Vilken var Skånes främsta handbollsklubb säsongen 2024/25?
En i och för sig omöjlig fråga ett ge ett svar på. Vilka kriterier skall man ta hänsyn till? Jag har lekt med tanken – att leka må väl vara tillåtet även för oss 85+ -- att lista Skånes främsta föreningar det här spelåret. Det återstår förstås SM-finalerna för herrar. Men hur det nu än går för Ystads IF är deras förstaplats ohotad.
Mina kriterier har varit:
A) Seniorlagens insatser i serier och cuper, även i Europa.
B) Seniorbredden.
C) Antalet ungdomslag enligt den lista som publicerades här på bloggen för en tid sedan.
D Insatserna vid slutspelet i USM.
E) Placeringarna Skåneserierna för U 19 och U 16.
F) Dubbelklubbar (dvs de som har verksamhet för båda könen, vilket de allra flesta handbollsklubbar har) har premierats.
***
Ta det för vad det är, alltså en lek!
Här har du min lista!
***
1) Ystads IF. Ohotad. Svenska cupmästare, överlägsen serieseger (åtta poäng före tvåan), SM-final, till gruppspelet i Europa League. Ett strålande herrfacit. På minussidan, degradering för damlaget från Ligan. Men fler plus, tre lag per kön i seriesystemet för seniorer, trea i föreningstävlingen i vid USM-finalerna, två medaljer, ett guld och ett silver. Dessutom höga placeringar i de äldsta skånska ungdomsserierna. 22 ungdomslag.
2) OV, Helsingborg. Säsongens största överraskning som nykomling i herrarnas SHL, sexa i grundserien, och inte minst semifinalplatsen i slutspelet, 1—3 i matcher mot Hammarby. Och glöm inte bronsplatsen i Svenska cupen. Damlaget kom fyra i Allsvenskan, nivå 2, en poäng från kvalplats. Damernas farmarlag fyra i division 1, herrarnas också fyra i Söderettan, det visar på bra bredd. Två finallag i USM. Topplaceringar i de högsta ungdomsserierna. Med sina 27 ungdomslag är OV den tredje största klubben i distriktet.
3) H 65 Höör. En vinst i damernas svenska cup är meriterande liksom tredjeplatsen i Ligan och semifinalplatsen i slutspelet. Klarade två kvalomgångar i European League. Med tanke på Höörs storlek är antalet ungdomslag, 15, helt ok, men ett stort minus är att H 65 inte hade ett enda herrlag på seniorsidan.
4) HK Malmö. Näst OV den främsta herröverraskningen med en tredjeplats i Ligan. Var också i åttondelsfinalen i cupen. Damlaget räckte inte till i Allsvenskan, blev elva och degraderades. Ett finallag i USM, hade lag i de fyra skånska ungdomsserierna som utgör underlaget för rankningen. Nia på föreningslistan.
5) Lugi. Flest ungdomslag i Skåne och flest seniorlag i seriesystemet är ett stort plus liksom två brons i USM. Men på elitnivå är det många år sedan Lugi hade en så skral säsong som denna. Damerna missade efter en andraplats i Allsvenskan att återkvala till högsta serien och herrarna kom på en så undanskymd plats som tia i Allsvenskan.
6) IFK Kristianstad. Inget glansår för IFK. Ett silver för herrarna i högsta serien men ut redan i kvartsfinalen, 0—3 mot Hammarby, är inga meriter som ger en högre ranking. Inget lag I USM-finalerna är också ovanligt för IFK, som inte heller i Skånes U-serier hade en bra säsong. Dock bra bredd på pojksidan.
7) H 43, Lund. Efter elva säsonger utanför eliten kvalade herrlaget upp i Allsvenskan. Damlaget vann division 2 och ett av herrfarmarlagen, HK Blå, division 3. Konkursen 2014 gjorde att de främsta talangerna försvann till högre placerade lag. Nu har även ungdomsavdelningen repat sig. Med sina 23 lag är H 43 Skånefyra, ett av lagen var i med i SM-slutspelet.
8) IFK Ystad. Trots ett överhängande konkurshot lyckades IFK både rädda sin elitlicens och rädda kvar sin plats i Allsvenskan för herrar. Samtidigt har klubben fått allt starkare ungdomslag på pojksidan. Den förre elitspelaren Fredrik Petersen är en viktig person i det ”nya” IFK Ystad.
9) HK Kristianstad. Åttondeplats i Damligan räddar en plats bland de 12. Har få flicklag i de yngre åren-
10) Vinslövs HK. En kvalplats till SHL för herrar inger naturligtvis respekt
11) Lödde Vikings. Herrlagets avancemang till division 1 ett extra plus för en av landets bästa ungdomsklubbar sett över tid.
