Ser till min glädje att Patrik Brennings debattbok om i ungdomsidrott Så vinner vi igen diskuteras i olika forum.
Det är en viktig bok för beslutsfattare, både politiska och de inom idrottsrörelsen.
Nästan dagligen kommer man på något sätt i kontakt med hur idrotten har problem med att behålla barnen upp i och förbi 20-årsåldern.
***
För några dagar sedan konstaterade jag att det i år bara fanns 7—8 skånska friidrottare per kön i 18- och 19-årsåldern.
***
Och att i min födelsekommun Skurup det inte finns ett enda fotbollslag för 17- och 19-åringar, varken bland flickor eller pojkar och att kommunens fyra klubbar endast hade totalt åtta lag i åldersspannet 13—16, båda könen inräknade. Det bor trots allt 17 000 personer i Skurup.
***
Mellan 2022 och 2024 minskade antalet seniorlag för damer i Skåne från 132 till 123.
Motsvararande siffror för F 19—F 13 är 201—177.
***
För varje säsong minskar antalet B-lag i det skånska seriesystemet i fotboll för herrar. Och klagomålen från tränare i de lägre serierna är många och lika: Närvaron vid träningarna sjunker.
***
Nyligen fick Svenska Basketförbundet ställa in sitt SM för damer U 21. Gränsen var satt vid 12 lag. Så många anmälde sig inte.
***
Nyligen avgjordes en kvalgrupp i SM för DU 19 i Malmö i basket. Av de fyra lagen var två mera U 17 än U 19.
***
Fotboll och basket är dock två av de idrotter som ökar mest i antalet deltagartillfällen i Riksidrottsförbundets senaste sammanställning av LOK-stödet. Var och i vilka åldersgrupperna ökningen sker framgår tyvärr inte i den intressanta artikel Sydsvenskan publicerade i början av månaden.
Min gissning -- inte speciellt vågad – är att ökningen skett i åldrarna kring 10. Det finns 8-årslag i fotboll som har organiserad träning sex dagar i veckan.
***
Basketen kan dock redovisa rekordantalet lag i sitt USM-spel. I de nio grupperna (DU 21 utgår alltså) deltager 283 lag, 168 för pojkar och 115 för flickor. Man spelar i 21, 19, 17, 16, 15.
Från Skåne ha det också blivit en succesiv ökning i antalet lag de tre senaste säsongerna: 28, 32 och 33, 19 pojk- och 14 flicklag.
Två föreningar dominerar, Malbas med 11 lag och Eos, Lund med 9. Lobas (Lomma) deltager med sex, Trelleborg Pirates med tre, Lugi med två, samt Helsingborg och Äli (Ängelholm) med vardera ett.
Sju klubbar är förstås väldigt få. Var finns det tidigare stora basketfästet Helsingborg?
***
Basketen har infört seedning i USM. Åtta lag slipper omgång 1 och 2. Jag har antytt att handbollen borde införa något liknande system så man slipper matcher med differenser på 30, 40 mål, till gagn för ingen.
I några av basketen grupper har kommit i gång med både en och två omgångar, andra startar i helgen.
Inledningen har varit bra för Skåne.
Jag återkommer med en summering, när de två första rundorna är spelade.
Jag hakar på mitt förra blogginlägg, det om den påstådda publikkrisen i den svenska herrligan i handboll.
Visst kan man ha fog för sin oro med ett säsongssnitt som 1 330, senaste fullföljda spelåret 2023/24. Men i det här häradet har publiknivån legat de senaste 40 åren.
En i regionen välkänd sportkrönikör menar att de låga siffrorna till en del beror på att seriehandbollen hänvisas till en speciell handbollskanal och inte syns på någon allroundkanal och därmed inte når ut till en större allmänhet för att locka till ett livebesök.
För några år sedan sände CMore alla matcherna, det höjde inga publiksiffror.
***
Och har damfotbollen märkt en ökad läktarnärvaro nu när alla de allsvenska matcherna tv-sänds?
Hammarby, överlägsen publikettta i årets damallsvenska med 2 366 personer per match, hade 900 personer färre än vad IFK Kristianstad herrar i handboll hade senast fulla säsongen 2023/24.
BK Häcken, fotbollstvåan (1 356) hade åtta handbollsföreningar före sig. HK Malmö snittade 150 personer mer än FC Rosengård.
Vi som bor i Malmö med en enda tidning som bevakar sport, kan inte undgå att märka skillnad i antal texter och volym mellan HK och Rosengård. Likväl lockar handboll mer.
Den påstådda tv-draghjälpen syns inte heller.
