Jag är ingen vän av den hysteri som nu finns kring AIK:s 17-årige fotbollstalang Alexander Isak.
Hysteri i alla dess former är för övrigt inget jag gillar. Låt mig dock först konstatera att Alexander är en jättetalang, i alla fall av vad jag sett på tv. Hans första mål mot IFK Norrköping i söndags var ett mål som skvallrade om en osedvanlig kapacitet. Att detta inte var en tillfällighet har man sett även tidigare.
Men …
Och här kommer min invändning. När TT skildrade Sveriges 3—0-vinst över Estland i kvalet till U 21-EM noterade man i första meningen att Alexander Isak debuterade i landslaget. Mer än en tidning, eller sajt, gjorde rubrik på detta faktum.
I TT-referatet stod också: Men i det främsta strålkastarljuset hamnade en bänkad spelare. AIK:s 17-årige stortalang Alexander Isak fick göra ett inhopp med kvarten kvar att spela. Isak ryktas vara på väg till flera europeiska storklubbar.
Jag såg matchen. Men vad presterade då denne talang? Jag tror att han rörde bollen högst fyra gånger och gjorde inga större avtryck i matchen. Och det kan man givetvis inte begära under ett så kort inhopp. Och likväl var det han som fick rubrikerna.
Det är det jag kallar hysteri. Jag tycker faktiskt synd om Alexander Isak.
Han ersatte för övrigt lika gamle Joel Asoro, en målskytt utan att det uppmärksammades.
I det svenska laget var det många som var alldeles utmärkta, inte minst Norrköpingsfostrade Kristoffer Olsson. MFF:s försvarare Pa Konate var också mycket bra.
***
Såg i dag Malmö FF:s vd Niclas Carlnén med sedvanlig MFF-ödmjukhet konstatera:
- Vi har den bästa fotbollsakademin i Sverige. Vi är bäst men har inte de bästa förutsättningarna.
Vilka är kriterierna för att utse sig själv till bäst i Sverige?
Ser till min glädje att ett beslut inom svensk fotboll är på gång med innebörden att alla avbrutna matcher skall återupptas inom 24 timmar och inte avgöras vid skrivbordet.
Det är det minsta man kan begära i ett rättssamhälle. En tredje part skall inte drabbas. Som kan bli fallet (kunde blivit) i år i och med Malmö FF:s 3—0 mot IFK Göteborg efter det avbrutna 0—0-mötet i våras.
Nu verkar MFF få en tillräckligt stor marginal mot Norrköping, alternativt AIK, utan de två skrivbordspoängen.
En ”paragraf” oroar verkligen, den om att en röd förseelse (bangers, brand/rök på läktaren, överfall på spelare eller funktionär) skall innebära att matchen bryts direkt. De ansvariga skall därefter bestämma vilka åtgärder som skall vidtas, längre eller kortare paus, utrymma delar av eller alla läktarplatserna eller uppskjuta matchen till dagen efter.
Det kommer att skapa kaos. Speciellt regeln om brand och rök. Mats Enquist, generalsekreterare i Svensk Elitfotboll, poängterar att åskådarnas säkerhet och hälsa absolut inte får åsidosättas. Bevisligen tvingas ett antal personer efter varje bengalbränning söka vård.
Det är många matcher som är i farozonen under en säsong.
Och hur reagerar normalåskådaren med vetskapen om att risken ökar att matchen inte kommer att slutspelas inom planerad tid?
Tyvärr tror jag inte att bengalbränningen kommer att upphöra. Trots införandet av maskeringsförbud.
Vågar fotbollen verkligen ta beslutet att avbryta matcher, utrymma läktare, spela inför tomma åskådarplatser och spela klart en match på dagtid en dag mitt i veckan?
Jag tvivlar.
Men gläds åt viljan att poäng inte längre skall fördelas vid ett skrivbord.
En god vän och före detta kollega har kallat honom ”spaltockupanten”.
Det gäller naturligtvis Sydsvenskans krönikör och reporter Max Wiman. Han är i gång i stort varje dag, inte med en artikel/blogg/krönika utan ofta med ett par tre inlägg. Flitig är han minsann, Max Wiman.
Efter gårdagsmatchen Häcken—Malmö FF finns två krönikor, en någon timme efter slutsignalen kamouflerad som en blogg på nätet. Tidningskrönikan i dag var lite modifierad. Eftertänksamhet är ingen dum egenskap.
Men i klickarnas och snabbhetens massmediavärld är detta inget som prioriteras. Trots ett läsarnas förtroende minskar radikalt.
