I måndags handboll, i går friidrott, i dag basket.
Om ungdomsidrott på riks- och regionnivå.
Basketen har ett liknande J- och USM-upplägg som handbollen, gruppspel, där de bästa lagen avancerar, inga lag i omgång 1 åker ut, de får en ny chans. För att undvika de tråkiga, icke utvecklande, utklassningsmöten, seedar basketen i de inledande omgångarna de främsta lagen, som möttes i grupper där inget lag blir utslaget. Det ger dubbel effekt, inga (eller få) förnedrande siffror och fler jämna matcher för de seedade
Jag tycker faktiskt att handbollen hade tjänat på ett liknande system.
***
I basket får fyra lag finalspela, i handboll åtta.
Basketen har kommit olika långt. Det går förstås att konstatera att Malbas lär göra en rekordsäsong.
Klubbens båda 15-årslag är finalklara.
F 17 och F 19 är bland de åtta främsta, liksom P 17 och U 21, herrar.
Att ha sex lag bland Sveriges åtta främsta är ett bevis på den bredd och topp som finns i den 50-årsjubilerande Malmöföreningen,
Ett inte speciellt vågat tips är att Malbas kan få ytterligare två, tre lag till finalspelet, som liksom handbollens avgörs i Uppsala.
Jag återkommer med ett slutfacit för Malbas och övriga Skåneklubbar.
***
Det är mycket som passerar under den lokala idottsradarn i dessa karga tidningstider. Ungdomsidrotten har jag förståelse för – men saknar givetvis artiklar om den.
Men skillnaden i bevakningen av senioridrott på svensk toppnivå har jag svårt att förstå.
Behandlingen av HK Malmös toppsäsong i Sydsvenskan är i min värld inte försvarsvarsbar.
I måndags följde SDS de två cupmatcherna för damer, FC Rosengård—Växjö 2—1, och Linköping—Malmö FF 1—0, de bevakades av tidningens mest profilerade sportkrönikör. Dessutom hade man på nätet direktrapportering om varje mer eller mindre intressant situation. Jag lär aldrig förstå det journalistiska värdet av dessa rapporteringar.
Klick, klick!
Dessa båda matcher hade – TILLSAMMANS – under 500 åskådare. Så få lockade mötena som Sydsvenskan la så mycket resurser på.
När HK Malmö i sin sista grundseriehemmamatch utmanövrerade svenska mästarna Sävehof inför 1 444 personer renderade detta 15 osignerade rader.
Proportioner?
***
Åter till Malbas!
Det går utmärk även för seniorlagen, båda på nivå 2.
Damlagaget har förlorat en enda match, borta mot Brahe. De möts i avslutningen i Heleneholmshallen den 13 april. Vinner Malbas med fem poäng blir man seriesegrare och en stark aspirant till en plats Ligan.
Herrlaget är fyra i Superettan, har efter årsskiftet vunnit åtta av nio matcher. Förlusten kom borta efter förlängning mot tvåan Wetterbygden, som laget senare fick revansch på.
Herrlaget ä ungt och de allra flesta kommer från Malbas ungdomsavdelning.
Både dam- och herrlag tillhör de 15 främsta i landet. Men deras prestationer uppmärksammas bara genom resultat och tabeller. Nästan aldrig genom någon text.
Det är mycket bra idrott i den här stan som inte redovisas. Basketen är absolut inte den enda förfördelade.
***
För säkerhets skull vill jag påpeka att jag av familjära skäl följt Malas sedan mitten av 1980-talet och är medlem.
I helgen avgjordes Götalandsmästerskapen i friidrott.
Det är 13-14-åringarnas stora mästerskap. Först som 15-åringar får friidrottarna tävla om SM-placeringar. Det tycker jag är bra. Det finns ingen anledning att sätta SM-stämpel på tävlingar för barn i de yngre tonåren.
Samtidigt som GM är ett individuellt mästerskap är det en breddtävling mellan Götalands fyra friidrottsdistrikt Skåne, Göteborg, Östsvenska och Västsvenska. Ordningen blev som ovan. Skåne fick efter många år revansch på Göteborg, 2 997 poäng mot 2 941. Det satt med andra ord hårt åt. De 20 främsta belönas med poäng, 24 till ettan, 5 till plats nummer 20.
I min bok ett tilltalande poängsystem för tävlingar för denna åldersgrupp. Så många som möjligt skall känna att de kan bidra.
***
Förutom nu lagsegern finns det mycket skånskt att glädjas åt. 20 klubbar hade deltagare, en bra siffra ur skånskt friidrottsperspektiv.
Flest aktiva hade IK Finish 24, följt av Malmö AI 23, 3) IFK Helsingborg 17, 4) IFK Lund 14, 5) Heleneholms IF 11 och 6) Bara FIK 9.
Glädjande här är att ganska nybildade Bara har fått bra snurr på sin verksamhet och att IFK Helsingborg verkar på gång efter några svåra år.
