Idrottsmuseet i Malmö är stängt.
Det finns inte mer.
Ingmar Zäll, tidigare fritidsdirektör i Malmö, frågar i en debattartikel i Sydsvenskan, varför och vem som är ansvarig.
Vi är många som ställer samma frågor.
Fritidsnämndens ordförande Frida Trollmyr (S) ger ett svar:
Material och medarbetare övergår till kulturnämndens ansvarsområde.
Men vet Frida Trollmyr vad Idrottsmuseet varit och stått för? Hon skriver att: Malmös idrottshistoria är viktig i berättelsen om Malmö.
Men Idrottsmuseet har inte varit ett museum för Malmö, även om det organisatoriska ansvaret legat på stans fritidsnämnd. Det har funnits föremål från Riksidrottsmuseet i Stockholm och från hela Skåne. I det stora biblioteket har det funnits en massa intressant idrottslitteratur (mycket skänkt av medlemmar i Idrottsmuseets Vänner), i källaren ett välsorterat fotoarkiv och många, många hyllmeter med dokument från förbund och föreningar från hela Skåne. Inte enbart från Malmö.
Och detta i en och samma byggnad. Fantastiskt!
Idrottsmuseets Vänners årsbok sedan 2001 heter för övrigt Skånsk Idrotts Historia.
Det underliga är att personalen inte vet vart de olika avdelningarna skall flyttas. Jag har upprepade gånger frågat men i stort fått olika svar varje gång. Som vän av ordning och organisation kan det tyckas besynnerligt att så pass stor omorganisation inte är planerad i detalj.
En sak lär dock vara klar, samlingarna kommer inte att finnas i en och samma lokal. För dem som forskat har detta varit ovärderligt.
Frida Trollmyr skriver också att en av anledningarna till nedläggningen är det minskade antalet besökare trots att nya grepp prövats. Jag har varit en flitig gäst på IM, men de nya greppen har helt förbigått mig. Öppettiderna har inte heller varit de lämpligaste för en arbetande allmänhet.
Hur många gånger per år har det gjorts förändringar i utställningarna och hur många specialarrangemang har det genomförts under alla åren? Det finns mer att fundera över.
Frida Trollmyr säger att det under våren 2018 kommer att etableras ett idrottshistoriskt rum på Stadionområdet. Det måste vara ett stort rum om man skall kunna skildra Malmös stolta idrottshistoria.
Borde ett separat Malmöutrymme inte kunnat få plats inom de befintliga ytor som redan finns i Baltiska hallen? I min värld utan att skingra allt historiskt som fanns på plats.
Så kommer ju alltid frågan upp, om det ideala är att ett idrottsmuseum skall skötas kommunalt eller ideellt. De mest besökta idrottsmuseerna i landet drivs ideellt – med ekonomisk hjälp av kommunen. Som idrottsmuseet i Helsingborg, Sveriges bästa och ett föredöme.
När nu något nytt tydligen skall byggas upp vore detta något att fundera över.
Nedläggningen av Idrottsmuseet i Malmö är ett rejält misstag av en stad som vill profilera som en ledande idrottsstad.
Det dröjde inte många minuter efter Sirius vinst över Djurgården, innan vissa i Malmömedia döpte det tåg som transporterade MFF-truppen till Norrköping för Guldtåget.
Så kan det naturligtvis bli. Kanske till och med troligt.
Dagens match visar på den ekonomiskt ojämna värld svensk fotboll lever i. Sedan IFK Norrköping i våras vann med 2—1 borta över MFF har laget förlorat fyra av sina bästa spelare till den utländska proffsvärlden, Christopher Telo, Nicklas Bärkroth, Niclas Eliasson och Sebastian Andersson.
MFF har tappar tre icke ordinarie spelare Pawel Cibicki, Pa Konate och Tobias Sanna plus så Yoshimir Yotun.
Norrköping har fyllt på med Falkenbergbekantingarna Johannes Vall och Alexander Jakobsen.
MFF till sin sedan breda välbetalda trupp med Carlos Stranberg, Bonko Innocent och Kingsley Sarfo, alla tre etablerade på en hög nivå, allsvensk eller allnorsk.
MFF:s intjänade Champions League-miljoner, genom egen skicklighet och rätt marginaler, har helt förändrat konkurrenssituationen i svensk fotboll. Exemplifierat av vad som skett i perioden maj och oktober mellan IFK Norrköping och Malmö FF.
Likväl kan östgötarna uppskjuta MFF:s guldfirande. Kunde ett svagare Sirius rubba Djurgården, kan ett nykomponerat IFK Norrköping med ett nytt spelsystem knipa poäng från MFF.
***
Kingsley Sarfo är anklagad för sexuellt utnyttjande av minderårig, alltså en tjej under 15 år. Det är förbjudet enligt svensk lag och skall självfallet bestraffas. Jag har absolut ingen annan uppfattning.
Nyss läste jag i en utredning att 18 procent av alla svenska kvinnor har sin sexdebut före de fyllt 15.
Utan att ta ståndpunkt i Sarfo-fallet är det en siffra att fundera över! Eller?
De är pålästa.
Det kan man inte ta ifrån många av de nya referenter/kommentatorer, som hörs allt oftare i de många tv-kanalerna.
Men oj vad de pladdrar på. Allt de läst sig till skall ut under matchernas gång. De kan allt om alla spelares karriärer, från det första målet i en reservlagsmatch, till A-lagsdebuten, alla klubbyten och så vidare och så vidare.
Imponerande i sig, men ack så tröttsamt. Vem orkar lyssna? Vem kan ta till sig all denna information? Samtidigt som man skall försöka koncentrera sig på själva matchen.
