Jag har ändrat mig.
Fann efter en vecka att det med min skrivklåda var omöjligt att bara publicera en blogg i veckan. Det finns ju så mycket att ventilera att ett tisdagsinlägg skulle bli alldeles för långt och inaktuellt.
Därför återgår jag till att blogga, när det finns lust och ämnen att fundera över och förhoppningsvis också visa på skeenden som helt kommer bort i en pressad tidningsvärld.
Som nu Malbas strålande jubileumsår.
***
Lagen inför Final 4, USM i basketboll, är klara.
Nio klasser i åldrarna 15, 16, 17, 19 och 21. En missräkning är förstås att i damernas 21-årsklass endast elva lag var anmälda. Det blev inget SM.
I ungdomsbasket är Stockholmsdominansen enorm. 18 klubbar har finallag, elva kommer från Storstockholm. Av de 36 lagen är 23 från den regionen.
Främste utmanare är Malbas med fyra lag. Det är bara Fryshuset som har fler, fem. Tre finallag har Alvik, Duvbo och Blackeberg.
Malbas fina återväxt understryks av att P 21- och F 17- lagen båda var bland de åtta främsta och var nära att tillsammans mer F 19, F 17, P 17 och P 15 göra resan till finalerna i Uppsala. Att ha sex ungdomslag bland de åtta främsta i Sverige är respekt.
Eos, Lund har också visat bra bredd, förvisso inget finallag men fyra lag i Topp 8.
Lommaklubben Lobas hade ett lag bland de åtta främsta.
***
På söndag (klockan 16) kan Malbas damer via seger mot Brahe bli seriesegrare i damernas näst högsta serie.
Lite tidigare (klockan 13) kan herrlaget i samma hall (Heleneholm) säkra sin fjärdeplats vid vinst mot Djurgården och därmed få en hygglig lottning i Superettans slutspel.
***
Malbas fyller 50 år 2025, en välmående 50-åriing.
Visst har det kliat i pekfingrarna den här veckan. Det har ju hänt mycket att fundera över. Och skriva om.
Men har man sagt att jag skall bloggskriva endast en gång per vecka så får man stå för det. I gengäld har jag publicerat ett inlägg om Bokskogen/Torup med en hel del friidrottshistorik på Idrottsmuseets Vänners hemsida, imv.nu, Texter idrottshistoria. Sidan rekommenderas. Inte enbart för mina texter. Det finns mycket intressant att ta del av
HANDBOLL
Det var väl få eller ingen som ens hade annat att ett av lagen OV Helsingborg eller HK Malmö skulle nå semifinalplats i handbollens SM-slutspel.
Två av säsongens tre största positiva överraskningar. Den tredje är HF Karlskrona. Men förstås även Hallby kan räknas in i denna kategori.
Kvartetten skall förstås vara nöjd med säsongen, även om det just nu svider för HK Malmö.
Det som uppenbarade sig i kvartsfinalspelet var förstås det som gjorde att HK allmänt tippades som ett bottenlag, det vill säga bristen på bredd. Kristian Zetterlund i målet har haft ett alldeles strålande försvar till hjälp. Detta har lagt grunden till tredjeplatsen i Ligan – ta denna som facit för säsongen 2024/2025 – tillsammans med Truls Gröttas eminenta spel i stort i varje match. Norrmannen är, i min bok, för sitt lag seriens absolut viktigaste spelare. Omgivningen är bra och i många fall lovande men sett över en hel säsong, inklusive fyra kvartsfinaler, räckte inte kvaliteten.
Alex Montebovi är i kontringsfasen skicklig och sällsynt sevärd, linjespelaren Hugo Stuivers håller högsta svensk klass både framåt ock bakåt. Tim Hilding (strålande nu senast), Arvid Johansson och Alfred Olsson har haft många ljusa stunder men inte den stabilitet som gjort att skicklige tränaren Björn Sätherström kunnat vila Truls Grötta. Malte Månssons tid kommer, när han lärt sig spela försvar i seniorsammanhang.
Så har vi då publikfavoriten Hampus Nygren, försvarsjätten. Han är ovärderlig för HK. Många rankar honom som Ligans bäste försvarare. Jag håller inte med. Det är för lite finess i hans defensiva arbete. Hans försvarsarbete slutar nästan alltid med ett frikast till motståndarna. Jämför med Philip Stenmalm i Ystads IF, nominerad till främste förvarare de två senaste säsongerna. Hans brytningar renderar ofta i egna mål eller assists i kontringarna.
