25--25 mot Egypten i handbollens VM.
Och ett nödvändigt bevis på att Sverige har ytterligare en egenskap som hehövs för att lyckas i ett stort, långt mästerskap, den att komma tillbaka efter ett stort underläge. Det var starkt att ta igen fem minus mot ett så starkt lag som Egypten.
Och det utan Kim Andersson kring vilket så mycket kretsar. Det är dock viktigt att han kommer tillbaka till slutspelet. I längden klarar sig inte Sverige utan hans världskvaliteter.
Tre spelare skall ha ett extra erkännande.
Naturligtvis sympatiske Niclas Ekberg för sin effektivitet, i alla fram framåt.
Och så hans Ystadskompis (båda har IFK Ystad som moderförening) Fredrik Petersen, vars irrationella spel i anfallet skapade luckor i egyptiernas försvar, dels till honom själv (lite färre missar vore förstås önskvärt) och till lagkamraterna.
Men mest beröm till Viktor Östlund, mästerskapsdebutanten, som efter en misslyckad matchinledning, tar ansvar och fortsätter att våga. Här var det inte prat om något alibispel. Vilken annan ung spelare hade gjort det Östlund gjorde? Vilket internationell genombrott han fått, Guifspelaren!
I kväll är det upp till bevis.
Sverige mot Egypten i handbollens VM. Den svenska inledningen har varit lovande, stundtals strålande. De tre stabila vinsterna har grundlagts tidigt i matcherna. Sverige har sluppit den press som infinner sig i slutskedet av jämna matcher. Att klara av stressen är det som skiljer lagen på denna höga nivå. Jag har sett några VM-matcher, där det varit jämnt fram till de sista tio minuterna men där storlaget/favoriten rett ut det hela och fixat minst en poäng. Det är i sådana situationer styrkan/klassen visar sig.
Jag har sett Egypten en gång, förvisso mot ett svagt Algeriet, men det var ett bra, tungt lag med styrka och intensitet. Experterna som sett Egypten fler gånger är av ungefär samma uppfattning.
Varningen är utfärdad!
***
Delaktighet i en trupp är viktigt. Alla skall känna att de är med i processen.
Därför var det sympatiskt att alla fick spela i den avslagna matchen mot Algeriet. Men samtidigt tycker jag inte att de orutinerade spelarna fick sin rättmätiga chans. Det blev för mycket nytt, de fick inte den nödvändiga stöttningen i ett sport som är så uppbyggd på strukturer och kombinationer som handbollen. Det blev rörigt och några av spelarna var -- ärligt talat -- direkt dåliga och lämnade arenan med sänkt självförtroende.
Jag har sett samma matchning på många nivåer med samma negativa utfall. Speciellt illa är det i ungdomsmatcher i handboll och basket, där ofta några få spelare “håller” i spelet. Byter man ut dessa i jämlikhetens sympatiska tecken blir det kaos. Ingen utvecklas.
Byt gärna och ofta men bibehåll en stabil stomme!
***
I Sverige skall man alltid jämföra, som nu om VM-bevakningen är bättre i femman än tidigare i fyran.
Min uppfattning är att de båda har sina för- och nackdelar, men båda har hög klass. Men jag möter hellre ett glatt leende av Ljubomir Vranjes än en trött Thomas Axnér.
Oscar Carlén är en ny röst, en kunnig sådan. Han pratar kanske något för mycket. Oscar är dock ursäktad, generna -- på faderns sida -- gör sig påminda.
Före VM var Hammarbys Josef Pujol kommentator i en match. Han var lika lysande i den rollen som han är som spelare i Hammarby.
***
Jag är ingen van tittare på Eurosport. Det har nu blivit några VM-matcher och jag har blivit förbluffad över kommentatorernas/referenternas okunnighet i den ädla sporten handboll. Reglerna kan de inte och vad som är en finess vet de inte heller. Alla målvaktsräddningar är fantastiska, liksom alla mål! Lite överdrivet men ändå.
Tacka vet jag fyran och femman!
Hur mycket pengar finns det i fotbollens internationella värld?
Detta apropå diskussionerna om Isaac Kiese Thelins eventuella övergång till Bordeaux. 30 miljoner kronor har nämnts, en summa som av många betraktas som för liten.
Isaac Kiese Thelin är tveklöst en duktig, lovande spelare med hög potential, som efter flytten till Malmö FF utvecklades positivt. Nu sätts han i samband med ett lag i en liga som rankas betydligt högre än Allsvenskan. Om det nu blir ett köp skall han varje vecka tampas med lag som i några fall är lika bra som de MFF mötte i höstens Europaspel. På 12 matcher spelade han ihop tre poäng, två mål, varav ett mot Ventsepils, och en assist.
Är han med denna internationella seniorbakgrund mogen för ett steg ut i en tuff konkurrensvärld och kan han ens vara värd 30 miljoner? Svensk fotbollshistoria visar på åtskilliga -- ja, hur många som helst -- unga spelare som alltför tidigt tagit steget ut utan att vara mogna.
Pengar talar. För både säljare och spelare.
