Det är mycket MFF i dessa dagar.
Sparkade spelare, återvändare och en ny tränare.
Den senare, Uwe Rösler, har just de egenskaper och kvaliteter klubben eftersökt: ”Uwe passar in i princip allt.”
Så säger vd:n Niclas Carlén och sportchefen Daniel Andersson.
Och något annat kan de naturligtvis inte säga eftersom de är huvudansvariga för rekryteringen. Men hur känns det att en gång per år upprepa samma mantra och sen tvingas avskeda den hyllade tränaren? För så har det ju varit, först Allan Kuhn och nu senast Magnus Pehrsson.
Delar av Malmömedia var snabbt inne på samma spår: Uwe Rösler var det perfekta valet. Han är mannen att lotsa MFF till toppen av Allsvenskan och ett lyckosamt spel i kval och inte minst i Champions League.
Vad vet herrarna egentligen om Uwe Röslers kapacitet? Vet de mer än jag? Och jag har ingen som helst aning. Såg också att bara det att han var utlänning var en viss garanti för framgång. Skribenten hänvisade till att under MFF:s främsta perioder det varit utländska tränare. Är det så enkelt att det är passet som avgör kvaliteten?
Kan Uwe Rösler på några veckor få spelare, som kritikerna under våren sågat längs knäna, att utvecklas till allsvenska toppspelare?
I min enkla värld är fotboll något mer komplicerat än så.
Den nye MFF-tränaren säger sig vilja satsa på de unga spelare som finns i truppen. Vällovligt.
Men kommer inte Anders Christiansens återkomst att göra vägen in startelvan oerhört svårare för de två talanger som gjort bra matcher när de fått speltid? Jag tänker på Samuel Adrian och Felix Konstandeliasz. Med AC och en i övrigt kurant trupp lär speltiden bli minimal.
Ordföranden Håkan Jeppssons uttalade målsättning att MFF skall ha en trupp med 50 procent av spelare från de egna akademierna och samtidig ha kapacitet att hävda sig i Europa må vara sympatisk men – som jag påpekat några gånger – orealistisk.
Affären Anders Christiansen är ett nytt bevis.
***
Affär är väl rätta ordet. Det är en oförklarlig ekonomisk fotbollsvärld för en oinvigd. Kort före flytten till belgiska Gent skrev Anders Christiansen på ett långtidskontrakt med MFF. Kontraktet med Gent sträckte sig till 2021 men bröts alltså redan nu. Det nya MFF-kontraktet är på 4,5 år. Samtidigt säger dansken att han är villig att lämna MFF en andra gång om han får ett nytt attraktivt bud.
Vem som är ekonomisk vinnare i denna pengakarusell vet jag inte. Jo, förstås. Anders Christiansen.
Och kanske MFF om man kan sälja honom en gång till.
Anders Christiansen är förvisso en duktig fotbollsspelare. Men han spelar mer för pengar än för den ljusblå tröjan. Vad han än må säga själv.
Det ingår i det fria pensionärslivet att då och då göra en trevlig och lärorik bussutflykt med likasinnade. Och kanske till och med någon kryssning.
Några bussturer har det blivit. Har just också kommit hem från en kryssning med Hurtigruten, Bergen—Kirkenes—Bergen, elva dygn med fantastiska naturupplevelser, några i midnattssol. Tyvärr var vädret på Nordkalotten inte det bästa. Men man kan inte få allt.
Har varit i Norge några gånger tidigare och inte blivit imponerad av det norska köket. Nu har jag ändrat åsikt: Maten på MS Nordlys var utsökt.
***
Valet av resperiod var välplanerad, hann se några matcher i den allsvenska våravslutningen och är hemma till den spännande VM-månaden. Man vill ju inte gärna missa något. Var hemma och såg 0—0-mötet mellan Sverige och Peru. Det var i sanning torftigt. Det får räcka som kommentar.
***
Elva dygn på ett kryssningsfartyg, utan tillgång till tidningar och – självvalt – inte heller till en dator, och minimalt utnyttjande av mobilens nyhetsförmedling ger tid för bokläsning och till funderingar om framtiden.
För det är klart: Man lär inte hinna med allt man vill. Tiden och åren rinner i väg. Detta sagt i friskt tillstånd och utan sentimentalitet.
Skall jag fortsätta blogga?
Har i år åter tagit på mig – tillsammans med Göran Schönhult – att vara ansvarig för Skånsk Idrotts Historia och skriva två artiklar i 2018 års bok.
Samtidigt har jag under många år samlat uppgifter om Heleneholms IF:s snart 80-åriga historia i ett skånskt och malmöitiskt perspektiv. Det jobbet vill jag gärna fullfölja. Hur materialet skall publiceras är en annan fråga.
Men det är uppiggande att blogga. Vill också titta på händelser och skeenden inom idrotten som inte får plats i dagens klickinriktade massmediavärd. Pretentiöst? Kanske och må så vara.
Har ingen aning om vilka läsarsiffror som är bra för en icke marknadsförd blogg, men statisten före Hurtigrutresan visade att läsandet av bloggen aldrig varit större och att många saknat inläggen under de senaste två veckorna.
Smicker biter. Så jag bryter löftet till mig själv från resan i norr och fortsätter mitt bloggande. Till glädje för några, till förargelse för andra och likgiltigt för de flesta.
***
Återkommer i morgon om MFF:s möjlighet att infria ordföranden Håkan Jeppssons målsättning med fler unga, egna spelare i laget nu när Anders Christiansen åter blir tillgänglig.
”Egzon Binaku tvingades kliva av torsdagens MFF-träning med en känning i baksida lår. Låret lindades innan han lämnade planen.
