Jag tillbringade min söndagseftermiddag i en uppfräschad Heleneholmshall, perfekt för basket.
Det var av dubbla familjära skäl jag besökte hallen, men jag tillhör en sällsynt skara som gillar både basket och handboll. Det finns en viss antagonism mellan dessa idrotter, lite åt det skämtsamma hållet men man ser också lite skeptiskt på varandra.
Jag har tidigare hävdat att i tidig ålder, kanske upp till 12—13-år, hade båda sporterna gynnats av ett samarbete. Basketens snabba fötter i försvarsarbetet hade utvecklat handbollen och handbollens långa passningar över större ytor hade gett en ny dimension till basketens kontringsspel. Som exempel.
***
Som uppvuxen i närheten av Ystad finns liksom handbollen i blodet. Det var först under studietiden till idrottslärare under början av 1960-talet jag lärde mig något om basket. Det är en perfekt bollsport inomhus på skolnivå, kan spelas på liten yta, har en stor boll lätt att fånga även för ”de fumliga”, få spelare i laget så de flesta kan känna sig delaktiga. Och lätta regler om man tummar lite på regelboken.
Handbollen kräver ytor som inte finns i en normal skolvärld och en handboll utan klister är svår att fånga för de flesta i en normal skolklass.
Att få igång ett stimulerande spel i volleyboll är svårt på högstadienivå.
Jag slutade min lärargärning innan innebandyns genombrott. Den har kanske slagit ut basketen som en perfekt bollsport på idrottslektionerna.
Se här några nostalgiska funderingar från en före detta idrottslärare!
***
Matcherna i går gav två Malbasvinter. Damerna, som spelar på näst högsta nivån, eliminerade AIK från högsta ligan med 66—65 i Svenska cupen. Herrarna vann med 70—64 över Riksidrottsgymnasiet Mark i Superetten.
Basketen har i jämna matcher, som dessa båda, en inbyggd dramatik. En boll i korgen kan ge en, två eller tre poäng och det ger coacherna möjligheter till taktiska dispositioner för att få önskad effekt. Det utnyttjades till fullo och för Malbas del till belåtenhet.
***
En regel jag gillar i basket är den om foule. Efter fjärde lagfoulet i varje period (finns fyra) blir det obligatoriskt två straffkast. Förvisso tufft men tar bort den destruktivitet som ofta präglar handbollens försvarsspel. Det är för lätt göra regelfel utan stora konsekvenser. Som vid varning för passivt spel. Hur lätt reduceras inte fyra tillåtna passningar till två. I basket måste man avsluta ett anfall inom 24 sekunder, men foular motståndaren med färre än 14 sekunder kvar får anfallande lag åter 14 sekunder till på sig att göra poäng.
Jag har inga förslag till förändringar inom handbollen, men rent allmänidrottsligt juridiskt känns basketen regler i detta fall mera positiva. Destruktivitet och regelbrott skall inte ge fördelar.
***
Tro nu inte att jag övergett handbollen som huvudintresse som lagsport under vinterhalvåret. Skulle aldrig se en vanlig ligamatch i basket framför en i handboll av samma dignitet. Men det finns regeltolkningar i handboll som skaver.
Och glöm inte att familjeblod betyder mycket i ett idrottshjärta som rymmer många sporter.
Den som gjort en resa har alltid något att berätta. Ja, så brukar det heta.
Jag har varit i Danmark i tre dagar. Av familjära skäl har jag följt en landslagsturnering för 15-årsflickor i basket. Och då insett vilken av svår balansgång det är att bedriva ungdomsidrott, även som i detta fall på elitnivå. För där måste man betrakta spel i ett landslag, även i en så låg ålder.
De svenska coacherna matchade laget socialt, alla 15 spelarna fick rejält med speltid. Laget spelade fyra matcher (två vardera mot Danmark och Tyskland) och alla spelarna fick i princip stå över en match. Skador gjorde att några få även fick lite matchtid i den avslutande matchen.
Det blev idel förluster för det svenska laget. Min ingång i laget bedyrade att man givetvis var besvikna över de fyra förlusterna men att nu alla fick bra med speltid gjorde att lagkänslan stärktes. Och nu satsar det här gänget på bättre resultat till en turnering i Balticum i januari nästa år.
Coacherna i ett landslag på den här åldersnivån har mycket att ta hänsyn till psykologiskt. Spelarna kom från Luleå i norr till Malmö i söder. I sina klubbar är de tongivande, har en avgörande roll i alla stegen i USM och är där oftast på plan större delen av matchtiden. Nu blev den tiden starkt reducerad. Det var lärorikt för tjejerna.
Tempot var högre än vad de var vana vid. En vetskap att ta med sig om de vill försätta mot en karriär som senior. Det fordras mycket individuell träning.
Det finns många gränser att ta hänsyn inom ungdomsidrotten. Som exempelvis den fysiska utvecklingen. I ett 15-årslag syns den tydligt. Att ta ut en 15-mannatrupp är en grannlaga uppgift. I det svenska laget fanns det stora differenser. Vem kan se utvecklingspotentialen? Den fanns hos alla 15 men i olika grad i olika egenskaper.
