Visst har det kliat i pekfingrarna den här veckan. Det har ju hänt mycket att fundera över. Och skriva om.
Men har man sagt att jag skall bloggskriva endast en gång per vecka så får man stå för det. I gengäld har jag publicerat ett inlägg om Bokskogen/Torup med en hel del friidrottshistorik på Idrottsmuseets Vänners hemsida, imv.nu, Texter idrottshistoria. Sidan rekommenderas. Inte enbart för mina texter. Det finns mycket intressant att ta del av
HANDBOLL
Det var väl få eller ingen som ens hade annat att ett av lagen OV Helsingborg eller HK Malmö skulle nå semifinalplats i handbollens SM-slutspel.
Två av säsongens tre största positiva överraskningar. Den tredje är HF Karlskrona. Men förstås även Hallby kan räknas in i denna kategori.
Kvartetten skall förstås vara nöjd med säsongen, även om det just nu svider för HK Malmö.
Det som uppenbarade sig i kvartsfinalspelet var förstås det som gjorde att HK allmänt tippades som ett bottenlag, det vill säga bristen på bredd. Kristian Zetterlund i målet har haft ett alldeles strålande försvar till hjälp. Detta har lagt grunden till tredjeplatsen i Ligan – ta denna som facit för säsongen 2024/2025 – tillsammans med Truls Gröttas eminenta spel i stort i varje match. Norrmannen är, i min bok, för sitt lag seriens absolut viktigaste spelare. Omgivningen är bra och i många fall lovande men sett över en hel säsong, inklusive fyra kvartsfinaler, räckte inte kvaliteten.
Alex Montebovi är i kontringsfasen skicklig och sällsynt sevärd, linjespelaren Hugo Stuivers håller högsta svensk klass både framåt ock bakåt. Tim Hilding (strålande nu senast), Arvid Johansson och Alfred Olsson har haft många ljusa stunder men inte den stabilitet som gjort att skicklige tränaren Björn Sätherström kunnat vila Truls Grötta. Malte Månssons tid kommer, när han lärt sig spela försvar i seniorsammanhang.
Så har vi då publikfavoriten Hampus Nygren, försvarsjätten. Han är ovärderlig för HK. Många rankar honom som Ligans bäste försvarare. Jag håller inte med. Det är för lite finess i hans defensiva arbete. Hans försvarsarbete slutar nästan alltid med ett frikast till motståndarna. Jämför med Philip Stenmalm i Ystads IF, nominerad till främste förvarare de två senaste säsongerna. Hans brytningar renderar ofta i egna mål eller assists i kontringarna.
Här är min amatöranalys av HK Malmös utmärkta – det understryker jag – säsong. Har faktiskt sett de allra flesta matcherna.
Ser fram mot kommande spelår. Sportchefen har mycket att stå i för att nye tränaren Zoran Roganovic får ett material som kan göra en liknande säsong som den här. Grötta och Zetterlund blir svåra att ersätta.
***
OV har jag inte sett så ofta. Efter 23—36 i oktober mot just HK Malmö såg man inte detta komma.
I det fyra mötena i nu i kvartsfinalerna är det lätt att analysera. OV:s bredd var överlägsen HK:s, inte minst på målvaktssidan. När Michael Andersson efter sina strålande inledningar mattades kom rutinerade Espen Christensen in och var i samma klass.
OV kunde i långa perioder – av olika anledningar – undvara sin storskytt Marcus Norrbrink utan att spelet rasade samman. HK var ”tvunget” att spela nästan non-stop med Truls Grötta.
Jag har tidigare några gånger gett OV en eloge för att man gett tränaren Toni Johansson nytt förtroende trots två degraderingar. Känns skönt i en idrottsvärld där tränarna får sparken för att styrelse och sportchef misslyckats med att skapa en konkurrensduglig trupp.
***
H 43 Lunds återkomst till eliten, till Allsvenskan, gläder många i Handbollssverige. Jag har en känsla av att klubben är populär i stora delar av landet. Kanske inte i delar av Lund, men ändå.
Avancemanget lär väl innebära att H 43 lättare kan behålla sina talanger och kanske till och med få tillbaka några av de många H 43-fostrade spelare som varit på högre nivåer än där H 43 harvat efter konkursen 2014.
***
Allsvenskan 2025/2026 blir en serie med sällsynt meriterade föreningar. De tre som tog steget upp, Redbergslid, Kroppskultur och H 43 tillhör historiskt de stora i Sverige.
