Sitter här och velar.
Malmö FF—AIK eller Hammarby—Mjällby?
Det är sällan man står inför ett så delikat fotbollssmörgåsbord. Fyra av de fem topplagen inblandade i två oerhört viktiga möten. Men prata inte om ödesmatch! Med 19 omgångar finns inga sådana. Sett till tabelläget är matchen allra viktigast för regerande mästarna Malmö FF. Vid AIK-vinst är Solnalaget sju poäng före. Och vid en vinnare i Stockholm för något av lagen får segraren också en bra differens till MFF. Och framför finns också Elfsborg. Så visst finns det ett litet tryck på MFF.
Så det lutar att kvällsunderhållningen blir MFF—AIK.
***
Jag är spänd på MFF:s form. Form är för mig prestationerna över en längre tid. MFF har faktiskt inte vunnit två matcher på raken sedan premiären borta mot Djurgården i mars och sedan i hemmapremiären mot Elfsborg. Sen dess har resultaten svajat. Laget har under april och maj resultatmässigt inte varit stabilt från match till match. Inte varit i form helt enkelt enligt det begrepp jag förknippar med form.
Först ett hemmakryss mot Sirius, sen en förlust mot Hammarby, följt av vinst mot nykomlingen Öster. Det räckte för kommentarer: ”Nu kommer, MFF!”
Så kom då den verkliga plumpen, 1—2 hemma mot BP. Men det räckte med en klar seger mot en annan nykomling, Degerfors, för att snacket om en hittad MFF-form återkom. Men så blev det då 2—2 mot jumbon Värnamo. Suck, suck!
Tack och lov är det tätt mellan matcherna. MFF återfick mästarformen snabbt, stabil seger hemma mot Halmstad och överbetygen haglade. I min morgontidning i nästan euforiska siffror.
I min värld som tidningsläsare ger det inget förtroende när resultatet – i och för sig det mest betydelsefull – bedöms före prestationen. Jag har inte sett alla MFF:s matcher, ett toppmöte lockar mer än exempelvis MFF—Sirius. Men MFF-poeterna i pressen ger ingen nyanserad bild av lagets prestation på plan.
Om MFF är form, det får vi se om några timmar.
***
Nu är det inte bara Malmömedia som drar framtidsslutsatser av enstaka matcher. Efter IFK Göteborgs tydligen utmärka segermatch över Degerfors menade Alexander Axén I Max att IFK Göteborg hittat formen. Hur stark den är får vi se när Blåvitt tar emot Malmö FF-.
***
Men först Malmö FF—AIK.
För några dagar sedan ventilerade Malbas sin ilska över att Luleås Riksidrottsgymnasiums damlag beviljat en plats i Ligan, den högsta nivån.
Nu har Sydsvenskan i sin nätupplaga publicerat en krönika i ämnet.
Krönikören, basketvännen Max Wiman, sågar beslutet rejält.
Men eftersom hans åsikter i stort är de samma som framfördes av Malbas representanter, klubbchefen Rebecca Zink och sportchefen Joakim Källman, är krönikan i stora delar en partsinlaga.
Att inte komma med ett enda konkret förslag till en förändring, som svensk basket på demokratiska grunder fattat, tar helt bort udden av hans uppbragthet.
För dem som följt de två division 1-grupperna är det uppenbart ätt det måste till en förändring. Speciellt för de 15 elitsatsande ungdomarna från RIG. Att vecka efter vecka möta – förlåt uttrycket – dåligt tränade motionärer (vi talar väl elitidrott?) ger inte en förväntad utveckling. Jag har blivit väldigt förvånad efter att under säsongen sett ett 20-tal matcher, från både norr och söder, hur många illa fysiskt förberedda spelare det finns i många lag. Till och med i elitklubbarnas utvecklingslag.
Krönikören menar att det inte är RIG:s uppgift att forma lag. Man skall koncentrera sig på ”individuell talangutveckling.” Nog så riktigt. Men med lite hum om elitidrott vet man att det fordras mängder av matcher i spänt läge för att använda de färdigheter man drillat under den dagliga träningen. Den möjligheten har RIG-eleverna haft i seriespelet högst tio gånger under tre läsår.