Basket är en systematiserad bollsport med många inövade kombinationer. Samtidigt krävs individuella prestationer för att bryta mönster. Det är i ungdomsåren man måste lära och dessutom våga. Man får inte kväva initiativförmågan trots att misslyckandena i några fall blev många. Lyckligtvis hamnade den som misslyckat inte direkt på bänken.
Närheten till laget – man satt i närheten av avbytarbänken och hörde all information och märkte stämningen – gjorde att man fick en bra inblick i hur spelare och ledare fungerade.
Det var bra ungdomsidrott på en hög nivå.
Och det bästa av allt: Det var fantastiskt skoj.
Allt enligt mig närstående källa.
Jag var i Uppsala under helgen.
Såg SM-finalerna för ungdomar och juniorer i basket, Final 4, och handboll, Final 8.
Och så turistade jag och gjorde ett besök i Uppsalas pampiga domkyrka.
Ungdomsidrott fascinerar mig, de tre finaldagarna var upplevelser och berikande på många sätt. Mest imponerad blev jag över Uppsalas möjlighet att kunna erbjuda två arenor som under samma tak kan arrangera två så stora turneringar.
Basketen med sina 40 finallag höll till i anrika Fyrishov med fyra hallar med varierad publikkapacitet men alltid välbesökta med mellan 200 (fullsatt) och 1 000 i stora A-hallen.
Men arena och publikintresse förbleknar i jämförelse med handbollen i IFU-arena. Här fanns fem planer, en A-hall med 2 500 sittplatser och ytterligare fyra planer med läktare för 500 personer plus ett stort antal ståplatser. A-hallen var fullsatt vid några matcher och vid det pass jag besökte var det trångt om saligheten på alla läktare.
Konceptet i IFU-arenan är oslagbart.
I Malmö arrangerades under tre år handbollsinalera förtjänstfullt med spel i de två hallarna i Baltiskan, två planer i Kombihallen, en i Isstadion och en i Atleticum. Ett ypperligt koncept men med tanke på Malmös taxa för hyra och för att ställa i ordning arenorna förstår jag att Malmö inte kan bli ett alternativ till IFU, som dessutom hade restaurang, kafé och andra faciliteter.
***
Av familjära skäl blev det mest basket. Ett guld, ett silver, två pris som Matchens lirare och en uttagning i All star team gjorde farfar stolt. Ibland är det väl tillåtet att skryta över sina barnbarn. Speciellt som de är ambitiösa i sitt idrottsutövande.
***
Handbollen och basketen är på ungdomssidan koncentrerade i regioner. Det märktes tydligen i finalspelet. Skåne och Göteborgsregionen dominerar i handboll. 29 klubbar hade finallag i Uppsala, Skåne hade sju, Göteborg nio och Storstockholm fem.
I basket var siffrorna Skåne två, Göteborg en och Stockholm elva.
Av handbollens 48 finallag var 14 skånska, 17 kom från Göteborgsområdet och åtta från Stockholmsregionen.
Av 40 finallag i basket hade Skåne fem (Eos tre och Malbas två), Göteborg (Högsbo) tre, Stockholm 23. Lägger man till Södertälje och Uppsala tillkommer ytterligare fem lag. Alltså 28 av 40 från Mälardalen.
Lite nördiga siffror – jag medger – men de antyder att dessa båda bollsporter på ungdomssidan och riksplanet har många vita fläckar att fylla. Givetvis har befolkningsunderlaget betydelse men vikten av ett rikt föreningsliv landet runt kan aldrig underskattas. Oavsett idrott.
***
I fjor utsåg jag Lödde Vikings till USM:s bästa förening baserad på poängberäkningen 8, 7, 6 osv.
Lödde lyckades inte förvara titeln men en femteplats är mer än godkänt. Det är verkligen inte illa av lite klubb från en liten ort och ett bevis för även de små med duktiga ledare kan nå konkurrera med de stora på ungdomssidan.
2023 års ställning:
1) Önnered 26 p, 2) Lugi och Sävehof 23, 4) Alingsås 17, 5) Lödde 16, 6) Skånela och Skuru 15, 8) Ystads IF 12, 11) OV/Helsingborg och IFK Kristianstad 5, 18) Ankaret 3, 20) H 43 Lund 2.
Skånes medaljer
Lödde Vikings: Guld F 14
Ystads IF: Guld P 16.
Lugi: 2 silver, P 14 och P 16
***
I basket tog Malbas F 16 silver,
Den 5—7 maj är det U- och JSM-finaler i basket och handboll.
Allt i Uppsala, 40 basketlag spelar om tio titlar, 48 lag i handboll tävlar om sex guld.
Vilken fest för oss som gillar både basket och handboll. Speciellt för ungdomar.
Jag kommer att vara på plats. Främst av familjära skäl. Men hoppas att det täta spelschemat ger tillfällen att även se några handbollsmatcher.