***
Givetvis kan och skall man inte dra några definitiva slutsatser om utvecklingen på de aktiva. Men det är viktig att talangerna finns inom friidrotten redan i denna ålder. Det är numera sällan att mellan- eller äldre tonåringar söker sig till friidrotten. Samma fenomen finns – tyvärr vill jag säga – inom de flesta sporter.
Den skånska medaljligan är likväl intressant. Tio föreningar tog medalj. Baras två och Simrishamns en tror jag gav en extra injektion. Det är två ovana medaljklubbar.
Efter poängberäkningen 3—2—1 så blev medaljligan så här:
1) 19 poäng IK Finish (5—1—2)
2) 15 poäng IFK Helsingborg (3—2—2)
3) 9 poäng Eslövs AI (2—1—1)
4) 8 poäng Heleneholms IF (1—2—1) och MAI 2—0—2)
Sen kom 6 poäng Hässleholms AIS (0—2—0)
3 poäng Klippan I(1—0—0) och KFUM Kristianstad I(1—0—0)
2 poäng Bara (0—0—2)
1 poäng IS Göta (0—0—1) och Simrishamns AIF (0—0—1)
Flest deltagare och flest poäng hade alltså IK Finish, en av svensk friidrotts främsta fostrare av blivande elitaktiva seniorer. Beundransvärt!
IFK Helsingborgs medaljskörd är positiv. Svensk friidrott behöver ett välmående IFK, nästan alltid en toppklubb i Sverige.
KFUM Kristianstads namn syns också alltmer i mästerskapssammanhang för ungdomar. Bra! KFUM var åren kring 1970-talet en av landets främsta klubbar, både på senior- och på ungdomssidan.
Så har jag en personlig önskan. Min klubb Heleneholms IF—jag är hedersmedlem – har på sistone presterat hyggligt på GM. Hoppas klubben kan behålla och utveckla de talanger man har. Heleneholm måste synas även i olika SM.
Och i en så stor stad som Malmö behövs lokal, stimulerande konkurrens.
Ungdomsidrotten är inne i en intensiv period nu.
USM i lagsporterna närmar sig finalerna, friidrotten har precis haft sina regionsmästerskap, och sen kommer bland annat simningen att ha sina inomhusmästerskap.
I en modern massmediavärld finns det, förutom i lokalpressen, inte plats för ungdomsidrott. Och där håller man sig, förståeligt nog, till just de regionala prestationerna. Läsarna får ingen klar bild över helheten. Den intresserar mig. Och förhoppningsvis några av mina följare.
Som nu den skånska insatsen i Steg 4 i handbollen SM för 16-åringarna, där 20 lag per åldersklass blev åtta inför finalerna i Uppsala senare i vår.
***
Det gick bra för de skånska flicklagen, rekordbra: Fem av de åtta finallagen är skånska.
I grupp 1 vann HK Malmö obesegrat, vann med 28—22 mot tvåan Ystads IF, också finalklart. Det var en tuff grupp, HK tappade poäng mot sistplacerade Irsta/Västerås.
I grupp 2 var HK Kristianstad (trea) och YIF lag 2 (femma) chanslösa mot Aranäs och Sävehof.
I grupp 3 körde Lödde över alla sina motståndare och fick Eslövs IK med sig till Uppsala som tvåa. Löddes vann mötet över EIK med 26—12. Det skvallra om styrka.
I grupp 4 kon OV/Helsingborg tvåa efter överlägsna Tumba. OV säkrade en plats bland de åtta via 22—21 över Hallby.
***
I pojkklassen kvalificerade sig två Skånelag till finalspelet, distriktets gedignaste ungdomsföreningar, Ystads IF och Lugi.
Både kom tvåor och var inte nära att ta någon förstaplats. YIF förlorade gruppfinalen mot Aranäs med 32—12 (!) och Lugi mot Sävehof med 32—25-
IFK Ystad hade definitivt inte marginalerna med sig, kom trea efter att ha spelat oavgjort mot ettan Alingsås, tvåan Hammarby och fyran IFK Kristiandsstad. Hammarby avancerade med ett plusmål mer än IFK Ystad. Bittert naturligtvis men åter ett bevis för hur stark denna idrott är i denna lilla stad, 20 000 innevånare, 30 000 i hela kommunen,
Lödde hade även pojklag i Steg 4, kom femma. Önnered och Torslanda vidare.
***
Sju av 16 Skånelag i slutspel visar på bredd och topp i denna ålderskategori.
Jodå, jag såg ishockeyderbyt igår, åttondelsfinalen mellan Malmö Redhawks och Rögle, 2—1.
Det var en fest med de ingredienser som lockar och attraherar de hockeyfrälsta, fart och fläkt, 60-talet skott på mål, åtskilliga därtill i målramen eller tätt utanför, tre strålande målvakter, rejäla tacklingar, justa som ojusta.
