Om någon timme är det avspark i Nations League-matchen mellan Norge och Sverige och chans till revansch för de våra.

NL är omdiskuterad. Behövs den? Träning eller tävling? Nu finns den och då är det tävling. Men man kan som Janne Andersson, förbundskapten, lågprioritera den, experimentera och låta unga spelare få chansen. Respekt för detta ställningstagande. Samtidigt måste man inse konsekvenserna av dåliga resultat, sämre seedning i kvalen till VM och EM och i värsta fall degradering till Grupp C. Det sistnämnda skulle innebära inte speciellt utvecklade motstånd i nästkommande Nations League.

***

Skadorna i den svenska truppen har varit många. Spelarna har varit slitna. Många har haft långa, tuffa säsonger i sina klubblag med spel i både serier och cuper, både inhemska och europeiska. Till detta fyra landskamper på mindre än två veckor.

Det är en planering som inte tar hänsyn till spelarnas fysiska status.

Och ett bevis för att Nations League är en onödig tävling. Eller?

Idrottedens kommersialisering/många matcher kräver sina offer,

***

De många skadorna har gett möjlighet till rotationer, många har fått möjligheten. Det är få som fallit igenom, kanske inte en enda. Men de nykomponerade formationerna har inte gett den trygghet som behövs för att våga göra det där lilla extra. På många håll har det blivit för mycket säkerhetsspel.

En sanning i alla lagbollsporter är att om man vill ge unga, orutinerade spelare chansen skall de få den i en lugn miljö, där det finns en grundstomme av erfarenhet. I min värld har de nya inte fått den i dessa tre landskamper. Orutinen i 90 minuters landslagsspel har lyst igenom.

Med två glänsande undantag, Jens Cajuste och Hjalmar Ekdahl.

***

Dags för revansch på Norge. En förlust kan man ta. Men två …