I veckan börjar EM-slutspelet i handboll för herrar.
De regerande mästarna Sverige genrepade i Ängelholm inför över 5 000 åskådare. Enligt uppgift bevakades matchen mot Japan av en enda skrivande journalist, Aftonbladets Johan Flinck. Efter vad jag förstår hade inte heller Tidningarnas Telegrambyrå, TT, någon på plats. Referatet baserades på tv-sändningen. Närliggande Helsingborgs Dagblads medarbetare fokuserade helt på regionens elitlag i diverse lagbollsporter. Samarbetstidningen Sydsvenskan kunde vid annan prioritering då också få en artikel med skånsk touch. Det fanns onekligen ingångar.
Och visar inte 5 125 personer att det finns ett brett intresse för svensk landslagshandboll? Som vän av handboll, känner jag oro, och lite rädsla, över hur lågt sporten prioriteras i tidningsvärlden. En enda skrivande på sista testet inför EM är ett skrämmande bevis, dels för pappersmedias allmänna kris och dels för handbollens status i inom sportjournalistiken.
Heders för Johan Flinck, som står upp för handbollen. Det är han som gör att jag har en daglig digital prenumeration på AB.
Rent allmänt skall förstås inte det alltmera minskade skrivandet enbart läggas på media. Hur sköter förbunden (och föreningarna) på olika nivåer sin information? Det är ofattbart att TT inte regelbundet sänder ut resultaten från de europeiska klubbturneringarna. Och hur många har kunnat följa Svenska cupen, som skall avgöras i Final Four i februari/mars. De båda finalhelgerna kommer att sändas av SVT. Det tackar vi för.
***
Nu handboll på en lägre nivå, USM. Steg 3 för flickor 18 avgjordes.
Det blev en tung skånsk helg. Endast tre lag, Lugi, H 43 och HK Malmö, av elva tog sig vidare. Nu återstår totalt 20 lag, som skall bli åtta inför finalerna i maj i Uppsala.
I de olika stegen tar man vid lottning hänsyn till ekonomi och miljö, vilket innebar att några Skåneklubbar hamnade i samma pool, i två fall var tre av fyra från Skåne. Så var det i den grupp som HK Malmö blev tvåa i. I en direkt avgörande match blev det 22—22 mot trean Lödde.
Eslövs IK var också nära avancemang, föll på inbördes möten mot elitklubbarna Irsta och Skuru.
Även Ystads IF var ytterst nära avancemang. Ett sent Torslandamål gav kryss inbördes mötet och innebar att YIF åkte ut.
Så tre Skånelag var nära att bli fem.
Ungdomsidrotten får en alltmer undanskymd plats i pappersmedia, i alla fall i de regionala.
Lokalpressen är mera generös. Tja, nu skriver jag utan att ha riktigt under fötterna. Det är bara Ystads Allehanda jag har koll på.
Tidigare kunde man ta del av resultaten från de stora jul- och nyårsturneringarna i Malmö och Lund i fotboll, handboll och basket. De två sistnämnda i Lund höll, och håller, en hög klass med bra internationellt deltagande. Fotbollens Skånecupen har tenderat till att bli en ren Malmöangelägenhet. Runt om i Skåne arrangeras samtidigt en massa konkurrerande turneringar.
***
Ett junior- och ungdomsmästerskap som dock uppmärksammas rejält är det pågående JVM-et i ishockey. I vissa media och hos många journalister lite hysteriskt. Om jag får säga min mening.
Jag förstår att anhängare av andra idrotter känner sig förfördelade. Liknande prestationer, som nu Småkronornas finalplats, i globalt betydligt konkurrenskraftigare idrotter omnämnts ibland inte ens i resultatbörsen.
Men man kan naturligtvis inte bortse från hockeyns attraktionsvärde. Det är imponerande att ett juniorlag kan fylla, över 11 000 åskådare, Scandinavium vid varje match.
***
Nu lite om ungdomsidrott på en lägre nivå. USM i handboll skall nu på det nya året spela Steg 3, som skall kulminera i maj med Steg 5, Final 8.
Dessa riksmästerskap, eller om man vill kalla det SM, är, oavsett idrott, ger en indikation om hälsotillståndet och kanske viktigare om framtiden.
Min bedömning är: Skånsk handboll mår alldeles utmärkt.