Wiman pratar också om en några ”om”. Vad händer vid en massa skador, vad händer om RIG blir svenska mästare? Truppen är 15 spelare stor. Större lär inte konkurrenternas vara. SM-guld är helt orealistisk, ett löjligt argument.
Han är också inne på att RIG inte kommer att ha någon större publik vid hemmamatcherna. Men det är ett perifert problem i detta sammanhang. Men desto större i ett vidare perspektiv. Ligans publika attraktivitet måste för de ansvariga vara alarmerande. I den just avslutade säsongen toppade SM-vinnarna Luleå med ett snitpå 1 127 åskådare, tvåan Norrköping hade 535. Fem av de elva lagen snittade under 200. Sämst var Eos med 116. Större är alltså inte intresset. RIG:s vara eller inte vara spelar i det här sammanhanget ingen roll.
***
Både krönikör och Malbas tror att klubbarna i och med RIG:s ligastatus får svårare att behålla sina talanger. Det är inte ligaspelet som lockar. Det är den miljö som finns i Luleå som är den främsta orsaken till flytten norrut. Plus statusen att komma in i Luleå.
Eftersom det bara rör sig om fem elever per årsklass är risken för någon så kallad massflykt från någon enskild klubb liten. I min värld skall ligalagen inte vara beroende av att en eller annan 16- till 19-åring studerar, tränar och spelar i Luleå. Alla talanger vill inte söka till ett RIG, finns också ett i Norrköping. I det U 18-lag som i sommar skall spela EM finns fyra Malbastjejer, två spelar för moderklubben, två för RIG.
***
Ett av svensk dambaskets stora problem är att få fler från de numerärt starkt expanderande ungdomsleden att fortsätta som seniorer. Att inte kunna arrangera ett SM för 21-åringar på grund av för få lag är ett underbetyg åt verksamheten. Tillsammans med kvaliteten på division 1-grupperna.
***
Max Wiman förundrar sig även över ett Eos med ett ligalag för damer ligger lågt i detta ärende. Precis som andra elitföreningar. Tydligen tycker övriga Basketsverige att RIG:s inträde i ligan är positivt och gynnar utvecklingen.
Krönikören menar också i en kryptisk mening att Eos ändrat målsättning att erbjuda talangerna utveckling mot bästa möjliga motstånd.
Förvisso hade Lundaklubben inget lag i Final four, men fyra lag bland de åtta främsta visar på både bredd och topp.
***
Det här inlägget kan kanske också betecknas som en partsinlaga. Jag är medlem i Malbas, en fantastisk förening. Men jag har ett barnbarn i det aktuella RIG-laget. Två andra barnbarn har gått på ett RIG. Jag har lärt mig orsakerna till varför unga spelare föredrar att förlägga sina gymnasiestudier utanför Malmö.
Två av barnbarnen har efter gymnasiet återvänt till Malbas och tillfört kvalitet, till delar tack vare kvalificerad träning under gymnasieåren. En grundmening för alla sporter med idrottsgymnasier.
***
Har jag då något förslag, någon tanke, på att förändra damernas serieträd? Herrarna har infört en Superetta under ligan. Säsongen har varit bra med många bra, jämna matcher. Lagen har geografisk varit spridda från Ockelbo till Malmö med stark koncentration till Stockholm.
En damernas Superetta vore kanske en sportslig lösning, men ekonomisk svårlöst med lag från Luleå till Lund och klubbar spridda över hela landet.
***
Basketen är inte den enda idrott som tillåter sitt RIG att spela i högsta inhemska ligan. Volleybollen har gjort det i många år. Både för damer och herrar.
USM-finalerna i basket, Final four, avgjordes i helgen.
Det blev en stor framgång för Malbas och ett bevis på ett gediget ungdomsarbete. Två guld och lika många fjärdeplatser blev slutfacit.