De tre högst placerade klubbarna i maratontabellen för högsta ligan finns nämligen i serien:
Ettan Redbergslid (82 säsonger), tvåan Drott (50) och trean Lugi (57). Om Guif missar kvalet mot Varberg (2—1 i matcher till Eskilstunalaget inför dagens möte i Varberg) kommer även maratonfyran Guif (61 säsonger att hamna i Allsvenskan.
I övrigt 11) H 43 (34), 18) IFK Ystad (17), 24) Kroppskultur, (27) Aranäs (10), 31) IFK Tumba (12), 61) Varberg ? (2) och 66) Skånela (2).
Handbollsallsvenskan 2025/26 rymmer mycket historik.
BASKET
I USM-basketen är man i åtta av nio klasser framme i Final 4.
Malbas har fyra lag finalklara, F 19, F 15, P 17 och P 15. I veckan spelar herrarnas 21-lag kvartsfinal mot Nässjö med möjlighet att få ett femte finallag. Enligt expertisen en svår uppgift för Malbas
Men fyra lag i final är förstås ett bra facit och ett bevis för en gedigen verksamhet. Inga andra Skånelag har kvalificerat sig till finalrundan.
Trots allt finns det en viss besvikelse i Malbasleden då F 17-laget missade i sista steget. Laget med fem landslagsaktuella spelare (en dock skadad) vann endast en match.
Ju fler orter som har livaktiga föreningar desto bättre för svensk idrott.
Det gäller alla idrotter. Talangerna finns överallt. De är inte koncentrerade till de större samhällena. I dessa är det nödvändigt med en lokal konkurrens.
Därför gladde det mitt idrottshjärta när i helgen 32 14-årspojklag i handboll blev åtta inför USM-finalerna i maj.
Hälften av de åtta var skånska. Tre av lagen kom från klubbar vi kanske lite vanvördig kallar småklubbar, Eslövs HF, IK Sund (Helsingborg) och Ankaret från Bjärred. Den fjärde klubben var Ystads IF. Alla dessa vann sin grupp obesegrade. Det var tuffa kvalregler, endast ettan fick en finalbiljett.
Lödde Viklngs och Ljunghusen, två andra duktiga ungdomsföreningar, skötte sig alldeles utmärkt i detta Steg 4 utan att dock vara riktigt nära ett avancemang.
***
Lödde, en fantastisk klubb som fortsätter att skola blivande svenska elitspelare, kunde i gengäld glädja sig åt att deras damjuniorlag vann sina fyra matcher och är finalklart liksom Ystads IF.
HK Malmö, OV Helsingborg och Lugi var aldrig riktigt fortsatt spel i denna åldersgrupp.
***
Därmed är alla 48 finallag klara från 25 klubbar, varav tio skånska.
Skåne har 19 lag, Göteborg (inklusive Alingsås och Kungsbacka) 17, Storstockholm 9. Det innebär att Övriga Sverige endast har tre finallag, ett vardera från Skövdes två föreningar, IFK och HF, samt ett från Jönköpings Hallby.
Ungdomshandboll på en högre nationell nivå är koncentrerad till tre regioner och det är naturligtvis inte optimalt.
Sin fina klubbredd till trots, 22 föreningar hade lag från start i USM, finns det luckor även i Skånes ungdomsrekrytering.
***
Här är de skånska klubbarna och lagen som är med i slutspelt den 2—4 maj i Uppsala:
5 lag: Ystads IF (F 18, F 16, P 18, P 16, P 14)
3 lag; Lugi (F 14, P 18, P 16)
2 lag: IK Sund (F 14, P 14), Lödde (F 16, F 18), OV (F 16, P 18)
1 lag: H 43 Lund (F 14), HK Malmö (F 16), Eslövs IK (F 16), Eslövs HF (P 14), Ankaret (P 14)
Noterbart är att Kristianstadsregionen inte har ett enda slutspelslag.
***
Ystads IF är tveklöst säsongens förening i Skåne, serieseger och cupvinst för herrarna och redan klar semifinalplats i slutspelet är meriter som talar för sig själv. Lägg till en klart godkänd insats i Europacupen.
Damlagets degradering från Ligan är förstås ett minus.
Till dessa framgångar skall alltså adderas ungdomslagens hittills lyckade spel i USM.
Med sina fem slutspelslag har YIF tillsammans med IFK Tumba (vem hade koll på att den klubben var så stor och duktig?) näst flest lag med i slutspelet.
Sävehof har lag i alla sex grupperna.
Önnered och Kungsbackas Aranäs med sin farmarklubb Fjärås har fyra finallag vardera.
På sjätte plats kommer Lugi med tre finallag.
