Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked.

Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade.

Men i framgångstider kommer nästan alltid överorden fram. Nyanserna saknas.

Nu är jag ute på minerad mark, så är det alltid i MFF-land om man inte är med i den allmänna himmelsblå hyllningskören: Alla sex segermatcherna har inte varit övertygande.

Två av de många målen har kommit efter offside, 2—0 mot Norrköping och vinstmålet mot Västerås. AIK gjorde självmål. Det enda målet mot Djurgården kom på övertid. Givetvis en styrka att kunna avgöra på sluttampen men samtidigt kan det sena avgörandet tillskrivas marginalkontot.

Nu säger förstås några att ytterligare baklängesmål vid 0—1 (som mot Norrköping) eller 0—2 (som AIK) inte har någon betydelse när resultatet blir 5—1 och 5—0.

Så kan man tycka, men av all de klyschor som finns inom fotbollens värld är den  kanske sannaste: Mål förändrar matchens fortsättning.

MFF har inte drabbats av marginalotur.

***

För alla fotbollsälskare, som vill ha en ovisshet i alla delar av tabellen, är det oroande att de troliga toppopponenterna till MFF svajat i inledningen. De fyra Stockholmslagen tar alltid poäng av varandra, Elfsborg har mist alltför mycket kvalitet. Och vill man vara med och tävla om guldet kan man, som Häcken mot Norrköping, inte skänka bort mål och poäng.

Halmstads BK, nuvarande tabelltvåan, i all ära, det är inte HBK som har kapacitet att utgöra ett segerhot mot MFF.

Mästarnas redan stora försprång, sju till åtta poäng, till andra guldkandidater beror givetvis på egen styrka men kanske främst på bristande kvalitet på konkurrenterna.