I måndags handboll, i går friidrott, i dag basket.
Om ungdomsidrott på riks- och regionnivå.
Basketen har ett liknande J- och USM-upplägg som handbollen, gruppspel, där de bästa lagen avancerar, inga lag i omgång 1 åker ut, de får en ny chans. För att undvika de tråkiga, icke utvecklande, utklassningsmöten, seedar basketen i de inledande omgångarna de främsta lagen, som möttes i grupper där inget lag blir utslaget. Det ger dubbel effekt, inga (eller få) förnedrande siffror och fler jämna matcher för de seedade
Jag tycker faktiskt att handbollen hade tjänat på ett liknande system.
***
I basket får fyra lag finalspela, i handboll åtta.
Basketen har kommit olika långt. Det går förstås att konstatera att Malbas lär göra en rekordsäsong.
Klubbens båda 15-årslag är finalklara.
F 17 och F 19 är bland de åtta främsta, liksom P 17 och U 21, herrar.
Att ha sex lag bland Sveriges åtta främsta är ett bevis på den bredd och topp som finns i den 50-årsjubilerande Malmöföreningen,
Ett inte speciellt vågat tips är att Malbas kan få ytterligare två, tre lag till finalspelet, som liksom handbollens avgörs i Uppsala.
Jag återkommer med ett slutfacit för Malbas och övriga Skåneklubbar.
***
Det är mycket som passerar under den lokala idottsradarn i dessa karga tidningstider. Ungdomsidrotten har jag förståelse för – men saknar givetvis artiklar om den.
Men skillnaden i bevakningen av senioridrott på svensk toppnivå har jag svårt att förstå.
Behandlingen av HK Malmös toppsäsong i Sydsvenskan är i min värld inte försvarsvarsbar.
I måndags följde SDS de två cupmatcherna för damer, FC Rosengård—Växjö 2—1, och Linköping—Malmö FF 1—0, de bevakades av tidningens mest profilerade sportkrönikör. Dessutom hade man på nätet direktrapportering om varje mer eller mindre intressant situation. Jag lär aldrig förstå det journalistiska värdet av dessa rapporteringar.
Klick, klick!
Dessa båda matcher hade – TILLSAMMANS – under 500 åskådare. Så få lockade mötena som Sydsvenskan la så mycket resurser på.
När HK Malmö i sin sista grundseriehemmamatch utmanövrerade svenska mästarna Sävehof inför 1 444 personer renderade detta 15 osignerade rader.
Proportioner?
***
Åter till Malbas!
Det går utmärk även för seniorlagen, båda på nivå 2.
Damlagaget har förlorat en enda match, borta mot Brahe. De möts i avslutningen i Heleneholmshallen den 13 april. Vinner Malbas med fem poäng blir man seriesegrare och en stark aspirant till en plats Ligan.
Herrlaget är fyra i Superettan, har efter årsskiftet vunnit åtta av nio matcher. Förlusten kom borta efter förlängning mot tvåan Wetterbygden, som laget senare fick revansch på.
Herrlaget ä ungt och de allra flesta kommer från Malbas ungdomsavdelning.
Både dam- och herrlag tillhör de 15 främsta i landet. Men deras prestationer uppmärksammas bara genom resultat och tabeller. Nästan aldrig genom någon text.
Det är mycket bra idrott i den här stan som inte redovisas. Basketen är absolut inte den enda förfördelade.
***
För säkerhets skull vill jag påpeka att jag av familjära skäl följt Malas sedan mitten av 1980-talet och är medlem.
Ungdomsidrotten är inne i en intensiv period nu.
USM i lagsporterna närmar sig finalerna, friidrotten har precis haft sina regionsmästerskap, och sen kommer bland annat simningen att ha sina inomhusmästerskap.
I en modern massmediavärld finns det, förutom i lokalpressen, inte plats för ungdomsidrott. Och där håller man sig, förståeligt nog, till just de regionala prestationerna. Läsarna får ingen klar bild över helheten. Den intresserar mig. Och förhoppningsvis några av mina följare.
