Resurser finns det gott om på tv-sporten.
Tänk bara att ha fyra experter på plast i Holland (förlåt, men hejar inte hemmapubliken just på Holland?) för att delge oss tittare sina åsikter om en och samma match i EM-fotbollen, Frida Östberg, Lisa Ek, Daniel Nannskog och Markus Johannesson. Ja egentligen är de fem, för när Chris Härenstam refererar är han lika mycket kommentator.
Jag medge att jag nästan aldrig följer för- mellan- och eftersnacket noggrant men intrycket är att alla fem i stort är eniga. Det har varit lite av ”klia mig på ryggen”.
Det är inte så lite slöseri med resurser.
***
Den svenska EM-insatsen då? En vinst på fyra matcher ger svaret.
Positivt var att de unga Linköpingstjejerna Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius tog för sig och visade att det finns en framtida generation att hoppas på. En eloge också till deras klubb Linköpings FC som låtit dem få utvecklande speltid i Allsvenskan redan från unga år i stället för att som deras främsta konkurrent, FC Rosengård, mestadels söka sig utomlands.
***
Bottennappet: Kosovare Asllanis bortförklaring om att det var den tyska domaren, som var orsaken till elimineringen. Självkritik är inte hennes bästa egenskap.
***
Såg även några allsvenska för herrar i går.
Det är intressant att konstatera att lag med små resurser, bra inhemsk scouting och skickliga tränare kan ge de mera etablerade klubbarna tufft motstånd.
De två senaste säsongerna har Östersund varit det lysande exemplet, Sirius är på väg mot en strålande premiärsäsong. Jönköping lär väl inte bli något topplag men när det ”hemvävda” laget vinner över ett Hammarby med sex utländska spelare i startelvan känns det skönt i en själ, som känner för den djupa svenska klubbfotbollen.
Sundsvall måste också räknas in i den kategori av den lilla mus som då och då kan ryta till. Att faktiskt sätta rejäl press på självaste MFF är starkt med ett lag, där ingen hade tagit plast i MFF-truppen.
Jag är intresserad av Allsvenskan i fotboll.
Om nu någon som då och då tittar in på den här bloggen missat det.
Med Allsvenskan menar jag hela serien, inte bara MFF. En sak har man lärt sig. Vill man veta vad som sker i konkurrentklubbarna kan man inte nöja sig med att läsa Sydsvenskan, min dagliga tidning sen närmare 70 år. Man ”tvingas” ut på nätet.
I går presenterade fem av de allsvenska klubbarna förändringar i sina trupper. Inte ett ord om detta i Sydsvenskan. Den dagliga rapporten från MFF-träningen med bild och allt fanns det utrymme för med konstaterandet att Jeremejeff och Safari vari i full träning. Dessutom bekräftades det som tidningen redan klargjort några dagar tidigare att Pa Konate lämnar MFF.
Tror verkligen de ansvariga att större delen av läsekretsen anser dessa prioriteringar vara korrekta? Tre fjärdedelar av en sida om MFF, som med lätthet kunnat komprimerats och gett plats för vad som hänt i AIK, IFK Göteborg, IFK Norrköping, J-Södra och Halmstad BK.
Jag vet att jag inte är ensam om att denna åsikt.
Det är tur att nätet finns.
***
När jag nu ändå är arg kan jag väl lika bra fortsätta att kverulera. I går informerade jag Malmöpressen om att Heleneholms 800 meterslöpare Mattias Ohlsson och Sara Ericsson i GP-tävlingen i Karlstad löpt distansen på 1.49,873 respektive 2.10,35, två resultat av svensk elitklass. Mattias tid är den fjärde bästa i Sverige i år.
Nättidningen Skånesport och Skånskan publicerade releasen. Inte en rad i Sydsvenskan. Nej, nej …
Gav man nu inte plats för fem nyheter från herrarnas allsvenska kunde man ju också strukit notisen om en övergång i Damallsvenskan och uppmärksammat två bra lokala idrottsprestationer.
Men det är inte lätt att vara en liten klubb.
***
Avslutningsvis lite statistiskt nörderi (ordet finns nog inte, va?):
Av löpare fostrade i en Malmöklubb har bara MAI:arna Ronny Olsson, Jörgen Zaki och Jan-Ingvar Ohlsson samt Heleneholms Johnny Kroon löpt snabbare än Mattias Ohlsson.
På damsidan är endast Heleneholms Annika Lewin bättre än Sara Ericsson.
Det är alltså två utmärkta prestationer.
De är skicklig, fotbollsagenterna.
Eller är det sportcheferna i klubbarna ute i vida världen som är godtrogna?
Jag får ofta sådana här tankar när man läser om alla de fotbollsövergångar som sker – också i vida världen. Men låt oss hålla oss till Sverige.
Nu i dagarna är funderingarna aktuella igen. Den italienska Liga A-klubben Spal – förvisso nykomling – har köpt två spelare från Allsvenskan, AIK:s Sauli Väisänen och Malmö FF:s Pa Konate. Två hyggliga spelare, men de är inte ens helt ordinarie i sina klubbar. Liga A rankas högre än Allsvenskan och risken är uppenbar att de hamnar på samma långa lista som så många andra duktiga spelare, den med spelare långt från en A-lagsplats.
Den listan är som sagt lång, liksom den med spelare som efter bara en kort period utomlands återkommit till Sverige, där de fått den tidigare bristvaran speltid.
Ok, med erfarenhet och ett större bankkonto än när de flyttade. Så har naturligtvis också den skicklige agenten gjort sig en ny hacka, när han sålt samme spelare en andra eller tredje gång.
