Den 14 juli 1929 bildades Sydvästra Skånes Idrottskrets, förmodligen den första av sju i Skåne.
De andra var Sydöstra, Mellersta, Västra, Norra, Göinge och Kristianstadsbygden.
Initiativtagare, och den förste ordföranden i sydväst, var Anton Andersson, (senare Årestad), vid tillfället också ordförande i IFK Trelleborg. Han ledde kretsen till och med 1935. Skånes Friidrottsförbund bildades 1936 och fram till dess fanns en friidrottskommitté inom Skånes Idrottsförbund.
Huvudsyftet med kretsarna var att skaffa en hållfastare ram kring landsbygdens friidrott, se till att det byggdes arenor för ”allmän idrott” och värna om småklubbarnas intressen gentemot storklubbarna i städerna.
Malmö AI, IFK Helsingborg och IFK Malmö, de tre främsta skånska klubbarna under 1920-, 30- och 40-talen, inbjöds inte in i kretsgemenskapen. Men 1950, när IFK Malmös elitstatus försvunnit, blev IFK medlem fram till sektionens nerläggning 1955.
Sydvästra kretsen innefattade häraderna Skytts, Wemmenhög och Oxie (dock inte under de första åren Malmö) det vill säga de nuvarande kommunerna Vellinge, Trelleborg, Svedala och Skurup. Malmöklubbarna fick inträde i början av 1930-talet.
Gränsdragningen har aldrig varit rigorös. Rynge IK från Ljunits härad har varit medlem liksom Genarpsklubbarna (under olika epoker Genarps IF, IOGT Genarp och Romeleåsens IK) från Bara härad.
Under 1980-talet tillkom de nybildade ungdomsklubbarna Lomma FIK, Staffanstorps AI och Kyrkheddinge IF.
Att dessa föreningar sökte sig åt sydväst berodde förmodligen på att sydvästra kretsen alltid varit välskött med ett utbrett tävlingsprogram och att de större klubbarna i regel alltid deltog med stora trupper och oftast även med sina främsta. Det fanns länge en viss status att bli kretsmästare, även för seniorer.
Klubbarna som var med vid mötet den 14 juli 1929 var IFK Trelleborg, Trelleborgs FF, Trelleborgs Bollklubb, Skanör-Falsterbo IF, Hvellinge IF, Svedala IF, IK Finish (Eskilstorp) Skurups AIF och Samskolans IF (Trelleborg?).
Alla föreningarna fick var sin styrelserepresentant.
Redan den 24 och 25 augusti 1929 avgjordes de första kretsmästerskapen med IFK Trelleborg som arrangör.
Signaturen A-n, med största sannolikhet Anton Andersson/Årestad, gör i tidskriften SPORT OCH IDROTT en sammanfattning av tävlingen.
”Det var ett storstilat deltagande från de olika föreningarna, Två föreningar lågo här markant framom de övriga: IFK Trelleborg och Svedala IF. Trelleborgs-Kamraterna voro mest framträdande men Svedalaföreningen pressade hårt.”
Signaturen berömde också Hvellinge, Skanör-Falsterbo och Finish för talrikt deltagande men att avsaknaden av idrottsplats och träningsmöjligheter kom till synes.
Trelleborgs FF och Trelleborgs BK hade inga deltagare, klubbarna koncentrade sig på fotboll
I ”Idrottens Julkamrat”, en publikation utgiven av IFK Trelleborg, från 1929 (?) finns det noteringar om att tack vare bildandet av den sydvästra kretsen hade TFF, Vellinge IF och Skanör-Falsterbo IF friidrottsaktiviteter. Troligen mest som interna tävlingar ett par, tre år.
I kretssammanhang har IFK Trelleborg alltid tillhört toppklubbarna. De aktiva hade under de första säsongerna bättre faciliteter än konkurrenterna från landsbygden, undantagandes Svedala som haft friidrottsbanor sedan 1910-talet. Först när Malmöklubbarna fick medlemskap i kretsen utjämnades styrkeförhållandena.
