Detta måste vara veckans två mest intressantaste meningar.
Hämtade från söndagens C-del i Sydsvenskan.
”Jag känner ingen annan idrottsman än Bo Larsson som i hela sin aktiva fotbollskarriär och därefter varit så ödmjuk och nästan blygsam eller rentav försagd i fråga om sina egna meriter. Han borde bilda stilskola i det avseendet.”
Vem är författaren?
Jo den, som jag först av alla rekommenderat till Bosse Larssons stilskola. BJÖRN RANELID.
Vars böcker om Malmö, Till alla människor på jorden och i himlen och Tyst i klassen, jag dock som Malmöbo haft stor behållning av.
Jag har vid upprepade tillfällen menat att tv-repriserna – till och med i slowmotion – är domarnas värsta fiende.
Samtidigt är jag själv en hycklare. Själv vill jag i min sköna fåtölj gärna se om de omdiskuterande situationerna. Men det räcker med en repris. Som nu senast då Andreas Ekberg dömde bort ett MFF-mål i mötet mot Djurgården. Jag vet inte hur många gånger situationen vevades under matchens gång, diskuterades under pausen och även efter slutsignalen. Tv-kommentatorerna var eniga – fel domslut – spelare från de båda lagen hade fullt förklarligt motsatta uppfattningar. Lite fegt säger jag: Svårbedömt.
Samtidigt med brottningsmatchen mellan Jonas Olsson och Carlos Strandberg pågick ytterligare två inte helt regelrätta dueller mellan spelare från de båda lagen. Detta sagt för att understryka domarnas nästan omöjliga situation.
Rent allmänt är det väl så att i dessa fastasituationsdueller inom straffområdet är det oftast försvararna som gynnas. Det blir alltid mindre kritik/diskussion vid en frispark än en straff. Domarpsykologi?
Okej, för EN repris, men inte ett tiotal visningar av samma situation. Om inte annat så undergräver det domarens auktoritet i framtida matcher.
***
Maskningen i slutet av matcherna är ett gissel. Det gäller alla lag. Det får inte ta över 30 sekunder för att få igång spelet vid en inspark utan åtgärd/varning.
Ett inkast, en frispark skall utföras där bollen gick ut eller förseelsen skedde. Förr skulle en inspark ske på den sida av målet där bollen passerade kortsidelinjen. Nu är det tillåtet att välja sida. Visst är det irriterande att se en målvakt inte ta emot den boll Bollkallen vill ge honom utan i stället hämtar en boll långt bort och sen förpassar sig (oftast långsamt) så långt bort på andra sidan som det är tillåtet? Detta inom reglernas ram 2018. Egentligen ofattbart att fotbollen inte ändrar bestämmelsen.
***
Lika obegripligt är att en spelare kan gå in i egna straffområdet och hindra en motspelare att ta hand om bollen vid en slarvig inspark som inte gått utanför straffområdet. Det enda rätta vore givetvis en indirekt frispark för motståndaren istället för ett nytt försök. Utnyttjas ibland för maskning.
Tre handbollsmatcher återstår på det inhemska handbollsprogrammet.
På damsidan blir det en repris på SM-finalen från förra året, H 65 Höör mot Sävehof, på herrsidan kan det också bli en repris. IFK Kristianstad är klart för finalspel i Göteborg, Alingsås kan bli det vid vinst i kväll mot HK Malmö.
Spekulationerna överlåter jag till andra.
Jag har sett många av slutspelsmötena. Det som gjort mig fundersman är att experterna i tv, oftast med gedigen erfarenhet från aktivt spel på hög nivå, menar att i ett slutspel skall tuffare/hårdare tag vara tillåtet. Det innebär i klartext att domarna inte skall beivra alla ojustheter – eller utdöma mildare straff -- och att smågruffen mellan spelarna skall passera utan åtgärd,
Vill den trogna handbollsallmänheteten ha det så? Sporten i sig med alla närkontakter är tillräckligt fysisk. Nivån är lagom.
Och inte vill handbollen se dessa löjliga sandlådeishockeyslagsmål, som förekom i de flesta av SHL:s slutspelsmatcher.
Nej, håll stilen!
Handbollen är tillräckligt svårbedömt som den är nu.
Jag vill i alla fall inte se en annorlunda regelbok i de avgörande matcherna än den som funnits tidigare under spelåret.
Låt det resonemanget vara förbehållet ishockeyns tv-experter. Ishockey, det vill jag poängtera, är på många sätt attraktiv. Utan den extra hårdhet som ger så många skador.
Ibland blir man positivt överraskad.
Som nu när MFF-media inte koncentrerade sina kommentarer till Kalmar FF:s handsmål. Misstag av domare mot favoritlaget brukar ge långa ilskna utläggningar.
