Jag tycker också att utvisningen av Zlatan var tuff.
När jag såg det från den vinkel som domaren inte hade. Han hade en utgångspunkt bakom Zlatan och Oscar och såg att Zlatans satsning var våldsam, därav det röda kortet.
Vad jag dock inte förstår är varför den holländske domaren inte använde sig av sina assistenter, fyra förhoppningsvis på området kompetenta personer. Någon av dem hade förmodligen en bättre position.
Egentligen borde domarna ha ytterligare en domare att rådfråga, fjärdedomaren eller i det här fallet sjättedomaren. Den sistnämnde är ofta väldigt meriterad och har kompetens att döma i kvistiga situationer. Inte bara ombesörja bytena och kolla att tränarna inte går utanför sitt eget område.
Hur många gånger har man för övrigt sett kortlinjedomarna agera? Inte är det många.
Det finns domarkompetens kring de stora matcherna, använd den.
***
Det har blivit en del handbolls- och ishockeymatcher på sistone. Glädjande -- på ovanstående tema -- är att domarna i dessa idrotter mycket oftare än tidigare vid kniviga situationer gemensamt diskuterar sig fram till ett domslut.
Det borde holländaren också gjort!
***
Den nya mediavärlden med alla dessa sociala uttrycksmedel har gjort att “alla” torgför sina åsikter direkt och sänder ut rymden. Med tv-bilderna som hjälp blir det inte rättvist.
Robert Perlskog, som jag tycker är duktig, kom också igång och öste på i sin domarkritik. Men det är lite av att kasta sten i glashus. Hur många gånger i en handbollsmatch har han inte starkt ifrågasatt ett domarsignal för att sedan vid tv-reprisen tvingats erkänna att domaren hade rätt, han fel.
I går satt jag framför tv:n och hoppades att Karlskrona skulle ta steget upp i ishockeyns SHL.
Inte alls för att jag har någon speciell känsla för Blekingeklubben. Nej, det var underdogens kamp mot de stora som kittlade. Precis som när Falkenberg tog steget upp i fotbollens allsvenska och Rimbo till handbollens högsta serie. I svensk idrottshistoria finns åtskilliga liknande exempel.
Men de höga potentaterna i hockey och fotboll vill inte ha det så. Det skall vara så fiiint att se deras idrotter. Det skall finnas ett visst antal sittplatser av en viss standard, publikkapaciteten skall ha en viss nivå, ja, jag kan inte alla kraven.
Samtidigt kräver fotbollssupporterna mer ståplats och fotbollförbundet bjuder ofta ett undermåligt underlag på sin egen arena, Friends. Jag prioriterar en bra gräsmatta framför de flesta av förbundets krav.
Vem är förloraren om en hall inte har den standard som förbundet kräver i alla detaljer? Givetvis hemmalaget. En liten, fullsatt hall ger inte de intäkter som en stor. Jag tror också att om laget är tillräckligt attraktivt så betyder komforten inte det minsta.
Vilka krav kan en idrott sätta på en kommun? Ta Karlskrona! Man har byggt en hall tillräckligt stor för det intresse som mestadels funnits i stan. Vad hade kommuninvånarna sagt om hallen hade rymt dubbelt så mycket och aldrig varit mer än halvfull. Och är det försvarbart att nu mitt i hypen planera ett dyrt jättebygge? Det kommer en vardag, då man också skall locka de stora massorna för att få ekonomi i sina satsningar.
Det är lätt att kräva när man slipper betala.
Vad vann svensk fotboll på att tvinga Ängelholm att under förra våren spela sina matcher i Superettan på Olympia i Helsingborg? Det som inträffade var att en krisande ekonomi förvärrades nästan mot konkursens brant.
En annan fråga: Höjs standarden på svensk hockey om Redhawks med en publikkapacitet närmare fyra gånger högre än Karlskronas spelar i SHL i stället?
En förbättrad svensk ishockey måste vara ett viktigare mål än att kunna redovisa höga publiksnitt.
Min slutsats är:
Jag vill uppleva fler “Åshöjden” i skepnad av Karlskrona, Falkenberg och Rimbo.
En tävling återstår på friidrottens inneprogram.
I helgen avgörs Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringarna i Växjö.
SM-tävlingarna för seniorerna och de tre juniorklasserna har gett Skånes enda elitklubb Malmö AI stora framgångar. Mycket tack vare ett bra grundläggande ungdomsarbete i övriga Skåneklubbar. Det kan ingen förneka.
Återväxten i Skåne ser dock inte bra ut, speciellt inte på pojksidan. När SM för 15- och 16-åringarna avgjordes förra helgen fanns bara sex skånska 16-åringar och åtta 15-åringar på startlinjerna. Något bättre var det bland flickorna, nio respektive tolv.
Fyra skånska guld, två silver och lika många brons skyler inte bristerna.
Erfarenheten visar att det i dessa åldrar är många som slutar.
Men sen kommer det som gör en vän av ungdomsfriidrott än mer orolig.
Det var inte så värst länge sedan det diskuterades om Skåne skulle få ha två lag med i Götalandsmästerskapen, ett från Malmö och ett från övriga Skåneklubbar. De senaste åren har ett samlat distrikt inte på långt när kommit med ett komplett lag. Årets trupp är sällsynt ihållig, det finns grenar med inte en enda skånsk deltagare och i några få pojkgrenar har Skåne kunnat fylla sin kvot. Trots generösa kvalgränser.