Här är min amatöranalys av HK Malmös utmärkta – det understryker jag – säsong. Har faktiskt sett de allra flesta matcherna.
Ser fram mot kommande spelår. Sportchefen har mycket att stå i för att nye tränaren Zoran Roganovic får ett material som kan göra en liknande säsong som den här. Grötta och Zetterlund blir svåra att ersätta.
***
OV har jag inte sett så ofta. Efter 23—36 i oktober mot just HK Malmö såg man inte detta komma.
I det fyra mötena i nu i kvartsfinalerna är det lätt att analysera. OV:s bredd var överlägsen HK:s, inte minst på målvaktssidan. När Michael Andersson efter sina strålande inledningar mattades kom rutinerade Espen Christensen in och var i samma klass.
OV kunde i långa perioder – av olika anledningar – undvara sin storskytt Marcus Norrbrink utan att spelet rasade samman. HK var ”tvunget” att spela nästan non-stop med Truls Grötta.
Jag har tidigare några gånger gett OV en eloge för att man gett tränaren Toni Johansson nytt förtroende trots två degraderingar. Känns skönt i en idrottsvärld där tränarna får sparken för att styrelse och sportchef misslyckats med att skapa en konkurrensduglig trupp.
***
H 43 Lunds återkomst till eliten, till Allsvenskan, gläder många i Handbollssverige. Jag har en känsla av att klubben är populär i stora delar av landet. Kanske inte i delar av Lund, men ändå.
Avancemanget lär väl innebära att H 43 lättare kan behålla sina talanger och kanske till och med få tillbaka några av de många H 43-fostrade spelare som varit på högre nivåer än där H 43 harvat efter konkursen 2014.
***
Allsvenskan 2025/2026 blir en serie med sällsynt meriterade föreningar. De tre som tog steget upp, Redbergslid, Kroppskultur och H 43 tillhör historiskt de stora i Sverige.
De tre högst placerade klubbarna i maratontabellen för högsta ligan finns nämligen i serien:
Ettan Redbergslid (82 säsonger), tvåan Drott (50) och trean Lugi (57). Om Guif missar kvalet mot Varberg (2—1 i matcher till Eskilstunalaget inför dagens möte i Varberg) kommer även maratonfyran Guif (61 säsonger att hamna i Allsvenskan.
I övrigt 11) H 43 (34), 18) IFK Ystad (17), 24) Kroppskultur, (27) Aranäs (10), 31) IFK Tumba (12), 61) Varberg ? (2) och 66) Skånela (2).
Handbollsallsvenskan 2025/26 rymmer mycket historik.
BASKET
I USM-basketen är man i åtta av nio klasser framme i Final 4.
Malbas har fyra lag finalklara, F 19, F 15, P 17 och P 15. I veckan spelar herrarnas 21-lag kvartsfinal mot Nässjö med möjlighet att få ett femte finallag. Enligt expertisen en svår uppgift för Malbas
Men fyra lag i final är förstås ett bra facit och ett bevis för en gedigen verksamhet. Inga andra Skånelag har kvalificerat sig till finalrundan.
Trots allt finns det en viss besvikelse i Malbasleden då F 17-laget missade i sista steget. Laget med fem landslagsaktuella spelare (en dock skadad) vann endast en match.
I måndags handboll, i går friidrott, i dag basket.
Om ungdomsidrott på riks- och regionnivå.
Basketen har ett liknande J- och USM-upplägg som handbollen, gruppspel, där de bästa lagen avancerar, inga lag i omgång 1 åker ut, de får en ny chans. För att undvika de tråkiga, icke utvecklande, utklassningsmöten, seedar basketen i de inledande omgångarna de främsta lagen, som möttes i grupper där inget lag blir utslaget. Det ger dubbel effekt, inga (eller få) förnedrande siffror och fler jämna matcher för de seedade
Jag tycker faktiskt att handbollen hade tjänat på ett liknande system.
***
I basket får fyra lag finalspela, i handboll åtta.
Basketen har kommit olika långt. Det går förstås att konstatera att Malbas lär göra en rekordsäsong.
Klubbens båda 15-årslag är finalklara.