12) HK Ankaret. Skånes näst största ungdomsklubb.
Nära plats på listan: Åhus HB, IK Lågan, Eslövs IK och IK Sund i nämnd ordning.
Fem medaljer blev den skånska utdelningen vid finalspelet i handbollens USM i Uppsala.
Ett guld (P 18) och ett silver (P 16) till Ystads IF, ett guld (F 16) till Lödde Vikings och två brons (F 14 och P 18) till Lugi.
I fjor blev det sju skånska medaljer (1—2—4) och 2023 fyra (2—2—0). Det är i det häradet den skånska medaljskörden ligger vid ett finalspel. I min ungdomsidrottsvärld är det viktigare att av de 24 finalklubbarna är tio skånska och av 48 finallag är 19 skånska. Sen är det naturligtvis så att topplaceringar även i ungdomssammanhang inspirerar. Speciellt för de mindre föreningarna.
Ystads IF är sett över hela spektret Skånes särklassig bästa handbollsklubb den här säsongen. Tittar man över hela landet är det bara Sävehof som är bättre. Sen är det jämnt mellan YIF och Önnered. Det var också denna trio som var framgångsrikast[MM1] vid finalerna, enligt poängberäkningen 8, 7, 6 osv.
1) Önnered 26 p, 2) Sävehof 25, 3) Ystads 1F och IFK Tumba 23, 5) Aranäs/Fjärås 20, 6) Lugi 17, 7) Lödde Vikings 10.
Övriga Skåneklubbar: 8) OV Helsingborg 9, 11) IK Sund, Helsingborg 7, 14) H 43 Lund, Eslövs HF 4, 16) , HK Malmö, Ankaret, Bjärred, 3, 21) Eslövs IK 2.
***
Några funderingar:
***
Intressant är att en klubb från Stockholmsregionen, som IFK Tumba, både topp- och breddmässigt kan mäta sig med Skåne och Göteborgaområdet. Ett guld, ett silver och en fjärdeplats är respekt.
Tre ytterligare medaljklubbar (Täby, Skuru och Bolton) från Stockholmsregionen tyder på en gynnsam tendens.
Slutligen en honnör för Kungsbackaklubben Aranäs, femma i den inofficiella föreningstävlingen.
Det blev mycket idrott i tv under helgen.
Med mycken dramatik.
Men jag hann även med annat.
Tv:n är en välsignelse när man med ålderns rätt inte är lika transportabel som tidigare. När dessutom utbudet var så enormt som det var de senaste dagarna är det bara att tacka och buga.
Dramatiken var sannerligen extremt i de matcher jag följde, mer eller mindre. Med den moderna tekniken finns ju också möjligheten att i efterhand följa en match utan att känna till slutresultatet. Den möjligheten utnyttjade jag.
Nörd? Svar: Ja!
Lite av det mest dramatiska:
*) Segermål på straff för Elfsborg mot Degerfors som missade sin. Degerfors var bra.
*) Såg bara förlängningarna av första SM-finalen i hockey, Brynäs avgjorde en bit in i femte perioden mot Luleå.
*) Brage gjorde 1—0 mot Trelleborgs FF i 93:e efter touch och stolpe in.
*) En frisparksvariant avgör derbyt mellan IFK Göteborg och Häcken, 2—3, i 97:e minuten,
*) Den allsvenska hockeyfinalen, tredje mötet mellan AIK och Djurgården avgjordes också i period 5, denna gång i AIK-favör.
*) Djurgården—Gais, förvisso mållöst, men många ”närasituationer” för Djurgården.
*) Jag hann också se sista halvleken av tredje SM-semifinalen i handboll mellan OV Helsingborg och Hammarby. Med tolv minuter kvar ledde Stockholmslaget med 23—18, finalplatsen syntes klar. Men OV gick i kapp, 27--27. Med elva sekunder kvar fick OV straff. 19-årige Alfred Arnelin sätter den säkert. OV håller liv i kampen om en finalplats.
Det var kantspelaren Arnelins elfte mål, det ena mer spektakulärt än det andra. Ett av dem var ett konststycke, omöjligt att beskriva. Definitivt ett av de mest sevärda jag sett av alla de tusentals jag upplevj genom åren.
***
Det var ett värdigt avslut på en sällsynt dramatisk idrottshelg i tv-fåtöljen.
Vem vill gå till sitt jobb och bli ifrågasatt för varje litet beslut, felaktigt eller oftast helt korrekt?