Att 29 klubbar anser sig ha 100 tillräckligt bra lag i sex klasser för att deltaga i dessa sammanhang tyder på bra bredd. När den första grova gallringen är gjord har 19 klubbar 65 lag kvar. I steg 3 sker förvisso den stora elimineringen men i min värld är det betydelsefullt att ha många spelare i tonåren. Det har skånsk handboll.
Men det finns stora luckor i rekryteringen. Skånsk ungdomshandboll är koncentrerad till några få regioner, Lund med kranskommuner, Mellanskåne, och Kristianstadstrakten. Ystad med sin två klubbar är stabilt. De två största städerna, Helsingborg och Malmö, strävar på men det lyfter inte riktigt.
Lugi med 13 lag och Ystads IF med 8, har lag kvar i alla sex grupperna, liksom Lödde Vikings, vars ungdomsverksamhet år efter år är imponerande. Klubben levererar ständigt talanger till elitlagen.
***
I Lund har H 43 numera svårt att hävda sig på ungdomssidan. Konkursen 2014 sätter ännu sina spår. Nu leder herrarna division 2 och ett avancemang kan måhända vända trenden så att de talanger som bevisligen finns stannar kvar i H 43. I längden räcker det nog inte att glädja sig åt alla de före detta 43-ungdomar som spelar på hög nivå, både internationellt och nationellt.
IFK Malmö är i en liknande situation på flicksidan, fast från ett sämre utgångsläge. A-laget är ett mellanlag i division 4, nivå 6. Varje säsong har IFK flicklag långt framme i USM. Det här spelåret är två 16-lag och ett 14-års kvar i Steg 3. Talangunderlag finns men, också konkurrens från många klubbar i regionen med A-lag på en högre nivå.
IFK Ystad, som i sina led, under ett längre tidsperspektiv, fostrat väl så många internationella spelare som Ystads IF, har haft en djup svacka i sin ungdomsavdelning, har nu ett pojklag i såväl 18- som 16-årsklassen. För oss som har åsikten att lokal konkurrens stimulera, lär detta betyda att Ystadhandbollen blir än starkare.
***
Det finns fler intressanta detaljer att plocka fram inför steg 3. Men det får vi ta när USM går vidare.
2003 fanns 53 Malmöföreningar i fotboll i seriesystemet, allt från seniorer (och oldboys) till 9-åriga knattelag.
Malmö FF och Husie IF fullföljde 30 serier, tio klubbar nöjde sig med ett lag.
I en samlingsbox har jag sparat lite Malmöstatistik för min tid som ansvarig för Sydsvenskans avdelning Malmösport, som publicerades varje onsdag.
Av dessa har på 20 år 33 försvunnit, om än i inte helt, så i ett annat namn eller i en sammanslagning.
Vi börjar här:
Sammanslagningar
Bunkeflo IF slogs 2007 tillsammans med Limhamns IF till IF LB 07.
Limhamns IF slogs 2007 tillsammans med Bunkeflo IF till IF LB 07.
Kirseberg IF slogs 2009 tillsammans med Rörsjöstadens till Malmö City FC.
Rörsjöstadens IF slogs 2009 tillsammans med Kirseberg IF till Malmö City FC.
BK Vången slogs 2013 tillsammans med Oxie IF till Oxie SK.
Oxie IF slogs 2013 tillsammans med BK Vången till Oxie SK.
Malmö Anadolu BI är sedan 2008 en del FC Rosengård 1917.
IF Allians ingår sedan 2006 i Lilla Torg FF.
Palestinska lierade sig 2019 med nybildade Saba till Saba/Palestinska KIF.
Sundets IF blev 2007 Öresund IF/Öresunds Innebandyförening som 2009 blev Limhamns FF.
Min kommentar:
Sammanslagningar har två syften, ett är att bli en elitklubb, det andra att två klubbar i större eller mindre kris skall överleva.
LB 07 mål var att bli en elitklubb på herrsidan. Bunkeflo IF låg i Superettan, Limhamns IF i division 3. Första LB 07-året föll klubben ur Superettan.
Klubben satsade på sina damer och från grunden byggdes ett lag som spelat tre säsonger i högsta serien.
LB 07 är nu en av Skånes bredaste fotbollsföreningar, vars herrlag 2023 spelade i division 3. Det fanns inget damlag.
Malmö City hade också ambitionen att avancera i seriepyramiden, grunden fanns i två stora, framgångsrika ungdomsavdelningar. Man lyckades inte få ihop det och herrlaget spelar i division 3. Att byta ut namnet Kirseberg IF var nog inte helt genomtänkt.
Bytt namn
Erikfälts FF till Lindeborgs FF 2014.