Förhoppningsvis vet den svenske köparen vad han får och man får också hoppas att återköpssumman är lägre än den vid försäljningen. I så fall blir det ett ekonomiskt plus för svensk fotboll på den affären. Om nu inte sign-on-bonusen – en sådan lär också finnas i många fall – till spelaren är alltför hög.
Som jag sagt tidigare, övergångar i de större bollsporterna platsar även på ekonomisidorna. I denna karusell är agenterna en ekonomisk vinnare.
Sen kan man ju undra om det i den stora fotbollsnationen Italien inte finns inhemska på spelare av Sauli Väisänens och Pa Konates kapacitet.
Liksom man kan ställa samma fråga till de svenska klubbarna, där det finns utländska spelare med tveksam kvalitet.
Har från och till sett några matcher i EM-fotbollen för damer.
Det lär bli fler när turneringen går in i slutspelet. Då det också kan vara dags med några synpunkter. Redan nu kan man dock konstatera att målvakterna – med några undantag – generellt sett blivit bättre.
Men jag tycker faktiskt synd om dem. Målet, 7,32x2,44, är för stort, speciellt på höjden. De kvinnliga målvakterna har svårt att nå upp. De taffliga ingripandena sker oftast på de höga skotten, även ”ofarliga” sådan, just under ribban. Längden och den fysiska kraften räcker inte till. Måtten är fastställda efter mansstandard.
I friidrott är häck- och hinder olika för kvinnor och män, kastredskapen har olika vikt. I basket och handboll är bollstorleken inte de samma. I golf är tee olika. Det finns fler exempel där idrotten har hänsyn till den naturliga fysiska skillnaden mellan könen.
Men inte i fotbollen. Det är dags att sänka ribban för att ge målvakterna mera rättvisa.
***
Sen kan man givetvis också ställa sig frågan, varför en 13-årig tjej (eller kille) skall ha ett lika stort mål att vakta som en fullvuxen karl.
Om några timmar inleds andra halvlek av Allsvenskan i fotboll, modell 2017.
Första halvlek har givetvis gett antydningar om hur tabellen kommer att se ut efter 30 omgångar. Delvis i alla fall, men med ett värvningsfönster vidöppet åt alla håll kan det hända mycket.
Malmö FF:s sorti från Europaspel har ändrat förutsättningarna. Den tuffa höst man planerat för blir inte av, samtidigt som två svåra toppkonkurrenter, AIK och Östersund, haft och får ett tätare program. Norrköping, ett annat eventuellt hot, har också haft fler Europamatcher än MFF. Att Norrköping föll bort var en större idrottslig besvikelse än att MFF gjorde det. Det är trots allt en viss skillnad på ett fotbollslag från Balkan än ett från Baltikum.
Så här inför andra halvlek finns det kanske fog för vissa summeringar, helt subjektiva.
ÖVERRASKNINGAR
Givetvis först och främst IK Sirius, som med för den stora fotbollsallmänheten okänd trupp och med begränsade resurser skapat ett lag, som spelar en effektiv och attraktiv fotboll.
Östersunds andra säsong i högsta serien är också överraskande. Jag trodde inte att laget skulle fortsätta att utveckla sin fotbollskonst. Och då finns inte knallsensationen i kvalet mot Galatasaray med i bedömningen.
Sirius och Östersunds ”vårtermin” visar dels att topplagen från Superettan numera är bra förberedda för allsvenskt spel och dels att det finns talanger ute i bygderna med kvalitet.
J-Södras anonyma trupp är uppbyggd på samma sätt, liksom Sundsvalls. Förvisso inga topplag och inga lag som kan inlemmas i kategorin överraskningar men två klubbar som ger en bra bild av att man kan lyckas utan stora pengar.
BESVIKELSER
BK Häckens inledning har inte varit bra. Skador och missflyt med domarna har delvis ställt till det. Man skall inte heller bortse från att Hisingelaget säsong efter säsong tappat sin ledande målskytt.
Höstens prestigevärvning av Alexander Farnerud har i hans vårform blivit en belastning. Han har inte klarat av den nyckelroll han fått. Häcken har varit som bäst utan Alexander Farnerud. Men vem petar en prestigevärvning?
Djurgården med sina tunga värvningar borde haft en bättre placering. Truppen är ju bra.
Med ett innermittfältspar, som i bästa slag rankas som det kanske bästa i Allsvenskan borta, är bottenplaceringen för Kalmar FF kanske förklarlig. Men även utan Rasmus Elm och Ismael borde laget kunnat prestera bättre.
STJÄRNSKOTTEN
Några unga spelare som imponerat – i alla fall då och då: målvakterna Patrik Dahlberg (IFK Göteborg) och Isak Pettersson (HBK), Jesper Nyholm (AIK), Simon Olsson (Elfsborg), Felix Beijmo (Djurgården), Nicklas Eliasson (Norrköping). Kingsley Sarfo (Sirius/MFF) samt Häckens Daleho Irandust och Egzon Binaku.
NYCKELSPELARE och ARTISTER
Som gjort en det mycket bra hittills:
Johan Wiland och Anders Christiansen (MFF), Stefan Ishizaki (AIK), Simon Lundevall (Elfsborg), Andreas Johansson (Norrköping), Jiloan Hammad (Hammarby) och Nordin Gerzic (ÖSK).
FELAKTIGT STRAFFADE
Fyra välkända tränare, etablerade, Pelle Olsson, Jörgen Lennartsson, Janne Jönsson och Peter Swärd har fått sparken. Men ingen sportchef som anställt vederbörande och formerat trupperna.
ÖNSKAN
Att domarinsatserna inte blir så svajiga. Misstagen har varit för många. Nivåerna för skiftande match för match och domare för domare.