Om några timmar skall Malmö FF ta emot AIK i den allsvenska fotbollen.
SM-guldet är säkrat och det nya målet – enligt några påhittiga journalister – är att nå den största differensen till en tvåa i den allsvenska historian.
Historielösa spelare har hakat på resonemanget.
I nuläget har MFF tio poäng mer än AIK. Rekordet är från 1949—50, då just MFF kom före Jönköping Södra med 15 poäng.
Men märk väl att en vinst på den tiden gav två poäng, kryss ett. Omräknat till dagens system med tre poäng för vinst, hade MFF varit 23 poäng före J-Södra.
Och detta på 22 omgångar. Det är knappast orealistiskt att anta att MFF då på ytterligare åtta matcher utökat differensen upp till 30.
Så det är långt till ett allsvenskt rekord i ett historiskt perspektiv.
Men om MFF kan man tydligen skriva vad man vill utan att bli ifrågasatt.
***
FC Rosengård, Malmös andra storlag, och dess politik har jag aldrig förstått mig på.
För en tid sedan avgick tränaren Jack Majgaard Jensen med motiveringen att hans och den sportsliga ledningens framtidssyn inte var den samma. Utan att ange vari skillnaden låg.
För några dagar sedan läste jag en intervju i Kvällsposten av Jan-Peter Andersson med ordförande Håkan Wifvesson, där denne menade att målet med alla värvningar var att spelarna skall utvecklas i FC:s miljö. Låter onekligen positivt och ambitiöst.
Men hur stämmer denna målsättning och ambition ihop med att tre av de senaste prestigevärvningarna, Lotta Schelin, Caroline Seger och Anja Mittag är 32 år eller äldre? Betydligt bättre kännare av damfotboll än jag är klara med att trion har passerat zenit.
Det pratas och skrivs mycket om damerna i FC Rosengård. Samstämmigheten inom klubben övertygar inte.
Vem har makten?
Är det Östersunds FK övriga Fotbollsverige skall hoppas på i framtiden?
Ja, som opponent till Malmö FF om det SM-guld, som enligt många lär vara vikt för MFF lång tid framöver. Så lät det i alla fall efter att det 20:e SM-guldet säkrades i måndags. MFF med sina överlägset större ekonomiska resurser skulle inte gå att rubba. Det är lätt att hålla med om detta scenario.
Nu är Östersund på väg att skaffa sig ett stort ekonomiskt utrymme genom framgångarna i det europeiska spelet. Dessutom lär ÖFK tjäna bra med pengar på några spelarförsäljningar. Att bli av med några av sina bästa är naturligtvis ett minus i målsättningen att bli etta i Sverige, men med en stark ekonomi kan man skaffa utmärkta ersättare. För unga talanger med vilja att utvecklas borde en flytt till Jämtland stå högst på önskelistan.
Tänk att få träna under Graham Potter!
Den största faran för Östersunds framtid är inte att mista någon av sina spelare. Den ligger i att Graham Potter, som måste vara attraktiv på den storinternationella marknaden, lockas av de stora pengarna utomlands.
***
Gårdagens 2—2-möte mot Athletic Bilbao var en strålande fotbollsunderhållning. Det är lätt att ta till överord. Och detaljminnet är kort. Så jag nöjer mig med att konstatera, att det det unga – det är ingen ålderstigen trupp – laget presterade i går är den spelmässigt bästa insatsen av ett svenskt klubblag mot ett motstånd från en av de stora ligorna under 2000-talet.
***
Landslagsaktuella Ken Sema och Saman Ghoddos är de utåt mest kända spelarna. Men innerbacken Sotiris Papagiannopoulos och mittfältaren Fouad Bachiorou är två av Allsvenskans absolut bästa spelare på sina positioner.
Dennis Widgren, den egne produkten, gjorde i går en alldeles strålande insats. Det finns många spelare med hög potential.
***
Det som på sikt kan hindra att ÖFK ”för evigt” blir en etablerat allsvensk toppklubb är att publikunderlaget är litet. Jämtlands län, som inbegriper Härjedalen, är ytmässigt fem gånger större än Skåne, har bara 127 000 invånare. I kommunen Östersund bor 61 000 personer, i huvudorten 45 000.
Jämtkraft Arenas publikkapacitet är 8 500.
Allt detta är begränsande faktorer.
Idrottsmuseet i Malmö är stängt.
Det finns inte mer.
Ingmar Zäll, tidigare fritidsdirektör i Malmö, frågar i en debattartikel i Sydsvenskan, varför och vem som är ansvarig.
Vi är många som ställer samma frågor.
Fritidsnämndens ordförande Frida Trollmyr (S) ger ett svar:
Material och medarbetare övergår till kulturnämndens ansvarsområde.
Men vet Frida Trollmyr vad Idrottsmuseet varit och stått för? Hon skriver att: Malmös idrottshistoria är viktig i berättelsen om Malmö.
Men Idrottsmuseet har inte varit ett museum för Malmö, även om det organisatoriska ansvaret legat på stans fritidsnämnd. Det har funnits föremål från Riksidrottsmuseet i Stockholm och från hela Skåne. I det stora biblioteket har det funnits en massa intressant idrottslitteratur (mycket skänkt av medlemmar i Idrottsmuseets Vänner), i källaren ett välsorterat fotoarkiv och många, många hyllmeter med dokument från förbund och föreningar från hela Skåne. Inte enbart från Malmö.
Och detta i en och samma byggnad. Fantastiskt!
Idrottsmuseets Vänners årsbok sedan 2001 heter för övrigt Skånsk Idrotts Historia.
