På den ”gamla, goda tiden” var en bred och framgångsrik ungdomsverksamhet det första steget för en förening att senare bli stark även på seniorplanet.
Så kan det fortfarande vara i de individuella sporterna, även om unga talanger ofta lockas över till elitklubbarna i tidig ålder. I de större bollsporterna är det oerhört tufft för ambitiösa klubbar att nå elitplanet. Finns inte seniorlagen på en hög nivå försvinner de främsta talangerna fortare än kvickt till klubbar högre upp i seriepyramiden, speciellt i en region där det är tätt mellan elitklubbarna. Som i handbollens Skåne.
Jag vill dock, som så mänga gånger förr, ge småklubbarna (givetvis en helt felaktig benämning) uppskattning för det grundarbete de utför för att ge Sverige de duktiga landslag vi kan glädjas åt.
***
Åter till handbollen. I helgen spelades Steg 3 i SM för flickor 16. Efter helgen återstår 32 lag, åtta av dem är från Skåne. Fem kommer från de två högsta serienivåerna, Lugi, H 65, Kristianstads HK, OV och Eslövs IK. De resterande tre är från HK Malmö, Lödde och IFK Malmö. Redan i denna ålder har elitklubbarna ett grepp. HK Malmö har lagt en grund för att även på damsidan nå en av de två högsta platåerna.
Lödde visade åter att klubben är en av landets främsta ungdomsklubbar.
Flickhandbollen har under 2000-talet haft en dålig klubbredd i Malmö. Nu finns två lag bland de 32 främsta i landet. Det går i rätt riktning. IFK hade för övrigt även sitt andralag i steg 3, räckte inte riktigt till men stod upp bra. Jag gjorde ett kortare besök i Baltiska hallen (ungdomsidrott är alltid stimulerande) och uppmärksammade att de båda IFK-lagen coachades av ett flertal före detta profiler från Malmöhandbollen. Ett gott tecken.
***
Basketen spelade också Steg 3 i sitt SM för U 15 och U 16.
Malbas hade lag i alla fyra klasserna och efter helgen är samtliga fyra lag kvar och skall senare spela i Final 8, som i maj skall bli Final 4. Malbaslagen spelade tolv matcher under helgen, vann elva. Imponerande!
Malmöklubben är den enda som har samtliga fyra lag kvalificerade till Steg 4. Näst bäst är Alvik med tre.
Malbas är en liten uppstudsig ö i ett väldigt stort Stockholmshav. Av de -32 lag som är kvar kommer 19 från Storstockholm, sex från Skåne (Trelleborg och Lobas (Lomma) i P 15) och sjua från övriga Sverige. 22 klubbar har lag kvar, 13 är från 08-land.
Malbas är övriga Sveriges hopp.
Jag har varit i Lund några gånger den senaste veckan.
Det har blivit så en del år med bollintresserade barnbarn. Lundaspelen har under perioder var en stor del av familjens helgsysselsättningar. Först i handboll åren kring 1990, då IFK Oxie var en av de största, bästa och drivande ungdomsföreningarna i Skåne. Parallellt spelade sonen även basket, så på den tiden blev det många turer till Lund. De senaste tio åren har besöken inskränkt sig till basketarenorna.
Det finns mycket att imponeras av vad gäller Lundaspelen och Lund. Arrangörsklubbarna, Lugi, Handboll och Eos, gör i stort perfekta turneringar. Att det överhuvudtaget går att genomföra tävlingar av dessa storlekar beror på kommunens många hallar även om grannkommunerna måste hjälpa till för att ro turneringarna i hamn.
Lund har legat i framkant när det gäller att bygga handbollsanpassade hallar vid skolorna. Framlidne Lunda- och handbollsprofilen Staffan Holmqvist var under många år fritidschef i Lund och såg till att stan försågs med ett stort antal hallar. Det tackar Lunds idrottsliv för i dag.
I år besökte jag för fösta gången Lerbäckshallen från 2020, en fräsch, ändamålsenlig arena.
Men allt nytt till trots: Den gamla Idrottshallen vid Stadsparken, byggd 1941, finns kvar och i den spelas både finaler i basket och handboll med fullsatta läktare (upp mot 2 000 åskådare) och en stämning som ger en extra touch till finalspelet. Låt vara att de unga spelarna, ovana med ett sådant publiktryck, kanske missade mer än normalt.