***
I Svedala IF, grundad 1908, hade friidrott på sitt program redan från starten och hade verksamhet fram till 1950.
Det var en schism som splittrade friidrottarna och Sven ”Kiddi” Persson tog då de friidrottsintresserade medlemmarna till Svedala Frisksportarklubb, som var aktiv under cirka ett decennium.
Svedala Godtemplares IF hade friidrott på sitt program några år kring 1940.
När Gunilla Cederström, en av landets främsta damfriidrottare på 1960-talet, var gymnastiklärare på ortens grundskola deltog hon med ungdomar i kretsmästerskapen.
Svedala kommun anlade kring 1990 Svedalagårdens idrottsplats med allvädersbanor och en ny förening, Svedala FIK, under ledning av Tommy Ziegenfeldt hade under några år en fungerande ungdomssektion.
***
I tidigare årsberättelser från kretsen dyker klubbnamn som Rydsgårds AIF och Östra Torps GIF upp. Kaj Månson, sprintern, började i Rydsgård och via Sjöbo IF hamnade han i Malmö AI, där han blev flerfaldig SM-medaljör av olika valörer både i individuellt och stafett. Han representerade även Sverige i några landskamper.
Nils-Bertil Nevrup (Nilsson), MAI, blev 1951 sensationellt svensk mäster i höjd och tog därefter tre SM-brons i följd, gjorde sin första tävling för Östra Torps GIF, och några för Heleneholm, före övergången till MAI. Som veteran tillhörde Nevrup världen främsta.
Några år runt 1960 hade Ugglarp, en liten by mellan Anderslöv och Svedala, en idrottsförening (IF), som också hade friidrott på sitt program.
1957 avgjordes kretsens mästerskap i terränglöpning i Svaneholmsskogen av Janstorps AIF. Det är det enda avtryck Janstorp, en lite by norr om Skurup, gjort i friidrottshistorien.
***
Åren efter andra världskriget anlades många friidrottsanläggningar i landet. Friidrottsintresset var stort. Under kriget hade löparna Gunder Hägg och Arne Andersson (med flera) fyllt arenorna i sin jakt på världsrekorden. I de internationella mästerskapen efter freden tog de svenska friidrottarna många medaljer i en förhållandevis klen konkurrens. Friidrotten var stor i Sverige åren efter 1945.
Kommunerna byggde friidrottsanpassade idrottsplatser. På många orter i Skåne utan att det fanns någon etablerad förening. Många arenor utnyttjades bara under ett fåtal år. Så var fallet även inom Sydvästra Skånes Idrottskrets.
1949 invigdes banor i Anderslöv bredvid Samrealskolan och Anderslövs BoIK bildade då en friidrottsektion. Den var livaktig en bit in på 1950-talet, arrangerade en del kretsmästerskap, ett lag-DM för ungdomar samt en nationell tävling Söderslättsspelen med hjälp av Heleneholms IF.
Under de få år Anderslöv hade friidrott fick man fram många duktiga juniorer av hög skånsk klass.
Redan under 1930-talet var Anderslövs IF med i kretsen.
***
1952/53 var det Skurups tur att få kolstybbsbanor. Då återuppväcktes friidrottsintresset.
Redan innan nystarten deltog Skurups AIF i kretsverksamheten.
Lennart ”Skurup” Andersson bör ha börjat i Skurups AIF i slutet av 1940-talet innan han började tävla för Malmö AI och där han 1952 blev silvermedaljör vid SM på 4x1 500 m tillsammans med bland andra storstjärnan Lennart Strand.
Kretsen betydde mycket för tävlingsverksamheten för Skurup under 1950-talet. För de unga nybörjarna var mästerskapen en bra nivå att debutera på.
Kring 1960 var Skurups AIF kanske den ledande landsortsföreningen i Skåne och deltog med sitt herrlag i Skåneserien division 1, tredje nivån i ett då utbrett seriesystem på riksnivå. Under division 1 fanns i Skåne ytterligare två nivåer.
1960 blev Skurups AIF bästa förening vid de olika skånska mästerskapen för 20-årsjuniorer, mycket dock tack vare några duktiga inomhushoppare, det vill säga i grenarna längd och höjd utan ansats, mästerskapsgrenar i SM och DM till och med 1965.
