Bryr sig idrotten, på alla nivåer, om den moderna idrottsforskningen?

Jag ställer frågan efter att ha läst klart Patrik Brennings utmärkta bok Så vinner vi igen och tagit del av en intressant artikel i Sydsvenskan om ungdomsidrott.

Den statsstödde svenska idrottsrörelsen vill att de många barn som nu är aktiva  skall fortsätta upp över tonåren. Man vill också att barn och ungdomar skall syssla med mer än en idrott i unga år. Riksidrottsförbundet (RF) vill ha unga multiidrottare. RF har också ändrat statuterna för det lokala aktivitetsstödet (LOK-stödet), som på riksplanet gäller från 7 till och med 25 år. En klubb får bara tillgodoräkna sig tre aktiviteter per idrott och vecka för åldrarna 7 tom 9. Det hindrar inte att en Stockholmsklubb i fotboll ”tvingar” sina 8-åringar till träning eller match sex gånger i veckan.

Det här omöjliggör att barnen kan testa andra utvecklande sporter, de kan aldrig bli multiidrottare. Det finns förstås också en ekonomisk segregation i önskan att ägna sig åt mer än en idrott. Medlems- och träningsavgifter plus utrustning kostar en del och lägg till egenavgifter vid matcher och turneringar och det är lätt att förstå att familjeekonomin är för många flerbarnsfamiljer ett oöverstigligt hinder för att deras ungdomar skall bli multiidrottare.

***

Vissa kommuner, som Malmö, har också lokala LOK-stöd. I Malmö är åldersgränserna generösa, 4—25 år. Antalet deltagartillfällen utgör grunden för de kommunala bidragen, bland andra konsulentbidragen. En tjänst, eller tjänster, som är oerhört viktig för de större föreningarna i en tid då det är allt svårare att hitta obetalda idealister.

Detta system gynnar inte heller ungdomarnas multiidrottare. Föreningarna är rädda om ”sina” aktiva. De tänker inte på barnens bästa. Och funderar inte på att den påg/tös som ägnat sig åt mer än en sport blir kvar längre inom idrottsrörelsen och dessutom har större utvecklingsmöjligheter att nå den yppersta eliten.

Patrik Brenning visar på en massa studier som visar på multiidrottandes positiva inverkan på blivande världsstjärnor. Han pekar på de, faktiskt, rigorösa regler som styr norsk ungdomsidrott. Med en befolkning på 5,5 miljoner är konkurrensen hård om själarna i ett land som är framgångsrikt på idrottsarenorna världen över året runt, ute som inne.

Norge är per capita en av världens främsta idrottsnationer. Kanske på grund av sin tidiga styrning av ungdomsidrotten?

***

I Sydsvenskans artikel säger Gunnar Pettersson, barn- och ungdomsansvarig på Svenska Fotbollförbundet:

- Jag vill först och främst att barn skall spela fotboll men även hålla på med andra idrotter.

Men har distriktsförbund och föreningar samma uppfattning om möjligheten att utöva mer än fotboll?

Av en tillfällighet såg jag att Skåneboll arrangerar Vinterserier utomhus från 10 till med 15 år under tidsperioden november—början mars. Under i stort samma period har det skånska förbundet sanktionerat upp mot 40 inomhusturneringar för ungdomar.

När finns möjligheten att spela mer än fotboll?

***

Finns anledning att återkomma i detta intressanta ämne.

Ungdomsidrotten måste debatteras på större forum än min anspråkslösa blogg. Läs Patrik Brennings bok!