Att som far och farfar, och dessutom stor vän av ungdomsidrott, besöka Lundaspelen har varit en viktig del av mitt helgfirande under många år.
Det är ungdomsidrott när den är som bäst.
***
Tidigare bevakades även den idrottsliga delen av de regionala tidningarna. Med minskade resurser är den tiden förbi. Det är naturligt. Fast ledsamt. Junior- och ungdomsidrott har massmedialt försvunnit från de större tidningarnas sidor. Nej, inte JVM i hockey förstås.
Lundaspelen, och Skånecupen i fotboll, är ju trots sin storlek bara öar i den svenska ungdomsidrottsvärlden. Lite ledsamt är att resultat från SM för juniorer, den kommande elitgenerationen, nu i stort negligeras.
Skånecupen har avgjorts samtidigt med de båda tävlingarna i Lund. Alla tre arrangemangen fick i min tidning pliktskyldigt ett förhandsreportage. När den idrottsliga summeringen gjordes var det Malmö FF:s Skånecupen som uppmärksammades. Den är numera ett inofficiellt Malmömästerskap med små regionala inslag. Inte ens arrangörsklubben deltog med sina äldsta pojklag.
Lundaspelen däremot har lag från ett tiotal länder och besöks av många av Sveriges främsta ungdomslag. Kvalitativt är Lundaspelen överlägsna Skånecupen.
Men det är gubevars Malmö FF som är huvudarrangör för Skåndecupen.
***
Det pågår för övrigt en ungdomsturnering i ishockey i Malmö i P 13, Oliver Mattssons minne. Oliver dog som ung tonåring i en cancersjukdom. I turneringen deltar 18 lag från Sverige, Norge och Danmark.
Idrott är något stort.
I onsdagens blogg konstaterade jag att den skånska ungdomshandbollen har både bredd och topp.
Samma betyg kan sättas på ungdomsbasketen.
Iakttagelserna gjorda efter de två första stegen i de båda sporternas SM för ungdomar.
I basket är det bara 15- och 16-åringarna som hunnit fram till steg 3. 16 lag i de fyra klasserna är kvar. Skåne är överlägset klar tvåa med elva lag kvar från fem klubbar.
Avståndet upp till Stockholm är dock enormt. 64 lag är steg 3-klara, 32 av dem kommer från Stockholmsregionens 17 klubbar. Totalt har 36 föreningar lag kvar.
***
Tre klubbar har full representation, det vill säga har fyra lag kvar, inför fortsättningen, Alvik och Blackeberg från Stockholm och Malbas. Lommaklubben Lobas har tre, Eos från Lund två och Trelleborg och Helsingborg vardera ett.
I det starka handbollsfästet Göteborg är basketen trängd, två klubbar med fyra lag.
***
Den stora ungdomsdominansen till trots har Stockholm numera svårt att hävda sig på det svenska seniorelitplanet. Samma kan sägas om Skåne.
Alvik är det enda Stockholmslaget i damligan, Fryshuset är störtsist i herrligan. I serierna under högsta nivån kryllar det av Stockholmslag.
Eos damlag är Skånes enda representant på översta platån.
Varför är det så?
Speciellt på herrsidan krävs det (minst?) tre utländska spelare för att hävda sig. Denna ekonomiska belastning klarar inte Stockholmsklubbarna. Och inte heller de skånska.
Det är dessutom tufft att få speltid för svenska talanger i herrelitlagen. För många är det mer lockande att spela en nivå under mer regelbunden till på plan.
Det är högst personliga funderingar om seniorbasketens geografiska spridning i landet på herrsidan. Två av de tre största städerna (se dock Fryshusets insats!) har inget lag i högsta serien. ”Landsorten” är dominant.
***
I handboll är Göteborg och Skåne, och till viss del Stockholm, de ledande regionerna på ungdomssidan. Det syns även på seniorplanet. För båda könen.
Trots att flykten till den utländska proffsvärlden är så mycket större i handboll än i basket.
***
Till slut en iakttagelse:
Fritidsförvaltningen i Malmö presenterade för en tid sedan en statistik över kommunens största lagbollsporter aktivitetsmässigt. Efter den givna ettan fotboll kommer faktisk basket (i huvudsak Malbas). I min värld lite anmärkningsvärt.
Basketbollen och handbollen har i stort samma upplägg på sina USM.
Det är gruppspel, där alla lagen är garanterade två gruppspelsomgångar. Handbollen är betydligt större, både i ett riksperspektiv och i ett skånskt.