I en trupp på cirka 80 aktiva -- det kan tyckas vara många men det är nio grenar
och fyra åldersklasser -- är två tredjedelar flickor.
Det är ur denna numerär en ny seniorgeneration skall byggas. Men utan en stabil grund.
I Malmö kretsar mycket av diskussionerna kring galor och friidrottens plats på ett tilltänkt nytt Stadion. I min värld borde man koncentrera sig på att åter få Malmös ungdomar att intressera sig för friidrott.
Lite funderingar en måndagseftermiddag.
Över 41 000 åskådare på cupmatchen mellan AIK och Hammarby är en fantastisk siffra. Hammarby kommer att höja publiksnittet i Allsvenskan radikalt. Glädjande!
Stockholmsderbyt gav förstås en viss oro. Detta förbannade bengalbrännande. Försenade och förlängda matcher är irriterande för alla -- ja inte för “brännarna” förstås.
Finns inte risken att några tv-bolag tröttnar, när man tvíngas stryka program i tablån -- som i lördags -- för detta okynne?
Okej jag är gammal, men ingen kommer kunna övertyga mig om att tända bengaler är stämningshöjande.
***
En tidning skall överraska. Det är en uppgift. Mina morgontidningar överraskar varje dag. Man vet aldrig vad man får. Jag tänker då på resultatredovisningen på idrottssidorna. Där vill jag inte bli överraskad. Har man en gång bestämt sig (?) för att under en säsong redovisa tabeller, facit, resultat från en viss nivå kan man -- det kan man förstås tydligen -- inte ändra sig vecka för vecka.
Är det så svårt att fixa ett pm där det fastställs vad som skall vara med varje gång?
Sen har jag som Malmöbo svårt att förstå Skånskans prioriteringar på Sporten. Den tidpunkt närmar sig då jag kommer att avsluta min prenumeration. Tyvärr, det finns kvaliteter både på Sporten och de andra avdelningarna.
Men det är aldrig bra för blodtrycket att irritera sig.
***
Jag äter frukost vid 8-tiden, läsande Sydsvenskans A-del. B-delen, har snart lärt mig den nya indelningen, har jag läst tidigare i sängen. Strax efter 8 har Radiosporten en sändning, som ofta, ofta, ofta inleds med de svenska målskyttarna i nattens NHL-hockeyn. Är detta vad den stora idrottsallmänheten först av allt vill veta?
***
Vad är det som fascinerar sportjournalister att skriva så mycket om en proffsboxare som Malmögrabben Sven Fornling? I fredags vann han en match i Tyskland, är obesegrad som proffs. Han rankas på plats 586 i världen, i Europa som 267:a.
Sven förärades intervjuer både före och efter matchen i Malmötidningar.
I vilken annan idrott kan en aktiv med denna rankning få en sådan uppmärksamhet?
I Bundesliga finns många av Malmös elitbrottare av världsklass, som med jämna mellanrum vinner meriterande segrar. Utan någon som helst medial uppmärksamhet.
Det har blivit en del Redhawks-matcher nu på sistone, både live och via tv.
När nu matcherna gäller något efter den långa transportsträckan ökas intresset. Jag vill naturligtvis att det skall spelas SHL-hockey i Malmö med tanke på de stora intresset i regionen och kanske än mer för Percys skull. Det vore hemskt för nöjeslivet i Skåne om det inte blev ekonomi i Arenan. Efter vad jag förstått är Redhawks matcher en av de ekonomiska grundpelarna.
***
Jag erkänner oförbehållsamt att jag inte begriper mig helt på hockeyns mysterier. Vad innebär egentligen “överbelastning”?
I de tre senaste förlustmatcherna mot Karlskrona, Västerås och Rögle har den här trion i mina ögon haft det klart bästa passningsspelet, de flesta isvinnande kombinationerna och skaffat sig de flesta målchanserna baserade på bra teknik, spelintelligens och snabbhet. Jag menar att Redhawksförlusterna berott på att motståndarna helt enkelt varit bättre.
I min bok saknar Malmölaget för mycket för att vara stabilt på toppnivå.
Vilket inte hindrar att laget om någon månad har status som ett SHL-lag. I en idrott där slumpen spelar så stor roll är det inte alltid det bästa laget som vinner i en cupbetonad kort serie med åtföljande play-off.
***
Om det blir SHL 2015/2016 lär spelaromsättningen bli stor. Som vanligt. Men Redhawks är inte ensamt om att skifta spelare i parti och minut. Så fungerar ishockeyn med sina generösa övergångsregler. Övergångarna inför ett spelår i SHL är lika många som i den skånska småklubbsvärlden i fotboll.
Även om jag ogillar bristen på kontinuitet i ishockeyn och ofoget ned korttidslån på några matcher, så menar jag att Malmöklubben fått oförskyllt mycket kritik av en oinvigd allmänhet. Det finns många liknade exempel.
***
Avslutningsvis får Jakob Lilja, Röglespelaren, som däckade Jens Olsson med en klubba i nacken, ett så långt straff att han redan nu kan börja förbereda sig för nästa säsong. För hockeyns trovärdighet borde Lilja inte få spela mer den här säsongen.
***
En sak till förresten. Vet ni vad “Ängelholmsdubbeln” på Lången gav, en två på ishockeyderbyt och en tvåa på fotbollsmatchen i Svenska cupen? Jag vet.