Vintrie IK till Hyllie IK 2008.
BKF Sarajevo till Bosna Hercegovina SK 2010.
Min kommentar:
Eriksfälts och Vintries namnbyten är naturliga, klubbnamnen uppger den stadsdel i vilken de nu har sin huvudsakliga verksamhet.
Nerlagda eller vilande
2003: Vuk Karadzic, Somaliska
2004: Ariana FF
2005: Shkendia IF, Bulltofta IF, Irak FF
2007: Interamerica, Malmö Södra, IF Bolivia, Jenin IF
2008: FC Malmö, Café Vinyl
2009: GIF Parthenon
2013 SK Hakoah
2014: Håkanstorps BK
2015: Nydala IF, Valby Västra Klagstorp, Sorgenfri Boys
2016: BK Kick
2021: IF Liria
2023: Prespa Birlik
Min kommentar:
Nytt och gammalt. Visst känns det lite vemodigt att även Håkanstorp och Kick, två av de klassiska småklubbarna, är borta.
Kanske borde även Malmö BI, stans genom tiderna tredje bästa herrklubb, finnas med. Sista säsongen som MBI fanns i eget namn var 2000, sen fanns man med i Mabi till och med 2007. Numera finns 1917, MBI:s födelseår, med som ett extra erkännande åt en av Malmös historiskt sett främsta bollallroundklubbar i FC Rosengårds officiella namn.
Nya klubbar sedan 2003, som hade verksamhet 2023
2005: Backarnas FF
2008: Bunkeflo FF (sedan 1999 farmarklubb till Bunkeflo IF), Malmö IKF
2009: Limhamns FF
2010: Tygelsjö IK (i olika namn), FC Bellevue
2014: Kvarnby AC
2015: FC Ariana, FC Möjligheten,
2019: Malmö IK, Limhamns FC
2020: Atletcio FF
2023: Malmö FK
Min kommentar:
Hur många överlever 20 år?
Nya klubbar bildade efter 2003 utan verksamhet 2023
2004: FC Panamericano
2007: LdB FC Malmö
2009: Kurdiska Student och Ungdoms FF
2010: Amerindia FF, Korpföreningen Malmö Fotboll
2012: Malmö Boys IF
2013: Afro FK, Rosengårds FF
2014: FC Törnrosen
2015: FF Turkisk Center, FF Ungdoms Respekt
2017: Holma-Kroksbäcks IF, KSF Mardin
2018: Las Presidentas, Champions FF, Malmögäris
2019: Rumänska FF, FC Sandzak, Kingfishers IF
2020: FF Atletiko
2021: Öresunds FF
Min kommentar:
Historian visar att nybildade klubbar har korta livsperioder. Den här listan är ett tydligt bevis.
LdB FC Malmö var lösningen på att Malmö FF ”kastade ut” sin damsektion. Klubben spelade alla sina sju säsonger i högsta serien och vann den tre gånger.
Någon gång i början av 2000-talet lär jag ha skrivit att jag inte trodde att de många klubbar som grundades kring milleniumskiftet skulle överleva speciellt länge. I princip fick jag rätt. Men vid mina besök på Annebergsgårdens restaurang påminns jag då och då av FC Möllans ordförande Ewert Mårtensson om att mina ord sporrat hans klubb att kämpa vidare. Möllan gjorde debut 2003, 2023 vann man för första gången en serie och spelar 2024 i femman.
Grattis, Ewert!
***
Slutsummering:
I en blogg före nyår föreslog jag att man inom Idrottsmuseets Vänner skulle undersöka möjligheten att inrätta ett digitalt arkiv för skånsk idrottshistoria.
Lider jag av för stor egoistisk hybris, när jag menar att ovanstående inlägg borde finnas mer än i mitt arkiv, som lär försvinna tillsammans med mig?
Ganska nyss hemkommen från årets sista ideella engagemang.
Var åter flaggvakt vid Sylvesterloppet, ett av min klubb Heleneholms IF:s många årliga tävlingsarrangemang. Loppet är det mest anspråkslösa. Kom till Pildammarna, betala 150 kronor, och bestäm dig för ett eller två varv, 2 800 meter eller 5 600. På min tid som aktiv och tränare sa vi att yttervarvet var 2 och 7. Den nya generationen skall då alltid ta i.
