Ta bort fotbollen från OS-programmet!
Låter radikalt, förvisso. Men i ett OS skall de bästa vara med. Så är det inte i herrfotbollen. Med en åldersgräns på 23 år, med tillåtelse att ha med tre överåriga, är det ett ungdomsmästerskap och inget annat. Ett OS skall inte vara åldersbundet!
De många svenska återbuden höjer inte heller statusen på turneringen. Jag känner inte till antalet återbud hos de andra nationerna så jag vet inte i vilken grad Sveriges konkurrenter försvagas. På några håll, bland annat i Sydsvenskan, har kritik riktats mot de internationella förbunden för att dessa inte förbjudit ligaspel i perioden kring OS. Men om jag inte missförstått allt, är det svensk fotboll som själv med vissa begränsningar bestämmer under vilken tid Allsvenskan skall avgöras. Med ett EM-uppehåll på en månad finns inte utrymmme för en andra spelfri lång period under den årstid som är som bäst för fotboll i Sverige. De många kvalificeringsomgångarna i de europeiska turneringarna kräver också spel undet juli och augusti. Det finns helt enkelt inte tillräcklig med dagar för att samma år ha både ett VM- eller EM-slutspel och en OS-turnerning.
Så ser verkligheten ut. Så stryk herrfotbollen från OS-programmet.
***
Damerna då? Deras OS är tack och lov inte åldersbundet. Men när i sann olympisk anda det skall vara en geografisk spridning - det gäller även herrfotbollen -urholkas konkurrensen. Speciellt som det bara finns plats för tolv lag. Europa, som har de flesta toppnationerna, har exempelvis bara tre platser. Det ger ingen konkurrens som är värdigt en världsturnering som OS-skall vara.
Och för att vara lite elak: Spelar man damfotboll i Sydafrika utan offside? Detta apropå sydafrikanskornas fullständigt obegripliga agerande i ett otal situationer i matchen mot Sverige.
***
Det är förstås meningslöst att diskutera svåra, tveksamma domslut den senaste tiden i Allsvenskan. Blåst är blåst. Men nu svär jag i Malmökyrkan igen: I de tre senaste MFF- matcherna har domarna i tre kniviga fall dömt i MFF:s favör. Gårdagssitutionen när Rasmus Bengtsson bakifrån sparkar AIK:s Sauli Väisänen blodig i ansiktet kan inte vara annat än farligt spel med straff som påföljd. Det hjälper inte att Bengtsson även träffar bollen. Jämför alla väldsamma attacker bakifrån, eller från sidan, där splaren då och då först träffar bollen men likväl får en frispark mot sig och ibland en varning. För farligt spel! De som hävdar något annat än att AIK skulle fått en straff måste ha sett händelsen med väldigt ljusblå glasögon. Det är märkligt
- det är det förststås inte - att de som går på domarens linje alla tillhör MFF-poeterna.
Sen skall poängteras att en straff inte är liktydigt med mål. Men en verklig god målchans.
Finns den allsvenska lyckan utomlands?
Satt och funderade i dessa banor, när jag såg Jönköpings Södra spela 1-1 mot IFK Göteborg. J-Södra kom med ett lag uppbyggt kring lokala spelare, Blåvitt hade sex utländska spelare i sin startelva. Smålänningarna stod upp bra och var sett över 90 minuter väl så bra som göteborgarna.
I MFF:s segermatch mot Örebro startade man med sex utlänningar. Det har funnits tillfällen då MFF haft sju icke svenska spelare på plan. I senaste omgången hade AIK och Häcken fem, Hammarby sex utländska spelare i startelvan. På de tre bänkarna fanns också spelare med utländska pass.
Norrköping och Elfsborg har visat att de går bra att bli ett topplag med en svensk stomme. Lågprislagen J-Södra och Sundsvall har visar att man kan knipa poäng mer än en gång mot lagen som hämtar hälften av spelarna utifrån. Östersund, som gemene man tror är ett lag med kanske den största andelen av utländska spelare, hade senast endast fyra utlänningar i sin startelva och har visat att svenskar från underdivisionerna räcker till för att oroa de stora.
Är det drömmen om Europa som gör att tilltron till internationella spelare är större än att förlita sig på unga svenska talanger?
***
Det finns liknande tendenser utomlands. Vad får exempelvis en bulgarsk klubb att köpa Häckens Simon Sandberg, "bara" en habil allsvensk spelare? Det måste väl finnas ett otal bulgariska spelare av Simons kapacitet.
***
På tal om J-Södra och vurmen för utländska spelare. Har de senaste årens ansvariga i MFF inte insett Pawel Cibickis utvecklingskapacitet? Hur gör MFF när utlåningstiden går ut? Med årets inköp och den uttalande önskan att fylla på med egna talanger lär det bli svårt att få plats i truppen. I en krass ekonomisk fotbollsvärld är förhoppnigen troligen en utlandsförsäljning.
***
Elfsborg är den klubb i landet som varit bäst på att från regionens mindre klubbar hitta och utveckla spelare som lockar utländska intressenter. Nu går Marcus Rohdén till Italien. Inför säsongen försvann Arber Zeneli och Sebastian Holmén, inför 2015 Johan Larsson och något år tidigare Niklas Hult och Oscar Hiljemark, alla spelare i eller i närheten av olika landslag. Det är väl bara en tidsfråga innan även Viktor Claesson lämnar Boråsklubben. Lägg därtill att även Anders Svensson slutat. Det är svårt med en begränsad ekonomi att ersätta så många kvalitetsspelare.
***
Hörde nyss att Djurgården sparkat sin tränare Pelle Olsson. När kommer den förste sportchefen, den person som är ansvarig för att tränaren har en konkurrenskraftig trupp att jobba med, att få sparken?
***
Såpan Ängelholms FF fortsätter. I en sitution när klubbens existens står på spel kommer 396 personer för att stötta laget i en match mot Superettans serieledare Sirius. Bättre/sämre kan inte intresset för ÄFF illustreras.
***
Högerback i kommande landslag är i år 19-årige Häckenspelaren Joel Andersson, en modern ytterback med offensiva kvaliteter, känslig passningfot och en utsökt spelsinne. Sudera honom, men tyvärr är han avstängd i helgens match. Minns var ni läste det först!
Jag fick som prenumerant på Skånesport ett mejl i fredags.
Tidningen, som kom ut med sitt första nummer i början av året, skall inte längre produceras i pappersformat. Egentligen berör det mig inte. Jag hade beslutar att inte förnya min prenumeration.
Tyvärr.
Det verkar förstås lite motsägelsefullt. Men jag hade stora förhoppningar. Förhandsreklamen att man skulle följa den skånska idrotten på längden och tvären, med topp och bredd, lockade. I min enfald trodde jag att Skånesport skulle fylla det tomrun mina Malmömorgontidningar genom sina nedskärningar gjort både vad gäller bevakningsområden och utryme för antalet idrotter och inte minst ungdomsidrotten.
Det blev inte så. Det blev en "halv" tidning fotboll med tonvikt på Malmö FF, stora delar handboll, ganska mycket ishockey och nästan allt från den region som Sydsvenskan och Skånskan bevakar. De nedslag tidningen gjort vid olika evenemang var ofta veckogamla. Den fräschör jag hoppats på uteblev. De intervjuade personerna var exempelvis oftast välkända från konkurrenttidningarna.
Den ansvarige utgivare Robert Persson var i sitt avskedsbrev givetvis besviken på att hans idé blev ett misslyckande men han riktade också en viss kritik mot de skånska idrottsföreningarna som inte mera aktivt engagerat sig att sälja prenumerationer (klubbarna erhöll en viss provision). Men varför skulle föreningar med squash, bowling, badminton, motor- och bilsport, orientering, friidrott, simning osv, osv göra en insats för att få sina medlemmar att prenumerera på Skånesport? Det stod ju inget
- eller väldigt lite - om deras idrotter. Bredden - det man sade sig vilja skildra - saknades.
I min värld fuskade redaktionen bort sin egen fina idé.
***
Skånesport skall inom en snar framtid utkomma i en digital version. Skall jag söka upp nättidningen måste man bredda sin repertoar och skriva betydligt kortare texter. Nätet kräver detta.
***
Skånesport i pappersformat kom 23 gånger. Jag har dem alla. Men skall skänka dem till Idrottsmuseet i Malmö. Lite modern pressidrottshistoria är förstås försöket.
När något man sysslat och trivts med i över 60 år krackelerar blir man givetvis ledsen.
Som nu att det i Skåne inte blir något distriktsmästerskap i friiidrott för ungdomar. Att det inte funnits något rejält underlag under 2000-talet för seniorer har man tvingats acceptera samtidigt som startfälten i de äldre ungdomsklasserna blivit mindre och mindre och i vissa grenar obefintliga. Men en säsong utan ett DM för åldersgrupperna 12-14 år är inte mindre än ett fiasko.
Den tilltänkta arrangören Ängelholms IF hoppade i ett sent skede av uppdraget, som skulle ha avgjorts den 13 och 14 augusti. Skälet: Staden Ängelhom fyller 500 år och det skall man celebrera på allehanda sätt, bland annat med ett halvmaratonlopp med friidrottsklubben som ansvarig. ÄIF prioriterade alltså ett långlopp framför en för arenafriidrotten viktig tävling.
Skånes Friidrottsförbund har förgäves sökt en ersättare. De klubbar utanför Malmö, som har resurser att ta hand om en tävling av denna, trots allt, storlek, har sina egna årliga arrangemang.
Malmöklubbarna Heleneholm och Pallas är första helgen i augusti upptagna med att tillsammans med IK Finish i Vellinge arrangera USM. Återstår då MAI. Som redan svarat för Kalvinknatet, Vårruset, Malmöloppet och under hösten har två långlopp ytterligare. Jag förstår att resurserna är begränsade, men åter prioriteras långlopp - och inkomster - framför viktiga, stimulerande ungdomstävlingar.
Återigen står Malmö med sina tre allvädersanläggningar utan någon riktig arenatävling 2016. Precis som det varit sedan 2009, då SM för seniorer avgjordes på Malmö stadion.
I klartext innebär det att i de för friidrott vädersmässiga - och rekryteringsmässiga - utmärkta månaderna augusti och september bara finns två tävlingar i Skåne. Och dessa är inte öppna för alla åldersklasser. Vissa grenar finns över huvud taget inte med.
Förklara för mig hur man i en konkurrenskraftig fritidsvärld skall fånga och behålla ungdomarna med ett så oinspirerande tävlingsprogram. Och lite vid sidan om: Hur skall Skåne kunna ta ut ett representativt lag till Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar utan en uttagningstävling som DM?
En eloge till Ystads IF, som under många år haft sina tävlingar under samma period, veckorna kring månadsskiftet maj/juni, som alla andra och liksom dessa haft små icke stimulerande startfält. Nu inbjöd man till en tävling den 23 juli, mitt i den bästa semestertiden. Det blev en bra tävling med stora startfält i vissa grenar som andra bara kunnat dröma om. YIF vågade bryta mönstret. Det lönade sig.
Jag såg i lördags det allsvenska fotbollsmötet Malmö FF-Kalmar FF, 1-1.
Hade inga planer på att blogga om matchen, men av en tillfällighet kom de båda kvällstidingarna i min hand samtidigt som jag kunde läsa några tidningsrelaterade MFF-bloggar. Med detta som nytt underlag efter att tidigare ha läst Malmös två morgontidingar, funderade jag liggande i en skön soffa under skuggan av en vacker björk i Ljunghusen:
Såg jag och de olika skribenterna samma match?
Sällan eller aldrig har jag sett texterna och betygsättningen på de olika spelarna harmoniera så illa som i Expressen/Kvällsposten. En av journalisterna verkade inte ens ha diskuterat med sig själv. Aftonbladet rankar de fem främsta spelarna i matchen. Listan toppades av bröderna Ramus och Viktor Elm med deras KFF-kamrat Jonathan Ring som femma. I konkurrenten fick Elmarna en medelmåttig tvåa, Ring blev underkänd.
Vem låg närmast sanningen? Åsikterna går inte att förena.
KvP:s totalpoäng för Kalmar blev under 2, det vill säga underkänt, för MFF något över 2.
I morgontidningarna fick MFF givetvis underkänt. Så är det alltid när laget inte vinner. Och det är klart har man Allsvenskans i särklass bästa innermittfält (det har jag läst att Adu och Christiansen är) och i övrigt ett lag där knappast någon annan spelare från serien platsar, så är besvikelsen stor när ett "mediokert" lag som Kalmar, till och med i Malmö, kan fixa en poäng. MFF lär ju också ha Allsvenskans bästa avbytarbänk.
Man skall inte läsa för mycket. Efteråt vet man varken ut eller in. Min åsikt om matchen håller jag för mig själv,
***
Jag lärde mig en ny sak i skuggan av björken. Om MFF fått en minut ytterligare i tilläggstid hade laget forcerat in ett segermål. Det menade de två trognaste MFF-bloggarna. Tanken att gästerna kunde göra ett mål fanns inte.
***
Lite mer MFF. Värvningen av Alexander Jeremejeff förvånar. Jag har Häcken som något av ett favoritlag att titta på med sin i min smak attraktiva, men något naiva, spelstil. Ser de flesta av Häckens matcher. Jeremejeff är skadebenägen, därför ojämn, men i sina bästa stunder har han kvaliteter. Men i ett skadefritt Häcken är han inte säker på en ordinarie plats. Men det som förundrar mig mest är att MFF inte litar på sina egna stortalanger, tonåringarna Bergqvist och Svanberg. De lär vara sällsynta talanger.
Den här halva säsongen har många tonåringar gjort avtryck i Allvenskan i en sämre omgivning än den MFF kan erbjuda. Ordföranden Håkan Jeppsson är glad övcr att MFF-truppen innehåller så många ungdomar från den egna akademin men missnöjd med att så få finns på plan i A-laget. Han lär väl inte bli uppmuntrad av att man inhandlar en 22-årig bänkspelare.
En brasklapp måste man förstås lägga in. Någon av forwardsalternativen kan ju vara på väg bort.