Verksamheten leddes i stort av de unga aktiva, alla i 20-årsåldern. Studier gjorde att de flesta flyttade från köpingen. Det var omöjligt att hålla i gång en fungerande verksamhet. 1963 var det slut.
***
I början av 1950-talet syns namnet Höllvikens GIF även i fridrottssammanhang, Klubben deltog något år i det skånska seriesystemet och 1955 arrangerades en nationell tävling, Höllvikenspelen.
***
När Malmös mindre klubbar under 1930-talet blev medlemmar vitaliserades verksamheten i sydväst, först genom Limhamns IF, som blev den främste utmanaren till IFK Trelleborg. 1934 grundades IK Pallas.1940 tillkom Heleneholms IF och denna Malmötrio är tillsammans med Trelleborg och Finish historiskt sett Sydvästra Skånes Idrottskrets fem främsta klubbar.
Men listan över andra Malmöföreningar, som varit medlemmar är lång: Kvarnby IK, GF Örnarna (duktiga damer på 1930- och 40-talen), IFK Klagshamn, KFUM Malmö, Kulladals GIF (som 1938 blev Kulladals FF i fotboll och i december 1939 Heleneholms IF i friidrott), SJ IF, Lv 4 IF (med handbollsprofilen Sten Stigborg som idrottsofficer), Malmö Frisksportklubb, IK Scania (de hörselskadades idrottsförening), IS Waine, Spårvägens IF och Malmöpolisens GIF.
I en notering har jag även funnit Trunnerups Skidklubb från 1940-talet. Under de snörika vintrarna avgjordes även kretsmästerskap i skidåkning. Även KM i orientering har funnits på programmet.
(Trunnerup är en by i Skurups kommun, norr om Rydsgård.)
En annan förening i kommunen, Skivarps GIF, har haft friidrott i mindre omfattning och enligt hörsägen haft deltagare i KM.
***
I artikeln nämns 43 föreningar. Kretsen lär ha haft fler. Av dessa är det endast IFK Trelleborg, IK Finish, IK Pallas, Heleneholms IF, Genarps IF och Lomma FIK som har aktiva friidrottare, men ytterst få är seniorer som deltager i arenatävlingar.
Det var för den kategori aktiva som Anton Åndersson/Årestad 1929 grundade Sydvästra Skånes Idrottskrets.
Tiderna förändras.
Det finns fler förändringar. Till dessa återkommer jag.
Malmö stadion har varit plats för många idrottshistoriska evenemang.
Inte minst den tyska uttagningen till EM i friidrott hösten 1962 i Belgrad. Det var näst sista gången Tyskland kom till ett friidrottsmästerskap med en gemensam trupp fram till återföreningen 1990.
Efter Andra världskrigets slut 1945 fick Tyskland inte deltaga i OS i London 1948 och inte heller i EM i friidrott 1946 i Oslo eller i Bryssel 1950.
När den idrottsliga bojkotten var över var världen oenig i sitt förhållande till de två tyska staterna. Sverige erkände Västtyskland som en egen nation redan 1949 medan Östtyskland/DDR fick vänta tills 1972.
Det var i detta politiska klimat de två tyska nationerna levde. 1952 till OS i Helsingfors tilläts tyska aktiva åter tävla internationellt i mästerskap. Men de tävlade gemensamt under namnet Tyskland. Friidrotten löste uttagningsproblematiken med att på neutral mark arrangera uttagningar till OS och EM. Den första VM-tävlingen avgjordes först 1983 i Helsingfors.
Varför Malmö – och Prag – tilldelades tävlingen 1962 är oklart. Gissningsvis berodde det på att Stadion var en modern arena, endast fyra år gammal.
A Lennart Julin, Sveriges främste expert på friidrottshistoria, har hjälpt mig med uppgifter om tävlingarna men inte hittat någon resultatlista. Tävlingsdagar var den 11 augusti i Prag och den 13 i Malmö. Troligtvis tävlade mångkamparna en dag ytterligare för att fullfölja herrarnas tiokamp i Prag och damernas femkamp i Malmö.