F 17 och F 19 är bland de åtta främsta, liksom P 17 och U 21, herrar.
Att ha sex lag bland Sveriges åtta främsta är ett bevis på den bredd och topp som finns i den 50-årsjubilerande Malmöföreningen,
Ett inte speciellt vågat tips är att Malbas kan få ytterligare två, tre lag till finalspelet, som liksom handbollens avgörs i Uppsala.
Jag återkommer med ett slutfacit för Malbas och övriga Skåneklubbar.
***
Det är mycket som passerar under den lokala idottsradarn i dessa karga tidningstider. Ungdomsidrotten har jag förståelse för – men saknar givetvis artiklar om den.
Men skillnaden i bevakningen av senioridrott på svensk toppnivå har jag svårt att förstå.
Behandlingen av HK Malmös toppsäsong i Sydsvenskan är i min värld inte försvarsvarsbar.
I måndags följde SDS de två cupmatcherna för damer, FC Rosengård—Växjö 2—1, och Linköping—Malmö FF 1—0, de bevakades av tidningens mest profilerade sportkrönikör. Dessutom hade man på nätet direktrapportering om varje mer eller mindre intressant situation. Jag lär aldrig förstå det journalistiska värdet av dessa rapporteringar.
Klick, klick!
Dessa båda matcher hade – TILLSAMMANS – under 500 åskådare. Så få lockade mötena som Sydsvenskan la så mycket resurser på.
När HK Malmö i sin sista grundseriehemmamatch utmanövrerade svenska mästarna Sävehof inför 1 444 personer renderade detta 15 osignerade rader.
Proportioner?
***
Åter till Malbas!
Det går utmärk även för seniorlagen, båda på nivå 2.
Damlagaget har förlorat en enda match, borta mot Brahe. De möts i avslutningen i Heleneholmshallen den 13 april. Vinner Malbas med fem poäng blir man seriesegrare och en stark aspirant till en plats Ligan.
Herrlaget är fyra i Superettan, har efter årsskiftet vunnit åtta av nio matcher. Förlusten kom borta efter förlängning mot tvåan Wetterbygden, som laget senare fick revansch på.
Herrlaget ä ungt och de allra flesta kommer från Malbas ungdomsavdelning.
Både dam- och herrlag tillhör de 15 främsta i landet. Men deras prestationer uppmärksammas bara genom resultat och tabeller. Nästan aldrig genom någon text.
Det är mycket bra idrott i den här stan som inte redovisas. Basketen är absolut inte den enda förfördelade.
***
För säkerhets skull vill jag påpeka att jag av familjära skäl följt Malas sedan mitten av 1980-talet och är medlem.
Här är andra funderingen om min syn på ungdomsbasketen i Sverige.
Den är baserad på insatserna i Trettondehelgens Baltic cup för 16- och 18-årslandslagen. Sverige mötte Finland, Lettland och hemmanationen Estland. Utdelningen blev tre tredjeplatser och en fjärde, pojkar 16. Finland var genomgående bästa nation och efter vad jag förstår satsar man i Finland mer på sina ungdomslandslag än vad man gör i Sverige med fler gemensamma träningsläger.
***
Jag koncentrerade mina iakttagelser till U 18-flickorna, vars trupp var uppbyggd kring spelare från RIG Luleå, det mest prestigefyllda riksgymnasiet i landet med 15 av de främsta svensks talangerna, och Malbas.
Laget var fullständigt chanslöst mot Finland, var långt ifrån att oroa Lettland men vann komfortabelt över Estland.
Jag har följt RIG Luleå och Malbas kontinuerligt under hösten där landslagsspelarna finns i andra divisionen, den norra och södra.
Under hösten har Luleå spelat en jämn match, Malbas ingen. När serien är slut lär Luleå spelat två utvecklande matcher mot Fryshuset, Malbas två mot Brahe. Övriga möten har vunnits överlägset.
Det är en vardagsmiljö som inte ger den erfarenhet som är nödvändig på en internationell nivå, inte ens i 18-årssammamhang. Så analyserar jag lagets Tallinninsats.
***
I division 1-serierna spelar många av utvecklingslagen till Ligalagen. De här lagen är förvånansvärt svaga med få spelare som har kompetens att slå sig in i en ligatrupp.
Precis som på ungdomssidan är det brist på en rejäl dambredd på toppen på seniorsidan som – enligt min amatöranalys – inte lyfter den kvinnliga basketen.
