EM i friidrott, EM i fotboll och på detta ett fantastiskt OS.

Det är inte så konstigt att den här sommaren gått osedvanligt fort.

Intrycken är många. Tankarna likaså.

Tävlingarna skall förena över nationsgränserna och gör väl också så. Samtidigt framhävs nationalismen mer i ett OS än i andra mästerskap. Medaljligan tar en stor plats i redovisningarna.

De moderna spelens grundare Pierre de Coubertains motto var: Det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl.

Det låter fint, men i medaljligan är ett guld mer värt än tio silver. Fokuseringen på medaljörerna ger ibland en skev bild av verkligheten.  En missad duva av över 100 kan vara skillnaden mellan en evig plats i den svenska idrotthistorian och en notis i Trelleborgs idrottsvärld.

Visst räknar jag med glädje svenska medaljerna men försöker ge plats i minnet åt alla de fina svenska  placeringarna utan för medaljpallen. Vad det nu kan  vara värt.

Här nedan några personliga funderingar, utan någon rangordning.

***

Sarah Sjöströms och Armand Duplantis guld glimmar självfallet starkt. Sarahs på  100 meter fritt kom kanske något överraskande men hennes på 50 meter fritt och ”Mondos” var ju ”två säkra”. Men inte desto mindre imponerande. När segerresultaten dessutom var ett världsrekord och ett nästan visar det att två av Parisspelens största var svenskar.

***

Beachvolleyboll har av många setts som en trevlig sommarstrandsysselsättning. Många har måhända fortfarande den uppfattningen. Men på OS-nivå är det toppidrott av högsta klass. Före OS hade jag bara sporadiskt sett beachvolleyboll i korta tv-avsnitt. Nu följde gav varje boll fram till guldet för David Åhman och Jonatan Hellvig. Nu tog finalen bara 34 minuter men några matcher varade upp mot timmen. Vilken kondition, spänst – och taktiskt bollsinne – behövs inte för att under så lång tid på ett krävande underlag som sand hålla koncentrationen uppe. Tänk att gång på gång hoppa upp över näthöjd (2,43) för att smasha eller blockera! Med lös sand som underlag.

Idrott på toppnivå!

***

I ett OS finns mångmiljonärer och svetsare från Sjöbo. Victor Lindgren silver visar bredden i det olympiska programmet och djupet i det svenska  idrottssamhället. Hans medalj i luftgevärsskytte och personliga utstrålning i intervjuerna var känslomässigt en av veckornas höjdpunkter.

Det är bara att hoppas att en hängiven, ambitiös, ung Skånepågs OS-silver kan locka några välvilliga sponsorer.

***

Pingisherrarnas två silver kan man inte förbigå. De bjöd på strålande underhållning på den högsta av platåer. Vändningen mot Japan i semifinalen är svensk idrottshistoria.

Realism är en bra grund för att utvecklas. 3—2 till Kina i alla tre finalmötena kan tolkas som om Sverige var nära, att marginalerna var mot oss.

Förbundskapten Jörgen Persson, spelarna Truls Möregårdh, Kristian Karlsson och Anton Källberg var dock eniga: Vi var inte alls nära. I sista set i alla tre matcherna var kineserna överlägsna..

Befriande ord i en idrottsvärld där tillkortakommanden alltför ofta skylls på marginaler eller inkompetenta domare.

***

Friidrott, spelens huvudidrott enligt många, fick en svensk fiaskostämpel av en opportunistisk kvällstidningsjournalist. Inför varje mästerskap ser hen en potentiell svensk medaljör eller finalist i åtskilliga svenskar. När de egna orealistiska förhoppningarna inte infrias, plockas fiaskostämpeln fram. Gång på gång. Skrämmande journalistik.

Jag anser att den svenska friidrottsinsatsen var väntad.

Så skev jag för cirka en månad sedan:

Vilka svenska friidrottare har då möjlighet att nå en 12:e plats.

Grupp 1, medaljchans, Duplantis, Ståhl, Karlström.

Grupp 2, Kramer (semi med liten finalmöjlighet), Almgren (cirka 8), Bengström (semi med finalmöjlighet), Montler (final med chans till sex hopp), Fanny Roos och Axelina Johansson (final med chans till sex stötar), Kamga (final med chans till sex kast).

Grupp 3. Semifinal och därmed bland de 24 bästa Julia Henriksson och Henrik Larsson.

 

Perseus Karlström blev sjuk, Andreas Almgren skadad.

En aktivs tid i absoluta världseliten är tidsbegränsad. Så även för Daniel Ståhl? Men än är det för tidigt att sammanfatta hans strålande karriär. Revansch är en bra injektion för en fortsatt satsning.

Vanessa Kamgas leende efter sin  femteplats var hjärtevärmande.

Den svenska insatsen visar på Sveriges position när hela världen samlas till ett mästerskap.

***

Jag har några fler OS-funderingar. Får se om jag återkommer. Sommarens tre stora evenemang har gjort att mycket försummats.