Det underliga är att personalen inte vet vart de olika avdelningarna skall flyttas. Jag har upprepade gånger frågat men i stort fått olika svar varje gång. Som vän av ordning och organisation kan det tyckas besynnerligt att så pass stor omorganisation inte är planerad i detalj.
En sak lär dock vara klar, samlingarna kommer inte att finnas i en och samma lokal. För dem som forskat har detta varit ovärderligt.
Frida Trollmyr skriver också att en av anledningarna till nedläggningen är det minskade antalet besökare trots att nya grepp prövats. Jag har varit en flitig gäst på IM, men de nya greppen har helt förbigått mig. Öppettiderna har inte heller varit de lämpligaste för en arbetande allmänhet.
Hur många gånger per år har det gjorts förändringar i utställningarna och hur många specialarrangemang har det genomförts under alla åren? Det finns mer att fundera över.
Frida Trollmyr säger att det under våren 2018 kommer att etableras ett idrottshistoriskt rum på Stadionområdet. Det måste vara ett stort rum om man skall kunna skildra Malmös stolta idrottshistoria.
Borde ett separat Malmöutrymme inte kunnat få plats inom de befintliga ytor som redan finns i Baltiska hallen? I min värld utan att skingra allt historiskt som fanns på plats.
Så kommer ju alltid frågan upp, om det ideala är att ett idrottsmuseum skall skötas kommunalt eller ideellt. De mest besökta idrottsmuseerna i landet drivs ideellt – med ekonomisk hjälp av kommunen. Som idrottsmuseet i Helsingborg, Sveriges bästa och ett föredöme.
När nu något nytt tydligen skall byggas upp vore detta något att fundera över.
Nedläggningen av Idrottsmuseet i Malmö är ett rejält misstag av en stad som vill profilera som en ledande idrottsstad.
Det dröjde inte många minuter efter Sirius vinst över Djurgården, innan vissa i Malmömedia döpte det tåg som transporterade MFF-truppen till Norrköping för Guldtåget.
Så kan det naturligtvis bli. Kanske till och med troligt.
Dagens match visar på den ekonomiskt ojämna värld svensk fotboll lever i. Sedan IFK Norrköping i våras vann med 2—1 borta över MFF har laget förlorat fyra av sina bästa spelare till den utländska proffsvärlden, Christopher Telo, Nicklas Bärkroth, Niclas Eliasson och Sebastian Andersson.
MFF har tappar tre icke ordinarie spelare Pawel Cibicki, Pa Konate och Tobias Sanna plus så Yoshimir Yotun.
Norrköping har fyllt på med Falkenbergbekantingarna Johannes Vall och Alexander Jakobsen.
MFF till sin sedan breda välbetalda trupp med Carlos Stranberg, Bonko Innocent och Kingsley Sarfo, alla tre etablerade på en hög nivå, allsvensk eller allnorsk.
MFF:s intjänade Champions League-miljoner, genom egen skicklighet och rätt marginaler, har helt förändrat konkurrenssituationen i svensk fotboll. Exemplifierat av vad som skett i perioden maj och oktober mellan IFK Norrköping och Malmö FF.
Likväl kan östgötarna uppskjuta MFF:s guldfirande. Kunde ett svagare Sirius rubba Djurgården, kan ett nykomponerat IFK Norrköping med ett nytt spelsystem knipa poäng från MFF.
***
Kingsley Sarfo är anklagad för sexuellt utnyttjande av minderårig, alltså en tjej under 15 år. Det är förbjudet enligt svensk lag och skall självfallet bestraffas. Jag har absolut ingen annan uppfattning.
Nyss läste jag i en utredning att 18 procent av alla svenska kvinnor har sin sexdebut före de fyllt 15.
Utan att ta ståndpunkt i Sarfo-fallet är det en siffra att fundera över! Eller?
De är pålästa.
Det kan man inte ta ifrån många av de nya referenter/kommentatorer, som hörs allt oftare i de många tv-kanalerna.
Men oj vad de pladdrar på. Allt de läst sig till skall ut under matchernas gång. De kan allt om alla spelares karriärer, från det första målet i en reservlagsmatch, till A-lagsdebuten, alla klubbyten och så vidare och så vidare.
Imponerande i sig, men ack så tröttsamt. Vem orkar lyssna? Vem kan ta till sig all denna information? Samtidigt som man skall försöka koncentrera sig på själva matchen.
Många av dessa ”ordbajsare” döljer sin okunnighet om själva spelet genom faktauppgifterna. Ja, om allt nu är fakta. Den stora mängd av information, som man får sig till del, är omöjlig att kolla. Om man nu skulle vilja det. Mycket är helt oväsentligt för allmäntittaren.
Det finns många synare. Det är få namn jag lagt på minnet. Jag har för vana att hoppa över det mesta av det oftast ointressanta förhandssnacket, då man presenterar kommentatorerna. Den tiden kan man spendera till nyttigare ting.
Det värsta jag upplevt på sistone är Eurosports sändning från VM-kvalet Vitryssland—Nederländerna. Killen som pratade och pratade och pratade och spottade ur sig information fick till och med Fyrans Daniel Kristiansson att verka ordkarg. Tillåt mig tillägga: Daniel Kristiansson har blivit sparsammare med att vilja briljera med uppgifter om spelarna. Men handbollens regler och finesser har han ännu inte lärt sig.
Kunskap och förberedelser är naturligtvis inget fel. Men det gäller att utnyttja det med omdöme. Lasse Grankvist, C Mores ankare, sa vid ett tillfälle ungefär så här vi ett Frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner:
Det gället att kunna ”allt”, men ha förmågan att bara använda kanske några procent i ett referat.
Visdomsord att ta lärdom av för en yngre generation.