***
På herrsidan har man infört en Superetta mellan högsta ligan och två division 1-grupper. Superettan är i stort jämn med många intressanta och bra matcher. Ockelbo är det nordligaste laget, Malbas det sydligaste.
En damvariant hade betytt många lag från nordligaste norr till Malmö. Geografiskt är basket på de två högsta nivåerna spridd över hela landet. Resor och övernattningar är dyra.
Hur länge orkar idrotten – och det gäller i synnerhet de mindre lagsporterna – att spetsa sina kostsamma seriesystem?
De senaste rapporterna har visat på de stora kostnader som årligen läggs på den enskilde individen, i många fall på familjen.
Den ekonomiska segregationen oroar i alla fall mig.
***
En expanderande ungdomsidrott, som nu basketen, har många problem att lösa. Det är svårt att samtidigt vara en ungdomsvärnande idrott och samtidigt ha elitambitioner för båda könen.
Som nu Malbas och Eos. I ett massmedialt samhälle där man knappast finns.
Vill man låta fin kan man kalla det Podager.
Av många går sjukdomen under namnet Portvinstå.
Men det är ren och skär gikt.
Och får man den till och med i båda fötterna under en långhelg med stängda vårdcentraler blir det tunga dagar. Hemma i lägenheten har jag stapplat omkring som den gamling jag är. Men mesta tiden har jag varit sängliggande, smärtan och orken har inte givit några alternativ.
Men något positivt kan man alltid finna. Vid fyllda 85 är alla läkarbesök kostnadsfria. Vi har det bra i Sverige.
Och min medicinkur har börjat verka. Jag slipper förmodligen ställa in det planerade lördagsbesöket i Malmö arena och VM-genrepet i handboll mellan Sverige och Island.
Det finns alltid något positivt att se fram mot.
***
Idrottsligt blev det trots allt lite idrott under helgen. Av familjära skäl basket. Ungdomsturneringen Lundaspelen resultatmässigt via nätet, Baltic cup för 16- och 18-årslandslagen via en streamingtjänst.
Svensk ungdomsbasket växer numerärt. Det visar antalet besökstillfällen via idrottens aktivitetsstöd. Samtidigt visar helgens turneringar att bredden på toppen är smal, de bästa svenska ungdomslagen får för få tuffa, utvecklande matcher på hemmaplan.
I lundaspelen tävlade man i 7x2 klasser om 56 medaljer (2 brons). Danska lag vann 26, svenska 16, tyska 9, kroatiska och holländska vardera 2.
Men inte ett enda svenskt lag vann sin klass, Danmark hade nio vinnare, Tyskland 4 och Holland 1.
Silver tog Malbas (F 13), Marbo, Sjuhärad (F 18), Borås (P 14), Högsbo, Göteborg (P 15), Lobas, Lomma (P 16), Nässjö (P 18) och Eos (P 23).
Detta ger naturligtvis ingen rättvisande bild av den totala statusen på ungdomsbasketen i Sverige. Den är som starkast i Stockholmsregionen, nästan dominerande. Hade Stockholmslagen sökt sig Lund hade förmodligen det svenska medaljfacit blivit bättre och några guld hamnat i Sverige.
***
Den stora inhemske utmanaren till Stockholm är Skåne med Eos, Malbas och Lobas plus några pojklag från Trelleborg. Även om distriktsserierna är nivågrupperade ger det – i min värld – alltför få stimulerande, utvecklande matcher i den nödvändiga vardagen.
Det gav utslag i Lundaspelen.
***
Svenska Basketförbundet har insett att det i USM behövs jämnare matcher för att utveckla den ökade bredden till en bättre topp. I de äldre klasserna seedar man de åtta främsta klubbarna, som står över de två första stegen, för att sedan mötas i Steg 3. Inget lag åker ut, grupplaceringen utger seeding inför steg 4.
Det innebär dubbla fördelar. ”De åtta” får tre bra matcher, lagen under slipper ”omöjligt” motstånd och får i sin tur dessutom också lämpligare motstånd
I sitt tredje steg.
***
Jag har skrivit det tidigare: Handbollen borde kanske fundera i liknande banor. Problemen är likartade
***
Jag hade tänkt att också delge mina funderingar om Baltic cup, men de få anstå tills i morgon. Det här blev långt nog.