Jag tänker på domarna i de olika lagbollsporterna och då främst inom fotbollens elitdel på herrsidan. Jag upplever att respekten för domarna är större i handboll och basket, två andra sporter jag följer regelbundet. Visst förekommer det protester i såväl basket som handboll, men inte på samma teatraliska sätt som inom fotbollen. Dessutom blir oftast bestraffningarna mer kännbara för lagen.
Rent generellt är filmningar och förstärkningar sällsynta i de båda inomhussporterna. Sammantaget ger detta en angenämare atmosfär både på plan och läktare.
Helt rättvist är det inte heller att jämföra. Antalet åskådare är ju så mycket större kring en fotbollsplan. Vildhjärnorna med en fanatisk klubbkänsla är så många fler och deras beteende kan diskuteras. Det är bara att se när tv-kamerorna zoomar in vissa klubbars supporters. Det är skrämmande. Det är i denna atmosfär domarteamen skall jobba. När till och med föremål kastas in på en ”linjedomare”, som i matchen AIK—Norrköping, stiger min olust.
Ledare och spelare måste värna om funktionärerna, hjälpa dem. Det är trist att se tränare, vissa sämre än andra, vid varje diskutabelt domslut verbalt attackera den stackars fjärdedomaren.
Malmö FF:s utspel nu i veckan av lagkaptenen Anders Christiansen var speciellt illa timat, dagen efter AIK—Norrköping. Domarkåren behöver stöttas, inte ifrågasättas i massmedia av en av de största profilerna.
Visst kan jag tycka att MFF vid något tillfälle i år borde fått en straff. Men jag har också sett andra lag blivit förfördelade. Utan att det framförts några konspirationsteorier.
Domarchefen i Sverige Stefan Johannesson intervjuades i veckan och var orolig för den framtida domarrekryteringen. Visst är det förståeligt: Vem vill bli ifrågasatt på sitt jobb!
Elitlagens ledare och spelare måste hjälpa till att skapa bättre relationer till matchfunktionärerna. De senaste händelserna har visat på motsatsen.
Sydsvenskan hade i dag tre artiklar om den ekonomiskt krisande ishockeyklubben IK Pantern.
Den intressantaste var den om att BK Flagg, den anrika fotbollsklubben på Kirseberg, bildat en ishockeysektion för att försöka rädda Panterns ungdomsavdelning.
Skribent var Niklas Wihlborg, som ofta hittar lokala vinklar. Som i alla fall lockar mig, som är trött på den elitfixering på ett fåtal idrotter som präglar sportredaktionen och dess profilerade journalister.
Nåväl, all kredit till Flagg som verkligen värnar om ungdomarna i stadsdelen. Pantern hör också hemma på Kirseberg. Jag är förstås också medveten om att ishockeyn med sina få föreningar har ett större rekryteringsområde än en lokal fotbollsklubb.
Men nytänkandet, viljan att tänka på, ungdomarna, att rädda en betydelsefull verksamhet som riskerar att försvinna, uppskattar jag verkligen.
Jag hoppas också att man inom Flagg tagit till sig den diskussion och forskning om vikten av allsidig ungdomsträning för att dels bibehålla ungdomarna längre inom idrotten och dels få bättre utbildade aktiva juniorer och seniorer.
En sommaridrott och en vinter ger tillfällen till att inom en och samma förening pröva både fotboll och hockey och se till att träningstiderna inte kolliderar. Här har BK Flagg/IK Pantern ett perfekt tillfälle att bli innovatör för ett tänkande som journalisten Patrik Brenning framför sin utmärkta debattbok Så vinner vi igen.
***
Man blir dock lite betänksam när Malmös fritidsdirektör Johan Hermansson i ämnet säger: Det är en strikt regelverksfråga. De direktiv och regler som är uppsatta följer vi.
Jag tror inte för ett ögonblick att det finns någon paragraf i regelverket som behandlar frågan om hur man gör när en befintlig förening bildar en ny sektion för att rädda en stor och viktig ungdomsverksamhet.
Om nu Flagg och Pantern kommet överens är det bara för Malmö stad och ishockeyförbunden att ge klartecken. Och ge hjälp.
Ungdomarna är viktigare än eventuella paragraferna!
***
Några rader om något annat, om Nikola Roganovics, Sveriges kanske mest lovande handbollsspelares, övergång till HK Malmö.
Klockan 20 i går publicerade Sydsvenskan – Niklas Wihlborg igen – nyheten på Sydssenskan.se.
Men inget i pappers- eller e-tidning.
Platsbrist eller ej. Jag vet inte. Nyhetsvärderingen förstår jag inte.
Men gudbevars, Malmö FF skall ju ha sina två artiklar.