Eftersom man fördelat grenarna jämt var det svårt att dubblera. 100 meter avgjordes i Prag, 200 meter i Malmö, 400 meter i Prag osv.
Själva uttagningarna var av USA-modell, de tre första kvalificerade sig till EM.
Belgrad 1962 var första gången som det tilläts tre deltagare per gren och nation på EM.
Bästa resultatet i Malmö var förmodligen Jutta Heines 23.3 på 200m som faktiskt blev världsårsbästa på distansen 1962. Det var även bättre än dåvarande Europarekordet, men verkar inte ha blivit officiellt godkänt som sådant. Kan det ha funnits frågetecken kring vinden?
Vid nästkommande EM i Budapest 1966 och vid OS 1968 Mexiko City tävlade de båda nationerna var för sig. Men vid OS i Tokyo 1964 hade tyskarna fortfarande ett gemensamt lag.
***
A Lennart Julin funderar vidare:
Jag undrar om det inte också finns en koppling mellan Malmö Stadion och ett VM i friidrott.
1976 blev 50 km gång bortplockat från OS-programmet av IOK (som ville banta spelen) mot Internationella Friidrottsförbundets vilja.
IAAF ordnade därför ett eget VM (på den tiden var OS faktiskt också IAAF:s officiella VM rent formellt) på 50 km gång och det genomfördes i Malmö den 18 september 1976.
Själva tävlingen vanns av Sovjets Venjamin Soldatenko, cirka tre och en halv minut före Mexicos Enrique Vera.
Den sistnämnde blev senare pappa till Ato Ibanez och Perseus Karlström, den senaste generationen av svenska elitgångare.
***
50 kilometer gång återkom på OS-programmet 1980 och fanns till och med 2021. I Paris i år tävlade såväl damer som herrar på 20 kilometer
***
Uttagningstävlingarna 1964 och VM i gång 1976, två internationellt sett udda arrangemang på Malmö stadion.
Mitt inlägg för en tid sedan om friidrottsrekorden på Malmö stadion och de största evenemangen där väckte en del frågor hos mig och några vänner.
För att få svar kontaktade jag Sveriges främste friidrottsexpert A Lennart Julin, som kompletterade arrangemangslistan med de tyska uttagningarna till EM i Belgrad 1962.
ALJ erinrade också om VM i gång över 50 kilometer som avgjordes i Malmö 1976.
Göran Lenz, en annan statistikexpert och från Lund, känner till vägar in i friidrottshistorien som jag inte har någon aning om. Det framgår att den rekordtavla som finns i Stadions foajé inte är reviderad sedan Sven-Åke Löfgren avgick som Stadionchef. Det var tavlan som var underlag för mitt första blogginlägg.
Göran har gjort rekordlistan aktuell.
Jag tackar Lennart och Göran.
Underlåtenheten att uppdatera rekordtavlan kan man ta som ett ytterligare bevis på Malmö stads ointresse för att bevara dess strålande idrottshistoria. Magasineringen av Idrottsmuseet och dess innehållsrika bibliotek är det ultimata beviset.
***
Jag hoppas att min lilla ”forskning” skall – i alla fall lite – ha en plats i Malmös idrottshistoria och bevaras på textarkivet på Idrottsmuseets Vänners hemsida, imv.nu.
På min blogg kommer inlägget bara att bli ett i mängden.