Nu tog man i stället upp MFF:s tillkortakommande den här säsongen efter 3—0 förlusten. MFF är inte alltid störst, bäst och vackrast i Sverige. Det är en myt som stora delar av den nuvarande sportjournalistkåren i Malmö byggt upp. En myt, understödd av tränaren (Magnus Pehrsson) och lagkaptenen (Markus Rosenberg). Hur många gånger har dessa herrar även vid ett kryss eller vid en förlust haft en annan åsikt än att MFF varit bäst? Till och med i pausen i går menade Magnus Pehrsson att MFF varit det bästa laget. Det stod 3—0!
***
Jag har ingen annan uppfattning än att MFF de senaste åren haft ett mycket bra lag och med rätt marginaler i rätt matcher dominerat Allsvenskan. Jag mena at förväntningarna/förhoppningarna steg i alltför hög grad efter matcherna i Svenska cupen. Avancemanget via Gefle, Dalkurd, BP, IFK Göteborg och Östersund var inte helt igenom stabilt. Motståndarna skapade alla målchanser, som visade de brister som den allsvenska inledningen visat.
Detta är ingen efterhandskonstruktion. Se inlägg av den 7 mars.
***
Två spelare i MFF:s startelva fick i MFF:s startelva en tvåa, de nio övriga en etta i Sydsvenskans betygsättning. Men hålla! Så känslomässigt får inte en serös journalist arbeta.
Vad kunde exempelvis målvakten Johan Dahlin göra vid de tre baklängesmålen? Efter en strålande frilägesräddning mot Elfsborg lanserades Dahlin som en VM-målvakt. Han har under både cup- och seriesäsong varit en av lagets bästa, de elva baklängesmålen till trots. Ingen skugga över honom i går.
***
Så handsmålet då! Det är klart att det skall underkännas. Det säger jag tack vare att CMore gett mig en slow-motion i repris med en kamera bakom målet. Och en uppförstorad bild. Den möjligheten hade domare Patrik Eriksson inte. Den som satt på Guldfågelns pressläktare kan omöjligt ha sett var bollen träffade Måns Söderqvist, på arm, axel eller bröst. Dessa presskriverier är efterhandskonstruktioner.
Det rätta – ja, faktiskt! – hade varit att Patrik Eriksson direkt godkänt målet utan att konsultera ”linjedomaren” och hävda att han inte sett var bollen träffade. För så var det. Att rådfråga den assisterande var sällsynt dumt.
Men som jag sagt många gånger: Tv-kameran är domarens värsta fiende.
I kvällningen 17.30 är det problem för en nörd.
Allsvensk fotboll: IFK Norrköping—Trelleborgs FF och Kalmar FF—Malmö FF.
Semifinalspel i herrarnas handboll: Alingsås—HK Malmö och Lugi—IFK Kristianstad.
Varför tänker programmakarna inte på mig? Och andra likasinnade. Vi är nog många som hade önskat kunna se alla matcherna.
Mitt val blir: Direkt Alingsås—Malmö, som förhoppningsvis inte går till förlängning, för då är inte KFF—MFF slut, och då kan man på TiVo-boxens fjärrkontroll trycka på den röda A-knappen och se matchen från Guldfågeln från start. Med förhoppningen att ingen försagt sig och meddelat ställningen.
Motiveringar:
Av handbollsmatcherna lär den i Alingsås vara mest oviss. Kristianstad är för starkt på i stort alla positioner för att än en gång förlora mot unga, intressanta Lugi.
Alingsås—Malmö kan bli ett drama. Vilket målvaktspar, av två i slutspelet jämna, har ”dagen”? Det kan avgöra. I det uppställda spelet blir det en kamp mellan HK:s skytte- och genombrottsspel och hemmalagets mer varierade sätt att komma till avslut. Malmös kantspelare förlorade senast både offensivt och defensivt den interna matchen mot Alingsås.
Hemmaplan avgör. Denna gång.
Man skall inte överge ett favoritlag i motgångens stund. Men jag lovar att i utnyttja mitt säsongskort på matcherna på Vångavallen. I eftermiddag sviker jag. Jag har sett alla lag i årets allsvenska. Tyvärr måste jag medge att TFF visat sämst kvalitet av alla. Och när Zoran Jovanovic, lagets offensivt viktigaste spelare, fortfarande är skadad, ser det tungt ut för TFF.
I Kalmar är det mera ovisst. Det är två lag som inte övertygat. KFF är alltid svårspelat hemma. Det vet alla motståndare. Tyvärr lär Rasmus Elm fortfarande vara skadad. Som fotbollsälskare vill jag alltid njuta av hans briljans.
Är kryss ett dåligt tips?
En spännande kväll blir det under alla förhållanden.
Men dessförinnan är det fotbollssöndagens intressantaste svenska match, Stockholmsderbyt Hammarby—Djurgården.
Och sen, innan det är dags att plocka fram kvällslektyren (Väinö Linnas Upp trälar i den strålande trilogin om åren kring det finska inbördeskriget), måste jag på en inspelning se finalen i Mästarna mästare. Där väl alla (?) har sympatier i alla lagen.
Det är inte alltid lätt att vara nörd, en söndag som denna.