***
Nu är det kanske inte rätt att ställa herr- och damelit mot varandra.
Men det är också en jämförelse mellan helproffs (damfotboll) och någon form av halv/semi-proffs, amatörer (herrhandboll).
Malmö FF, nya i Damallsvenskan, har deklarerat att truppen 2025 skall vara heltidsanställd. MFF snittade 697 personer i Elitettan. Det antalet kommer givetvis att höjas rejält liksom det totala snittet. MFF har dragkraft.
Men frågan kvarstår: Hur länge kan en proffsliga bestå med ett så klent publikstöd?
Det är snarare damernas fotbollsallsvenska som borde hamna i krisfacket.
***
I den sällsynt illa underbyggda krönika som jag byggt mina funderingar på, finns två meningar jag inte förstår:
Utan bred tv försvinner också mycket annat mediaintresse i form av de (få) rikstäckande skrivna medierna. Och faktiskt även radion.
Skall man tolka det som att en fristående press skriver – i alla fall delvis – efter vad tv visar. I så fall är det riktigt illa.
Kris är ett säljande ord.
Det används ofta i tidningsvärlden för att locka läsare. Senast i en handbollskrönika i min morgontidning nu i veckan.
Visst i IFK Kristianstad finns det en viss oro, lagets herrelitlag har på tio år tappat 40 procent av sin publik. Ystads IF redovisar också negativa siffror, detta främst beroende på att Ystad numera räknar endast de närvarande i Ystad arena. Tidigare meddelade YIF sålda biljetter, alltså även alla säsongskorten.
Det är klart att två sådana tapp ger utslag i statistiken. Från 2015 till 2024 har Handbollsligans snitt minskat från 1 450 till 1 330. Lätt att härröra från två klubbar.
Det är förvisso inga siffror man inom handbollen är nöjda med. Men en allmän publikkris är att ta i.
***
Den första allsvenska serien 1935/35 drog 1 017 personer i snitt. Störst intresse fanns på 1940- och 50-talen med 1 717 åskådare 1948/49 och rekordet 1 754 säsongen 1958/59.
Säsongen 73/74 när IFK Malmö satte dåvarande rekord 2 954 var det totala snittet 1 343, nästan identiskt med senaste årets.
Under 1980- 90-talen och en bit in på 2000-talet pendlade snittet kring 1 000 med många år under.
2010-talets snitt är, med andra ord, bra i jämförelse.
***
1940- och 50-talens siffror är imponerande. Hallarna var små och ofta överbefolkade. Tennishallen i Malmö, IFK:s hemmaplan på den tiden, hade några säsonger ett snitt på över 1 500, oftast kring 1 300.
När IFK Malmö hade snittet 2 954 var Baltiskan den överlägset största arenan, ingen annan förening hade denna kapacitet för en enda match.
***
Hallkapaciteten har alltid begränsat en större publiktillströmning. I säsongens liga har Amo och Skånela hallar på max 600 åskådare.
I gengäld finns icke utnyttjad kapacitet i alla de arenor som tillkommit de senaste 20 åren i de handbollsfästen som finns i landet.
***
Senaste säsongens totala snitt ligger i paritet med vad herrhandbollen kan redovisa de senaste 40 åren.
Liksom HK Malmös under de senaste tio åren.
***
Elitklubbarnas (undantagandes IFK Kristianstads nedbantade budget) ekonomiska problem beror alltså inte på minskad publiktillströmning. Höjda kostnader och minskade sponsorintäkter är orsakerna.
***
Det är ingen allmän publikkris i svensk herrelithandboll.
Det är ett allmäntillstånd.
720, 481, 561.
Tre tal, som borde oroa delar av den svenska handbollsvärlden.
Ystads IF—Bidosoa Irun, Spanien i European Leauge.
Ystads IF—Chrobry Glogow, Polen, i European Leauge.
HK Malmö—Skånela IF i Handbollsligan.
Tre åskådarsiffror som visar på det klena intresset för klubbhandbollen och hur den kommit i kläm i det enorma sportutbudet på tv.
***
YIF:s Europasiffror är näst intill förbluffande. I Ligan har laget ett snitt på 1 155 men när YIF bjuder in till internationellt toppspel sviker Ystadsborna. Jag tycker onekligen synd om Ystads IF, som lägger ner stora pengar för att utveckla laget och som en följd svensk handboll, och får så lite gehör i sin hemstad, där handbollen är den enda riktiga elitidrotten. Även om antalet boende i stad (20 000) och kommun (30 000) är relativt få, borde man stötta sin satsande förening bättre. Åtminstone höja till serielunkssiffror.