Den tidiga bloggen avslutades efter en lång, lång harang om allt det fantastiska MFF-spelarna presterat med:
Det var som sagt en otroligt stark och stabil insats inte minst med tanke på förutsättningarna. Okej, även Häcken hade skador och avstängningar, men hade inte tappat så mycket offensiv kraft.
Kan bristen på kunskap om fotboll och om Häcken bevisas bättre?
En offensiv kraft beror inte bara på spelarna på topp. Minst lika viktiga är mittfältarna. Saknade Paulinho, mestadels från sin vänsteryttermittfältsposition, gjorde i våras åtta mål på nio matcher. Nog sagt!
Så visst har Häcken tappat mycket offensiv kraft. Att påstå något annat tyder på okunnighet.
Men det var mest i defensiven Häckens skador gjorde sig påminda. Rasmus Lindgren var borta på grund av en hjärnskakning och under uppvärmningen försvann den andre innerbacken Emil Wahlström. Häcken fick snabbt precis före avspark omorganisera sitt försvar och också sitt spelsystem. De duktiga offensiva ytterbackarna Joel Andersson och Kari Arkivou fick nu inta platser som mera renodlade yttermittfältare.
Men detta undgick Max Wiman i sin ”analys”.
Så blir det förstås när kvantitet är viktigare än kvalitet.
Visst är det skoj att ett Malmölag i nuläget, klockan 12 torsdagen den 29 september 2016, leder den högsta serien för herrar i fotboll, handboll och ishockey.
En kuriosagrej.
Men så hoppar Björn Ranelid, alltid denne pr-galne Ranelid, in på scenen och utropar: Fullständigt unikt i svensk idrottshistoria.
Och en aningslösa journalist citerar honom utan att ifrågasätta. Självfallet har jag inte forskat om det hänt tidigare. Men jag skulle vara väldigt förvånad om inte Göteborg exempelvis 1996 någon gång ledde alla dessa tre serier.
1996 vann IFK Göteborg Allsvenskan i fotboll, Redbergslid motsvarande serie i handboll och Västra Frölunda kom tvåa i Elitserien i ishockey på samma poäng som Luleå.
Vi pratar alltså sluttabeller, inte noteringar efter 3 av 52 omgångar i hockey, 3 av 32 i handboll och 24 av 30 i fotboll.
Man kan också tillägga att New Wave Sharks från Göteborg blev svenska herrmästare i basket.
Kom igen Malmö! Det är ett mål att sikta in sig på att överträffa i alla fall Göteborg av år 1996.
Det blev som jag förutspådde, inte ett ord om Malmö FF:s extrema maskspel mot Helsingborgs IF i dagens Malmötidningar.
Har dock fått bevis på att det var mer än jag som menade att det var svagt att domare Stömbergsson inte beivrade det uppenbara spelförstörandet.
Nåväl …
***
Vad är en expert? Massmedia torgför ofta medarbetare av olika slag som experter. För mig är en expert något extra, en person med en kunskap i ämnet utöver det vanliga. En journalist, som följer en idrott/en klubb speciellt intensivt är hen då per automatik en expert på idrotten/klubben? Mitt svar är nej. Den rätta kunskapen saknas ofta.
Ta bara alla de personer – som väl alla någon gång utnämnts till ”expert” – som betygsatte matchen MFF—HIF. Det var verkligen skiftande uppgifter.
Jag har skrivit mycket i tidningar, mer om andra sporter än andra.
Men jag skulle aldrig kalla mig expert. På sin höjd – i ett ögonblick av hybris -- hyggligt påläst och erfaren.
***
Var gårdagsmatchen en av MFF:s bästa – jag har sett alla – den här säsongen? Sydsvenskan och Skånskan (och i den senare inräknat lierade Skånesport) tycks mena detta. Betygssättningen i SDS och bloggen/krönikan i den andra tyder på detta.
Det var ingen höjdarmatch, mer kamp och spänning än skönspel. Som gammal lärare menar jag att betyg skall sättas efter den nivå kursen finns. Samma regler bör gälla i idrottssammanhang. Det var allsvensk fotboll i går!
***
Man har läst mycket om Mattias Svanbergs talang, har sett honom en gång i en träningsmatch i somras. Hans allsvenska debut på allvar – även om det nu endast var en halvlek – visade på att Sverige har ytterligare en ung spelare med bra grund för att utvecklas till en elitspelare. Det har varit många tonåringar som gjort alldeles utmärkta allsvenska premiärer de senaste säsongerna. Mattias är en av dem.
Hans 2—0-avslutning var utsökt, liksom Yotuns framspelning.
Men som en slav på triumfvagnen bör man kanske påminna om att HIF just då hade lämnat allt organiserat försvarsspel åt sidan i en desperat offensiv för att nå en kvittering.