Som nu den skånska insatsen i Steg 4 i handbollen SM för 16-åringarna, där 20 lag per åldersklass blev åtta inför finalerna i Uppsala senare i vår.
***
Det gick bra för de skånska flicklagen, rekordbra: Fem av de åtta finallagen är skånska.
I grupp 1 vann HK Malmö obesegrat, vann med 28—22 mot tvåan Ystads IF, också finalklart. Det var en tuff grupp, HK tappade poäng mot sistplacerade Irsta/Västerås.
I grupp 2 var HK Kristianstad (trea) och YIF lag 2 (femma) chanslösa mot Aranäs och Sävehof.
I grupp 3 körde Lödde över alla sina motståndare och fick Eslövs IK med sig till Uppsala som tvåa. Löddes vann mötet över EIK med 26—12. Det skvallra om styrka.
I grupp 4 kon OV/Helsingborg tvåa efter överlägsna Tumba. OV säkrade en plats bland de åtta via 22—21 över Hallby.
***
I pojkklassen kvalificerade sig två Skånelag till finalspelet, distriktets gedignaste ungdomsföreningar, Ystads IF och Lugi.
Både kom tvåor och var inte nära att ta någon förstaplats. YIF förlorade gruppfinalen mot Aranäs med 32—12 (!) och Lugi mot Sävehof med 32—25-
IFK Ystad hade definitivt inte marginalerna med sig, kom trea efter att ha spelat oavgjort mot ettan Alingsås, tvåan Hammarby och fyran IFK Kristiandsstad. Hammarby avancerade med ett plusmål mer än IFK Ystad. Bittert naturligtvis men åter ett bevis för hur stark denna idrott är i denna lilla stad, 20 000 innevånare, 30 000 i hela kommunen,
Lödde hade även pojklag i Steg 4, kom femma. Önnered och Torslanda vidare.
***
Sju av 16 Skånelag i slutspel visar på bredd och topp i denna ålderskategori.
Det var en tuff helg för en nörd med ett allmänt idrottsintresse.
Och ingen måndagsvila. Snart är det dags för cupfotboll, Malmö FF mot Elfsborg.
Fredags-söndags-menyn var välmatad:
En stafett och två femmilar i skid-VM.
Fem basketmatcher, tre på plats och två streamade.
Två och en halv cupmatch i fotboll, nöjde mig med den första halvleken i damderbyt mellan Malmö FF och Rosengård. Publiksiffran, 8 000, imponerade men inte spelet. Stämningen har jag inge objektiv aning om.
Några timmar friidrott från EM fick jag också in i programmet.
Och när det var dags för Mello-finalen föredrog jag en inspelning av HK Malmö—Skövde, ny seger för HK, 32—27.
Jag missar sällan Mästarnas mästare. Vilken perfekt timing att Charlotte Kalla var en av huvudpersonerna denna premiärkväll. Det är hon som inspirerat den nuvarande guldgenerationen från VM i Trondheim.
När man sen fick ta del av basketstjärnan Kallis Loyds meriter var de bara att lägga till ytterligare en aktiv till att vara aspirant på en plats på Malmö Walk of fame. Kommande juris har en del malmöitisk idrottshistoria att ta in. Som jag tidigare skrivit. Researchen har inte alltid varit den bästa.
väNågra funderingar i övrigt.
Skidstafetter har en inneboende dramatik. Sträckorna är långa. Alla som kört sig ”dödstrött” någon gång vet hur sekunderna bara rusar i väg och konkurrenterna bara försvinner i fjärran. I en stafett är paniken nära. Jag beundrar dem som orkar ta sig igenom mjölksyrehelvetet.
Femmilarna är en lång kamp med tröttheten. Nutidens åkare har det dock lättare än sina föregångare, bättre utrusning. Men framförallt gemensam start. Som i går i damloppet kunde tätkvartetten ibland slå av på takten utan att riskera att tappa kontakt och sekunder. På intertvallstartstiden var det förödande att slappna av i de värsta motluten. Då rann sekunderna och placeringarna sin väg.