Nåväl, jag gillar det enkla, inga dyra chips med exakt tidtagning utan bara en manuellt klockad tid för de tio främsta per klass. Och inga åldersklasser, tioåringar sprang eller joggade med damer och herrar 80+, hela familjer tog sig runt, några passade på att motionera hunden och andra, de lite mindre barnen, fick sig en tur i friska (?) luften i en sulky eller barnvagn, ja, allt i en salig blandning. Jodå, det fanns även någon skånsk elitlöpare.
Och allt i en gemytlig stämning. Eftersläntarna, det fanns några sådana som behövde 50 minuter för att ta sig runt de två varven, tackade för att jag stod kvar och väntade (och hejade) några hundratals meter före mål.
Tyvärr kom bara cirka 200 löpare till start. Några år har det varit över 400.
Detta till trots är Sylvesterloppet i Malmö en del av idrottsåret i Malmö, värt att notera.
Så om inte något oförutsett inträffar står jag där i korsningen Margaretavägen/Roskildevägen/Själlandstorg även nyårsafton 2024 med min röda flagga och stoppar några bilar och cyklister så att löparna har fri lejd.
***
Varje år under de 12 år bloggen har funnits har jag haft några nyårsförhoppningar. Mestadels om friidrott och journalistik.
Men när världen nu ser ut som den gör, känns det lite futtigt att ta upp dessa ämnen detta på årets sista dag nådens år 2023.
Jag önskar i alla fall mina vänner och läsare
Ett Gott Nytt År!
Handbollsliga för herrar gör en paus på cirka en månad, EM väntar runt hörnet.
Jag har sett 33 matcher, de flesta helt, några bara en halvlek. Det nya tv -sändningsavtalet har varit omdiskuterat. Det märks att det en lågkostnadsproduktion med färre kameror och sämre repriser. I min värld är sändningarna helt okej. Att jag sen är så oteknisk att jag inte kan casta över matcherna från min stationära dator till en större tv-skärm, det går att leva med.
Referenterna är, oftast, för mig okända. De flesta håller acceptabel kvalité, några direkt undermåliga, snackesaliga herrar. Jag saknar Patrik Westbergs sakkunniga entusiasm. Extra nöjd blir jag när Charlie Sjöstrand, alltför sällan, dyker upp som expertkommentator.
***
Skövde, serietvåan, är den positiva överraskningen, mästarna Kristianstad den negativa. Tio omgångar, elva för just Kristianstad och HK Malmö.
Malmös höst är också bättre än förväntat. Frågetecknen var många. Nye Truls Grötta blev ett av seriens främsta utropstecken och då Magnus Persson fortsätter att leverera har HK en förstauppställning av toppklass. Bänkspelarna har fått mer och mer speltid och utnyttjat den bra. Mitt tips att HK skulle missa slutspelet tar jag tillbaka.
Liksom att Lugi, trots sitt prekära läge som näst sist, kommer att direktelmineras. Dels är Aranäs för svagt (trots stundtals bra insatser med oflyt) och dels är det unga Lugilaget under stark utveckling anfört av stortalangen Axel Månsson. Att han redan den här säsongen var mogen att ta ett så stort ansvar, och lyckas med det, det trodde jag inte. Några andra talanger i laget har också tagit stora steg i sin utveckling.
Ystads IF och IFK Kristianstad blir man inte riktigt klok på. Lagen har verkligen blandat och gett. Lag med så mycket erfarenhet, och kvalitet, borde ha presterat bättre. Kristianstad är mycket beroende av Marcus Olsson (ej med i gårdagsförlusten mot Önnered, som inte heller fått det att fungera).
Och visst är det förvånansvärt att YIF är så beroende av veteranen Kim Andersson?
***
Vilka lag har då i sina bästa stunder imponerat mest? I min värld tveklöst Sävehof och Hammarby, även om det finns några plumpar.
***
Vem går då till slutspel? Av de åtta lag, som nu finns över strecket (Sävehof, Skövde, Hammarby, HK Malmö, Alingsås, YIF, Guif och Kristianstad) kommer ojämna Guif (stundtals verkligt bra men lika ofta stundtals snudd på usla) att lämna plats åt Önnered. Guif tar plats i ingenmansland tillsammans med. Ja, vem? Det blir ovisst mellan Karlskrona, Amo, Hallby och Lugi.
Hösten har visat att alla dessa lag haft förmåga att lura topplagen på poäng.
Det lär bli en intressant fortsättning att följa via datorn. Och någon gång i Baltiskan.
***
Slutspel är förstås något annat än serielunk. Hemma/borta-tabellerna visar dock klart på betydelsen av hemmaplan. Så visst är varje placering av vikt.