I den gånga helgen kvalificerade sig ytterligare tre Skånelag till USM-finalerna i handboll, Final 8.
Det var P 18 och F 14 som avgjorde sitt Steg 4.
’I pojkklassen blev 20 lag 8. OV Helsingborg imponerade, fyra raka vinster och övertygande 49 plusmål. HK Malmö kom trea i poolen, två avancerade, var aldrig nära, två klara nederlag mot OV och IFK Skövde.
Till finalrundan i Uppsala får OV sällskap av Ystads IF och Lugi, båda grupptvåor med snudd på förstaplatsen, Lugi föll med 23—22 mot Önnered i gruppfinalen. YIF i sin tur kryssade mot ettan Tumba men tappade även poäng i ett oavgjort möte mot trean IFK Kristianstad. Tumba vann över Kristianstad med 29—25.
Hörbyklubben Lågan kom femma.
***
I F 14 är steg 4 tufft. 1 åtta 5-lagstupper går endast ettan vidare.
Skåne fick tre obesegrade ettor, IK Sund (Helsingborg), H 43 Lund och Lugi, som visade sin fina bredd, då andralaget kom tvåa efter en knapp förlust mot Önnered.
Lödde blev också tvåa men var långt från att rubba Täby.
IFK Malmös lag kom femma.
***
IK Sund har säsong efter säsong flyttat fram sina ungdomspositioner och ha ett finallag i USM är ytterligare ett bevis på framsteg. OV har över år haft en stabil ungdomssektion. Handbollen är stark i Helsingborg.
***
H 43 Lund är vant vid stora framgångar i dessa sammanhang. De har blivit färre på senare tid. Några år efter konkursen 2014 tillhörde H 43 de största och främsta klubbarna i USM-tävlingarna men sedan seniorlagen tvingades starta om på nivå 6 har rekryteringen blivit svårare. Samtidigt har de flesta av de bästa redan i unga år sökt sig uppåt. Det är bara att se hur många H 43-fostrade spelare som finns i landets högsta serier. Och även utomlands.
När nu damlaget tagit steget upp till division 1 (nivå 3) och herrlaget genom kval kan nå Allsvenskan (nivå 2) är det också betydelsefullt att ungdomslagen hänger med. Att F 14-laget spelar i Final 8 ger, liksom seniorlagens lyckade säsonger, en extra injektion till en förening som på tio år närmat sig den plattform min generation förknippar med H 43 Lund.
Jag var på föredrag i måndags i Lund, på Idrottsgillet.
Då och då åker jag dit och lyssnare på intressanta möten, liksom jag gör till Helsingborg och deras fantastiska idrottsmuseum i Idrottens hus och till Baltiska hallen i Malmö, där IMV, det är Idrottsmuseets Vänner, har sina träffar.
Det är berikande timmar tillsammans med likasinnade och nästan alltid med idrottsprofiler som har något intressant att berätta.
En gemensam nämnare är att på alla tre ställen är det väl förberedda personer som håller i intervjumikrofonen, Lasse Holmström (Lund), Christer Fermvik (Helsingborg) och Bosse Hultén (Malmö).
***
Gäst i måndags går var Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje. Han berättade om papperstidningens framtid. Det är väl bara att konstatera att det blir en personlig strid: Vem överlever längst, jag eller SDS-print? Kanjes profetior ligger i det tidsspannet. Mitt mål är 95, tangerat släktrekord.
Slut på de morbida tankar jag absolut inte har.
***
Vi var över 60 lunchätande besökare, vi tillhörde den minoritet som får en papperstidning levererad strax efter midnatt. Det finns numera cirka 33 000 tryckta SDS-exemplar en vardag. De digitala prenumeranterna är klart större (har glömt den exakta siffran).
Även om det mesta var välbekant, var information intressant och välformulerad.
***
Vi var i en handbollstad med välbekanta ansikten från H 43 och Lugi med inslag från några intresserade för HK Malmö. Frågan om handbollens lite undanskymda utrymmen i tidningen ventilerades naturligtvis.
Jonas Kanjes svar var rakt och ärligt: Handbollen ger väldigt få klickar på de artiklar som finns på nätet.
Vi 33 000 som läser om handboll i papperstidningen räknas alltså inte. Vi syns inte. Man kan inte heller klicka på något som inte finns. Fler initierade handbollsartiklar hade – det är jag övertygad om – givit klick/läsare.
En större fråga är om verkligen antalet läsare, oavsett ämne, skall avgöra vad som publiceras. Skall en tidning inte berätta om vad som sker i världen och i dess huvudsakliga spridningsområde? Och för att återgå till idrottens stora värld: Idrotten i Malmö och Lund med omnejd är både mångfacetterad och framgångsrik. Denna mångfald tycker jag måste få sin plats.
