Förvisso är handboll något av marginalernas sport.

Och visst har de varit på fel sida ur svensk synpunkt en hel del gånger under VM. Men det vore helt fel att fokusera på dessa efter en turnering, där Sverige endast vunnit två matcher (tillika mot Japan och Chile).

Den svenska VM-insatsen är underkänd. Det räcker som betyg för mig. Alla förstärkningsord som förekommit i medier av olika seriositet får stå för skribenterna i fråga. Överord hjälper ingen.

Det som oroar mig är:

1)     Bristen på bredd. Även med tre viktiga spelare borta borde en svensk landslagstrupp ha spelare att använda i alla matcher, oavsett ställningen i matchen. Förbundskaptenen Michael Apelgren har inte litat på alla i truppen. Med facit i hand borde Edwin Aspenbeck ersatts av Lukas Nilsson, men vem kunde förutse att både Eric Johansson och Jonathan Carlsbogård skulle svaja? Och att Albin Lagergren och Lukas Sandell levererat på hög, respektive bra nivå.

2)     Bristen på tempo i anfallsspelet. Sverige har spelat långsamt i det uppställda spelet. Laget har alltför sällan fått svaj på motståndarförsvaren, det har blivit grötigt och kantutspelen har blivit alltför få. Allt en följd av dåligt tempo. Det svenska anfallsspelet har varit omodernt. De topplag jag sett har ett snabbare bolltempo och spelare som rör sig i med en högre hastighet.

3)     Saknaden av en målvakt av världsklass. Ingen kan begära att Andreas Palicka turnering efter turnering skall storspela. Men har vi någon som kan axla hans mantel som klar etta? Kan Fabian Norsten ta det steget? Eller kan en frisk Simon Möller utmana honom?

Ett dilemma har en förbundskapten alltid, de årligen återkommande mästerskapen. Nästa till och med i Malmö 2026, EM.

Truppen måste föryngras. Men finns kapaciteten i den yngre generationen?

Jag följer Handbollsligan relativt regelbundet. Men ser ingen av de yngre och bästa som är mogen för den internationella hetluften. Vägen dit måste – tyvärr – gå via utlandet. Den inhemska ligan har sina förtjänster men det är få som går direkt från den till ett svenskt landslag i ett VM- eller EM.

Nu finns väldigt många unga svenska talanger i grannländernas bättre rankade ligor. Jag har noll koll på hur det går för dem. Förhoppningsvis finns den nödvändiga kapaciteten där. Åtminstone för att få en bredd så man slipper spelare som knappast får någon speltid alls under sex VM-matcher.

***

För talanger finns i Sverige.  2024 avgjordes tre UEM.

Det blev svenskt guld för både 16- och 18-åringar, 20-årslaget kom femma.

Dessa fantastiska framgångar i en bred konkurrens har knappast uppmärksammats i massmedia.

Tänk om det varit ishockey. Då hade genomslaget varit helt annorlunda.