P 15-laget var finalspelets mest överlägsna vinnare, 95—72 i semin mot Täby och 95—68 i finalen mot Fryshuset.
Det andra guldlaget, F 19, hade det lite tuffare men visade sin klass i slutperioderna både mot Fryshuset och Alvik.
17-årsgrabbarna hade inte marginalerna med sig, först minus tre mot Kalmar och sen minus ett i bronsmatchen mot Blackeberg.
Flickorna i 15-årsklassen var också nära ett brons, förlust med tre poäng mot Viby (Sollentuna).
Det är Malbas som i USM-sammanhang är den främste utmanaren till Stockholmsregionens föreningar. I nio finaler hade 18 klubbar lag, elva av dessa kom från Stockholm.
Efter poängräkningen 5, 3, 2, 1 fick Fryshuset 16 poäng, tvåa var Malbas 12, följt av ytterligare tre från Stockholm, Alvik, Duvbo och Blackeberg, med nio poäng. Sexa kom Norrköping med åtta poäng.
***
För att ytterligare betona Malbas framgångsrika ungdomssektion så blev F 17-laget för en tid sedan inofficiella nordiska mästarinnor. De vann en inbjudningsturnerng i Södertälje med de 16 bästa lagen från Norden.
Olyckliga omständigheter och små marginaler gjorde att laget missade Final four.
Sydsvenskan hade i dag en stort uppslagen artikel med rubriken: Malbas rasar mot skollag.
Svensk basket har nämligen beslutat att ge klartecken till Luleås Riksidrottsgymnasium att deltaga i Basketligan för damer. Och därmed bli konkurrenter med Malbas och Eos från Lund.
”Det blir svårare att behålla våra talanger”, hävdar man från Malbashåll, klubbchefen Rebecca Zink och sportchefen Joakim Källman.
RIG är attraktivt för 16-åringarna, speciellt det i Luleå men även det i Norrköping. Endast fem elever per kön tas in varje läsår vid varje skola.
Riksidrottsgymnasierna, det gäller alla idrotter, har som mål att fostra elit. För att nå detta höga mål krävs en professionell organisation kring de utvalda talangerna. Den finns i Luleå. Men det krävs också att de unga spelarna får rätt typ av matcher mot kvalificerat motstånd. Jag har av familjära skäl under några säsonger kontinuerligt följt de båda division 1-gupperna, nivån under Ligan. Den senaste säsongen hade Malbas två jämna matcher, de mot seriesegrarna Brahe. I övrigt var mer eller mindre utklassningsvinster.
RIG Luleå, i norra serien, förlorade en enda match, borta mot Fryshuset. I övriga matcher låg segermarginalerna oftast mellan 30 och 60 poäng. För en elev på RIG Luleå skulle det innebära att hon på tre läsår få som mest kanske fem utvecklande matcher. Med ett sådant upplägg får man inte fram många elitspelare, en av RIG:s huvudsakliga målsättningar.
Att skapa en bättre tävlingsmiljö för ett 15-tal av landets främsta talanger var anledningen till att RIG sökte till och godkändes som ligalag.
Denna aspekt kom inte fram i Sydsvenskans artikel. Om detta kan man givetvis ha åsikter.
Tjejerna i RIG-laget är mer än väl införstådda med de tuffa uppgifter som ligger framför dem. Min källa tycker det skall bli inspirerande att få mäta sig mot andra lag, att inse vad som fordras för att ta nästa steg.
***
Kvaliteten på division 1-serierna visar på dambasketens klena bredd. Den understryks också att man den här säsongen fick inställa SM för U 21 på grund av för få anmälda lag. Att sedan basketen på ungdomssidan är den sport som procentuellt ökar mest i Sverige är givetvis ytterst glädjande.
***
Jag kan också förstå att Malbas vill få hem sina många ungdomslandslagsspelare från Luleå och Norrköping. Men det är givetvis svårt för en enskild klubb att skapa den miljö som ett stats- och kommunaltstött RIG har.