I basketens USM, uppdelat i fyra åldersklasser (handbollen har tre) deltager sju skånska klubbar (I handbollen 24).
En skillnad är att handbollen spelar i tvåårsintervall, 14, 16 och 18, basket i ettårs, 15, 16, 17 och sen 19. Det gör det svårare för de mindre basketklubbarna att mönstra lag i alla åldersklasser.
I Skåne finns tre stora, framgångsrika ungdomsklubbar. Eos (Lund) har anmält lag i samtliga åtta USM-klasser, Malbas (Malmö) i sju och Lobas (Lomma) sex. Övriga klubbar är Trelleborg, tre, Helsingborg två samt Äli (Ängelholm) och Lugi vardera ett lag.
Ungdomsbasket bedrivs även i Kristianstad, Ystad, Höganäs, Hässleholm, Svedala och Grevie.
***
Med så relativt få ungdomselitklubbar (om man nu får använda ett sådant uttryck) i distriktet är USM extra viktigt. Matcherna mot obekanta lag ger inspiration och är utvecklande. I det skånska ungdomsseriesystemet blir det mycket ”inavel”, Malbas mot Eos, Malbas mot Lobas eller Lobas mot Eos. För att få mera jämna seriematcher, som ger utveckling, är serierna inte strikt åldersbundna. De är nivågrupperade. Det innebär exempelvis att 16-årslag, som är finalister i SM, i Skåne kan delta i en serie för 20-åringar.
I min värld ett sympatiskt, kreativt sätt att förena bredd och topp i en smal idrott.
***
15- och 16-åringarna haft sin omgång 1. I basket avancerar endast ettan direkt till steg 3. Malbas hade en bra start, tre av fyra lag vann sin pool, det fjärde blev tvåa. Lobas 15-årsgrabbar är också klara för steg 3.
Det är för mycket nu.
VM-friidrott, EM-fotboll, kvalmatcher i Champions League, Allsvenskan och Superettan är igång och av familjära skäl följer jag även U 20-EM i basket i Georgien. Till detta ett socialt liv. Man hinner helt enkelt inte med allt. Funderingar kan man ha och i väntan på tv-sammandraget från nattens VM-friidrott skriver jag ner några tankar.
***
Tiden är förbi när jag satt uppe på nätterna och följde de stora evenemangen i USA. SVT:s utmärkta förmiddagssändning får räcka. Jag tillhör den generation som inte dygnet runt är uppkopplad på nätet och dessutom har jag inte radion på speciellt ofta. Så allt i TV-sändningen är nytt.
Det är positivt att det är SVT som sänder VM. Dels är det klass på de flesta medarbetarna och dels så slipper man de evinnerliga reklamavbrotten. Men ibland hade ett reklamavbrott varit befriande, då man sluppit de oftast helt meningslösa intervjuerna med aktiva och tränare. Marie Lehmans intervju med Thobias Montlers efter hans misslyckande i längdfinalen var mer än pinsam, när hon bad honom klassificera besvikelsen. Kändes skönt att det var en väluppfostrad Thobias som fick frågan. I min fåtölj var jag nära att krevera. Vilket omdöme har Marie Lehman?
Tv har också en annan kvinnlig reporter – kan inte namnet – utrustad med mikrofon som är så exalterad i sina intervjuer att hon ”hillar” – skånskt uttryck – in sig i meningarna.
Nåväl, vi får återkomma om VM-friidrotten.
***
En sedan ett tiotal år Malmöbaserad guldmedaljör, det tredje raka (rekord!), höjdhopparen Mutaz Essa Barshim var i min tidning inte värd en enda textrad i dag. Han tillbringar halva året i Malmö och har släkt och familj här. Mutaz är en av världens mest kända friidrottare.
Men ett VM-guld för honom är inget att notera i en Malmötidning. MFF:s tillkortakommande i Litauen skall ha sina två sidor och EM-fotbollen sina tre.
Friidrotten är över huvud taget dålig på att marknadsföra sina evenemang. I helgen avgjordes de nordiska mästerskapen för U 22 och den nordiska juniorlandskampen i Malmö.
Hur många Malmöbor hade en aning om denna intressanta tävling?
***
De svenska basketungdomarna har vunnit sina fyra gruppspelsmatcher och har möjlighet att för första gången kvalificera sig till grupp A,
***
Återkommer inom kort med några fotbollsfunderingar om EM och Malmö FF.