Och dessutom ett hemmaavgörande på övertid. Fjärde gången av fem i Malmöfavör.
Jag förstår att många gillar hockeyns dramaturgi, jag gör det till en viss del, när den långa säsongen är inne i det här avgörande skedet.
Men jag kommer definitivt inte att prioritera ett fortsatt tittande. Nu ät det gudbevars slutspel och då skall alla aggressioner ut. Nu skall man slåss och bevaka sina revir. Jag vet inte hur många slagsmål det var, men de var många. Och alltid med samma domslut, ingen bestraffning alls, eller kvittning (lika många ut för båda lagen). Den som inleder brottnings- eller boxningsmatchen riskerat inget, han vet att även den attackerade får sina två minuter.
Varför tar inte fega domare och bestraffar den som inleder slagsmålen? Fyra par domarögon bör kunna se vem som inleder kalabaliken.
Men framför allt, vilka signaler ger det till åskådarna, i synnerhet till den yngre publiken? För allra minsta orsak är det tillåtet (nästan i alla fall) att ta till handskarna.
Och detta i ett samhälle, där våldet ökar och där kränkningar (som slagsmål) blir alltmer vanligt i skolmiljön långt ner åldersklasserna.
Nu låter jag som en moraltant, men det pallar jag för. Idrott på alla nivåer skall föregå med positiva förebilder. I detta fall gör inte ishockeyn detta.
Och tyvärr blir spelarna uppbackade av de ishockeyfrälsta journalisterna i diverse media,
Jag menar att även utan dessa glyttiga slagsmål kan en ishockeymatch locka.
Men tack och lov bjuder tv-tablåerna den närmaste tiden på både handboll och fotboll.
Det blir lätt att välja bort Rögle mot Malmö. Även om mötena varit spännande.
För ett år sedan hade jag ett blogginlägg med inledningsorden: Ett steg i rätt riktning eller en tillfällighet?
Det gällde en sammanfattning av den skånska insatsen vid USM i friidrott för 15- och 16-¨åringarna.
De skånska föreningarna tog 2024 14 medaljer och 15 föreningar gjorde 110 starter. Det var den bästa utdelningen medaljmässigt på många år, men framför allt var det glädjande att 15 klubbar deltog.
I helgen avgjordes årets USM. En jämförelse med 2024 är dock inte adekvat. I fjor tävlade man i Växjö, i år i Skellefteå. Det inverkar naturligtvis på kvantiteten. Resor och uppehälle kostar. Men av resultatlistorna framgår att de skånska klubbarna inte enbart sände medalj- och finalkandidater. Det fanns skåningar långt ner i resultattablån.
I år deltog endast nio klubbar, vars aktiva gjorde 62 starter.
Det blev elva skånska medaljer: 4—5—2, fördelade på Malmö AI (2—1—2), KFUM Kristianstad (1—1—0), IFK Helsingborg (0—1—1), Hässleholms AIS (0—1—0), Åhus FIK (1—0—0) och Eslövs AI (0—0—1).
Övriga deltagande klubbar var IK Finish, Ängelholms IF och Höörs IS.
Men visst saknas både klubbar och orter, som man i ett välmående distrikt borde ökat denna numerär.
Flest starter hade MAI med 16, IFK Helsingborg 13, Åhus 7 och Eslöv 5.
Svaret på rubrikens fråga om rätt riktning eller tillfällighet får anstå till 2026, då USM lär arrangeras i Mellansverige.
***
Det är alltid kontroversiellt när en SM-tävling arrangeras lite avlägset, som nu i Skellefteå. Men från svensk friidrotts stora region, Stockholm och Mälardalen, är det ”endast” 15 mil längre till Skellefteå än till Malmö.
Jag anser också att de norra delarna behöver den stimulans som ger utveckling. På seniorsidan har Norrland tappat radikalt. Talangerna finns. Fyra guld, lika många silver plus ett brons blev medaljfacit för Norrlandsklubbarna, som gjorde ungefär lika många starter som Skånes.
I Norrland bor 1,2 miljoner, i Skåne 1,4.
***
Jag har för vana att regionvis titta på medaljfacit. En något oroande tendens är Göteborgs tillbakagång på ungdomssidan. Okej man hade 80 starter men många luckor och endast nio medaljer.
Av de 520 starterna gjordes 150 av Stockholmsklubbar som också tog 43 medaljer (13, 11, 19) av 120. Anmärkningsvärt är måhända att de stora seniorklubbarnas, Hässelbys och Spårvägens, bidrag till medaljskörden var ytterst liten.
De senaste åren har ”övriga Sverige” tagit för sig mer och mer. Tar man bort de sedvanligt stora distrikten Stockholm, Göteborg och Skåne blev det 20 guld, 22 silver och 15 brons. Det visar vikten av en bred friidrott. Talangerna finns överallt.