Friidrottsrekordeb på Malmö stadion
Damer
100 m 10,87 1998 Marion Jones, USA
200 m 22,58 2024 Henriette Jaeger, Norge 7)
400 m 50,79 2000 Michelle Collins, USA
800 m 1,59,08 1991 Christine Wachtel, Östtyskland
1 500 m 4.10,05 1987 Ruth Wysockis. USA
1 eng mil 4,22,86 1981 Mary Decker Slaney, USA
3 000 m 8,47,16 1984 Ingrid Kristiansen, Norge 2)
5 000 m 15.30,76 1998 Jelena Celnova, Lettland 5)
10 000 m 33,32,72 2009 Isabellah Andersson, Hässlby SK 4)
100 m häck 12,63 1991 Gail Devers, USA
400 m häck 55,53 1993 Monica Westén, IF Göta 3)
3 000 m h 9.46,67 2009 Ulrika Johansson, Rånäs 4 H 4)
Höjd 1,98 2001 Kajsa Bergqvist, Turebergs IF 3)
Längd 7,26 1991 Heike Dreschler, Östtyskland
Stav 4,53 2003 Yvonne Buschbaum, Tyskland 3)
Tresteg 13,81 2001 Camilla Johansson, IFK Växjö 3)
Kula 18,74 2020 Fanny Roos, MAI 8)
Diskus 61,38 1995 Mette Bergman, Norge
Slägga 72,57 2024 Katrine Koch Jacobsen, Danmark 7)
Spjut 66,86 1998 Trine Hattestad, Norge
4x100 m 44,77 1978 Sverige 1)
4x200 m 1.36,11 1982 Malmö AI 4)
4x400 m 3,33,61 2024 Sverige 7)
4x800 m 8.41,67 1983 Västerås IK 4)
Herrar
100 m 10,05 1999 Maurice Green, USA
200 m 20,16 1999 Maurice Green, USA
400 m 44,71 1991 Roger Black, Storbritannien
800 m 1,43,86 1991 Johnny Gray, USA
1 500 m 3.32,78 1996 Venuste Niyongabo, Burundi
1 eng mil 3,54,53 2005 Mark Fountain, Australien 3)
3 000 m 7.38,79 1988 Sydney Maree, USA
5 000 m 13.16,33 1991 Richard Chelimo, Kenya
10 000 m 28,21,55 1978 Markus Ryffel, Schweiz 1)
110 m häck 13,12 1991 Greg Foster, USA
400 m häck 47,89 1988 Edwin Moses, USA
3 000 m h 8.24,56 1979 Henry Marsh, USA
Höjd 2,38 1990 Hollis Conway, USA
Stav 6,10 1991 Segej Bubka, Sovjet
Längd 8.48 1984 Mike Powell, USA
Tresteg 17,69 1990 Kenny Harrison, USA
Kula 21,06 1979 Jim Doehring, USA
Diskus 69,89 2019 Daniel Ståhl, Spårvägen FK 6)
Slägga 80,79 1989 Jurij Sedych, Sovjet
Spjut 85,66 1991 Mike Hill, Storbritannien
4X100 m 39,29 1983 USA
4x400 m 3.02,82 1998 Polen 5)
4x800 m 7,27,98 1982 Malmö AI 4)
4x 1 500 m 15.16,5 1982 Turebergs IF 4)
Stadionrekorden är satta vid en MAI-gala, i olika namn, med följande undantag:
1) Landskamp Sverige—Schweiz—Frankrike, herrar och damer 1978
2) Landskamp Sverige—Norge, damer 1984
3) Svensk GP-tävling
4) Svenskt mästerskap
5) Europacupen, första ligan, nivå 2, 1998
6) Lag-SM, arrangör IFK Helsingborg
7) Nordiskt mästerskap
8) Kastgala
***
Göran Lenz har följande tillägg till ovanstående rekordlista. Det visar på svårigheterna att i efterhand få fram en helt korrekt lista.
***
Förutom ovanstående har två friidrottslandskamper arrangerats på Stadion:
1959 Sverige—Italien, herrar.
1977 Sverige—Danmark, damer.
2024 avgjordes Nordiska mästerskapen för seniorer.
1980 och 2024 arrangerades Nordiska juniorlandskampen.
***
1962 var Stadion plats för de tyska uttagningarna till EM i Belgrad, där Tyskland deltog med ett gemensamt lag med aktiva från DDR och Västtyskland.
***
Inför OS 1976 Montreal ströks 50 km gång från programmet. Internationella Friidrottsförbundet ville dock ha ett VM på distansen och det avgjordes i Malmö.
***
Senior SM har arrangerats
Stora SM: 1964, 1968 (även stafetter), 1979 och 2009.