Det får bli nästa mål/uppgift för Malbas, en av, ur mitt perspektiv, Malmös mest välskötta och expansiva idrottsföreningar.
Det lär inte heller bli fler Malbastjejer som söker sig till Luleå i och med deras ligastatus. Man kan ju nu själv locka med spel på högsta nivån.
På mandag har en tredjedel av den allsvenska fotbollssäsongen avklarats.
Tiden går fort när man har trevligt. Nja, vi tänker, motvilligt, bort torsdagens skandalscener i Göteborg.
Sen har klubbarna fyra matcher till innan de kan förstärka sina trupper. Det kan de göra till den 29 augusti. Då återstår nio omgångar.
Med andra ord: Från den 8 juli kommer slagstyrkan mellan de 16 lagen i väsentliga delar att förändras. Den utländska marknaden öppnas också. Några flytt är redan aviserade, några unga talanger har i Allsvenskan visat att de har kapacitet för bättre ligor. Andra delen av serien kommer att ha lag, som i viktiga delar ser helt annorlunda ut än vårens. Det är därför man inte kan dra några säkra slutsatser alls efter nio omgångar. Malmö FF, storfavoriten och vårens främsta missräkning, är som femma förvisso sex poäng efter AIK. Men vad är det med 21 matcher kvar, det vill säga en ”hel” allsvenska från den gamla goda tiden då det fanns 12 lag i serien. Och en seger gav två poäng. Då var det ingen som greps av någon slags panik om laget efter en tredjedel av säsongen råkade vara distanserat med fyra poäng.
***
För det liknar lite av panik när MFF-tränaren Henrik Rydström under transferfönstret vill förstärka i backlinjen. Men beror de uppdagade bristerna inte lika mycket på ineffektiviteten framåt?
Rydström förbryllar. I Kalmar FF lyckades han som akademiansvarig utbilda många unga till bra allsvenska spelare. När han en höst ersatte en sjukskriven Nanne Bergstrand lät han ytterligare några unga talanger få allsvensk speltid. Varför Rydström då inte fick fortsätta i KFF vet jag inte. Men under de två säsongerna i Sirius och de två i Kalmar var han inte rädd för att lita på unga grabbar. Men nu i Malmö FF, med den högst certifierade akademin (vad det nu kan vara värt), vågar han över tid inte lita på de talanger som lär finnas. Han vill söka på andra marker än de egna. Ett underkännande av akademin eller har Rydström blivit feg på gamla dar?
***
Befriande är Pontus Janssons replik på tränares utspel:
- Vi har den bästa allsvenska truppen i modern tid och kan vinna guld med den.
Sanningshalten och trovärdigheten i detta kan naturligtvis diskuterats men innebörden är klar: Trupp och tränarteam har inte lyckats – hittills.
Pontus Jansson kan man synpunkter om. Sen han diskvalificerade sig själv som lagkapten har han vuxit och blivit mer mogen i sina kommentarer. Jag gillar också hans till synes äkta empati vid skador även hos motståndarna.
Dags att återfå kaptensbindeln?
***
De många skadorna hos främst den topptippade trion Malmö FF, Djurgården och BK Häcken har satt sin prägel på de nio omgångarna. Djurgården med sitt exceptionellt tuffa program med spel både hemma och i Europa har gjort det bra. Lage har haft det tävlingsmässigt tuffaste vårprogram ett svenskt lag någonsin haft det.
Om – ett ord man kanske inte bör använda i dessa sammanhang – Djurgården vinner hängmatchen mot Brommapojkar är man endast en poäng efter MFF. Dit har laget kommit med många spelare under de 20 i laget.
***
Inte heller Häckens trupp är uppbyggd på att med seniorerfarenhet kunna ersätta alla de många skadade spelarna. I 3—3-mötet hemma på Bravida senast mot AIK använde tränaren Jens Gustafsson nio spelare födda 2004 eller senare.
Djurgården och Häcken har, givetvis delvis tvingade, utnyttjat den stora frånvaron genom att investera i framtiden.
Det kan betala sig under resten av säsongen.