röslers sorti. Det har skrivits och debatterats i alla dess media från alla synvinklar.

Märkligast av allt är, att poeterna kring MFF trots den dagliga bevakningen inte redovisat den stämning på olika områden som Rösler skapat. Jag befinner mig långt, långt från den vardagen i MFF, har exempelvis aldrig sett någon Rösler-träning, aldrig sett honom live. Jag har aldrig varit i någon som helst kontakt med honom.

Likväl har jag under lång tid, ja, under stora delar av 2019, hört antydningar om det som nu kommit fram i olika media, seriösa som mindre seriösa. Det har rört sig om Uwe Röslers auktoritära ledarstil. De avhopp, eller vad man nu valt att kalla det, som skett, tyder på att mycket inte varit friktionsfritt.

***

Med detta som bakgrund blir då den viktiga frågan: Hur mycket får en tränare/manager bestämma om en förenings organisation, målsättning och ideologi? En tränare/manager som bara finns i klubben ett och ett halvt år. Som Uwe Rösler.

Givetvis måste styrelsen sätta ner foten: Det är vi som bestämmer!

Som Malmö FF nu gjort.

Framlidne MFF-ordföranden Håkan Jeppsson framförde i början av 2018 att klubbens målsättning var att vinna Allsvenskan och kvalificera sig till gruppspel i Europa med en trupp bestående av 50 procent spelare från den egna akademin. En orealistisk målsättning som också blev tidigare tränaren Magnus Pehrssons fall. Det var en liknande trupp han hade att tillgå våren 2018 med påföljden en position långt ner i vårtabellen. När Rösler tillträdde hade han tillgång till Anders Christiansen, Marcus Antonsson, Guillermo Molins och Romain Gall. Nog sagt!

***

MFF lär ha samma sportsliga mål i dag, modifierat med en lägre procentsats akademispelare. Nog så svårt med de ekonomiska krav som finns på långt avancemang i Europa med tanke på den ekonomiska kostym MFF sytt upp.

Det var på detta tåg MFF och Uwe Rösler inte ville åka tillsammans. Detta plus den auktoritära ledarstilen gjorde att en skilsmässa var oundviklig.

Så är min tolkning av ”Rösleraffären”.

MFF gjorde naturligtvis rätt. Det är styrelsen som har det långsiktiga ansvaret.