Stafetter: 1959 (även mångkamp), 1968, 1971, 1982 och 1989.
Lag-SM: 1982, 1987, 1992 och 2019.
10 000 m herrar, 5 000 damer och femkamp, herrar: 1983.
25 km, start och mål på Stadion: 1981.
10 km landsväg, start och mål på Stadion: 2014.
(Åtskilliga svenska junior- och ungdoms-SM, individuellt, i stafett och lag har också avgjorts på Stadion.)
***
EM för veteraner har arrangerats 1980 och 1996.
SM för veteraner har avgjorts 1983, 1989 och 1995.
***
1973 avgjordes De dövas världsspel.
***
Stadion har också varit start- och målplats för åtskilliga långlopp.
När jag satt och pulade med mina inlägg om Malmö stadions publikfester dök naturligtvis många minnen upp.
Stadion har varit en stor del av mitt idrottsliv. Nu bor jag bara några 100 meter från arenan, med ser numera bara en av strålkastarna sedan Annebergsskolan på sina ställen blivit tre våningar högt.
***
Mitt första besök var den 29 augusti 1958, Herb Elliott-galan. Jag deltog i ett juniorlopp på 1 000 meter, blev någonstans i mitten av startfältet på en tid kring 2.38 Publiksiffran var 21 105. Om alla var kvar när jag sprang vet jag förstås inte, men inför fler personer har jag aldrig tävlat om man nu inte räknar de tre Stockholm maratonloppen.
En människas minne är underligt. Jag kommer ihåg att det den kvällen i augusti var fullmåne och den lyste över Lorensborg. Varför minns jag det?
***
Mitt andra Stadionbesök var också friidrottrelaterat. i juli 1959 avgjordes SM i stafetter och mångkamp. Om själva tävlingarna har jag inget minne.
Jag har aldrig haft en moped och totalt kört drygt åtta mil i hela mitt liv. Det var den 19 juli 1959. På min kusin Lillemors moped tog jag mig från Skurup till Malmö. Det var långt innan E 65:an byggdes. Vägen gick på krokiga grusvägar via Stenbäck, Börringe bygdegård, Lemmeströ, Börringe by och kloster, Titttente, Svedala, Hyltarp, Törringelund, Toarp, Oxie och in på Jägersrovägen.
Vilken tur jag hade! Tänk om mopeden hade pajat eller fått punka! Hur skulle jag, en fullständig katastrof när det gäller motorer, kunnat forsla en icke fungerande moped kanske fyra mil över Oxiebacken och den vid Lemmeströ.
Det är faktiskt sant att jag haft mardrömmar om detta skräckscenario.
En fråga: Hur tar man sig idag per cykel/moped från Skurup till Malmö? Via Anderslöv och 101:an?
***
När jag flyttade till Malmö, först ett åt 1962 och sen permanent från 1965, besökte jag Stadion varje vinterhalvår cirka fem gånger per vecka fram till och med 1978. Det var därifrån vi medel- och långdistanslöpare utgick för våra långturer först runt Fosie och senare ut mot Limhamn. Eller de 2 700 meterna runt Pildammarna, där vi hade varierade intervallsträckor. När det ljusnade på vårkanten var Tallrikens 506 meter ett alternativ.
Var det riktigt kallt eller halt blev det något träningspass i Löpargången under huvudläktaren. Där arrangerades också, främst, ungdomstävlingar men även ibland parlopp över nio minuter. Det var jobbigt i den usla ventilationen.
Det var trevliga år med bastusnack efter träningspassen. Och vi fick, oftast i alla fall, ett vänligt bemötande av serviceinriktade, alltid närvarande, vaktmästare. Där lärde jag mig känna Sveriges meste (?) kvalspelare i fotboll Kjell Lindstrand (Landskrona Bois) och Malmös meste A-lagsspelare i fotboll, Göran Ekholm med över 800 matcher i Allians.
***
På tal om Löpargången: Just när Sergej Bubka 1991 satte sitt världsrekord i stavhopp intervjuade Arbetes Ingvar Ek och jag Piteås Mikael Svensson som just klarat VM-kvalgränsen på 1 500 meter. Vi såg alltså inte rekordhoppet. Bara hörde.