***
Sydsvenskans sport är definitivt inte konsekvent i sin politik att klickar skall ge fler artiklar. Jonas Kanje avslöjade nämligen att antalet läsare om damfotboll är få. Han motiverade de många och långa artiklarna om FC Rosengård och Malmö FF med att de båda lagen är framgångsrika. Men samma måttstock har redaktionen inte på säsongens HK Malmö. Som dessutom har något som vanligtvis attraherar journalister, det överraskande.
Antalet åskådare visar naturligtvis också på det allmänna intresset. Sin rekordsäsong 2024 till trots var FC Rosengårds publiksnitt 863 enligt förbundets hemsida. HK Malmö hade i säsongens grundserie 975 i snitt. I och för sig inte imponerande men i alla fall 100 mer/match. Sen är det i ärlighetens namn svårt att korrekt bedöma ett redovisat publiksnitt. Fribiljetter och sponsrade matcher inverkar förstås.
Dampremiären Rosengård—Piteå lockade bara 511 personer trots många och långa texter, till och med i krönikeform.
Måndagens kvartsfinal mellan HK Malmö och OV Helsingborg besöktes av 1 413 personer. Utan en enda textrad.
Jag förstår att Jonas Kanje offentlig vill försvara sin redaktion. Men antalet artiklar i papper och på nätet präglar mer de enskilda medarbetarnas, och sportchefens, idrottsintressen än normalläsarnas.
Hur skall man nu summera säsongens Handbollsliga för herrar?
Tidernas mest överraskande? Ja, jag vågar ta bort frågetecknet. Jag lutar mig tillbaka på alla experters förhandstips. Inklusive mitt eget. Det innehöll inte många rätt, endast två, Hammarby som sjua och Skånela som sist på 14:e plats.
Men de flesta var käpp rätt åt skogen. Jag kan väl trösta mig med att jag hade HK Malmö som sista slutspelslag, som åtta. Men det var ju inte heller precis bra eftersom HK kom trea.
Malmölaget har allmänt utsetts till Årets överraskning. Finns väl ingen anledning att ifrågasätta denna inofficiella utnämning. Men konkurrensen är hård. Med utgång från mina septemberprofetior är Karlskrona (tippad tolva, blev fyra) och OV Helsingborg (tia—sexa) i samma överraskningshärad, på den positiva sidan. Även Hallbys (13:e—åtta) insats finns på den klara plussidan.
Som en naturlig följd av de här lagens insatser, finns misslyckade säsonger. Främst på denna negativa lista placerar jag Önnered, förvisso som nu ett ständigt kvallag. Det är alltid något som verkar gå snett för Göteborgsklubben. Spelarmaterialet är de facto mycket bra.
Skövde och Alingsås är också två missräkningar. Deras säsonger är slut. I sina bästa stunder har de varit riktigt bra, i andra mindre bra. Man kan ju fundera i termer som om två lag med så hög inneboende kapacitet bara blir nia och tia, så håller Handbollsligan hög klass.
Jag är inte rätt man att avgöra om det är så. Men de spelare som får mer lukrativa jobb i de utländska är generellt sett bättre än de importer som kommer hit. Visst unga spelare har slagit igenom. De svenska ungdomslandslagen är oftast framgångsrika. Summan av dessa mina funderingar ger mig inget svar på frågan: Bättre eller sämre än tidigare?
Och det är i och för sig oväsentligt. Det har varit en spännande serie att följa.
Det blir än mer intressant när kvartsfinalspelet dra i gång på måndag.
Ystad (mot Hallby) och Sävehof (Karlskrona) tippar jag (vad det nu kan vara värt med tanke på höstens tipsutfall) som klara semifinalsaspiranter. Ovisst blir det i Skånederbyna HK Malmö—OV och Kristianstad går trots bra formkurva inte säkert mot ett oberäkneligt Hammarby.
Ett inte speciellt vågat finaltips är Ystads IF—IFK Kristianstad inför fullsatta arenor. Logiskt, ettan mot tvåan och de bästa trupperna, nu skadefria. Sävehof (vad hände där?) missade sin finalmöjlighet, eftersom Partillelaget lär få YIF i semi.)
Men först ett högintressant möte i Baltiskan på måndag, HK Malmö—OV.
Inför 2 000 personer? rots den olycksaliga kollisionen mellan Redhawks och Brynäs i hockey.
Mitt val är enkelt.