Givetvis är det en styrka att i en fotbollsmatch vända 0—2 till 3—2.

Som nu Malmö FF i det allsvenska mötet mot Östersund.

Vissa kommentarer från Malmöhåll var till och med lite euforiska. Jag hade i stället varit orolig. Det MFF presterade den första halvtimmen hade mot ett bättre lag än Östersund kunnat straffas än värre. Och var nära att bli så.

Östersund av i dag är inget topplag. Gårdagens förlust var den fjärde raka med uddamålet.

Mycket om Östersund har kretsat kring sommartappet av succétränaren Graham Potter och fixstjärnorna Saman Ghoddos och Ken Sema. Man har glömt bort att jämtarna under samma period även mist Alhaji Gero, Brwa Nouri och Sotirios Papagiannopoulos, fem givna startspelare under våren. Det är inget lag som kan komma obemärkt från så många starka spelarförluster. Gårdagens Östersund var något av ett B-lag i jämförelse med vårens.

MFF:s upphämtning skall ses mot denna bakgrund. Varken före eller efter matchen har Malmömedia uppmärksammat dessa totalt ändrade styrkeförhållanden.

Det var starkt av Östersund att under dessa omständigheter skaka MFF.

Kanske en större prestation än att vända 0—2 till 3—2.