***
Såg Sverige--Finland i fotboll. Spelarna till denna vinterresa tas ut i huvudsak efter insatserna i de allsvenska klubbarna. Men väl i landslaget får inte alla spela sitt vanliga spel, det som kvalificerat dem till blågult. Jag tänker på Elfsborgs Johan Larssons offensive högerback, de senaste säsongerna en av Allsvenskans bästa försvarare. Mot Elfenbenskusten fick han minimalt med speltid, mot Finland i första halvlek utnyttjade man taktiskt inte hans offensiva spetskompetens. Ludwig Augustinsson till vänster fick den rollen och klarade det briljant. Efter paus flyttade Johan Larsson över till vänster, en ovan position för honom. Han trivdes inte.
Erik Hamrén gav inte Johan Larsson en ärlig chans.
***
De “egna” målen är alltid frukten av bra prestationer, motståndarnas av “egna” misstag.
Det är ett resonemang jag alltid vänt mig mot. Som nu när det svenska innerbacksparet ges skulden för Finlands segermål. Det var ju en fantastisk passning av “deras” mittfältare, en smart, snabb löpning och en kall avslutning av Roope Riski.
Ett klassmål. Inget misstag. En svensk mittfältare som slagit en sådan passning hade höjts till skyarna. Tillsammans med målskytten.
***
Lyckligtvis kolliderade fotbollslandskampen med Idrottsgalan, så den lockade inte ens till slötittande.
Att utse vinnarna i de olika kategorierna är i sig en omöjlighet. Men jag har åsikten att idrottens internationella utbredning inte skall vara allenarådande och att det är aktiva med begåvning mer än i fötterna som skall kunna belönas.
Ett resonemang byggd på dessa kriterier skulle innebära att bara fotbollsspelare skulle vara aktuella.
I dag är det dags för Sveriges andra match i handbollens VM.
Ytterligare en nyckelmatch när Tjeckien står för motståndet. Visserligen har VM-just börjat men det mesta pekar på att bredden ökat avsevärt. EM var tidigare en tuffare turnering än VM. Det fanns inga slagpåsar i EM som i VM. Det finns förvisso några VM-lag av mindre hög klass, men vem hade trott att Iran skulle pressa Makedonien, att Argentina skulle “kryssa” mot Danmark och att Brasilien bara förlorade med två mot Spanien. Det finns redan nu fler liknande exempel.
Såg själv Tunisien hota Kroatien långt in i slutskedet och som i jämna handbollsmatcher var marginalerna små och denna gång till kroaternas fördel.
Tidigare såg jag i Sveriges grupp Egypten utklassa Algeriet. Egyptierna imponerade med sin styrka och skyttekraft, sitt tuffa försvarsspel framför en bra målvakt.
Det kommer att bli betydligt jämnare grupper i detta VM än i tidigare. Poängskillnaden mellan lagen kommer att bli mindre. När det drar ihop sig till slutspel lär dock favoritnationerna visa sin klass. Det gäller att undvika dem i de första slutspelsomgångarna. Det är därför dagens möte mot Tjeckien är en nyckelmatch, som i stort alla Sveriges. Tjeckiens endast tre minus mot Frankrike inger respekt.
***
Det gör förstås även Sveriges åtta upp mot Island. Ett imponerande försvarsspel och en strålande Mattias Andersson i målet gav den stora skillnaden.
En differens på åtta är stor. Men på samma gång skör.
Några procent lägre räddningsprocent på Mattias och motsvarande höjning på den -- inte speciellt lyckade -- isländske målvakten och det är jämnt. När islänningarna väl kom igenom i mitten och speciellt på högersidan agerade Mattias som den världsmålvakt han är. Island lyckades inte heller förvalta någon av sina tre straffar.
Jag vill absolut inte vara någon slav på triumfvagnen, bara konstatera att handbollens är en de små marginalernas idrott.
Det är det som gör den så fascinerande.
Söndagens idrottsliga höjdpunkt blir Sverige mot Tjeckien.
Men lite levande idrott blir det också, Malbas möter Uppsala i Superettan i basket.
Såg Sveriges överraskande 2--0-seger i fotboll över Elfenbenskusten.
Det var många positiva insatser i det unga svenska vinterlandslaget. Samtidigt måste man undra vad ivorianerna sysslade med. Det mest frapperande var deras, trots det låga tempo, dåliga teknik.
För mig är landslaget något stort, betydligt större än en enskild klubb. Sydsvenskan nöjde sig med ett intetsägande TT-referat utan någon analys över de enskilda spelarinsatserna. Det ville man kompensera och granskade några av spelarna och betygsatte deras insatser. Man frångick dock inte sin vana. Koncentration låg helt på de fem MFF-arna, inte ett ord om några av de andra spelarna.
Det är att undervärdera läsarna. Trots att Sydsvenskan är Malmöbaserad, är jag övertygad om att den stora allmänhetens intresse sträcker sig längre än till MFF, speciellt i landslagssammanhang.
Man har vant sig -- nej, egentligen inte -- vid att det i texterna efter en allsvensk match det aldrig nämnts en spelare i motståndarlaget. Men ett landslag är något annat.
Men nu är jag en illusion fattigare.
Jag inbillade mig – hade förhoppningen – att Sydsvenskans samarbete med Helsingborgs Dagbladet skulle vidga vyerna, i alla fall till den västra delen av Skåne. Då hade man kanske i Sydsvenskan kunnat läsa att gårdagens bäste svensk var en HIF-are, Johan Mårtensson.