***
Mycket Skåne är redan finalklart.
I helgen hade båda sporterna Steg 4 i några åldersklasser, det är sista omgången före basketens Final 4 och handbollens Final 8.
I basket hade Eos damer 21 redan fixat sin finalplats, i söndags klarade både Malbas F 15 och F 16 sina finalavancemang.
Det kan bli mer för dessa två gedigna ungdomsföreningar. Eos har ytterligare två lag i ett semifinalspel, damernas U 19 och U 17, medan Malbas 17-årsgrabbar kan öka Malmönumerären i Uppsala.
Trelleborgsbasketen, som haft en strulig seniorsäsong med A-lagets diskvalifikation, var bara några poäng för sitt P 15-lag att nå finalen.
***
Handbollen är så mycket större på ungdomssida både på riks- och Skåneplanet.
I helgen var det Steg 4 för F 18 och P 14.
I flickklassen tog elitklubben Lugi sig vidare plus Lödde Vikings och H 43, två klubbar som kommande säsong spelar på nivå 4 för sina seniorlag. Det finns underlag för spel högre upp i seriesystemet. Men risken är uppenbar att de bästa spelarna försvinner till högre placerade lag. Sådant är ödet för ”småklubbarna” i den moderna idrottsvärlden. Det bär förstås verkligen emot att kalla H 43 en småklubb.
I P 14 skedde de stora gallringen, 32 lag blev 8. Inte helt oväntat klarade två lag från Lugi och ett från Ystads IF spärren.
Helsingborgsklubben IK Sund hade inte marginalerna med sig, blev trea, kryssade mot gruppettan och förlorade med en boll mot tvåan.
***
Två grupper har Steg 4 kvar, F 14 och P 18. Hur gärna skulle jag inte planera in att se IFK Malmös tjejer och HK Malmös herrjuniorer vid mitt Uppsalabesök.
Storstaden Malmö borde ha finalrepresentation även i handboll.
I måndags var jag på basket, Sverige—Estland, 70—71.
Vi var cirka 3 650 personer i Baltiska hallen,
Jag har aldrig tidigare procentuellt sett så många ungdomar och barn under 15 år på något liknande kvällsarrangemang. Malbas, arrangörsföreningen, har även i andra sammanhang lyckats locka många av sina många ungdomar till matcher. Givetvis mycket positivt.
Även i övrigt var medelåldern på åskådarna låg.
Några klargöranden: Jag är medlem i Malbas, har av familjeskäl följt klubben sedan mitten av 1980-talet och har sett, och ser, barn och barnbarn spela på en hög nationell nivå.
Malbas är en alldeles utmärkt förening, som i i stort alla kriterier ligger min idrottsliga filosofi mycket nära.
Jag gillar basket. Och handboll. Och ser inte varför denna ibland lite löjliga antagonism frodas mellan dessa två lagbollsporter. Jag skulle i stället rekommendera ett samarbete för de yngsta. Man har mycket att lära av varandra, fotarbete, sättet att leverera passningar, för att ta några exempel.
Nåväl.
Efter matchen fanns en krönika i den enda Malmötidning som numera bevakar idrotten i stan. Krönikan vibrerade av känslor, det var eufori, show och hjältar och kärlek och att en basketpublik inte liknar någon annan. Ja, jag vet inte allt.
Det fanns jämförelser i stämning mellan serielunken i handboll och innebandy och landskampen, allt för att förhärliga basketen. Skam vore det om inte en landskamp skulle engagera mer än, exempelvis, Malmö FC och Endre i innebandy.
Krönikören drog också fram basketens fördel, inget mittplansspel. När såg vi senast spel på mittfältet i handboll?
Tempot beskrevs också som galet, det vill säga snabbt.
Jag förundrades när jag läste krönikan, men beslöt att inte kommentera den. I går mötte jag dock personer som varit i Baltiskan och även några som bara läst partsinlagan/krönikan.
De hade alla frågan: Vad var det där?
Därav dessa rader.
Visst fanns det spektakulära aktioner, både individuellt och kollektivt, och några snabba kombinationer och moment med hög ljudnivå. Men minst lika många sekvenser med tysta åskådare, som hejaklacksledare på innerplan inte kunde väcka. Och perioder med uselt tempo,
I min värld, vad den nu kan vara värd, var det ingen bra basketmatch. Det rörde sig ju trots all om ett VM-kvalmöte.
Det var spänningen som var behållningen. Nog så viktigt förstås.
***
Jag är som sagt en stor vän av Malbas och unnar föreningen och basketsporten all PR den får. Men när det blir för mycket och onyanserat känns det inte bra.
Har en landskamp av denna dignitet någonsin i Malmö fått så mycket textutrymme före och efter i en och samma tidning?
***
I kväll spelar Lugi och HK Malmö var sin ödesmatch i Handbollsligan. En kort lägesrapport hade varit på sin plats.
Tycker jag i all anspråkslöshet.