Tempolopp i cykel och en intervallstart på en femmil är det optimala viljeprovet i den vanliga sportvärlden. De moderna extremsporterna går utanför min bedömning.
Tänk att åka 49 kilometer och ladda för en medaljstrid och sen få en liten touch på en skida av en konkurrent och falla och sen ha för kort sträcka att återuppta jakten på ytterligare en medalj. Jag var nog inte ensam att lida med Ebba Andersson. En svensk dubbelseger hade smakat extra bra. I Norge.
Skidvärlden må vara liten. Men ett VM är en idrottslig högtid med några av världens mest vältränade aktiva.
Jag såg en bra handbollsmatch i går, till och med mycket bra.
Ystads IF mötte det portugisiska topplaget Benfica i European Leagues andra gruppspel. YIF vann med 37—33. Det hade behövts en segermarginal på sex för ett avancemang. Riktig nära var dock inte YIF.
Men en mer än hedervärd insats mot ett toppmotstånd.
Ystad fick dock inte det stöd jag tycker laget är värt i sin strävan att genom tuffa internationella matcher utveckla det egna laget och som en effekt svensk klubbhandboll. Det kom bara 515 personer för att se matchen.
För en tid sedan mötte YIF franska Limoges i samma turnering, då var åskådarantalet 728. Det trodde jag var en bottennotering. Men nu 200 färre!
Orkar YIF och Sävehof, som har samma negativa erfarenheter av publiksveket, fortsätta sitt Europaspel?
Svenska klubbar med internationellt spel som erfarenhet utvecklar givetvis det egna laget och därmed också den inhemska ligan på sikt. Motståndarna måste höja sin kapacitet för att hänga med.
Det är min övertygelse.
Synd då att YIF inte får hjälp på vägen av sina anhängare.
Jag har svårt att förstå att Amo och Skånela (inget ont om dessa föreningar) lockar dubbelt så många åskådare som Benfica.
***
Naturligtvis finns det en ekonomisk aspekt. Hur mycket kan en Ystadbo lägga på ett handbollsbesök? IFK har sina trogna anhängare. I måndags drog för övrigt bottenmötet i Allsvenskan Lugi—IFK Ystad 1 867 personer.
YIF har tre hemmaseriematcher kvar – morgondagens mot OV Helsingborg spelas till förmån för Cancerfonden och har fri entré – och förmodligen minst sex slutspelsmatcher i Ystad arena.
Allt kostar. Konkurrensen om pengarna är hård.
***
YIF presenterade en för mig ny junior i går, Holger Mårtensson, mittnia. Han fick ingen längre speltid. Det blev ett mål och snabbhet och intentioner som visade på osedvanlig talang.
Det blev inte som jag hoppats.
Men befarat.
Min tidning Sydsvenskan hade i dag ingen förhandsartikel inför kvällens intressanta Skånederby i Handbollsligan i Baltiska hallen. Suveräna serieettan Ystads IF gästar en av säsongens positiva överraskning femteplacerade HK Malmö.
I min – förstås ålderstigna – journalisthjärna var artikelingången given. HK:s spektakuläre publikfavorit Felix Montebovi blev i går nämligen uttagen till seniorlandslaget. En utförlig presentation av honom och några ord från honom tycker jag faktiskt man kan begära av en vaken redaktion i en region, där handbollen, trots vikande publiksiffror, är stor.
Felix Montebovi spelar för en Malmöförening och är från Lund, moderförening är H 43. Malmö och Lund, de två orter med flest Sydsvenskanläsare.
Förra säsongen representerade Felix IFK Ystad.
Den alltid alerta – det gäller inte bara handboll – sportredaktionen på Ystads Allehanda hade två artiklar inför kvällens derby. En om YIF:s tuffa program och den andre med en intervju med landslagsdebutanten Felix Montebovi.
YA visar kunnande, SDS nonchalans.