– Men "Berra" körde för fullt och det var positivt, så då får vi väl bara byta dem rakt av, sa tillförordnade tränaren Daniel Andersson med ett litet leende”.
Detta är de inledande raderna i dagens Sydsvenska på en av sportsidorna. Vem är då denne ”Berra”? Jag tror jag vet. Men jag har en nära vän, förvisso måttligt fotbollsintresserad, men hen hade ingen som helst aning.
Hur familjär får man bli med ett lag och dess spelare?
Det är många – ja, själv har tidningen producerat en ironisk reklamfilm på temat – som anser att SDS-sporten är synonymt med MFF-bladet. Kritikerna har fått ett nytt argument.
Ja, egentligen två denna dag. Reportaget från ett träningspass med MFF var i stort lika stort som det från Trelleborgs FF:s jätteviktiga möte med Brommapojkarna. Värdering?
Själv på plats på Vångavallen hade jag förväntat mig några ord om spelaren som fick något av ett allsvenskt genombrott, TFF:s mittfältare Sebastian Olsson. Men inte ett ord om planens suverän tillsammans med BP-målvakten Nikola Petric, som räddade sitt lag från ett betydligt större nederlag.
Men man kan ju inte få allt.
***
Jag gissar att ”Berra” är Behrang Safari. Rätt?
Jag lärde mig en gång som journalist att man alltid skall hoppas att man får en ny läsare, ingen skall känna sig utanför. Vem är det mer än den närmaste i MFF-familjen som vet vem ”Berra” är? Läsekretsen är förhoppningsvis större än den ljusblå familjen.
IF Elfsborg är en av svensk fotbolls mest värdefulla föreningar.
Boråsklubbens förmåga att upptäcka och utbilda ungdomar från regionen till elitspelare är vidimerad. Se bara på årets VM-trupp och de hetaste reserverna!
I årets Allsvenska har Elfsborg startat illa. Det talas om att den nye tränaren Jimmy Thelin sitter illa till. Jag tror inte han får sparken. För ett drygt tiotal år sedan inledde Elfsborg under då nye Magnus Haglund med – jag tror upp mot sju, åtta matcher utan vinst. Magnus fick stanna kvar och det blev därefter Elfsborgs mest framgångsrika period med åtta medaljer, därav två guld, under åren 2006 till och med 2015.
Jag inbillar mig att även den nuvarande styrelsen har samma tålamod. Elfsborg reder ut det här.
Om inte annat efter att ha sett lagets kryssmatch senast mot IFK Göteborg, 1—1-kvitteringen på övertid. Tilltufsade efter 0—5 mot Häcken efter två av den allsvenska historians märkligaste självmål gjorde Göteborg 0—1. Typisk för ett lag i motvind kom målet efter att bolluslingen inne i straffområdet studsat rätt i gästernas favör tre gånger före målet.
Det var då spelarna visade att man var ett lag, man spelade för klubben och Jimmy Thelin. När han i omgångar bytte ut tre av sina mest etablerade spelare, Alex Dyer, Samuel Holmén Stefan Ishizaki rusade dessa till avbytarbänken, omfamnade hjärtligt – det syntes – sin ersättare och tog Jimmy Thelin i hand utan den missnöjda min som tyvärr är så vanlig i sådana här sammanhang, där egot går före laget.
Bara detta var befriande och när Per Frick snyggt på övertid nickade in kvitteringen var den gemensamma glädjen från styrelse, spelare och tränare rörande till och med för en helt neutral tv-tittare.
Man såg tydligt att spelarna kämpade för klubbmärket – och Jimmy Thelin.
De tog sitt ansvar för vårens dåliga insatser.
Elfsborg kommer att avancera. Med Jimmy Thelin som huvudtränare.
I dag är det en friidrottstävling i Malmö, på Heleneholm.
Det är inte ofta det arrangeras någon arenatävling för seniorer i den här stan. Efter en massa års uppehåll var det en tävling i fjor med klena startfält men två diskuskastare i världsklass, Simon Petersson och Axel Härstedt. Det gav en viss uppmärksamhet i Malmömedia.
Nu återkommer Heleneholms IF med sin Vårtävling i kväll. Utan Simon och Axel som koncentrerar sig på Kastarfestivalen i tyska Halle senare i veckan. Förståeligt.
Det kan likväl bli långa diskuskast. Jakob Gardenkrans, numera tävlande för Växjöföreningen Athletics 24Seven men med ett förflutet i Heleneholm och MAI, är nämligen anmäld. För en tid sedan kastade Jakob 63,63, en imponerande längd av 20-årig yngling.
I min enfald sände jag i väg en pressrelease, informerade om tävlingen och hade en enda anspråkslös förhoppning att Sydsvenskan och Skånskan under vinjetten Sport i dag skulle informera om att det var en friidrottstävling i Malmö i dag.
Men ingen bemödade sig, orkade, att skriva in några rader. Det stod dock att läsa att om att Afro FK skall möta Klågerup i en match i fotbollens division 6, nivå 8.
Jag är fullt medveten om att det inte är pressens uppgift att göra reklam för olika idrottsevenemang men när man nu gör det, borde det finnas en viss form av konsekvens. Om inte för arrangörens skull så för de friidrottsintresserade läsarnas. De är numera måhända inte så många men jag övertygad om några sökt sig till idylliska Heleneholm. Om de fått information.
Jag är inte förvånad – men besviken och till och med lite arg – över att Malmös morgontidningar nonchalerar den lokala friidrotten.
Det var lika illa i vintras då världens bäste höjdhoppare Mutaz Essa Barshim tävlade i Atletiucumspelen och hoppade 236. Inte ett ord varken före, under eller efter tävlingen.
***
Nättidningen skånesport.se tog in hela pressreleasen. Tack!