Många av dessa ”ordbajsare” döljer sin okunnighet om själva spelet genom faktauppgifterna. Ja, om allt nu är fakta. Den stora mängd av information, som man får sig till del, är omöjlig att kolla. Om man nu skulle vilja det. Mycket är helt oväsentligt för allmäntittaren.
Det finns många synare. Det är få namn jag lagt på minnet. Jag har för vana att hoppa över det mesta av det oftast ointressanta förhandssnacket, då man presenterar kommentatorerna. Den tiden kan man spendera till nyttigare ting.
Det värsta jag upplevt på sistone är Eurosports sändning från VM-kvalet Vitryssland—Nederländerna. Killen som pratade och pratade och pratade och spottade ur sig information fick till och med Fyrans Daniel Kristiansson att verka ordkarg. Tillåt mig tillägga: Daniel Kristiansson har blivit sparsammare med att vilja briljera med uppgifter om spelarna. Men handbollens regler och finesser har han ännu inte lärt sig.
Kunskap och förberedelser är naturligtvis inget fel. Men det gäller att utnyttja det med omdöme. Lasse Grankvist, C Mores ankare, sa vid ett tillfälle ungefär så här vi ett Frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner:
Det gället att kunna ”allt”, men ha förmågan att bara använda kanske några procent i ett referat.
Visdomsord att ta lärdom av för en yngre generation.
Om några timmar är Sverige klart för play-off till fotbolls-VM.
Det är det mest realistiska tipset.
Holland/Nederländerna utklassar inte Sverige, vinner knappt, samtidigt gör Frankrike vad man bör, segrar utan större besvär över Vitryssland.
Efter avklarade kval är det hög tid att de bestämmande tar sig en funderare över kommande kval i EM och VM. Det kan ju kännas sympatiskt att de små fotbollsnationerna får spela tävlingsmatcher mot de stora. Men var finns det sportsliga värdet i en match mellan exempelvis Gibraltar och Tyskland? Det vore mer utvecklande och stimulerande om Liechtenstein, San Marino och de övriga smålagen möttes i en grupp, där ettan kunde få en kvalchans någonstans under turneringens gång. Liknande kvalnormer finns ju redan i alla kvalzoner utom i Europa och Sydamerika. Just Sydamerika har det mest rättvisa systemet. Alla tio startberättigade lagen möts hemma och borta.
I min värld skall det i inte ha så avgörande betydelse om man vinner med 8—0 eller 5—0 hemma mot som nu Luxemburg i mötena mot Sverige och Holland.
Men påminner någon, 6—0 kan det ju också bli i Allsvenskan. Förvisso men det är ett enda olycksfall. Det finns inga lag som har 1—39 eller liknande målskillnad efter tio omgångar.
Europas fotboll hade tjänat på en nyordning i sitt VM-kval.
***
Sovjets och Jugoslaviens upplösningar har gett många nya nationer. Och många nya, inte speciellt bra landslag i fotboll.
Risken är att det blir fler länder framöver. Se på rörelserna i Spanien. Tjeckoslovakien är ett tredje exempel.
***
Vi talar ofta om det ”Lilla Sverige”. Sverige är ytmässigt Europas femte största land. Befolkningsmässigt, av 49, 16:e, bara någon miljon färre än Portugal, Belgien, Tjeckien och Grekland.
Kanske något att tänka på när man skall ”bortförklara” ett nederlag.
Sverige är inte så litet.
I mina gårdagsplaner ingick att besöka Bäckagårdens idrottsplats och se division 2-fotboll, Kvarnby IK mot Österlen, 1--2.
Det blev inget besök.
För vem ställer sig två timmar i ösregn och i en hård vind utan att ha möjlighet till det minsta skydd? Så ser de ut kring de flesta av de många planer det spelas fotboll på i Malmö. Det finns ingen plats att söka upp för att inte bli dyblöt vid ett liknande väder som i går.
Att bygga ett enkelt skydd liknande det som finns exempelvis på tävlingsarenan på Rosengård kan inte kosta så mycket. Jag tycker att fotbollsklubbarna i Malmö är värda dessa investeringar. Fotbollen är den överlägset största sporten i stan. Planer i all ära. Men små trivselhöjande åtgärder är alltid stimulerande.
***
Denna effekt bygger Svenska Fotbollförbundet sina krav på. I damallsvenskan krävs det 1 000 sittplatser med viss kvalitet under tak. LB 07 och Vittsjö fick dispens. Om jag inte minns fel var det kring 800. Malmö kommun fick punga ut med en summa pengar för att uppfylla kraven på Limhamns idrottsplats. LB 07 har inte varit i närheten av att locka så många besökare vid någon hemmamatch där.
Jag missunnar absolut inte LB 07 en utökad komfort men när pengar finns, borde även klubbar utanför eliten få sin del av medlen.
***
För vem av alla bestämmande i kommunens alla instanser funderar över småklubbsidrottens problem? Som parkeringsbolagen. Vet dessa om att det till en del är stora problem att få funktionärer och ledare till tävling och träning och att få föräldrar att stanna kvar under barnens aktiviteter, just på grund av höga parkeringsavgifter kring arenorna? Föreningarna vill ha in mor och far i gemenskapen. Men de lämnar och hämtar. Och kör dubbelt så långt. Miljön!!!
Förvisso en bagatell i det stora, men likafullt ett hinder för en bättre idrott.
Trots att Malmös invånarantal ökar stadigt, så sjunker antalet idrottsaktiviteter.