Fotbollens Europaspel ger miljoner till de deltagande svenska klubbarna, i handboll blir det ekonomiska förluster.
Så ser den svenska idrottsvardagen ut.
***
HK Malmös match i går kom i kläm. I alla fall för min del. Såg det dramatiska mötet i fotbollens Europa League, Galatasaray—Elfsborg (4—3, åter bra insats av Boråslaget). Visst den var slut en halvtimme före avkast i Baltiskan, 300 meter från min bostad. Jag hade lätt hunnit. Men hur lockande är det att ge sig i väg för att se HK Malmö och ett helt anonymt Skånela? Då jag dessutom prenumererar på alla Ligans matcher var det lätt att denna gång avstå att se matchen på plats. Att döma av tv-bilderna var stämningen inte speciell hög.
Tv bjöd dessutom, för dem som så ville, högkvalitativ fotboll samtidigt.
Det är i denna värld handbollen lever. Och då har jag inte berört ishockeykonkurrensen.
***
Lagen i handbollen är anonyma för den stora idrottsallmänheten. Det är ingen prioriterad idrott utanför de lokala tidningarna.
Herrligeklubbarnas egna hemsidor ger heller ingen större hjälp för oss nördar, och kanske även andra, som vill veta mer om spelarna än hur gamla de är och vilken position de har. Dessa uppgifter förmedlar de flesta.
Men två av de 14 klubbarna har lagfoton från förra säsongen, en klubb inte ens det och deras hemsida finns inte spelartruppen presenterad. Ett lågmärke.
Endast Alingsås HK har en fullständig presentation av sin spelartrupp med intressanta detaljer. IK Sävehof och IFK Kristianstad är också bra. Men att så här långt in i säsongen inte presenterat sina nyförvärv är i min värld inte godkänt. Vi pratar trots allt elitidrott.
***
Handbollen är kläm men också passiv i sin marknadsföring. När tidningarna sviker är den egna hemsidan den bästa informationskällan. Den måste vara aktuell med ständig ny information. För anhängarna skall det vara naturligt att dagligen göra ett besök.
I en tid när allt färre, speciellt de under de 50, läser en dagstidning, är en rad under vinjetten Sport i dag inte tillräckligt.
HK Malmö hade på sin hemsida bra info inför gårdagsmötet men belöningen blev ringa. 561 besökare.
Sista årsgruppen, pojkar 14, spelade i helgen första steget i handbollens USM.
18 skånska lag deltog. I motsvarande ålder för flickor startade 24 lag. Av de 106 skånska lag som deltar i de sex grupperna är 58 flicklag, 48 pojklag. Förskjutningen åt flicksidan har varit synbar under en period. Expanderingen har varit tydlig i Ystad, där både YIF och IFK numera har både damseniorlag och flicklag.
HK Kristianstad, en dam- flickförening i grunden, har ökat intresset i den stan. I Höör finns H 65 med sin koncentration på damer/flickor. I Eslöv har IK, damklubben, historiskt sett nästan alltid varit bredare än HF.
När Hässleholms HF nu återkom i dessa sammanhang var det med två flicklag. I Trelleborg har Stavsten de senaste åren haft fler flick- än pojklag.
Tendensen är tydlig.
***
Sen är det givetvis något anmärkningsvärt att elitklubben HK Malmö och den av hävd alltid stora ungdomsklubben H 43 Lund inte anser sig ha något konkurrensdugligt lag i P 14 för att ställa upp I USM-
***
Steg 1 ger en viss fingervisning om vilka klubbar som har möjlighet att ta sig vidare till finalspelet i maj via det så kallade A-spåret. I 14-årsklasserna får alla lag minst fyra gruppspel.
YIF med två lag högt upp i var sin pool och IFK Ystad med en gruppetta visar som så många gånger att i Ystad är det handboll som gäller för bollbegåvningarna.
Lagen från Lödde, Helsingborgsklubbarna IK Sund och OV, Lugi, Eslövs HF, IFK Kristianstad samt Ljunghusen visade alla att det finns kapacitet för vidare steg på A-spåret.
Ljunghusen, samarbetsklubb till HK Malmö, deltar i USM med två lag såväl för flickor som för pojkar för 14-åringarna. Förra helgen visade också föreningens båda tjejlag både bredd och kapacitet med bra placeringar. Intressant när sporter, det gäller alla, erövrar mark på tidigare vita fläckar.
Fler Ljunghusen HK behövs.
För trots en hygglig klubbredd finns det många skånska orter utan någon större ungdomsverksamhet i handboll.