Tala om prioriteringar!
***
Som funktionär har jag haft de flesta uppgifter på Stadion. Två som löpledare minns jag mest.
Den vid SM 1979, då Heleneholms IF fick uppdraget som 40-årspresent av Svenska Friidrottsförbundet. Det var då Johnny Kroon vann sitt första SM-guld på 1 500 meter och Tommy Persson sin första SM-medalj som tvåa på 10 000 meter. Eftersom jag delvis varit delaktig i deras framgångsrika karriärer kändes det något speciellt, när jag fick underteckna och godkänna tävlingsprotokollet.
***
Andra, eller egentligen första, stora minnet var vid De dövas världsspel någon gång i början av 1970-talet. På 10 000 meter var cirka 40 löpare en anmälda med kapacitet för allt mellan 30 och 45 minuter. Vi fick räkna med ett stort antal varvningar. Att ropa ut antal kvarvarande varv var liksom inte lönt. Löparna hörde inte. kvällarna före loppet tillverkade vi över 40 nummerserier mellan 1 och 24 och när loppet gick fick 40 funktionärer hålla reda på var sin löpare och meddela resterande antal varv. Samtidigt hade varvräknaren ansvar för löparens tid.
Det fungerade men det var definitivt det jobbigaste lopp jag haft ansvar förr.
***
Jag har varit speaker vid friidrottstävlingar av olika dignitet och under åren som klubbchef på IFK Malmö under två säsonger.
En match sticker ut. Citat ur en tidigare blogg:
Jag har en undanskymd plats i den svenska fotbollhistorian.
Men inte som Magnus Månsson, utan som han, speakern.
Jag var nämligen speaker inför 20 943 åskådare i sista omgången av division 2-fotbollen 1980. IFK Malmö mötte Gais på Malmö stadion, samtidigt spelade Örgryte hemma mot Grimsås. Det var en raffinerad ställning, IFK 31 p, ÖIS 29, Gais 29, Grimsås 29. Det var på den tiden en seger gav två poäng och endast ettan avancerade till Allsvenskan. IFK hade sämst målskillnad, Göteborgslagen lika men ÖIS hade fler gjorda mål. Grimsås var med sin målskillnad borta från chansen till avancemang eftersom IFK och Gais möttes.
En poäng skulle räcka för att IFK Malmö åter skulle var allsvenskt. I 88 minuter var man det. Det var mållöst på Stadion. Då fick Gais en straff som Sten Pålsson placerade förbi IFK-målvakten Bosse Theander, 0—1. Sorg och glädje.
I Göteborg var det 2—2. Gais hade bytt plats med IFK i tabelltoppen.
Det är då jag har mina minuter i den svenska fotbollhistorian.
I Gais jubileumsbok kan man nämligen läsa:
Men vänta lite, vad är det han säger i högtalaren. Vad fan säger han? Är det fem minuter kvar på Ullevi? Dra åt helvete! Glädjescenerna stannade upp spelarna satte sig på planen och väntade. Och så...
»DET ÄR STRAFF PÅ ULLEVI. ÖRGRYTE HAR FATT EN STRAFF.«
Många tidningar uppehöll sig även vid vad förseningen på Ullevi betydde. Några notiser hade han/speakern i rubriken. Många av åskådarna hade naturligtvis lämnat Stadion men cirka 15 000 var uppskattningsvis kvar och väntade vad jag skulle förmedla.
Jo, då ÖIS förvaltade även sin straff och tog den attraktiva platsen i högsta serien. IFK och Gais deppade.
Under en fem, sex minuter var jag i fokus.
***
Självfallet finns det fler minnen, som åskådare, journalist, tävlande och inte minst som åskådare.
Malmö stadion har en stor plast i mitt idrottshjärta.
Att grotta sig ner i statistik är alltid intressant.
0ch lärorikt.
Jag har tittat lite närmare på de Stadionsiffror jag publicerade i tisdags.
Här några siffror: