Förra helgen avgjordes SM i friidrott inomhus.

Malmö AI blev bästa medaljklubb, sex guld och ett silver.

Bra så! Givetvis.

Men så tittar man lite djupare i resultatlistorna och finner bara ytterligare en medalj till Skåne, ett brons till IFK Helsingborgs Gabriella Jönsson i stav.

Åtta medaljer till ett distrikt med 1,4 miljoner invånare (så många skåningar är vi nu) är det en godkänd utdelning? Man tävlade om 78 medaljer. Så en tiondel hamnade här söderöver. Skånes del av Sveriges befolkning (drygt 10,5 miljoner) är alltså en tiondel, så statistiskt är väl utdelningen godkänd?

Men det är att göra det lätt för sig. Den svenska friidrottskartan innehåller många orter utan någon seniorverksamhet.

Skåne tillhör numera denna kategori. Trots att SM arrangerade nästgårds, i Växjö, deltog endast MAI (17 deltagare), IFK Lund (3), IFK Helsingborg (2) och Björnstorp, Höör och Lomma med vardera en aktiv. Det var faktiskt bara de sju medaljörerna (Julia Henriksson sprang hem två guld) som utmärkte sig med bra, till och med mycket bra, resultat. Övriga resultat var med SM-mått mätt mediokra.

I min bok är det tunt.

Det syns ju också i jämförelse med Stockholms 27 (4—11—12) och Göteborgs 21 (7—8—6) medaljplatser. Övriga Sverige tog 22 (9—6—7) medaljer. Så nära de stora, Stockholm och Göteborg, brukar inte ”landsortsklubbarna” vara i seniorsammanhang. Löparna i Hälle (Uddevalla) och mångsidiga Upsala IF bidrar i hög grad till denna positiva utveckling.

***

Anmärkningsvärt är också de få medaljörer som har en Malmöklubb som moderförening, MAI:s silvermedaljör på 200 meter William Trulsson och Högbys bronsmedaljör i kula Victor Gardenkrans (Heleneholms IF). Lite ironiskt är de kommer från Södra Sandby och Löddeköpinge.

Anmärkningsvärt är också att storklubben Malmö bara har fyra kvinnor till SM-start.

***

För en tid sedan avgjordes SM I mångkamp. I seniorklasserna deltog en aktiv från en skånsk förening, Klippans Wilma Nilsson. Ensam är stark. Wilma blev svensk mästarinna.